Vill ha vs. behöver

Duktiga och intelligenta Tanja skrev en bra inlägg om det här med att välja levnadsstandard och när folk pratar om att det inte längre går att leva en hel familj på en lön så har man liksom glömt bort att man bodde mycket trängre på 50-talet, inte flög utomlands eller gick på krogen.

Jag kan ibland tycka att det är så skönt att inte spendera pengar. Just nu är jag inne i något av en icke-konsumptions period (lägg gärna in ett hånskratt här, då jag i helgen köpte tre ta-med kaffe, betalade en tandläkaräkning på 1500 pund, satt och pimplade vin på uteservering med vänner och åt trerätters middag på resturang) då jag inte kan handla några kläder eller saker genom att jag måste få ned alla mina ägodelar i några resväskor nästa månad när jag flyttar.

Ibland får jag även regelrätt ångest av att spendera pengar. Jag har pengar och kan mycket väl ta större utgifter en del månader, men många gånger tycker jag att ångesten att separeras från pengarna inte är värt vad jag får för köpet. Särskilt nu när jag är på väg till Mexico och lätt kan tänka hur mycket längre 100 pund räcker där.

Förr-förra veckan sa jag bara blankt nej. En kompis som har flyttat till Australien var på besök i London och drog ihop ett gäng för att träffas för middag. Vi skulle äta tapas. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Resturangen var fullbokad och sen var vi plötsligt inbokade på någon resturang i Mayfair där den billigaste huvudrätten gick på £26. Jag tog en macka på språng på väg dit och sen drack jag bara vin under middagen. Folk var lite förbryllade och frågade varför jag inte åt men på mitt allra soligaste humör förklarade jag bara att det låg lite utanför min budget. Visst, jag kunde mycket väl ha haft råd med den måltiden, men jag ville bara inte spendera de pengarna.

Monday, Monday

Idag, av någon anledning, skulle jag vilja sätta på mig kostymen och åka in till ett kontor och sitta i ett öppet kontorslandskap och knattra på datorn. Det är inte en önskan jag känner av särskilt ofta, men nu på morgonen har jag plötsligt ett behov av att finnas i ett annat fysiskt sammanhang, att ha någon annan som dikterar min arbetsdag. Sitta under starka lysrör och vara effektiv och småprata med någon vid sidan om.

Dagens...

Jag härmar Försök att inte se så snygg ut med en Dagens-lista:

DAGENS VILL HA: Inredningsarkitekt som kan åka ut till sommarstugan och välja väggfärg till köket. Vem visste att det fanns så många nyanser av vitt?!
DAGENS KLÄDSEL: Linne och trasiga, underbara jeans
DAGENS SMINK: Gårdagens, lite nedhalkad
DAGENS FRISYR: Floppy
DAGENS HÄNDELSE: Att brittiske centralbankschefen inte insiterade på ytterligare stimulans åtgärder, alt. att jag har lyckats boka in middag i helgen med tre ofantligt upptagna och ständigt resande vänner. Att vi alla är i London samtidigt är ett litet mirakel i sig.
DAGENS LÅT: Morgon hälsning från R
DAGENS PLANER: Nada!
DAGENS SAKNAD: R
DAGENS DUMMASTE: Grannes katt som använder min balkong som sin kattlåda. (Fast snarare, dagens dummaste: grannen som inte gör någonting åt det!)
DAGENS SJUKA: Att jag vaknade tre i natt och inte kunde somna om.
DAGENS DROG: Kaffe och Toblerone
DAGENS ROLIGASTE: Trams-chattande med kollegan
DAGENS KÖP: Ett misslyckat försöka att ordna adressänding över Royal Mails hemsida
DAGENS GODIS: Toblerone
DAGENS HUMÖR: Glatt!
DAGENS ORD: "Recovery"

Kaffet finns överallt

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.

Dag 5 utan kaffe

Dag 5 och jag tänker på kaffe hela tiden. Jag har aldrig trott att jag hade en sådan obsession med drycken. Det är ju ändå mest te jag dricker. Ibland går det dagar, ibland veckor, utan att jag dricker kaffe. Men nu, när förbud råder, kan jag inte tänka på annat. Och det är inte koffinet jag saknar. Känner ingen abstinsens på det sättet, skulle gärna velat ta en kopp decaf dock. Har funderat på att dricka en mycket svag, kall decaf latte med sugrör (för att inte fläcka tänderna!). De är de slags tankar som har upptagit mig de senaste dagarna.

Vad jag saknar är detta - den starka, gräddiga smaken. Kaffe med mjölk, kaffe med grädde. Varmt, runt, krämigt, smakrikt. En lisa för en mängd åkommor. En liten pause fylld av omsorg, mjukhet och inspiration.

Dag 1 utan kaffe

Igår var jag och gjorde en tandbekning hos tandläkaren. För så fåfängd är jag.
Fint blev det, även om det tog rätt lång tid, och förhållningsordern lyder: Inget kaffe eller svart te på 5 dagar. Och sen en lista på en massa andra drycker och livsmedel som jag ändå inte intar särskilt ofta att 5 dagars avhållelseperiod ens skulle märkas. Men kaffet! Och teet...

Särskilt hårt kändes det då denna första dag innebar en 5.45 jobb start på morgonen, följt av ett telefonsamtal till min bank om att jag minsan inte hade internetshoppat på kvällen den 1 augusti. (För då var jag på Ledin konsert! Det sista nämde jag dock inte för HSBC´s vänliga call centre i Bangalore.) Det svaga pepparmints te som jag bryggde gjorde inte susen...