Internationalla Kvinnodagen

Igar var jag pa kvinnlig networking event, allra hogst upp i "the Gurkin", skyskrapan i London's City som ser ut som en sjogruka. Hogst upp pa 39e vaningen var mottagningen (visserligen ingen hojd alls i jmf med NYC - dar jobbade jag varje dag pa 36 vaningsplanet [det var lite jobbigt att ga ned for alla trapporna i hogklackat nar vi en gang skulle utrymma byggnaden] men i London finns det inte sa manga riktigt hoga hus sa det blir speciellt), med 360 graders utsikt over London. Och det hela var mycket inspirerande och larorikt och jag uppskattade verkligen att vara pa en stor sammankonst med over hundra professionella kvinnor.

Och idag ar det Internationella Kvinnodagen och gubbsen pa jobbet skrockade fortjust och undrade nar "Mansdagen" infoll. "The other 364 days of the year" svarade jag och blangde tillbaka.

DN har en riktigt bra ledare idag
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=576&a=387866&previousRenderType=2
Speciellt viktig ar poangen pa slutet med vilken risk kvinnor tar med att stanna hemma mycket/lange med barnen - att de inte far nan pension och vad hander om maken dor? Jag har sett flera sadana exempel dar kvinnan ensamt har "satsat pa barnen" och sen far leva pa existens minimum efter skiljsmassa eller pa enbart folkpension efter makens dod. Sa nar folk (bade man och kvinnor) tittar uppfodrade pa mig och sager "det har ar VART val" och "det har ar bast for VAR familj", sa blir jag alltid lite latt illamaende.

Den andra intressanta aspekten som DN tar upp och effektivt pickar hal pa kd:s krav pa vardnadsbidrag (halla, vem rostar pa kd? De kommer att aka ur Riksdagen nasta ar!) ar ju det att, och nu citerar jag fran DN: "Argumentet att den som själv tar hand om sina barn inte belastar barnomsorgskontot är förvisso riktigt. Men lika sant är att hon (som det ju uteslutande är) inte heller är med och betalar för den barnomsorg hon väljer att inte utnyttja. Och problemet med offentlig service är inte primärt att det är för många som använder sig av den, utan att det är för få som yrkesarbetar och därigenom är med och finansierar den."

Sa idag ar det Internationella Kvinnodagen, vilket jag tycker ar en dag att fira och ge tillfalle at at rikta spotlighten mot de nedtystande kvinnor som ingen hor ifran. Och sen far vi fortsatta, dag for dag, att jobba emot diskriminering, sexism och kvinnligt underordnande i form av idiotiska rubriker i Dagens Industri (se ett av mina tidigare inlagg), plumpa kommentarer for kollegor, inbyggde konsroller och tafsande man i tunnelbanan.