Fés och dess efterverkningar

Vi fick visst med oss något oönskat hem från Fés.
Jag var tvungen att hålla mig nära en toalett hela dagen igår men för Trädgårdsmästaren har det varit värre. Han vaknade inatt, hemma hos mig, och kaskadspydde. Allstå, jag har aldrig sett någon kräkas så. Och inte hann han fram till toaletten heller. Stod där med händerna fulla med kräk och ursäktade sig och ursäktade sig.
Blev en lång natt och jag måste erkänna att aldrig trodde jag att jag skulle ligga på alla fyra och skura bort spya klockan två på morgonen utan att vara förälder. Det var inte utan att Claes-Göran Hederström twistade in i mitt huvud och sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig!" ("....men för all del, jag kan ha fel")
Och helgen? Ja, den var alldeles underbar!

Let's make lots of money

Idag tog jag kontakt med min bank för at styra upp min privatekonomi en smula. Här i Storbritannien får man varje år investera upp till tiotusen skattefritt i aktier eller fonder, eller drygt femtiotusen i räntebärande konton. Hittills i år har jag inte gjort några avsättningar eftersom jag inte jobbar men nu tänkte jag att jag skulle styra upp det där lite och tog därför kontakt med min bankman för att höra vad för alternativ banken har att erbjuda i år.

Jag fick veta att om jag ville låsa pengarna i ett ränteburet konto på ett år kunde jag få 2.65% i ränta. Det kan jämföras med den numera statligt ägda Northern Rock som erbjuder 3.05% utan att man behöver låsa in pengarna. Fast det är ändå längre än den nuvarande inflationen på 4.5%, vilken förväntas gå upp till över 5% i årstakt i höst när gasbolagen höjer avgifterna. På ett räntekonto kommer alltså mina pengar att minska i värde. (Fast inte lika snabbt som om jag har dem på ett vanligt bankkonto.)

Det andra alternativet är att investera i aktier eller fonder. Min bankman erbjöd sig att hjälpa mig i mina placeringsval, till en kostnad av 3% of den totala investerade summan för hans tid och expertis. Jag skulle tro att hans professionella råd går ut på att jag bör placera mina pengar i bankens egna produkter, antagligen fonder so de förvaltar till en årlig avgift på 1.5-2.0%. I ett slag skulle jag alltså betala nästan 5% i avgifter, vilket är lika mycket som börsindexet FTSE100 har gått ned det senaste året.

Min slutsats av den här lilla övningen blir att jag själv bör placera mitt sparkapital och att banker verkar vara en bra sektor att satsa på. För om min bank kan få sina kunder, som ju redan har kapital placerat med banken, att betala 5% i avgifter för att fortsätta att placera sitt sparkapital i banken, ja då har de lyckats skapa en utmärkt vinstmaskin!

Det finns en viss ironi

...i att det har varit så taskigt väder i London mest hela augusti och september, och att man därför, i ett försök att få lite sommar, bokar in en långhelg i Marocko samma helg som det visst ska bli 27 grader i London.

Svamp!

Ångesten

Som skiljsmässobarn med föräldrarna på två olika kontinenter under en stor del av min uppväxt behövs det ju inte en pyskologiexamen för att misstänka att jag skulle kunna lida av separationsångest. Det gör jag dock inte till någon större utsträckning vad det gäller folk men Stugan, det är en helt annan sak. Den ångest jag känner för att lämna sommarstugan - varje gång! - är som en liten existentiell kris i sig. Det är så fruktansvärt jobbigt.
Jag tar på mig den glada masken, jag tänker på allt roligt jag ska göra de närmaste dagarna, jag kör samma avskedprocedur som vi gjorde när jag var liten (jag och pappa vinkar från bilen när vi åker iväg, "Hej då Stugan! Vi ses snart!") men helst av allt vill jag bara klamra mig fast, hålla mig fast i förukvisten, skrika och sparka.
Jag vet ju att det går över. När jag har kommit tillbaka till Stockholm mår jag bra. Då är det helt ok. Men att packa ihop, att stänga till huset, det är bara ren ångest.

Rock on!

