Basilika

Fés och dess efterverkningar

2011-10-06T11:49:00.010+01:00

Vi fick visst med oss något oönskat hem från Fés.
Jag var tvungen att hålla mig nära en toalett hela dagen igår men för Trädgårdsmästaren har det varit värre. Han vaknade inatt, hemma hos mig, och kaskadspydde. Allstå, jag har aldrig sett någon kräkas så. Och inte hann han fram till toaletten heller. Stod där med händerna fulla med kräk och ursäktade sig och ursäktade sig.
Blev en lång natt och jag måste erkänna att aldrig trodde jag att jag skulle ligga på alla fyra och skura bort spya klockan två på morgonen utan att vara förälder. Det var inte utan att Claes-Göran Hederström twistade in i mitt huvud och sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig!" ("....men för all del, jag kan ha fel")
Och helgen? Ja, den var alldeles underbar!

Let's make lots of money

2011-09-27T22:33:00.001+01:00

Idag tog jag kontakt med min bank för at styra upp min privatekonomi en smula. Här i Storbritannien får man varje år investera upp till tiotusen skattefritt i aktier eller fonder, eller drygt femtiotusen i räntebärande konton. Hittills i år har jag inte gjort några avsättningar eftersom jag inte jobbar men nu tänkte jag att jag skulle styra upp det där lite och tog därför kontakt med min bankman för att höra vad för alternativ banken har att erbjuda i år.

Jag fick veta att om jag ville låsa pengarna i ett ränteburet konto på ett år kunde jag få 2.65% i ränta. Det kan jämföras med den numera statligt ägda Northern Rock som erbjuder 3.05% utan att man behöver låsa in pengarna. Fast det är ändå längre än den nuvarande inflationen på 4.5%, vilken förväntas gå upp till över 5% i årstakt i höst när gasbolagen höjer avgifterna. På ett räntekonto kommer alltså mina pengar att minska i värde. (Fast inte lika snabbt som om jag har dem på ett vanligt bankkonto.)

Det andra alternativet är att investera i aktier eller fonder. Min bankman erbjöd sig att hjälpa mig i mina placeringsval, till en kostnad av 3% of den totala investerade summan för hans tid och expertis. Jag skulle tro att hans professionella råd går ut på att jag bör placera mina pengar i bankens egna produkter, antagligen fonder so de förvaltar till en årlig avgift på 1.5-2.0%. I ett slag skulle jag alltså betala nästan 5% i avgifter, vilket är lika mycket som börsindexet FTSE100 har gått ned det senaste året.

Min slutsats av den här lilla övningen blir att jag själv bör placera mitt sparkapital och att banker verkar vara en bra sektor att satsa på. För om min bank kan få sina kunder, som ju redan har kapital placerat med banken, att betala 5% i avgifter för att fortsätta att placera sitt sparkapital i banken, ja då har de lyckats skapa en utmärkt vinstmaskin!

Det finns en viss ironi

2011-09-26T17:36:00.001+01:00

...i att det har varit så taskigt väder i London mest hela augusti och september, och att man därför, i ett försök att få lite sommar, bokar in en långhelg i Marocko samma helg som det visst ska bli 27 grader i London.

Svamp!

2011-09-25T08:35:00.001+01:00

Ångesten

2011-09-24T07:31:00.002+01:00

Som skiljsmässobarn med föräldrarna på två olika kontinenter under en stor del av min uppväxt behövs det ju inte en pyskologiexamen för att misstänka att jag skulle kunna lida av separationsångest. Det gör jag dock inte till någon större utsträckning vad det gäller folk men Stugan, det är en helt annan sak. Den ångest jag känner för att lämna sommarstugan - varje gång! - är som en liten existentiell kris i sig. Det är så fruktansvärt jobbigt.
Jag tar på mig den glada masken, jag tänker på allt roligt jag ska göra de närmaste dagarna, jag kör samma avskedprocedur som vi gjorde när jag var liten (jag och pappa vinkar från bilen när vi åker iväg, "Hej då Stugan! Vi ses snart!") men helst av allt vill jag bara klamra mig fast, hålla mig fast i förukvisten, skrika och sparka.
Jag vet ju att det går över. När jag har kommit tillbaka till Stockholm mår jag bra. Då är det helt ok. Men att packa ihop, att stänga till huset, det är bara ren ångest.

Rock on!

2011-09-23T10:54:00.002+01:00

Ute på promenad i morse, med podden på hög volym.
Gick på ensliga grusväga där knappt någon kommer.
The Killers i hörlurarna och det är klart att man diggar lite grann. Lite luftgitarr, några små skutt, kastar lite med håret.
Jag menar, det är ju The Killers och bara kossorna som ser mig. Kossorna, samt den äldre mannen i Saaben som sniglar sig fram bakom mig i väntan på att jag ska upptäcka bilen och stiga åt sidan.
Men den lilla uppvisningen bjuder jag på.

Saker man gör en helg i Stockholm i september

2011-09-22T10:01:00.005+01:00

Man promenerar Nybrokajen - Strömbron - Skeppsbron - Stadsgårdshamnen.
Man besöker Fotografiska och tittar på Northern Women in Chanel och Lui Bolins finurliga och tankvärda foton.

Man fikar och tittar på Djurgårdsbåtarna.
Man går till Stadsbiblioteket och lånad 15 böcker (som jag visserligen inte hinner läsa på en vecka men jag älskar svenska bibliotek och blir så inspirerad! På mitt bibliotek hemma i Islington finns knapp några böcker alls.)
Man äter mat som mamma har lagat.

Den franska flickan

2011-09-18T15:35:00.007+01:00

foto: Nordic Art House

Fransyskorna har en alldeles speciell dragningskraft och jag tänker att i nästa liv, då ska jag födas som en fransk flicka. Så att jag också kan knycka på nacken på det där speciella viset, känna mig alldeles tvärsäker på min egen feminitet och alltid klä mig med effortless stil.
Men tills dess får jag sota mina ögon, sätta på mig svarta underkläder och bära höga klackar, och inspireras av Cecilia Lundgrens illustrationer och Jonathan Kelseys reklamfilm.

Fredag

2011-09-17T00:07:00.002+01:00

Intervjun gick bra. Kändes som om jag är shortlistad. Killen som jag träffade uppmanade mig att kontakta dem om jag skulle få ett jobberbjudande någonannanstans under de närmaste veckorna medans deras rekryteringsprcess fortsätter. Känns positivt.
Samtidigt tipsade en kompis om ett jobb på företaget han jobbar. Så det känns som om det finns jobb därute.

Har precis anlänt till Stockholm. Ska vara i Sverige på en vecka och ha semester, vilket låter lite löjligt då jag är arbetslös. Men när jag var här i juli-augusti jobbade jag med stugan mest hela tiden. Den här gången ska det bli mer skogspromenader och mindre målning.

Förberedelser

2011-09-14T17:22:00.002+01:00

Eftersom att jag tycker att det är extra viktigt att känna sig bekväm och fin i kläderna vid jobbintervju var jag och köpte ett par skjortor igår.
Annars går förberedelserna för den här veckans intervju ut på att läsa in mig på sådant jag skulle vilja prata om med företaget, istället för att läsa in mig på det jag tror företaget kommer att fråga mig om (den senare strategin har nämligen inte visat sig vara helt optimal vid tidigare intervjutillfällen då frågorna har varit av helt annat karaktär än jag förväntat mig). Så håll tummarna på fredag!

Dandy

2011-09-10T15:41:00.000+01:00

Trädgårdsmästaren är inte bara fruktansvärt snygg, han har stil minsann!
Herrn lämnade en del kläder hemma hos mig igår eftersom han skulle sova över för att hinna med ett tidigt tåg till Paris imorse. Som den stalker jag är kunde jag inte låta bli att fota.

Att veta vad man vill

2011-09-09T08:51:00.005+01:00

Jag måste erkänna att jag har lite ångest inför jobbsökandet. Inte så att jag inte vill börja jobba, jag vill verkligen hemskt gärna börja jobba, helst redan igår, men detta att jag inte riktigt känner vad som är "rätt" för mig, får mig att känna mig lite vilsen. Dessutom måste man ju, för att få ett jobb, framstå på intervjun som man är tvärsäker på vad man vill syssla med.

Min "karriär" har liksom bara hänt. Jag har ramlat över de tre jobb jag haft sen jag gick ut universitetet för över tio år sedan. Det första hade jag en tanke bakom, att flytta till New York och jobba på Wall Street var verkligen någonting som jag ville då. De två jobben jag har haft därefter har mest hänt av en slump. Men jag har tycket mycket om dem. De har varit kul jobb. Och det är inom samma område som jag har jobbat de senaste åtta-nio åren som jag nu letar jobb men jag kan inte säga att jag är så super entusiastisk. Det är inte så att det kittlar i magen när jag läser jobbannonser och tänker "oj vad kul det skulle vara att ha det jobbet!". Jag konstaterar mest att "jo, det jobbet har jag kvalifikationer för". De jobben som jag tycker låter kul och spännande, de finns inte på siterna för jobb inom finanssektorn. De finns på andra webplatser och dem har jag inte kvalifikationer för och de betalar ungefär hälften av vad jag tjänade tidigare...

Jag är så imponerad av folk som vet så väl vad de vill, som är så fokuserade på vad de vill åstadkomma. Eponine är en av dem. Hon satte upp mål alldeles i början av sin karriär om vart hon ville vara om fem och tio år. Hon visste tidigt vilken bransch hon ville jobba i. Jag vet inte ens vad jag vill göra om ett halvår!
En annan är killen jag dejtar (den långe, snygge som ska komma ikväll och hjälpa mig plocka ned plommonen). Han är trädgårdsmästare och han älskar sitt jobb. Han läser trädgårdstidningar på sin fritid och kan rabbla latinska namn på växter så att jag blir alldeles yr. På helgerna vill han titta på trädgårdar eller åka till plantskolar. Han kan inte tänka sig att göra någonting annat än att designa trädgårdar eller gräva i jorden. Någon sådan passion har jag aldrig haft för mitt jobb. Men jag skulle så vilja!

Jag vet att jag är riktigt bra på en mängd saker! Jag är nyfiken till tusen och kan prata flera språk. Jag är organiserad som få och har ett löjligt bra minne. Jag ger mig inte och kan ha jonglera flera uppgifter utan att bli stressad. Är entusiastisk och diplomatisk. Och jag har en magisterexamen. (Och jag är trevlig! Folk gillar att jobba med mig. Folk som har jobbat med mig vill hålla kontakt och jag får ofta höra från mina kollegor hur mycket de uppskattar min närvaro på jobbet.)

Ända sedan jag flyttade till London har jag haft Thoreau citatet "Go confidently in the direction of your dreams! Live the life you've imagined." uppsatt. Och jag har verkligen levt det liv jag velat ha, massor av det! Jag har rest och bott i Sao Paulo, Barcelona och Mexico City, har flyttat till London och skapat mig ett liv mitt i denna stad som jag faktiskt älskar så sanslöst mycket. Det är bara det att nu vet jag inte vad det är för liv jag strävar efter. Det känns som om det, när jag blickar framåt, finns en dimridå som skymmer vad som finns framför mig.

(Det är ju inga nya tankeställningar det här - förra året skrev jag fint om vad jag drömde om som barn.)

