Inspiration

Sedan drygt ett år är jag ständigt på jakt efter inspirerande artiklar och siter om kvinnligt företagande och entrepenörskap. Hittade Drifting.nu i somras men tyvärr tycker jag att de mesta av företagandet som lyft fram där oftast är relaterat till babykläddesign/hemtjänster/smyckesdesign/hantverk/karriärcoaching. Jag vill på inget sätt förminska företagande inom dessa områden, och det kanske faller sig naturligt att många kvinnor startar eget inom den sfär där de är mest verksamma, men det är samtidigt områden som jag själv inte kan relatera till.

Det har hänt så många gånger att jag snubblat över artiklar som lyfter fram kvinnor som har startat företag, där storyn går ungefär såhär: "jo, jag var barnledig, och då saknade jag verkligen XXX/blev ständigt irriterad på XXX så då uppfann jag den här maniken/startade jag den här hemsidan/designade jag det här babyklädmärket". Och jag tänker, wow, vilken grej! De har vågat satsa, och det bär sig efter bara något år! Och sen fortsätter jag att läsa artikeln och förstår såsmåningom - genom att läsa mellan raderna - att denna produkt bara är någon slags hobby, vid sidan om en hemmafrustillvaro, och att hon har en man som försörjer henne. Återigen, good for her, folk som uppfinner nya ting och servicar är inspirerande i sig, men jag kan inte relatera till en sådan historia. Jag söker istället efter fler inspirationskällor i from av företag startade av kvinnor inom teknik och ekonomi området. Den här artikeln i Svd hamnade därför genast på min länklista!

Och så vad är det med alla dessa livscoacher/karrärscoacher? Detta är inte enbart ett fenomen i Sverige, även i London har jag inom min bekantskapskrets träffat på folk som skolat om sig till detta yrke (bla min fd granne). Jag har även själv varit på en session hos en sådan coach. Och även om jag tyckte att den upplevelsen var positiv och inspirerande, så känner jag att de flesta som jag har träffat som jobbar/vill jobba som privat coach saknar tillräcklig livserfarenhet/arbetserfarenhet för att inbringa förtroende hos mig för att de ska kunna ge mig den vägledning jag behöver. Den storyn jag oftast har hört när folk har skolat om sig till karriärscoach är att de var trötta på sitt jobb och ville göra något annat, vilket inte riktigt är den utgångspunkt som jag ser som mest positiv. Istället skulle jag vilja träffa en coach som är 50+, har bred arbetslivserfarenhet, gärna hållit en högre position inom näringslivet och som fortfarande har en fot kvar inom den världen. En coach som brinner för personlig utveckling och att se andra nå sin fulla potential. Och oj, där beskrev jag visst min mamma! (Hon jobbar dock inte som coach men har all potential för att bli en bra sådan när hon väl bestämmer sig för att slå av på takten med sitt nuvarande super-intressanta, högtflygande, heltidsjobb.)

Här är en annan inspirerande websida, som jag som plats-oberoende person gillar, även om den mest verkar fokusera på frilansande journalister och yogalärare.

Trafikregler à la mexicana

Det här är några nya trafikregler som jag har lärt mig sen jag började köra bil i Mexico City:

• Säkerhetsavstånd existerar inte. Lämnar du en liten lucka bakom framförvarande bil kommer någon medtrafikant genast att kasta sig in i den, vilket betyder att du måste tvärbroma och så sätter du dig själv i fara. Nos-mot-bak är det som gäller. Och ha ordentliga kofångare. (Nämde jag att jag kör en jeep?)


• Använd inte blinkersen för att indikera att du vill byta fil. Det ger bara förarna i filen brevid en varning om dina avsikter, vilket ger dem en chans att gasa på, för att se till att du minsann inte kommer in framför dem.


• Genom att blinkersen inte har något användningsområde inom trafiksäkerheten eller för att få samspelet mellan trafikanter att fungera bättre, så står det var och en fritt att använda dem som man anser passar bäst. (Det enda undantaget är vid köbildning, då det är allmänt vedertaget att sätta på varningsblinkersen.) Det är festligt med blinkande lampor! Sätt på och slå av. Ha på så länge du vill. Mini-party på motorvägen!


• Tuta! Ofta, högt och länge. På det sättet kan du meddela dina medtrafikanter om att du finns. Du existerar. Du har en röst och du väljer att göra den hörd.
  Tycker du att alla andra kör som klantar? Tuta! Är du på väg mot en korsning? Tuta! (Så att bilarna på den korsande gatan hör dig och stannar. Naturligtvis.) Tycker du att tjejen i bilen bredvid är snygg? Tuta. Tycker du att trafiken rör sig för sakta, bilen framför inte rivstartar vid grönljus, trycker någon in sig framför dig eller är du på allmänt dåligt humör? Tuta.


• Ska du köra in på en tungt traffikerad gata-huvudled (med relativt långsamtgående trafik) - stick ut nosen (bilhuven). Ingen vill egentiligen köra på dig och hinner de bara se dig så stannar de hellre.


• Så länge det är grönt kör man. Även om det är igenom en korsning och det inte finns plats på andra sidan. Slår ljuset sedan om och du blockerar korsningen så är det inte ditt fel. Du hade ju grönt. Och du ska verkligen inte behöva vänta på nästa ljussignal.


• Rondellerna på Paseo de la Reforma (en av Mexico Citys huvud avenyer) är inte rondeller, bara trafikfördelare. De kan attakeras från både höger och vänster, beroende på vart du vill köra.

Ynklig

Jag känner mig lite ynklig just nu.

Det är tufft, det vill jag vara ärlig om. Jag saknar mina vänner, jag avskyr att det är så svårt att ta sig runt i stan, jag hatar att man måste köra överallt, struligt att inte hitta, det är jobbigt att inte kunna språket ordentligt, avskyr att bli utittad av gloende män, och det tar på krafterna att jobba natt.

Jag försöker och försöker. Kör bil fastän det ibland känns som om det är med livet som insats. Vågar mig ut i stan. Har börjat ta spanska lektioner. Men det är tuffare än jag hade trott.

Brev hemmifrån

Fick paket från mamma idag och blev alldeles tårögd över adventskalendern hon skickat mig (jag har letat en kalender här men konceptet finns inte). Det var med barnslig förtjusning som jag öppnade 11 luckor på raken.

Och så fick jag ett änglaspel också, och julklapp, och glöggkryddor. Och Claras Jul är tydligen på väg med posten.

I'm Dreaming of a White Christmas

Jag längtar faktiskt efter snö och kyla. Tusen juleljus och lussekatter. Fantiserar om att flytta till Umeå. Där borde det finnas både snö och minusgrader. Och så skulle jag kunna få vara med i Försök Att Inte Se Så Snygg Uts bokklubb. *lycka*