Ute på promenad i morse, med podden på hög volym.
Gick på ensliga grusväga där knappt någon kommer.
The Killers i hörlurarna och det är klart att man diggar lite grann. Lite luftgitarr, några små skutt, kastar lite med håret.
Jag menar, det är ju The Killers och bara kossorna som ser mig. Kossorna, samt den äldre mannen i Saaben som sniglar sig fram bakom mig i väntan på att jag ska upptäcka bilen och stiga åt sidan.
Men den lilla uppvisningen bjuder jag på.

Saker man gör en helg i Stockholm i september

Man promenerar Nybrokajen - Strömbron - Skeppsbron - Stadsgårdshamnen.
Man besöker Fotografiska och tittar på Northern Women in Chanel och Lui Bolins finurliga och tankvärda foton.

Man fikar och tittar på Djurgårdsbåtarna.
Man går till Stadsbiblioteket och lånad 15 böcker (som jag visserligen inte hinner läsa på en vecka men jag älskar svenska bibliotek och blir så inspirerad! På mitt bibliotek hemma i Islington finns knapp några böcker alls.)
Man äter mat som mamma har lagat.

Den franska flickan

foto: Nordic Art House

Fransyskorna har en alldeles speciell dragningskraft och jag tänker att i nästa liv, då ska jag födas som en fransk flicka. Så att jag också kan knycka på nacken på det där speciella viset, känna mig alldeles tvärsäker på min egen feminitet och alltid klä mig med effortless stil.
Men tills dess får jag sota mina ögon, sätta på mig svarta underkläder och bära höga klackar, och inspireras av Cecilia Lundgrens illustrationer och Jonathan Kelseys reklamfilm.

Fredag

Intervjun gick bra. Kändes som om jag är shortlistad. Killen som jag träffade uppmanade mig att kontakta dem om jag skulle få ett jobberbjudande någonannanstans under de närmaste veckorna medans deras rekryteringsprcess fortsätter. Känns positivt.
Samtidigt tipsade en kompis om ett jobb på företaget han jobbar. Så det känns som om det finns jobb därute.

Har precis anlänt till Stockholm. Ska vara i Sverige på en vecka och ha semester, vilket låter lite löjligt då jag är arbetslös. Men när jag var här i juli-augusti jobbade jag med stugan mest hela tiden. Den här gången ska det bli mer skogspromenader och mindre målning.

Förberedelser

Eftersom att jag tycker att det är extra viktigt att känna sig bekväm och fin i kläderna vid jobbintervju var jag och köpte ett par skjortor igår.
Annars går förberedelserna för den här veckans intervju ut på att läsa in mig på sådant jag skulle vilja prata om med företaget, istället för att läsa in mig på det jag tror företaget kommer att fråga mig om (den senare strategin har nämligen inte visat sig vara helt optimal vid tidigare intervjutillfällen då frågorna har varit av helt annat karaktär än jag förväntat mig). Så håll tummarna på fredag!

Dandy

Trädgårdsmästaren är inte bara fruktansvärt snygg, han har stil minsann!
Herrn lämnade en del kläder hemma hos mig igår eftersom han skulle sova över för att hinna med ett tidigt tåg till Paris imorse. Som den stalker jag är kunde jag inte låta bli att fota.

Att veta vad man vill

Jag måste erkänna att jag har lite ångest inför jobbsökandet. Inte så att jag inte vill börja jobba, jag vill verkligen hemskt gärna börja jobba, helst redan igår, men detta att jag inte riktigt känner vad som är "rätt" för mig, får mig att känna mig lite vilsen. Dessutom måste man ju, för att få ett jobb, framstå på intervjun som man är tvärsäker på vad man vill syssla med.

Min "karriär" har liksom bara hänt. Jag har ramlat över de tre jobb jag haft sen jag gick ut universitetet för över tio år sedan. Det första hade jag en tanke bakom, att flytta till New York och jobba på Wall Street var verkligen någonting som jag ville då. De två jobben jag har haft därefter har mest hänt av en slump. Men jag har tycket mycket om dem. De har varit kul jobb. Och det är inom samma område som jag har jobbat de senaste åtta-nio åren som jag nu letar jobb men jag kan inte säga att jag är så super entusiastisk. Det är inte så att det kittlar i magen när jag läser jobbannonser och tänker "oj vad kul det skulle vara att ha det jobbet!". Jag konstaterar mest att "jo, det jobbet har jag kvalifikationer för". De jobben som jag tycker låter kul och spännande, de finns inte på siterna för jobb inom finanssektorn. De finns på andra webplatser och dem har jag inte kvalifikationer för och de betalar ungefär hälften av vad jag tjänade tidigare...