I may be unemployed but at least I have plums

2011-09-08T16:15:00.002+01:00

Mitt plommonträd håller mig sysselsatt. Har bakat plommonkaka och hittills kokat 5 liter marmelad att hällt upp i väl rengjorda glasburkar. Imorgon kommer den längste karl jag känner i London hit, med en extra lång stege, och ska plocka ned de frukter som varken nås från marken eller min grannes balkong.
Och så ska jag på intervju för ett fin-fint jobb nästa vecka.

Mera soppa

2011-09-06T16:29:00.002+01:00

Idag öser regnet ned ute. När det lättar lite ska jag slinka ut och handla mat. Receptet på broccoli- och spenatsoppan ser gott ut.

Ibland blir det burksoppa till middag

2011-09-01T19:36:00.004+01:00

men med några generösa klickar creme fraiche, ett hackat, hårdkokt ägg och nymalen svartpeppar blir det hela lite glamourösare.

Nu har jag fått upp ett par tavlor

2011-08-31T15:45:00.003+01:00

KCACO postern hittade jag på the V&A för ett bra tag sedan, innan den blev så otroligt hypad. Nu känns det nästan lite löjligt att hänga upp den men jag älskar den ändå därför att uppmaningen är så typisk Brittisk. Den franska skolkartan är ett lån på obestämd tid.

Foton hemmifrån!

2011-08-29T12:43:00.003+01:00

Jag börjar få lite ordning på mitt hem!
Översta kortet är på mitt fina köksskåp från 30-talet som jag har i vardagsrummet. Blommorna har jag fått av mina trevliga grannar. (De fick hemmagjord plommonmarmelad av mig.) I ena skåpluckan har jag ett litet konstverk av Alexander Korzer-Robinson. Det är ett tyskt uppslagsverk där han skurit ut de flesta sidorna och lämnat kvar en del bilder. Som ett litet tittskåp in i en magisk värld.

Jobbpepp!

2011-08-29T10:20:00.001+01:00

Jag är så superpeppad på att börja jobba. Jag har definitivt vilat färdigt nu. Åtta månader var ungefär lagom. Nu är jag sugen på att sätta igång igen. Måste bara hitta ett jobb. Och att hitta ett jobb är lättare om man vet vad man vill göra och det vet inte jag.

Har konstaterat att headhunters inte gillar ordet "career change". De vill helst placera en i precis samma jobb som man hade tidigare, för en högre lön. En kille jag pratade med ville till och med sälja in mig hos samma arbetsgivare som jag lämnade för 6 år sedan. Å andra sidan förstår jag att det inte är så lätt att föreslå arbetsgivare/uppdragsgivare när jag inte är tydlig med vad jag vill göra.

Så nu ska jag försöka lista vad det är jag vill jobba med och vad jag vill få ut av jobbet:

- Analys och prognoser. Det här har jag jobbat mycket med tidigare. Ekonomiska analyser och prognoser. Men jag skulle gärna även jobba med samhällsanalyser eller analys av globala trender (tidigare har jag varit mest inriktad på Europa).

- Få använda både min svenska och min spanska.

- Få användning av min kunskap om skandinaviska och latinamerikanska marknaderna.

- Kundkontakt. Jag har aldrig jobbat med att sälja men jag tycker att det är kul att träffa kunder/klienter och skulle vilja ha mer av det.

- Resa i jobbet.

- Kunna jobba hemifrån ibland

- Kunna ta mer än en veckas semester i taget

Onsdag

2011-08-24T15:58:00.001+01:00

Det blir inte mycket till powerwalk när man stannar och plockar björnbär stup i kvarten.

Man får också lätt magknip när man äter mycket bär och går fort.

Men jag älskar detta med London, att det finns björnbär överallt!

Kollage

2011-08-23T08:35:00.002+01:00

Igår, istället för att sitta och söka jobb, så klippte och klistrade jag på en liten bok till min kompis son. Han älskar mini-coopers så jag håller på att sätta ihop några sidor med utklippta Minis som jag ska laminera och ge till honom. Skickade efter en broschyr för att få tag på riktigt fina bilder på bilar och har nu fått Mini försäljare på halsen som ringer stup i kvarten och undrar om jag behöver finansiering för mitt tilltänkta bilköp. Har inte haft modet att säga att jag bara ville ha bilderna för ett kollage...

Andra saker jag gjorde igår var att ta en siesta i hängmattan. Hängde upp en hängmatta i min lilla trädgård när jag kom tillbaka från Sverige och det har varit alldeles underbart att ligga där soliga, varma dagar, under fikonträdet. Det är så fantastiskt - jag har en liten trädgård i London med hängmatta och ett plommonträd som ger frukt.

Första skörden

2011-08-19T14:09:00.002+01:00

ps

2011-08-18T07:33:00.001+01:00

Jag satte på mig mina högklackade sandaler igår eftermiddag när jag tog en tur runt Stockholm och köpte några sista saker. Så visst var det nödvändigt att packa ned dem!

You can take the Girl out of London but you can never take London out of the Girl

2011-08-17T08:25:00.002+01:00

Jag packar. Det känns ok. Det är höst i luften även om det är soligt. Det känns som om sommaren håller på att ta slut och det är ok att åka tillbaka till London.
Så jag packar. Och förfasas över att jag än en gång har lyckats ta med mig så mycket. Och så mycket onödigt! Varför lär jag mig aldrig? Sommarstugelivet har två outfits: shorts, linne och flipflops. Samt jeans, tröja och gummistövlar. Ja, och så bikini då. Shorts, linnen, tröjor, byxor, Havianas och gummistövlar finns redan här. Så vad är det då jag tagit med mig?
- Tre klänningar. (Alltså, verkligen? Hade jag planerat på att bli bjuden på dans på Hembygdsföreningen?)
- Supersnygga, högklackade lädersandaler. (På grusväg?)
- Tre skjortor. (Jag tänkte Pripps Blå reklam när jag packade, snarare än "Vi hade iallafall tur med vädret"...)
- Fyra par byxor. (Utifallatt?)
- Tre par solglasögon. (Därför att tre är bättre än ett! Använde dock endast ett par...)
- Smikväska. (Hahahahaha!)
- Pushup bh. (Nu skrattar jag så att jag gråter.)

Nu ska jag komma ihåg det här och göra bättring. Nästa sommar är det jag som flyger med endast handbagage!

Solo på torpet

2011-08-16T16:20:00.002+01:00

Aldrig saknar jag en man så mycket som när jag är på landet. När jag står där på Ikea parkeringen och för femtielfte gången själv försöker baxa in ett tungt, platt paket i bilens baklucka, då svär jag över att vara själv. När det skulle ha gått dubbelt så fort att måla fönsterkarmarna om man varit två, och när jag inte vågar klättra upp på taket utan att någon står nedanför och håller i stegen. När det ska kånkas och bäras och fixas, då önskar jag att vi vore två om det här. Fast allra mest saknar jag det när beslut ska tas. Ska det bli ljuslila eller ljusgrått i sovrummet? Vad tycker du? (Det blev ljus grå-blått.) Ska vi ta halvmatt eller halvblank färg? (Och vad är egentligen skillnaden mellan halvmatt och halvblank? Va?) Ska vi välja vakuum toalett eller extremtsnålspolande? Kan vi fixa det här själva eller måste vi ta in en hantverkare?
Men det kanske är att lura mig själv. För jag har ju faktiskt varit i relationer medans jag haft det här huset. Seriösa relationer. Varit sambo. Men det är ingen som helst garanti för att personen i fråga vill spendera tre veckor av sin semester i en myggtät skog i Sverige med att rusta upp min stuga.
För det är väl just så, att huset är mitt. Det är inget gemensamt projekt.
Och jäklar vad jag kan! Baxa in Ikea möbler i bilen. Måla tak, väggar, lister och fönster. Sätta upp lampor och skarva elsladdar. Hugga sly och lacka altanen. Visst kan jag.

Hallonmemjölk

2011-08-14T21:15:00.006+01:00

Det obligatoriska kortet från Svensk Sommar AB!

Det har verkligen varit svensk sommar i kvadrat de här veckorna som jag har varit i sommarstugan. Det är så att jag nästan börjar undra om det inte är lite ironiskt mycket sommar - hur många kvällsdopp i en spegelblank sjö kan man klara av? Hur många grusvägar kan man cykla med fladdrande kjol, hur många smultron på strå kan man plocka? Hur många filfrukostar kan man inta på förstukvisten innan det blir Idas Sommarvisa av alltihop? Det börjar kännas som mitt mått är rågat. Vågar knappt nämna att jag plockade kantareller idag och åt till middag, smörstekta på knäckebrödsmacka. Folk kommer att tro att jag ljuger. Överdriver. Jag kommer att framstå som Storfiskaren i sommarhagen, med armar som inte räcker till. Tur att jag har foton som bevis.

I think New York still loves me

2011-03-13T00:36:00.003Z

Kyoto i snö

2011-01-24T16:30:00.002Z

Tillbaka i London efter fem veckor på resande fot. Allra, allra bäst var min vecka i Japan. Jag blev förälskad. Fick se Kyoto i snö, vilket var alldeles magiskt.
Eftersom jag sa upp mig från jobbet innan jag åkte (eller ja, min sista jobbdag var faktiskt i Hong Kong) så har jag just nu rätt mycket fritid. Idag har jag stekt ca 100 köttbullar och vart och köpt ett kökskåp från 1930-talet. Jag fick syn på det i en andrahandsaffär i lördags och det var så fint att jag dog lite. Skyndade mig tillbaka idag och drog fram kreditkortet. Ska få det levererat på onsdag. Det är den första icke-Ikea möbeln som jag köpt. Ett stort steg.
Så den närmaste tiden ska jag försöka få ordning på min lägenhet. Och sen drar jag till New York och Washington på några veckor, för det är sån't jag helst av allt vill göra när jag är ledig. Och sen blir det några veckor i Chile också. Efter det hoppas jag att jag har fått en ingivelse och vet vad jag vill göra härnäst.
Mina vänner säger att jag borde pröva Asien ett tag. Jobba i Hong Kong eller skaffa ett jobb inom en NGO i Kambodja. Kanske det... Fast just nu ska jag låtsas att jag ska stanna i London och hänga upp tavlor på väggarna och försöka rota mig lite.

God Jul från Sydney!

2010-12-24T22:11:00.002Z

The dazzling lights of Hong Kong

2010-12-20T08:51:00.003Z

Kom till Hong Kong i fredags eftermiddag. Hann ut ur London innan de stängde flygplatserna pga av snökoaset. Har haft en fantastisk helg med massor av goda vänner, god mat, mycket festande och ännu mera sömn. I natt sov jag tretton timmar, så jag antar att jag var mer slutkörd än jag trodde.
Imorgon flyger jag vidare till Sydney.

Lucia

2010-12-15T07:24:00.004Z

Tog med P på luciafirande i Svenska kyrkan igår kväll. För mig var det himmelskt - jag har inte sett ett luciatåg på flera år! - medans P erkände att han tyckte att det var lite läskigt med folk utklädda som spöken i vita särkar som tågade igenom en nedsläckt kyrka. Så har jag naturligtvis aldrig tänkt på det tidigare men det är ju helt sant.

Det blev lussebullar och glögg efteråt och därefter gick vi tvärs över gatan till Japanska tapasbaren Dinings (en liten, liten bar på gatuplan och sen fler sittplatser på nedervåningen) och åt helt förträffligt prawn tempura och softshell crab. All mat var alldeles superb, även deras sushirolls. Rekommenderas verkligen!
När vi fick notan kom kyparen över med två visitkort - ett för Dinings och ett med japansk text på. När jag frågade kyparen vad det andra kortet var förklarade han att det var till deras syster restaurang i Tokyo.
"Ah-ha! utbrast jag och snappade upp kortet. Jag ska dit nästa månad!" P himlade med ögonen och undrade hur ofta, och med hur många personer, jag kände behov att dela den informationen med. Med alla som vill lyssna, kan nog vara svaret på den frågan.

Svenska kyrkan i London
6-11 Harcourt Street, W1H 4AG

Dinings
22 Harcourt Street, W1H 4HH
0207 7230666

Styr kosan österut

2010-12-14T14:28:00.004Z

Så jag har en tom lägenhet med platta paket från det stora möbelvaruhuset. Ett icke ihopskruvat skrivbord och en ej ännu ihopsatt garderob. Dessutom sticker det ut fyra stålpeggar ur vardagsrumsväggen och belysningen är lite skum eftersom jag tydligen behöver nya transmission lines för att få alla lampor att fungera. Men inte gör det någonting. Allt sådant får vänta. För snart, snart, snart drar jag iväg på långsemester. I helgen äter jag dim sum i Hong Kong med vänner. Sen blir det jul på Bondi Beach, cricket i Melbourne under mellandagarna, nyår i botaniska trädgården i Sydney, vinproving i Hunter Valley, mat i stora lass i Singapore, och sen, sen, sen blir det sex dagar i Tokyo! Det här är den ledighet jag har väntat på i flera år. Sist jag hade en hel vecka ledigt var i juli 2008.

Snön ligger vit på taken

2010-12-03T06:52:00.001Z

Snön ligger kvar här i London. För en fjärde dag. Vilket ju måste ses som utomordentligt exotiskt. Transport och logistik funkar inte när det blir kallt och snö, och jag förbereder mig just nu för en tredje dag av väntan på min beställda dammsugare. Den skulle levereras i onsdags men kom inte fram. Samma sak igår. Varje dag har kundtjänst försäkrat mig om att min vara har lämnat deras varulager. Nu har min lilla dammsugare alltså skumpat runt i en skåpbil, i minus grader, två dagar i rad runt London. Utan att någonsin komma fram till mig här i Highbury. Jag börjar bli lite orolig. Sen är ju en möjlig leveranstid av 8.00-20.00 något begränsande för mitt vardagsliv. Det är ju bara att sitta och vänta på att dörrklockan ska ringa. Kan inte ta en dusch eller sticka ut och köpa mjölk.

Hur går det med lägenheten då? Ja, jag är ännu inte inflyttad. På lördag ska bredbandet installeras (om installatören kan navigera Londons vinter-farliga gator!) vilket var första prioritering. Sen måste jag få in en elektriker som ska undersöka varför 25 av lägenhetens 50 spotlight (femtio!) inte funkar. Och så måste någon hjälpa mig att hacka bort en tv-stålställning från vardagsrumsväggen. Och fylla igen hålet som blir kvar. Hur mycket jag får gjort innan avresan till Hong Kong den 16e vet jag inte. Och jag känner mig inte särskilt stressad heller.

Jul i London 1937

2010-11-30T07:08:00.004Z

Det snöar här, nu på morgonen, och jag letade runt på Sveriges Radios hemsida efter lite julinspiration.

Hittade detta underbara lilla klipp om julskyltningen före kriget. Det låter inte som om saker och ting har förändrats särskilt mycket - julskyltningen på Oxford Street är fortfarande gräll och traffiken hemsk!

Lägenhetsköp!

2010-11-18T14:48:00.000Z

Worlds Colliding

2010-11-17T14:12:00.000Z

Nu har det hänt igen! Mina världar kolliderar när jag på facebook plötsligt inser att en bekant till mig är kompis med en annan av mina kompisar. Olika nationaliteter, olika jobb, olika vänkretsar, you name it. Det enda de har gemensamt är att de bor i London. Och känner mig. Trodde jag. Men nu visar det sig att de känner varandra också.

Än läskigare är det när sådana här kontakter löper över nationsgränserna. Typ när min kusin i Stockholm och min fd argentinske gymnasiekompis som nu bor i Madrid känner samma tjej (förutom mig då). Eller när jag var på en fest här i London för några somrar sen hos en kompis. Började prata med hans jobbkompis som var brasilianare och plötsligt insåg vi att vi hade en gemensam vän. Jag känner henne från New York medans han bodde granne med henne i Rio när de var små. Världen är så liten, så liten, och vi är så mobila så.

Vad jag drömde om som barn

2010-11-16T11:53:00.003Z

I en övning att komma fram till Vad Jag Vill Göra Med Mitt Liv satte jag mig ned och tänkte på vad jag tyckte allra bäst om som barn. Vad som gjorde mig alldeles bubblig i magen av lycka, vad jag sökte mig till.

Jag var alltid väldigt fascinerad av Utlandet och mäkta stolt över att jag inte var helt, helt svensk. Dessutom reste min pappa väldigt mycket när jag var liten så jag fick höra om alla platser han varit på och jag tjatade gång på gång att han skulle visa mig kort från sina resor, även om det bara var på hans kollegor som jag aldrig träffat och nån fabrik mitt ute på vischan i något kargt land.

Men det var nog först när jag var i mellan åren, där mellan barn och tonåring, som jag verkligen började visualisera mig själv i Utlandet. Jag hade en pärm där jag samlade researtiklar, fint utklippta ur de två dagstidningar vi prenumererade på (Dagens Nyheter och Nerikes Allehanda) och jag spelade in alla avsnitt i Michael Palins "Jorden Runt på 80 dagar" och har säkert sett varje avsnitt minst 10 gånger.

Allt för ung att få åka och tågluffa var jag ändå på centralstationen så fort årets information on tågluffarkortet hade kommit ut. Jag läste på om varje land, studerade kartorna länge och noga och drog upp potentiella reserutter som jag skulle göra när jag väl fick lov att hoppa på det där tåget.

Jag åkte in till stan och gick på Stadsbiblioteket och lånade reseskildringar. (Jag får fortfarande fjärilar i magen av lukten av bibliotek och gamla böcker.) Och i mitt huvud skrev jag på en roman om en engelsk flicka som rymmer till Indien och hennes eskapader där.

Jag minns även att varannan lördag (eller en gång i månaden?) hade Nerikes Allehanda en kolumn skriven av en kvinna som bodde i London. Det handlade om vardagligheter i London och jag klippte ut dem och läste dem om och om igen. Och någonstans fanns där en tanke om att "det där, det skulle jag vilja göra". Inte att just London lockade så mycket utan hennes, som jag tyckte, nonchalanta sätt att skriva om sin, för mig, alldeles utomordentligt fascinerande vardag. Lite som en blogg innan internet.

Så att jag skulle utomlands var alltid självklart men jag minns inte att jag någonsin tänkte att jag skulle följa i min pappas fotspår och faktiskt flytta (när jag var 10 år flyttade han till Brasilien). Nej, det var mer den resande journalisten eller författaren som tilltalade mig. Det var i den rollen jag kunde se mig själv, fast jag tänkte inte heller så långt att det kanske kunde vara bra att lära sig så många språk som möjligt. Mitt hopp om att kunna resa och skriva sträckte sig endast till ett idogt sagoberättande på svenska lektionerna, skriva artiklar för en tidning som jag hade tillsammans med två vänner, samt ruskigt goda geografikunskaper. Västtysklands floder, någon? Berg i Afrika? Jovisstserru, man vet aldrig när sådana kunskaper kan komma till nytta! Överhuvudtaget var min kartbok vältummad.

Med en barnslig besatthet som denna är det ju inte konstigt att jag flyttade utomlands så fort jag kunde (som 16-åring). Att jag, då jag inte blev resejournalist, var tvungen att stilla min ständigt hunger av Det Nya, har flyttat gång på gång på gång runt om i världen. Och att nu sitta och skriva en blogg, som ju är navelskåderi i kvadrat, känns ju som en helt logisk manifestering av mina 12-års drömmar.

Ny väska

2010-11-15T16:59:00.005Z

Det var inte bara tekoppar som inhandlades i lördags, jag hittade även en handväska jag gillade i en andrahandsaffär. Rymlig och med ficka med blixtlås på insidan. Och så var lädret fint nött på ena kanten. Remmen var alldeles för lång, så jag gick till skomakaren som gjorde några nya hål åt mig. Nu måste jag bara komma på en bra lösning på att hålla det långa axelremmen på plats. En hårsnodd får funka tills dess.

En annan perfekt temugg

2010-11-15T12:26:00.005Z

i en alldeles perfekt sommarstuga. Bild från sommaren 2009.

(Men jag borde verkligen ta tag och måla de där fönsterlisterna. Verkligen. Sommaren 2011 blir det gjort! Jepp, det blir det.)

Temuggar

2010-11-15T12:14:00.003Z

Jag har en väldigt bestämda uppfattning om hur temuggar ska se ut (det är jag inte ensam om) och är alltid på jakt efter den Perfekta Temuggen. Basen ska vara mindre än toppen. Den ska ha tyngd, inte kännas för lätt eller billiga eller tunn men kanten ska inte vara för tjock. Och så ska den ha öra.
I lördags var jag ute och letade lite saker till min nya lägenhet, som jag förhoppningsvis får nycklarna till på torsdag. Och så stötte jag på den! En kopp i rätt storlek men rätt form och fin färg. På rea! Jag köpte sex stycken för 69 pence styck. Två röda, två blå, två gröna. Snart har jag en hylla att ställa dem på!

Stel

2010-11-15T08:44:00.005Z

Jag var ute och promenerade i klackar många timmar i lördags. Nu är mina hamstrings (vet inte vad den muskelgruppen heter på svenska) tighta som tusan och jag måste böja knäna för att plocka upp något från golvet.

Den 20e nov öppnar julmarknaden i Gamla Stan

2010-11-11T15:39:00.002Z

då ska jag vara där!

Gym

2010-11-11T12:43:00.001Z

Jag har varit så gymsugen de senaste veckorna. Det blir så ofta när det är höst och kallt. Jag vill vara inomhus i varma, ljusa lokaler. Jag vill gå på body combat och yoga. Vill att någon säger åt mig vad jag ska göra under en lektion. Någon annan som pushar mig.
Men tanken på stöket kring skaffa ännu ett gymkort har hållit mig borta från träningslokalen. Först måste man välja gym och gymkedja. Och så är det anslutningsavgift och en hög månandskostnad and 12 månaders kontrakt. Och så kan min inte frysa kortet utan massa strul (och jag som reser så mycket måste kunna frysa kortet ibland). Och när man väl valt gymkedja och betalat alla pengarna och bundit upp sig på ett år, jag då måste man gå ännu en menlös gymintroduktion, innan man släpps fri på gymmet, trots att jag har gått på gym sen universitetstiden. (Jag VET hur maskinen fungerar. Jag lovar!)