Jag är så imponerad av folk som vet så väl vad de vill, som är så fokuserade på vad de vill åstadkomma. Eponine är en av dem. Hon satte upp mål alldeles i början av sin karriär om vart hon ville vara om fem och tio år. Hon visste tidigt vilken bransch hon ville jobba i. Jag vet inte ens vad jag vill göra om ett halvår!
En annan är killen jag dejtar (den långe, snygge som ska komma ikväll och hjälpa mig plocka ned plommonen). Han är trädgårdsmästare och han älskar sitt jobb. Han läser trädgårdstidningar på sin fritid och kan rabbla latinska namn på växter så att jag blir alldeles yr. På helgerna vill han titta på trädgårdar eller åka till plantskolar. Han kan inte tänka sig att göra någonting annat än att designa trädgårdar eller gräva i jorden. Någon sådan passion har jag aldrig haft för mitt jobb. Men jag skulle så vilja!

Jag vet att jag är riktigt bra på en mängd saker! Jag är nyfiken till tusen och kan prata flera språk. Jag är organiserad som få och har ett löjligt bra minne. Jag ger mig inte och kan ha jonglera flera uppgifter utan att bli stressad. Är entusiastisk och diplomatisk. Och jag har en magisterexamen. (Och jag är trevlig! Folk gillar att jobba med mig. Folk som har jobbat med mig vill hålla kontakt och jag får ofta höra från mina kollegor hur mycket de uppskattar min närvaro på jobbet.)

Ända sedan jag flyttade till London har jag haft Thoreau citatet "Go confidently in the direction of your dreams! Live the life you've imagined." uppsatt. Och jag har verkligen levt det liv jag velat ha, massor av det! Jag har rest och bott i Sao Paulo, Barcelona och Mexico City, har flyttat till London och skapat mig ett liv mitt i denna stad som jag faktiskt älskar så sanslöst mycket. Det är bara det att nu vet jag inte vad det är för liv jag strävar efter. Det känns som om det, när jag blickar framåt, finns en dimridå som skymmer vad som finns framför mig.

(Det är ju inga nya tankeställningar det här - förra året skrev jag fint om vad jag drömde om som barn.)

I may be unemployed but at least I have plums

Mitt plommonträd håller mig sysselsatt. Har bakat plommonkaka och hittills kokat 5 liter marmelad att hällt upp i väl rengjorda glasburkar. Imorgon kommer den längste karl jag känner i London hit, med en extra lång stege, och ska plocka ned de frukter som varken nås från marken eller min grannes balkong.
Och så ska jag på intervju för ett fin-fint jobb nästa vecka.

Mera soppa

Idag öser regnet ned ute. När det lättar lite ska jag slinka ut och handla mat. Receptet på broccoli- och spenatsoppan ser gott ut.

Ibland blir det burksoppa till middag

men med några generösa klickar creme fraiche, ett hackat, hårdkokt ägg och nymalen svartpeppar blir det hela lite glamourösare.

Nu har jag fått upp ett par tavlor

KCACO postern hittade jag på the V&A för ett bra tag sedan, innan den blev så otroligt hypad. Nu känns det nästan lite löjligt att hänga upp den men jag älskar den ändå därför att uppmaningen är så typisk Brittisk. Den franska skolkartan är ett lån på obestämd tid.

Foton hemmifrån!

Jag börjar få lite ordning på mitt hem!
Översta kortet är på mitt fina köksskåp från 30-talet som jag har i vardagsrummet. Blommorna har jag fått av mina trevliga grannar. (De fick hemmagjord plommonmarmelad av mig.) I ena skåpluckan har jag ett litet konstverk av Alexander Korzer-Robinson. Det är ett tyskt uppslagsverk där han skurit ut de flesta sidorna och lämnat kvar en del bilder. Som ett litet tittskåp in i en magisk värld.

Jobbpepp!

Jag är så superpeppad på att börja jobba. Jag har definitivt vilat färdigt nu. Åtta månader var ungefär lagom. Nu är jag sugen på att sätta igång igen. Måste bara hitta ett jobb. Och att hitta ett jobb är lättare om man vet vad man vill göra och det vet inte jag.

Har konstaterat att headhunters inte gillar ordet "career change". De vill helst placera en i precis samma jobb som man hade tidigare, för en högre lön. En kille jag pratade med ville till och med sälja in mig hos samma arbetsgivare som jag lämnade för 6 år sedan. Å andra sidan förstår jag att det inte är så lätt att föreslå arbetsgivare/uppdragsgivare när jag inte är tydlig med vad jag vill göra.

 

Så nu ska jag försöka lista vad det är jag vill jobba med och vad jag vill få ut av jobbet:

- Analys och prognoser. Det här har jag jobbat mycket med tidigare. Ekonomiska analyser och prognoser. Men jag skulle gärna även jobba med samhällsanalyser eller analys av globala trender (tidigare har jag varit mest inriktad på Europa).

- Få använda både min svenska och min spanska.

- Få användning av min kunskap om skandinaviska och latinamerikanska marknaderna.

- Kundkontakt. Jag har aldrig jobbat med att sälja men jag tycker att det är kul att träffa kunder/klienter och skulle vilja ha mer av det.

- Resa i jobbet.

- Kunna jobba hemifrån ibland

- Kunna ta mer än en veckas semester i taget

 

Onsdag

Det blir inte mycket till powerwalk när man stannar och plockar björnbär stup i kvarten.

Man får också lätt magknip när man äter mycket bär och går fort.

Men jag älskar detta med London, att det finns björnbär överallt!

Kollage

Igår, istället för att sitta och söka jobb, så klippte och klistrade jag på en liten bok till min kompis son. Han älskar mini-coopers så jag håller på att sätta ihop några sidor med utklippta Minis som jag ska laminera och ge till honom. Skickade efter en broschyr för att få tag på riktigt fina bilder på bilar och har nu fått Mini försäljare på halsen som ringer stup i kvarten och undrar om jag behöver finansiering för mitt tilltänkta bilköp. Har inte haft modet att säga att jag bara ville ha bilderna för ett kollage...

Andra saker jag gjorde igår var att ta en siesta i hängmattan. Hängde upp en hängmatta i min lilla trädgård när jag kom tillbaka från Sverige och det har varit alldeles underbart att ligga där soliga, varma dagar, under fikonträdet. Det är så fantastiskt - jag har en liten trädgård i London med hängmatta och ett plommonträd som ger frukt.

Första skörden

ps

Jag satte på mig mina högklackade sandaler igår eftermiddag när jag tog en tur runt Stockholm och köpte några sista saker. Så visst var det nödvändigt att packa ned dem!

You can take the Girl out of London but you can never take London out of the Girl

Jag packar. Det känns ok. Det är höst i luften även om det är soligt. Det känns som om sommaren håller på att ta slut och det är ok att åka tillbaka till London.
Så jag packar. Och förfasas över att jag än en gång har lyckats ta med mig så mycket. Och så mycket onödigt! Varför lär jag mig aldrig? Sommarstugelivet har två outfits: shorts, linne och flipflops. Samt jeans, tröja och gummistövlar. Ja, och så bikini då. Shorts, linnen, tröjor, byxor, Havianas och gummistövlar finns redan här. Så vad är det då jag tagit med mig?
- Tre klänningar. (Alltså, verkligen? Hade jag planerat på att bli bjuden på dans på Hembygdsföreningen?)
- Supersnygga, högklackade lädersandaler. (På grusväg?)
- Tre skjortor. (Jag tänkte Pripps Blå reklam när jag packade, snarare än "Vi hade iallafall tur med vädret"...)
- Fyra par byxor. (Utifallatt?)
- Tre par solglasögon. (Därför att tre är bättre än ett! Använde dock endast ett par...)
- Smikväska. (Hahahahaha!)
- Pushup bh. (Nu skrattar jag så att jag gråter.)