Så jag satt där igår eftermiddag och surfade runt och försökte måtta på kartan vilket gym som ligger närmast min framtida bostad och vilka som har det bästa klasserna och bästa öppentiderna och bästa value for money. Och suck och stön. Men sen kom jag på att surfa in på kommunens hemsida, för att se om det fanns något bra kommunalt drivet gym i närheten. Det gjorde det. Flera stycken tillochmed. Jag ringde upp det närmaste och bokade in en guidad tur direkt efter jobbet. Det finns pool och gym och 90 klasser i veckan samt en löpklubb flera gånger i veckan. Och de öppnar tidigt på helgen och jag får sex gratis PT sessioner samt en session med en simtränare. Och alltihopa kostar långt mycket mindre per månad än något av de andra gymmen jag kollade. Och det finns inget kontrakt! Går att säga upp när som helst.

Så jag slängde fram kredit kortet, tog en titt på schemat, stack hem och bytte om och var tillbaka en timme senare för yoga. Nu är jag så peppad att jag ångrar att jag bokade en en drink träff med en fd kollega ikväll och därför missar ett pilates pass, men planerar att köra ett pass imorgon innan middagsdejten.

Det här med småbarn

2010-11-10T08:51:00.000Z

Efter att ha spenderat gårdagen med två små, små barn inser jag hur otroligt mycket frihet jag har: Jag kan duscha när jag vill. Jag kan stega ut ur lägenheten precis när jag vill med bara nycklar i handen. Hur mycket kommunikationssvårigheter jag än må ha med mina kollegor så är det ingenting i jämförelse med att försöka kommunicera med en ettochenhalv-åring. Ingen kräks eller snorar på mig dagligen. Ingen är beroende av mig för sin överlevnad. Ingen kräver att jag underhåller eller matar dem. Jag har verkligen oceaner av tid för mig själv varje dag!

Höstgryta

2010-11-08T09:30:00.005Z

Höstvädret får mig att vilja laga grytor. Två dagar på rad till och med! Gjorde en ljuvligt god grön thailänsk kyckling curry igår och idag ska jag laga en fläskgryta (inspirerad av Linas blogg) som jag ska ta med mig hem till min kompis Isa imorgon. Isa har två barn, en på tre månader (med kolik) och en på 18 månader (som hade luftrörsinfektion förra veckan), samt en man som reser mycket i jobbet. Så jag ska försöka att göra livet lite lättare för henne i alla fall under en eftermiddag och kväll. Vi har inte setts sen babyn föddes i augusti!

Idag är jag så nöjd med att jobba hemifrån och inte behöva stiga ut i regnet och blåsten!

Lägenhetsköp, del 540

2010-11-07T18:50:00.003Z

Fick alla dokumenten från min advokat i fredags och har ägnat en del av helgen åt att läsa igenom dem. Inte helt lätt men stundom intressant. Så som få veta att jag inte får ha reptiler eller fåglar i lägenheten utan de andra lägenhetsinnehavarnas tillstånd. Eller att golvplankorna tillhör mig men inte grundstocken. Ska ställa några frågor till min advokat imorgon och om allt sen verkar ok skriver jag på kontraktet. Yay!

Det här med att ha en advokat har förresten varit en väldigt intressant upplevelse. Jag har naturligtvis träffat på advokater genom jobbet och samarbetat med dem på projekt osv, men jag har aldrig tidigare haft en egen advokat. Någon som jag betalar för att tillvarata mina intressen. Himla fint det; Min advokat har kunnat varit pushy och tjatig medans jag har kunnat gömma mig bakom henne och hänvisat till henne varje gång frågorna har blivit jobbiga. Kunnat stått där med händerna i luften och sagt att "jo, men visst skulle jag göra det. Men du vet, min advokat..."

Tänk om man kunde ha en liten advokat med sig i fickan, som man kunde plocka upp när man stötte på vardagsbesvärligheter? Som, när saker och ting blir lite väl intensiva, hoppar upp och sätter upp handflatan och utbrister "höpp, höpp, höpp!". Eller inflikar "har du bevis att backa upp det påståendet med?" när folk gör vidlyftiga uttalande eller småljuger en upp i ansiktet. Jag vet i alla fall att jag vill ha en Claire, som min advokat heter, brevid mig nästa gång jag ska ta stora beslut eller förhandla om viktiga saker. Det känns liksom säkrare med ordentlig uppbackning.

Bloomsbury

2010-11-03T14:42:00.003Z

Genom att jag nu har lämnat Bloomsbury tänkte jag gå dela med mig av mina egna favoriter:

Bar & Restaurang
The Norfolk Arms
Det ser ut som en alldeles ordinär pub på utsidan, men på insidan är det en liten bit Spanien, komplett med spansktalande personal, vinnedstänkta bord och torkade skinkor i fönstren. Tapasena är förträffliga och stämningen hög. Det går att hänga i baren men det bästa är att boka bord innan. Jag gillar nedervåningen mest.
28 Leigh St, WC1H 9EP
0207 3883937

Chilli Cool (tvärs över gatan från Norfolk Arms)
Superbt ställe för Sichuanisk mat. Det är kryddstarkt och autentiskt och ordentliga portioner. Men det är oftast väldigt fullt med folk för middag och inget ställe man sitter länge på.
15 Leigh St, WC1H 9EW
0207 383313

Thai Dream
Det här är en av de bästa Thai restaurangerna i London. Ligger gömd på lilla New North Street, en tvärgata från Theobalds Road. Man kan även komma till restaurangen från Boswell Street.
17 New North Street, WC1N 3PJ
0207 2425150

Det litterära Bloomsbury
Även om det inte längre finns lika många bokförlag och bokhandlar i Bloomsbury så finns det fortfarande kvar en viss aura av tryckpressar och litterära salonger över området. På gatorna mellan British Museum och High Holborn finns en hel del specialist bokhandlar. Men min favoritbokhandel ligger på Lamb's Conduit Street, närmare Holborn. Här säljer förlaget Persephone Books sina böcker. Förlaget specialiserar sig på att ge ut böcker av kvinnliga författare från 1900-talets första hälft som inte längre är i tryck. Varje bok har ett eget mönster på pärmarnas insidor som har någonslags koppling till författaren, tiden då boken gavs ut eller epoken då boken utspelar sig. Det är lätt att förköpa sig!
59 Lamb's Conduit Street, WC1N 3NB
0207 242 9292
'

Hundratals brittiska män flyttar till Sverige varje år för kärlekens skull!

2010-11-02T20:35:00.007Z

Det har var en intressant artikel: De flesta som invandrar till Sverige från Storbritannien pga en relation med en svensk medborgare, är män. Jag har länge varit imponerad över hur många svenska tjejer lyckas få sina brittiska pojkvänner att flytta med dem till Sverige. Sverige är ju inte det lättaste landet att integreras i; språket är svårt och klimatet bistert. Och även Sveriges största storstäder saknar Londons puls och utbud. Ändå flyttar männen. Pga kärlek till sina svenska partners. Jag känner själv till minst tre sådana förhållanden, där paret har träffats i London och hon efter några år säger "Nu vill jag flytta hem" och han följer med. Vem vet, det kanske finns föreningar i Stockholm, Göteborg och Malmö för dessa "medföljande"? Kanske sitter de på The Tudor Arms på tisdagskvällarna och pratar engelska och dricker sina pints och stöttar varandra i detta nya, underliga land? Jag finner det hursomhelst fascinerande!

Tidig morgon i parken

2010-11-02T07:59:00.003Z

Någonting jag har saknat under mina år i London är att träna på morgonen. Varenda jobb jag har haft sedan 2003 har startat i ottan. När sju är det senaste du börjar är det svårt att klämma in ett träningspass före jobbet. Men imorse vaknade jag vid fem av mig själv. Vid halv sex var jag klarvaken och drog ut på en spontan joggingrunda. Och just det där spontantränandet är det roligaste. När det spritter i benen och man tänker, "jo, jag sticker ut och rör på mig!"

Det var magiskt ute i parken i mörkret. Gult ljus från gatlyktorna och löv som singlade ned. Molnen skingrades under några minuter och en suddig månskära visade sig.
Och folket! Är man ute så tidigt i parken finns det en känsla av tillhörighet. Man hejjar på varandra. Säger god morgon när man joggar förbi. En snabb nick av samförstånd. Är man ute och kutar runt i mörkret klockan sex på morgonen har man något gemensamt. Den sortens bekräftelse av att man faktiskt är medveten om sina medmänniskor är sällsynt i storstäder.

Jabberwocky!

2010-10-31T17:38:00.007Z

Hade en helt perfekt lördag, med brunch på Raoul's i Maida Vale. Deb och jag kunde sitta ute (under markisen som skydd mot en regnskur) och hade det alldeles förträffligt trevligt där vi satt och spanade på folk och åt Londons kanske bästa eggs benedict med rökt lax.

Efter vår lilla SATC session (brunch med tjejkompisar på helgen känns numera alltid som något tagit ut tv serien, särskilt som vi bredde på lite extra för att ge vår bordsgranne his money's worth genom att han så tydligt satt och tjuvlyssnade!) tog jag mig hem till Bloomsbury. Packade och städade innan jag gjorde mig i ordning för utgång i Shoreditch.

Vi gick till underbara Callooh Callay, inte långt från Old Streets tunnelbana, som är en sagolik Alice i Underlandet-inspirerad bar. I det första baren är det lite intensivare, lite trängre, lite flirtigare och lite högre volym. Gå igenom Narnia garderoben och se om ni kan få ett bord i den andra baren, där det är mindre folk. Allra trevligaste är det dock i medlemsbaren, en våning upp, bakom det svarta skynket. The Jub Jub Bar, som medlemsbiten av baren heter, har varje vecka en gästande bartender och där är musiken så nedskruvad att man faktiskt kan hålla normal samtalston medans man dricker cocktails. Och bara en sådan sak som att de har uppstoppade flamingoer och en tronlik soffa, fick mig att i sanna Queen of Hearts-anda utbrista "Off with their heads!" Dock vet jag inte hur mycket av en VIP bar det verkligen är, vi kom nämligen in utan medlemskap, tack vare ett leende och prydligt utseende. Prova att boka bord i förtid!

Callooh och callay är förresten ett nonsensord från dikten Jabberwocky (som är full av nonsensord!) i Alice i Underlandet.

Raoul's (tvärs över gatan från restaurangen ligger Raul's deli)
13 Clifton Road
London, W9 1SZ

Callooh Callay
65 Rivington Street
London, EC2A 3AY
'

Dagens tanke

2010-10-29T12:23:00.007+01:00

Man framstår aldrig som stor genom att förminska andra.
'

Lägenhetsköp, del 539

2010-10-28T14:37:00.003+01:00

Idag meddelade säljaren att han går på semester i två veckor.
Så tja, vi kanska kan skriva kontrakt typ tredje veckan i november?
Just nu har jag lust att banka mitt huvud mot bordet. Alternativt gå ut och supa mig full.
Istället ska jag packa ihop lägenheten.

Lägenhetsköp, del 538

2010-10-27T12:40:00.001+01:00

Nu är det nästan åtta veckor sedan mitt bud på lägenheten jag vill köpa antogs. Planen var att det skulle ta 5 veckor att färdigställa köpet. Det gjorde det inte, kan vi ju konstatera.

Lägenhetsköp i England är en utdragen process som försinkas ännu mer av att alla dokument ska skickas med post. Så när säljaren ska skicka info till mig så får han pallra sig iväg till brevlådan och skicka dem till sin advokat. Som tittar på dem och tar kopia och sen skickar dem till min advokat. Med post. Som sen tittar på dem och tar kopia och skickar dem till mig. Med post. Trots att vi har postutdelning på lördagar så blir en försening från säljarens sida på 5 dagar lätt en försening på 10 dagar på grund av alla dessa brevutskick.