Nu ska jag komma ihåg det här och göra bättring. Nästa sommar är det jag som flyger med endast handbagage!

Solo på torpet

Aldrig saknar jag en man så mycket som när jag är på landet. När jag står där på Ikea parkeringen och för femtielfte gången själv försöker baxa in ett tungt, platt paket i bilens baklucka, då svär jag över att vara själv. När det skulle ha gått dubbelt så fort att måla fönsterkarmarna om man varit två, och när jag inte vågar klättra upp på taket utan att någon står nedanför och håller i stegen. När det ska kånkas och bäras och fixas, då önskar jag att vi vore två om det här. Fast allra mest saknar jag det när beslut ska tas. Ska det bli ljuslila eller ljusgrått i sovrummet? Vad tycker du? (Det blev ljus grå-blått.) Ska vi ta halvmatt eller halvblank färg? (Och vad är egentligen skillnaden mellan halvmatt och halvblank? Va?) Ska vi välja vakuum toalett eller extremtsnålspolande? Kan vi fixa det här själva eller måste vi ta in en hantverkare?
Men det kanske är att lura mig själv. För jag har ju faktiskt varit i relationer medans jag haft det här huset. Seriösa relationer. Varit sambo. Men det är ingen som helst garanti för att personen i fråga vill spendera tre veckor av sin semester i en myggtät skog i Sverige med att rusta upp min stuga.
För det är väl just så, att huset är mitt. Det är inget gemensamt projekt.
Och jäklar vad jag kan! Baxa in Ikea möbler i bilen. Måla tak, väggar, lister och fönster. Sätta upp lampor och skarva elsladdar. Hugga sly och lacka altanen. Visst kan jag.

Hallonmemjölk

Det obligatoriska kortet från Svensk Sommar AB!

Det har verkligen varit svensk sommar i kvadrat de här veckorna som jag har varit i sommarstugan. Det är så att jag nästan börjar undra om det inte är lite ironiskt mycket sommar - hur många kvällsdopp i en spegelblank sjö kan man klara av? Hur många grusvägar kan man cykla med fladdrande kjol, hur många smultron på strå kan man plocka? Hur många filfrukostar kan man inta på förstukvisten innan det blir Idas Sommarvisa av alltihop? Det börjar kännas som mitt mått är rågat. Vågar knappt nämna att jag plockade kantareller idag och åt till middag, smörstekta på knäckebrödsmacka. Folk kommer att tro att jag ljuger. Överdriver. Jag kommer att framstå som Storfiskaren i sommarhagen, med armar som inte räcker till. Tur att jag har foton som bevis.

I think New York still loves me

Kyoto i snö

Tillbaka i London efter fem veckor på resande fot. Allra, allra bäst var min vecka i Japan. Jag blev förälskad. Fick se Kyoto i snö, vilket var alldeles magiskt.
Eftersom jag sa upp mig från jobbet innan jag åkte (eller ja, min sista jobbdag var faktiskt i Hong Kong) så har jag just nu rätt mycket fritid. Idag har jag stekt ca 100 köttbullar och vart och köpt ett kökskåp från 1930-talet. Jag fick syn på det i en andrahandsaffär i lördags och det var så fint att jag dog lite. Skyndade mig tillbaka idag och drog fram kreditkortet. Ska få det levererat på onsdag. Det är den första icke-Ikea möbeln som jag köpt. Ett stort steg.
Så den närmaste tiden ska jag försöka få ordning på min lägenhet. Och sen drar jag till New York och Washington på några veckor, för det är sån't jag helst av allt vill göra när jag är ledig. Och sen blir det några veckor i Chile också. Efter det hoppas jag att jag har fått en ingivelse och vet vad jag vill göra härnäst.
Mina vänner säger att jag borde pröva Asien ett tag. Jobba i Hong Kong eller skaffa ett jobb inom en NGO i Kambodja. Kanske det... Fast just nu ska jag låtsas att jag ska stanna i London och hänga upp tavlor på väggarna och försöka rota mig lite.