Sen måste min advokat få svar från kommunen och lantmäteriverket angående bostadens ägareförhållande, byggnadslov som utfärdats, om det har getts byggnadslov för ett stort bygge i närheten som skulle kunna komprimera lägenhetens värde i framtiden, etc. Här lyckades kommunen lämna svar på fel lägenhet, så vi fick börja om igen. Och nu har min advokat gått på semester i en vecka, så jag vet faktiskt inte när köpet kan gå igenom. Förhoppningsvis nästa vecka. Eller veckan därpå.

Innan dess ska jag pack ihop min Bloomsbury lägenhet och frakta alla mina saker till temporär förvaring eftersom mitt utflyttningsdatum är 2 november.

Antequera, Spanien

2010-10-22T09:14:00.002+01:00

Mitt emellan

2010-10-20T08:46:00.001+01:00

Ibland känns det som om det blir för tvära kast när jag reser. Framförallt när det blir europeiska lågprisflyg och man liksom tycker att man inte borde kunna ta sig så långt med de där flygande bussarna. Men skillnaden var stor mellan att ligga vid poolen i bikini på den andalusiska kusten mitt på dagen och ligga under dubbla täcken och huttra i lägenheten i London på kvällen. Skillnaden var också stor mellan att göra väldigt lite under fyra dagar i Málaga och kastas in i jobb-virvelvinden imorse. Så nu sitter jag har och känner mig lite mitt emellan. Inte längre mini-semester men inte riktigt inne i jobb-flytet än. Lite brunbränd på näsan, och iförd fleecetröja.

Jag är även väldigt mycket mitt emellan vad det gäller boendet: Lägenhetsköpet har dragit ut på tiden och nu hoppas jag på att få nycklarna i mitten av november men jag måste flytta ut ur min nuvarande lägenhet om två veckor. Och det är ju inte helt optimalt.

Fredagspepp!

2010-10-15T12:18:00.005+01:00

Var ute och fotade med min ny-gamla lins igår. Svårt men roligt.

Imorgon åker jag till Spanien på några dagar!

Om att känna sig som en utlänning

2010-10-13T13:02:00.006+01:00

I ett litet kommentarsutbyte med Lisa kom vi fram till att en av fördelarna med London är att vi inte har känt oss som utlänning här. Eftersom jag känner mig som en utlänning överallt annars, till och med i Sverige, så är det väldigt behagligt att just i den här frågan känna sig hemma i London. Varför är det så?

London är väldigt internationellt. England har helt klart blivit en immigrantnation de senaste femtio åren och det märks nog allra mest i London där man hela tiden träffar på andra utlänningar; på trottoaren, på Starbucks, i affären, på jobbet. Så många pratar engelska med en liten brytning hit eller dit men det är ingen som pekar finger. Naturligtvis får jag ofta frågan varifrån jag är, genom att mitt engelska uttal inte är brittiskt. Men det kommer lika ofta från någon som jag kan ge motfrågan "And where are you from?".

London hålls igång av utlänningar. De finns överallt i samhället (utom just kanske i parliamentet, fast Lord Ashcroft i the House of Lords har ju taxerat som om han inte vore permanentboende i landet) och de flesta britter är väl medvetna om att landet behöver immigranter, även om både regeringen och oppositionen talar om att stävja inflödet. (Notera att Storbrittaniens motsvarighet till Sverige Demokraterna, The British National Party, inte kom in i parliamentet i vårens val.)

New York är också internationellt och multikulturellt men där känner jag mig ändå som en utlänning. Jag tror att skillnaden ligger i att folk som flyttar till USA till en mycket större utsträckning vill bli amerikanska. Och amerikaner förväntar sig att utlänningar ska vilja bli amerikaner och uppskatta allt amerikanskt. Här i London förväntar sig ingen att jag skulle hylla allt brittiskt eller eftersträva att bli mer brittisk i min framtoning. Just detta, att man får behålla sin särprägel men samtidigt åtnjuta allt det positiva som en internationell storstad har att erbjuda, är vad som får mig att känna mig hemma här. London tillåter mig för en stund sudda ut min utlänningsstämpel. Staden låter mig veta att jag tillhör. Precis som jag är.

Den oklibara kliningen

2010-10-11T20:50:00.001+01:00

Idag är jag trött på att vara kvinna. Jag har haft en svampinfektion i en vecka som inte har gett med sig, så idag gick jag till läkaren och fick recept. Jag är så trött på allt detta kroppsliga! Flytningar och blod... Att behöva gå till läkaren och prata mens och preventivmedel, varje gång!
När Shel Silverstein skrev om the Unscratchable Itch så tror jag att han egenligen pratade om en underlivsinfektion.

En liten inblick i Helvetet

2010-10-11T12:52:00.005+01:00

Var och såg the English National Operas uppsättning av Faust i lördags, vilket var en briljant liten helvetesvandring. Des McAnuffs produktion sätter handlingen till första världskriget med enastående visuella effekter och karg dekor. Iain Paterson porträtterar Méphistophélès som en dandy, med flärd och snobbism, och med hela världen alldeles bokstavligt vid sina fingertoppar. Men läskigare än Satan själv, och hans hov i underjorden, var ändå kören som i vita labbrockar förde tankarna till kemisk krigföring och vetenskapens ständiga framsteg som handlar lite om vad som är rätt och fel, utan vad som är möjligt.

(Går man in på ENOs hemsida finns även en trailer till uppsättningen.)

Tjänsteledig?

2010-10-06T16:46:00.007+01:00

Ringde upp min chef i eftermiddags och meddelade att jag tyvärr måste säga upp mig.
"Varför då?" undrade han bestört.
"För att jag behöver semester."
"Men du kan ju inte säga upp dig bara för att du vill gå på semester!"
"Har du något annat förslag?" frågade jag.

Nu ska han fundera på det i några dagar.

Åh New York, vad har du gjort med mig?

2010-10-04T14:57:00.002+01:00

New York var absolutely fucking fabulous!

Aj, det sliter lite i mitt hjärta detta, denna ständiga dragkamp mellan London och New York (som jag ju skrivit om tidigare). Och nu flirtar jag med nyc. Det kändes så fint att vara där i september, så rätt. Och då börjar jag undra om jag inte skulle ta och flytta dit igen? I alla fall på ett par månader eller så? Bara lite för att känna av, för att stilla det där suget.

Jag må vara gift med London, men jag kanske kan ha en liten affär med New York?

Svart är alltid det nya svarta

2010-10-04T11:57:00.003+01:00

Ah, the blessings of autumn! Nu kan jag börja bära svart. Det finns inget så vilsamt men samtidigt så förbättrande som att klä sig i svart. Känner jag mig lite vissen, blek, fet eller frusen funkar det alltid att klä sig i svart. Det är så förlåtande.
I fredags, när det regnade och var grått, satte jag på mig min svarta skjortklänning som sitter åt precis där den ska, och släpper ut precis där den ska. Till det mina höga, mörklila stövlar och jag var snygg som attan. Nu ska alla färgglada, käcka plagg läggas längst bak i garderoben tills jag ska till södra halvkotet över jul. Det gråa och det svarta speglar min personlighet så mycket bättre.

Nu åker jag till New York

2010-09-24T08:42:00.000+01:00

på några dagar. Ska träffa vänner och promendera runt i mina gamla kvarter på Upper West Side.Foto över midtown från i februari i år när jag var i nyc sist

Basilika och frisörerna

2010-09-23T17:10:00.003+01:00

Jag frisörskräck. Tandläkaren skuttar jag gärna iväg till och läkarbesök brukar inte heller ge mig några större känningar. Sprutor, blod, höjder, flygplan, whatever. Inga problem. Men att gå till frisören ger mig stora darren. Därför försöker jag göra det så sällan som möjligt. Sist jag tog mig i kragen och var och klippte mig var i mars... Så idag ska det bli av igen. Håller tummarna att det inte slutar i gråt och tandagnissel!
Fast fördelen med att låta håret växa är ju att man kan sätta upp det så fint!

Kakor till téet

2010-09-23T17:04:00.002+01:00

ur en söt burk. Inköpt på Victora & Albert Museum förra veckan

Isle of Wight

2010-09-22T14:08:00.006+01:00

Isle of Wight är vita segel och blå randiga tröjor. Det finns två anledningar att man besöker Isle of Wight - för att segla eller att cykla. Eller för att gå omkring i pittoreska Cowes och se ut som man seglar eller cyklar. Därmed alla vit-och-blå randiga, marin-inspirerade tröjor runt om i stan.

Vi åkte till ön för en långhelg för några veckor sedan när det fortfarande var sommar i luften. Det skulle bli en lugn, slapp helg på ett boutique hotel (hur kommer det sig att det numera kallas butikshotell när det egentligen är ett B&B?) men det visade sig att den årliga Powerboat festivalen hölls samma helg och dånet från båtarna väcke oss definitivt tidigare om mornarna än vi hade önskat.

En dag hyde vi cycklar och cyklade längs gamla järnvägssprår tvärs över ön. Platt och lätt och inte alls så äventyrligt som många av de mountainbike spår som finns runt om på ön. Isle of Wight anses faktiskt vara en av världens bästa cykeldestinationer och har sin egen cykelfestival i september varje år.

Missa inte Osborne House om ni åker till ön! Det ett fantastiskt slott med en vacker trädgård som var Drottning Victorias sommarresidence.

Från London tar du tåget till Southampton (snabbast från Waterloo, på 1 timme och tjugo minuter, men tåg går även från Victoria station). Utanför tågstationen i Southampton går en gratisbuss till färjorna. Passagerarfärjan går till West Cowes och tar 25 min, bilfärjan går till East Cowes och tar en timme. Mellan West och East Cowes går en sk "flytande bro" mellan fem på morgonen och halv ett på natten.

Vi bodde på Villa Rothsay och hyrde cyklar hos Top Gear i West Cowes, fast i ärlighetens namn så var de rätt skruttiga och växlar på min cykel brakade ihop i slutet av dagen och jag fick gå den sista biten!

Vemod

2010-09-18T18:57:00.004+01:00

Idag tar vi en skopa svenskt vemod och säger adjö till sommaren:
En vintersaga - Jerry Williams
Shoreline - Anna Ternheim
Märk hur vår skugga - Imperiet
Så skimmrande var aldrig havet- Marie Fredriksson

Mittinatta

2010-09-17T09:33:00.001+01:00

Inatt, när jag för andra gången den här veckan var uppe vid någon osalig timme för att jag inte kunde sova, konstaterade jag att grannen tvärsöver gatan då verkligen var uppe märkliga tider. Sen slog det mig att grannen naturligtvis kunde säga samma sak om mig...

Disciplin

2010-09-13T10:21:00.003+01:00

Det finns så mycket illusioner kring att jobba hemifrån. Nästan varje gång som jag berättar för någon att jag jobbar hemifrån får jag höra: "Åh, du måster verkligen vara disciplinerad! Det skulle aldrig jag klara av." Vad tror dessa människor att jag gör? Att när min väckarklocka ringer vid tio i sex så står jag varje morgon i valet mellan att stiga upp och ligga kvar? Att mina kollegor inte skulle märka om jag inte loggade in på morgonen? Att våra klienter inte skulle märka om mina analyser inte damp ned så punktligt som de förväntar sig? Att göra mitt jobb eller inte skulle vara en lika stor existentiell fråga som om jag ska ta och diska nu eller om tre timmar?

Att jobba hemifrån betyder att jag gör samma jobb (fast ärligt talat oftast mer) från mitt fysiska hem, som jag tidigare gjorde från ett kontorslandskap. Det betyder inte att kvaliteten av mitt arbete kan sjunka för att jag sitter och sneglar på meningslös eftermiddagsTV varje dag, eller att det finns någon slags ökad flexibilitet kring deadlines bara för att man jobbar hemifrån.

Sen är ju nästa fråga, vad är det som driver dessa människor att jobba? Har de så dålig "disciplin" att de enbart utför sitt jobb pga att deras chef står brevid deras skrivbord med piskan?

Jag har jobbat hemifrån i över 5 år nu och det passar mig väldigt bra. Jag gillar att slippa pendla. Att när det regnar och är mörkt ute kan jag sitta kvar i pyjamas med en stor kopp kaffe och lyssna på Classical FM medans jag jobbar. Jag slipper trekantsmackor till lunch eller micrade rätter och lagar ordentlig mat istället. Och när dagen är slut behöver jag inte ta mig någonstans för att komma hem.

Den största nackdelen med att jobba hemifrån är dock andras attityd. Det finns någonslags föreställning om att om man jobbar hemifrån så är det inte "på riktigt" eller helt seriöst. Många får lite bored housewife och tupperware party vibbar av det hela. Jag har märkt att vänner kan ha väldigt svårt att förstå att jag inte bara kan ta en improviserad fika på stan eller ta ledigt nån eftermiddag då och då, bara för att jag jobbar hemifrån. Mitt jobb är dessutom väldigt tidspressat, vilket kan vara svårt för utomstående att förstå, som tycker att de kan väl komma förbi och fika lite hemma hos mig medans jag jobbar.

Sen är det klienterna. Jag berättar aldrig frivilligt att jag jobbar hemifrån därför att jag har en känsla av att vårt företag då skulle ses som mindre professionellt. Så när nån kund ringer och småpratar lite om vädret i London så påpekar jag aldrig att jag faktiskt förnärvarade sitter i sommarstugan i Roslagen/i Sao Paulo i Brasilien/i Mexico City och jobbar. Genom att jag har ett lokalt London nummer så går direkt till min Skype så behöver heller ingen veta var jag befinner mig rent fysiskt. Det viktigaste är ju ändå att jag svarar i telefon.

Söndagskvällsambivalens

2010-09-12T18:06:00.002+01:00

Te eller rödvin, te eller rödvin?

Fröken Märkvärdig och karriären

2010-09-12T16:54:00.003+01:00

En av mina absoluta älsklingsböcker, Fröken Märkvärdig och karriären, har blivit film! Jag vet inte hur många gånger jag har läst Joanna Rubin Drangers seriebok och funnit tröst däri. Igenkänningsfaktorn är gigantisk.

Gårdagens observation utanför Liberty:

2010-09-08T14:06:00.007+01:00

It doesn't matter if you wear Louboutins if you can't walk in them

Bud antagit!

2010-09-03T16:04:00.008+01:00

Nu ska den bli min!

Den har en liten uteplats också!

Idag har jag därför hittat en advokat som jag gillar, och anlitat. Skickat mitt körkort till henne, samt proof of address för att styrka min identitet. (Genom att man i England inte har ett fungerade personnummersystem, så måste man ständigt visa upp gasräkningar och bankutdrag för att kunna bevisa att man är den man hävdar att man är.) Och försäkrat med om att mäklaren ska skicka de nödvändiga dokumenten till henne.
Vidare har jag hittat en besiktningsfirma som ska till lägenheten och inspektera den nästa vecka, för att leta dolda fel och annat otyg.

Planen är att jag ska få nycklarna om 4 veckor!

Bostadsköp, renovering och utbyggnad

2010-08-31T07:16:00.002+01:00

Alltså, det är mycket nu. Roliga saker men mycket på en gång.
Jag håller på att köpa lägenhet. Budar och så. Det blir lätt lite stressigt... Det är en sådan stor grej! Mycket pengar och brittisk fastighetsjuridik som jag har behövt sätta mig in i. Ibland ger det mig lite andnöd: Ska jag köpa nu? Tänk om jag hittar något bättre, senare? Hur stor blir egentligen boendekostnaderna? Ska jag verkligen göra det här?
Men jo, det ska jag. Nog.

Samtidigt driver pappa projekt Badrumsrenovering i sommarstugan. Det är helt fantastiskt att han tagit sig an detta. Det blir ju väldigt komplicerat för mig som utlandsboende att sköta hela karusellen med att träffa hantverkare och kolla upp olika badrumsinredningar på distans, så jag är väldigt tacksam att han har bestämt sig för att tackla detta med sådan entusiasm. Och snickare är super peppad att starta igång och ringde mig i helgen när jag var på minisemester på Isle of Wight, och ville diskutera olika utbyggnadslösningar och bad mig sätta igång pappersexcercisen så fort som möjligt så att han kunde gräva grunden till utbyggnaden innan tjälen går i marken.
Pappa har gjort flera ritningsförslag, som han scannat in och e-mailat (alltså, hur sött är inte det?) och det är egentligen bara för mig att välja alternativ 1, 2 eller 3. Ringa kommunen och skriva under några papper. Men jag blir ändå lite svag.

Det är som förra sommaren när jag på två (jobb)veckor och tre Ikea besök skulle rita upp och bestämma mig för ett helt nytt kök i sommarstugan (efter hästmyreincidenten). Och efter jag hade gjort alla val (köksmodulutformning, väggfärg, golv, golvlister, skåpluckor, handtag, bänkskiva, fläkt, etc, etc, etc) var helt okapabel att ta ett beslut kring kakel. Just detta att välja kakel framstod plötsligt som oöverstigligt. Färg? Form? Mönster? Eller skulle jag välja frostade glasskivor istället? Jag bläddrade frenetiskt i inredningsmagsin tills dess att mamma - som ju känner mig väldigt väl - sa att jag faktiskt inte behövde bestämma mig. Att man kan kakla senare. Att köket kan göras färdigt utan kakel. Och det var det största lättnaden. Och i somras använde jag lätt köket utan kakel och jag har fortfarande inte bestämt mig.

Styra upp

2010-08-24T11:41:00.003+01:00

Planer för den här veckan:
- köpa lägenhet
- gå och klippa mig
- köpa schal som passar klänningen jag ska ha på mig i helgen
- göra ritning över ombyggnaden av badrummet i sommarstugan
Hepp!

Calvert 22

2010-08-24T08:44:00.004+01:00

Det är mycket häng i östra London just nu. I söndags tog jag mig till Shoreditch och gick på konstutställning på galleri Calvert 22.
De hade en utställning av Olga Chernysheva med fokus på hur Rysslands befolkning har adapterat till de omvälvande samhällsförändringarna som skett sedan Perestroikan. Både foton, videoinstallationer och målningar ingick i detta lilla porträtt av dagens Ryssland.

Jag har ett nyvunnet intresse för landet sedan jag i somras var till St Petersburg på semester och sen plöjde Anna Karenina i augusti, så jag fann utställningen fascinerande.

22 Calvert Avenue,
London, E2 7JP
Öppnings tider:
Ons-Lör 10-18
Sön 11-17
Första torsdagen i månaden håller galleriet öppet till 21.

London Fields Lido

2010-08-23T07:31:00.003+01:00

Photo: Madeleine Waller

I östra London, alldeles i toppen av parken London Fields, finns en uppvärmd, 50-meters utomhuspool (Londons enda!). London Fields Lido öppnades 2006 efter att ha varit stängt i 20 år och det är den perfekta platsen att simma nån timme på en helgförmiddag. Omklädningsrum och duschar inomhus, medans det utomhus finns individuella omklädningshytter och en unisex dusch. Just nu har de även en underbar fotoutställning av Madeleine Waller kallad "Wet & Dry" med foton av simmare under vintermånanderna.

Kostar £4.10 i inträde och 20 pence till skåplåset.

Efteråt kan man promenera ned genom London Fields och ta en god kopp kaffe hos Climpson & Sons på Broadway Market (67 Broadway Market) som har sitt eget rosteri. Flat whites har ju börjat bli allt mer lättåtkommliga London nu (det är förvånansvärt att det tagit så lång tid för denna australiensiska/nyazeelänska kaffe&mjölk mix att ha blivit mer populärt här, i tänka på den stora populationen av immigranter och besökare från Englands föredetta kolonier down under) och här är ett ställe de gör dem fantastiskt bra!

London Mon Amour II

2010-08-20T17:52:00.003+01:00

Det är lätt att glömma bort, när man hastar mellan mataffären och lägenheten, att jag faktiskt bor här igen. Zig-zagande mellan turisterna kring Russel Square.
Igår kväll promenerade jag och JS runt i kvarteren kring British Museum - han försökte hitta en bokaffär han ville visa mig, efter att vi hade varit och ätit soup dumplings på Leong's Legends i Chinatown.
Det regnade lätt men var så varmt att det inte gjorde nån av oss något, och när vi kom runt ett hörn pekade jag ut var min vårdcentral låg. Och han vände på huvudet och utbrast "that's fantastic!" För visst är det det. Jag är tillbaka! Jag bor mitt i smeten! Min lokala vårdscentral ligger mitt emot British Museum och jag kan ta mig till Covent Garden i högklackat på 10 minuter.

Insnöad

2010-02-05T07:25:00.002Z

Idag skulle jag har flugit till USA för lite r&r med familjen i Washington. Men mitt flyg har ställts in pga den analkande snöstormen på östkusten. Hoppas jag får flyga ut imorgon istället.

Kryddstarkt

2010-01-26T07:42:00.002Z

Det är verkligen svårt att tro det men det fanns en tid då jag skydde allt vad stark mat heter. Jag har suttit - med stor allvarsamhet - och petat undan alla små gröna chilibitar ur min pappas äggröra, och ängsligt frågat kyparna på den malayiska resturangen hur het deras Laksa är. Och det fanns en tid då det enda jag beställde på indiska/bangladeshiska resturanger var den mjäkiga chicken korma.

Hur annorlunda det är nu slog mig häromdagen då jag stod och skar upp honungsmelon, tog en tugga och genast började rota i kryddsamligen efter chilipulver. I Mexico har man nämligen gärna chilipulver på färsk frunkt.

Andra saker jag nu gärna konsumerar med chili:
Godis! Torkad frukt täckt med chilipulver är en mexikansk specialité. Min favorit är torkade ananasbitar med chili. Samma koncept som djungelvrål: ät till gommen och läpparna bränner. Och ät sen lite till.
Öl! Att mexarna gärna dricker sin öl med lime är ju välkänt, men att de än hellre mixar i chili är väl mindre känt i Europa. Möt 'Michelada': "an alcoholic beverage made with beer, lime juice and assorted sauces, spices, peppers, tomato juices or clamato. It is served in a chilled salt rimmed glass". Jag föredrar dock den med chili på kanten.

Dumhet ska med logik bemötas

2010-01-18T22:10:00.004Z

Det är val i år och det är så här SD ska bemötas. (Artikeln har några år på nacken men den är suverän.) Med raka frågor tror jag att det ologiska i deras resonemang kommer att tydliggöras.
Och så detta att de lockar en grupp i samhället som skulle förlora mest på deras politik.

(Och jo, jag satt och gapskrattade åt Björklunds resonemang hur Sverige skulle klara sig utan arbetskraftsinvandring. Mannen kan ingenting om statistik eller befolkningstillväxt! Han har ingen aning om hur Sveriges demografi ser ut för närvarande! Det resonemangen han för är något jag skulle förvänta mig från någon som gick i mellanstadiet. Eller vänta, inte ens det, jag tror vi definitivt kunde mer matte än så i sexan...)

Hej mitt vinterland!

2010-01-15T11:39:00.001Z

Jag fryser som en hund. Mer specifikt, som en mexikansk nakenhund (xoloitzcuintle).

Det är det kallaste det har varit på vad, 125 år?, och jag börjar bli grymt trött på att sova med tre lager kläder, inklusive fleece tröja och raggsockar, under två duntäcken. Jag har redan läxat upp några oskyldiga personer som bara råkade vara den typ hundrade personen som utbrister "men du är ju svensk!" när jag gnäller över kylan. Nej, i Sverige behöver vi inte ha på oss mössa inomhus på vintern. Read my lips: d-u-b-b-e-l g-l-a-s. Hej, tätade dörrspringor!

Och så vad är det med mexarna och deras förkärlek till utomhusfester? Mexico City är inte Cancún. På vintern är det inte många plusgrader under natten. Ändå envisas de med att bjuda in folk till trädgårdsfest. Och så står man där, med sin drink med is i, och huttrar och huttrar.

Men, man skall inte förbanna mörkret, utan tända ett ljus. Så imorgon åker vi på spa. I ångbastun hoppas jag tina upp mina frusna lemmar. (Häromdagen gjorde sig faktiskt en gammal frostskada sig påmind och mitt ena långfinger blev alldeles vitt och jag tappade känseln i den. So much for "men det här måste ju vara som sommar för dig!". Jo, tjena.)

Mer inspiration

2010-01-11T07:17:00.005Z

Precis som större delen av den norra jordhalvan har vi haft det kallt i Mexico. När det bara är några plusgrader utomhus blir det kallt inomhus. I vår oisolerade lägenhet, utan värme och med iskalla golv huttrade vi runt förra veckan. Vi har två fristående element men kan inte ha på dem samtidigt för då går en propp... Har saknat min varma lägenhet i Bermondsey där dubbelglas, heltäckningsmattor (hello, det var ju England!) och gratis värme höll mig på bra humör förra hösten och vintern.
Igår kom dock solen fram och jag tinade upp.

Mer inspiration: sådant här gillar jag!

Inspiration

2009-12-29T09:58:00.004Z

Sedan drygt ett år är jag ständigt på jakt efter inspirerande artiklar och siter om kvinnligt företagande och entrepenörskap. Hittade Drifting.nu i somras men tyvärr tycker jag att de mesta av företagandet som lyft fram där oftast är relaterat till babykläddesign/hemtjänster/smyckesdesign/hantverk/karriärcoaching. Jag vill på inget sätt förminska företagande inom dessa områden, och det kanske faller sig naturligt att många kvinnor startar eget inom den sfär där de är mest verksamma, men det är samtidigt områden som jag själv inte kan relatera till.

Det har hänt så många gånger att jag snubblat över artiklar som lyfter fram kvinnor som har startat företag, där storyn går ungefär såhär: "jo, jag var barnledig, och då saknade jag verkligen XXX/blev ständigt irriterad på XXX så då uppfann jag den här maniken/startade jag den här hemsidan/designade jag det här babyklädmärket". Och jag tänker, wow, vilken grej! De har vågat satsa, och det bär sig efter bara något år! Och sen fortsätter jag att läsa artikeln och förstår såsmåningom - genom att läsa mellan raderna - att denna produkt bara är någon slags hobby, vid sidan om en hemmafrustillvaro, och att hon har en man som försörjer henne. Återigen, good for her, folk som uppfinner nya ting och servicar är inspirerande i sig, men jag kan inte relatera till en sådan historia. Jag söker istället efter fler inspirationskällor i from av företag startade av kvinnor inom teknik och ekonomi området. Den här artikeln i Svd hamnade därför genast på min länklista!

Och så vad är det med alla dessa livscoacher/karrärscoacher? Detta är inte enbart ett fenomen i Sverige, även i London har jag inom min bekantskapskrets träffat på folk som skolat om sig till detta yrke (bla min fd granne). Jag har även själv varit på en session hos en sådan coach. Och även om jag tyckte att den upplevelsen var positiv och inspirerande, så känner jag att de flesta som jag har träffat som jobbar/vill jobba som privat coach saknar tillräcklig livserfarenhet/arbetserfarenhet för att inbringa förtroende hos mig för att de ska kunna ge mig den vägledning jag behöver. Den storyn jag oftast har hört när folk har skolat om sig till karriärscoach är att de var trötta på sitt jobb och ville göra något annat, vilket inte riktigt är den utgångspunkt som jag ser som mest positiv. Istället skulle jag vilja träffa en coach som är 50+, har bred arbetslivserfarenhet, gärna hållit en högre position inom näringslivet och som fortfarande har en fot kvar inom den världen. En coach som brinner för personlig utveckling och att se andra nå sin fulla potential. Och oj, där beskrev jag visst min mamma! (Hon jobbar dock inte som coach men har all potential för att bli en bra sådan när hon väl bestämmer sig för att slå av på takten med sitt nuvarande super-intressanta, högtflygande, heltidsjobb.)

Här är en annan inspirerande websida, som jag som plats-oberoende person gillar, även om den mest verkar fokusera på frilansande journalister och yogalärare.

Trafikregler à la mexicana

2009-12-16T17:29:00.006Z

Det här är några nya trafikregler som jag har lärt mig sen jag började köra bil i Mexico City:

Säkerhetsavstånd existerar inte. Lämnar du en liten lucka bakom framförvarande bil kommer någon medtrafikant genast att kasta sig in i den, vilket betyder att du måste tvärbroma och så sätter du dig själv i fara. Nos-mot-bak är det som gäller. Och ha ordentliga kofångare. (Nämde jag att jag kör en jeep?)

Använd inte blinkersen för att indikera att du vill byta fil. Det ger bara förarna i filen brevid en varning om dina avsikter, vilket ger dem en chans att gasa på, för att se till att du minsann inte kommer in framför dem.

Genom att blinkersen inte har något användningsområde inom trafiksäkerheten eller för att få samspelet mellan trafikanter att fungera bättre, så står det var och en fritt att använda dem som man anser passar bäst. (Det enda undantaget är vid köbildning, då det är allmänt vedertaget att sätta på varningsblinkersen.) Det är festligt med blinkande lampor! Sätt på och slå av. Ha på så länge du vill. Mini-party på motorvägen!

Tuta! Ofta, högt och länge. På det sättet kan du meddela dina medtrafikanter om att du finns. Du existerar. Du har en röst och du väljer att göra den hörd.
Tycker du att alla andra kör som klantar? Tuta! Är du på väg mot en korsning? Tuta! (Så att bilarna på den korsande gatan hör dig och stannar. Naturligtvis.) Tycker du att tjejen i bilen bredvid är snygg? Tuta. Tycker du att trafiken rör sig för sakta, bilen framför inte rivstartar vid grönljus, trycker någon in sig framför dig eller är du på allmänt dåligt humör? Tuta.

Ska du köra in på en tungt traffikerad gata-huvudled (med relativt långsamtgående trafik) - stick ut nosen (bilhuven). Ingen vill egentiligen köra på dig och hinner de bara se dig så stannar de hellre.

Så länge det är grönt kör man. Även om det är igenom en korsning och det inte finns plats på andra sidan. Slår ljuset sedan om och du blockerar korsningen så är det inte ditt fel. Du hade ju grönt. Och du ska verkligen inte behöva vänta på nästa ljussignal.

Rondellerna på Paseo de la Reforma (en av Mexico Citys huvud avenyer) är inte rondeller, bara trafikfördelare. De kan attakeras från både höger och vänster, beroende på vart du vill köra.

Ynklig

2009-12-16T16:49:00.000Z

Jag känner mig lite ynklig just nu.

Det är tufft, det vill jag vara ärlig om. Jag saknar mina vänner, jag avskyr att det är så svårt att ta sig runt i stan, jag hatar att man måste köra överallt, struligt att inte hitta, det är jobbigt att inte kunna språket ordentligt, avskyr att bli utittad av gloende män, och det tar på krafterna att jobba natt.

Jag försöker och försöker. Kör bil fastän det ibland känns som om det är med livet som insats. Vågar mig ut i stan. Har börjat ta spanska lektioner. Men det är tuffare än jag hade trott.

Brev hemmifrån

2009-12-11T22:13:00.004Z

Fick paket från mamma idag och blev alldeles tårögd över adventskalendern hon skickat mig (jag har letat en kalender här men konceptet finns inte). Det var med barnslig förtjusning som jag öppnade 11 luckor på raken.

Och så fick jag ett änglaspel också, och julklapp, och glöggkryddor. Och Claras Jul är tydligen på väg med posten.

I'm Dreaming of a White Christmas

2009-12-10T07:39:00.000Z

Jag längtar faktiskt efter snö och kyla. Tusen juleljus och lussekatter. Fantiserar om att flytta till Umeå. Där borde det finnas både snö och minusgrader. Och så skulle jag kunna få vara med i Försök Att Inte Se Så Snygg Uts bokklubb. *lycka*

London Mon Amour

2009-10-26T12:17:00.003Z

Det var aldrig tal om kärlek vid första ögonkastet. Tvärtom. Den första introduktionen alldeles i början av 90-talet lämande inga större intryck och den påtvingade samvaron nästan tio år senare skapade ömsesidig motbjudan - jag tycker inte om dig och du tycker inte om mig och låt oss se till att vi håller oss ifrån varandra!

Det var därför med motvilja som jag återkom 2003. Det kändes som om jag inte hade några andra val och såg det hela som en strategi att ta mig mot bättre och större mål i framtiden. Ärligt talet så kom jag tillbaka endast med intentionen att snart försvinna igen. Du skulle vara min språngbräda mot allt det där andra som jag drömde om. Jag skulle endast utnyttjade dig och dumpa dig så snart jag hittat något bättre och roligare. Ochh jag tror att du var väl medveten om mina dukla ententioner. Två år max, löd mantrat.

Och du försökte verkligen inte vinna mig över. De där första, gråa månaderna av 2003 då jag arbetslös och bostandlös surfarde runt på vänners soffor eller tillfälligt tomma sängar, och satt på internetcafeer och letade jobb - det var aldrig något rosenskimmrande över det hela. Det var hårt jobb och mycket uppgivenhelt. Men någonstans där så började jag verkligen önska att jag hittade ett jobb. Så att jag kunde stanna. Så att jag kunde få ta del av allt det du hade att erbjuda. Och till försommaren hade jag både roligt jobb och bostad, och Den Stora Kärleken satte in. Det var omtumlande, storartad, can't-live-without-you kind of love. Vi var fruktansvärt förälskade och det mesta var rosenskimmrande. Jag föll så handlöst och det var så underbart att få göra det. "Love like you never been hurt before" var sannerligen mitt motto och jag kände verkligen att du aldrig kunde göra mig orätt.

Allt eftersom tiden gick så mognade kärleken. Jag kunde återigen se dina fel och skavanker, men de varken irriterade eller upprörde mig på det sättet det tidigare gjort. Jag accepterade dem som en del av din personlighet. Vi hade några duster men tog oss alltid igenom dem. Och det var inte pga något som du hade gjort som jag bröt upp en första gång, där på hösten 2005. Det var mest lockelsen av någonting nytt, någonting annat, någonting glittrigt och spännande som fick mig att gå. Möjligheten att uppfylla en gammal dröm. Och valet att lämna dig då har jag aldrig ångrat. Det gav mig tillfälle att uppleva underbara äventyr och pröva på nya saker. Och jag kände det aldrig som jag svek dig. Vår kärlek och förståelse för varandra var så stark att jag kunde tillåtas sådana här utsvävningar. Och jag visste att du alltid skulle finnas där för mig.

Och så kom jag ju tillbaka drygt ett år senare. Av helt fri vilja, trots andra lockade möjligheter, så kom jag tillbaka. Och du välkommnade mig med öppna armar och slöt mig till din barm och jag kände mig så trygg och så glad. Och sen fortsatte vi att leva tillsammans igen. Efter ett moget val att göra det, i ett moget förhållade där igen av oss behövde bevisa något längre men där det fortfarande fanns studer av eufori.

Så när jag går nu är det inte utan att mitt hjärta svider. Du har funnits där för mig under så många år. I din skugga och med din hjälp har jag kunnat växa, upptäcka mig själv. Du har både givit mig utrymme att utvecklas samtidigt som du har fångat upp mig när jag fallit. Du har uppmuntrat mig och tröstat. Puffat mig framåt och visat mig nya vägar. Och när jag nu packar ihop och går, så är det som en starkare, vuxnare människa och jag vet att det är mycket tack vare dig. Och du ska veta att du inte har gjort något fel, det är jag som återigen måste söka nya äventyr. It's not you, it's me.

Söndag i sängen

2009-10-11T18:32:00.001+01:00

Idag skulle jag ha jobbat en massa, städat, röjt och packat.
Istället har jag legat i sängen hela dagen och gnytt pga en allt för övermäktig baksmälla.

GP oktober 2009

2009-10-06T06:42:00.004+01:00

"För Maria Evertsson var det viktigt att veta i förväg att det var en tjej som var på väg. Barnrummet skulle vara inrett och klart – för att välkomna en liten flicka." "Om jag hade väntat en pojke hade jag nog inrett rummet i blått, rött och vitt. Och jag hade troligtvis inte målat om skåpet, funderar hon."

"Jonatan Bergman och Jonna Kauro gjorde precis tvärtom när de planerade var den nya babyn skulle bo. De valde en grön färg på väggarna så att den skulle funka oavsett vilket kön det var på barnet. - Vi tänkte att grönt var en neutral färg, berättar Jonatan som ägnade sin semester förra året åt att tapetsera och måla om i dottern Leijas rum." "Det var först efteråt som jag tänkte på att det var blommor och att det kanske inte hade funkat om det varit en pojke, säger Jonna tveksamt."

Allt för konsten...

2009-10-02T17:21:00.004+01:00

David Letterman berättar att han har varit otrogen (fler gånger) och publiken skrattar och applåderar.
Roman Polanski har blivit arresterad för att ha drogat och våldtagit en 13-åringen och Hollywood protesterar högljutt.

Alla dessa städer, alla dessa länder

2009-10-02T08:37:00.002+01:00

När ska jag bo i Frankrike? När ska jag besöka Marocco igen? Och Istanbul, som jag blev så kär i 2006. När kommer jag dit? Och när kommer jag åter till mitt ständigt återkommande Sao Paulo? Staden jag har besökt och bott i i så många olika omgångar. När kommer jag att boka in nästa flygbiljett? Och hur var det nu med Italien? Och så hade jag någon galen ide om att köpa hus i Costa Rica.

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

2009-10-02T06:54:00.002+01:00

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Vill ha vs. behöver

2009-09-28T13:37:00.002+01:00

Duktiga och intelligenta Tanja skrev en bra inlägg om det här med att välja levnadsstandard och när folk pratar om att det inte längre går att leva en hel familj på en lön så har man liksom glömt bort att man bodde mycket trängre på 50-talet, inte flög utomlands eller gick på krogen.

Jag kan ibland tycka att det är så skönt att inte spendera pengar. Just nu är jag inne i något av en icke-konsumptions period (lägg gärna in ett hånskratt här, då jag i helgen köpte tre ta-med kaffe, betalade en tandläkaräkning på 1500 pund, satt och pimplade vin på uteservering med vänner och åt trerätters middag på resturang) då jag inte kan handla några kläder eller saker genom att jag måste få ned alla mina ägodelar i några resväskor nästa månad när jag flyttar.

Ibland får jag även regelrätt ångest av att spendera pengar. Jag har pengar och kan mycket väl ta större utgifter en del månader, men många gånger tycker jag att ångesten att separeras från pengarna inte är värt vad jag får för köpet. Särskilt nu när jag är på väg till Mexico och lätt kan tänka hur mycket längre 100 pund räcker där.

Förr-förra veckan sa jag bara blankt nej. En kompis som har flyttat till Australien var på besök i London och drog ihop ett gäng för att träffas för middag. Vi skulle äta tapas. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Resturangen var fullbokad och sen var vi plötsligt inbokade på någon resturang i Mayfair där den billigaste huvudrätten gick på £26. Jag tog en macka på språng på väg dit och sen drack jag bara vin under middagen. Folk var lite förbryllade och frågade varför jag inte åt men på mitt allra soligaste humör förklarade jag bara att det låg lite utanför min budget. Visst, jag kunde mycket väl ha haft råd med den måltiden, men jag ville bara inte spendera de pengarna.

Monday, Monday

2009-09-28T06:09:00.003+01:00

Idag, av någon anledning, skulle jag vilja sätta på mig kostymen och åka in till ett kontor och sitta i ett öppet kontorslandskap och knattra på datorn. Det är inte en önskan jag känner av särskilt ofta, men nu på morgonen har jag plötsligt ett behov av att finnas i ett annat fysiskt sammanhang, att ha någon annan som dikterar min arbetsdag. Sitta under starka lysrör och vara effektiv och småprata med någon vid sidan om.

Dagens...

2009-09-23T15:06:00.004+01:00

Jag härmar Försök att inte se så snygg ut med en Dagens-lista:

DAGENS VILL HA: Inredningsarkitekt som kan åka ut till sommarstugan och välja väggfärg till köket. Vem visste att det fanns så många nyanser av vitt?!
DAGENS KLÄDSEL: Linne och trasiga, underbara jeans
DAGENS SMINK: Gårdagens, lite nedhalkad
DAGENS FRISYR: Floppy
DAGENS HÄNDELSE: Att brittiske centralbankschefen inte insiterade på ytterligare stimulans åtgärder, alt. att jag har lyckats boka in middag i helgen med tre ofantligt upptagna och ständigt resande vänner. Att vi alla är i London samtidigt är ett litet mirakel i sig.
DAGENS LÅT: Morgon hälsning från R
DAGENS PLANER: Nada!
DAGENS SAKNAD: R
DAGENS DUMMASTE: Grannes katt som använder min balkong som sin kattlåda. (Fast snarare, dagens dummaste: grannen som inte gör någonting åt det!)
DAGENS SJUKA: Att jag vaknade tre i natt och inte kunde somna om.
DAGENS DROG: Kaffe och Toblerone
DAGENS ROLIGASTE: Trams-chattande med kollegan
DAGENS KÖP: Ett misslyckat försöka att ordna adressänding över Royal Mails hemsida
DAGENS GODIS: Toblerone
DAGENS HUMÖR: Glatt!
DAGENS ORD: "Recovery"

Kaffet finns överallt

2009-09-06T11:16:00.002+01:00

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.

Dag 5 utan kaffe

2009-09-06T07:53:00.001+01:00

Dag 5 och jag tänker på kaffe hela tiden. Jag har aldrig trott att jag hade en sådan obsession med drycken. Det är ju ändå mest te jag dricker. Ibland går det dagar, ibland veckor, utan att jag dricker kaffe. Men nu, när förbud råder, kan jag inte tänka på annat. Och det är inte koffinet jag saknar. Känner ingen abstinsens på det sättet, skulle gärna velat ta en kopp decaf dock. Har funderat på att dricka en mycket svag, kall decaf latte med sugrör (för att inte fläcka tänderna!). De är de slags tankar som har upptagit mig de senaste dagarna.

Vad jag saknar är detta - den starka, gräddiga smaken. Kaffe med mjölk, kaffe med grädde. Varmt, runt, krämigt, smakrikt. En lisa för en mängd åkommor. En liten pause fylld av omsorg, mjukhet och inspiration.

Dag 1 utan kaffe

2009-09-02T12:04:00.003+01:00

Igår var jag och gjorde en tandbekning hos tandläkaren. För så fåfängd är jag.
Fint blev det, även om det tog rätt lång tid, och förhållningsordern lyder: Inget kaffe eller svart te på 5 dagar. Och sen en lista på en massa andra drycker och livsmedel som jag ändå inte intar särskilt ofta att 5 dagars avhållelseperiod ens skulle märkas. Men kaffet! Och teet...

Särskilt hårt kändes det då denna första dag innebar en 5.45 jobb start på morgonen, följt av ett telefonsamtal till min bank om att jag minsan inte hade internetshoppat på kvällen den 1 augusti. (För då var jag på Ledin konsert! Det sista nämde jag dock inte för HSBC´s vänliga call centre i Bangalore.) Det svaga pepparmints te som jag bryggde gjorde inte susen...

Hej då Stockholm, hello London

2009-08-31T08:11:00.005+01:00

Jag satt och tog farväl av sommarstockholm med en latte i handen utanför 7eleven på Drottninggatan i förra veckan. Solen sken och jag satt ned en stund och sa tyst hejdå. Just att det var en 7eleven latte och på turistmeckat Drottninggatan gjorde ju det hela lite banalt, men jag hade även en Bodil Malmsten bok uppslagen framför mig, vilket jag tyckte vägde upp banaliteten något. Älskar Bodil.

Jag hade sprungit runt på stan för att uträtta alla de där sista ärendena. Den där sista spurten så välkänd för alla utlandssvenskar. Vad man köper på sig den där sista dagen är lite olika. Min lista brukar innehålla ett stopp på Apoteket (L300, fotfilsytor, öronproppar), böcker och godis. Den där dagen blev det även Face Stockholm, Clas Ohlsson och Åhlens. Men sen gjorde den tidigare magsjukan sig påmind och jag kände mig svag och sjönk ned i en stol utanför 7eleven men min första kaffe på flera dagar.

Och jag tyckte att sommaren blev bra. Jag hann inte med allt jag hade planerat (plugga spanska, måla taket i sovrummen, läsa många fler böcker) men hela grejen kring myrangreppet på golplankorna i köket och planeradet av ett nytt kök tog ju upp en hel del tid. Så nöjd är jag. Det kändes helt ok att lämna Sverige nu. Att stänga till stugan och åka ut till Arlanda.

Är tillbaka i London nu. Lite grått väder och helgdag idag (fast jag jobbar). Har målat naglarna och plockat ögonbryen som en del i min transformering från den tillbakalutade stilen på landet till min London-persona. Snart åker klackarna på också!