Insnöad

Idag skulle jag har flugit till USA för lite r&r med familjen i Washington. Men mitt flyg har ställts in pga den analkande snöstormen på östkusten. Hoppas jag får flyga ut imorgon istället.

Kryddstarkt

Det är verkligen svårt att tro det men det fanns en tid då jag skydde allt vad stark mat heter. Jag har suttit - med stor allvarsamhet - och petat undan alla små gröna chilibitar ur min pappas äggröra, och ängsligt frågat kyparna på den malayiska resturangen hur het deras Laksa är. Och det fanns en tid då det enda jag beställde på indiska/bangladeshiska resturanger var den mjäkiga chicken korma.

Hur annorlunda det är nu slog mig häromdagen då jag stod och skar upp honungsmelon, tog en tugga och genast började rota i kryddsamligen efter chilipulver. I Mexico har man nämligen gärna chilipulver på färsk frunkt.

Andra saker jag nu gärna konsumerar med chili:
Godis! Torkad frukt täckt med chilipulver är en mexikansk specialité. Min favorit är torkade ananasbitar med chili. Samma koncept som djungelvrål: ät till gommen och läpparna bränner. Och ät sen lite till.
Öl! Att mexarna gärna dricker sin öl med lime är ju välkänt, men att de än hellre mixar i chili är väl mindre känt i Europa. Möt 'Michelada': "an alcoholic beverage made with beer, lime juice and assorted sauces, spices, peppers, tomato juices or clamato. It is served in a chilled salt rimmed glass". Jag föredrar dock den med chili på kanten.

Dumhet ska med logik bemötas

Det är val i år och det är så här SD ska bemötas. (Artikeln har några år på nacken men den är suverän.) Med raka frågor tror jag att det ologiska i deras resonemang kommer att tydliggöras.
Och så detta att de lockar en grupp i samhället som skulle förlora mest på deras politik.

(Och jo, jag satt och gapskrattade åt Björklunds resonemang hur Sverige skulle klara sig utan arbetskraftsinvandring. Mannen kan ingenting om statistik eller befolkningstillväxt! Han har ingen aning om hur Sveriges demografi ser ut för närvarande! Det resonemangen han för är något jag skulle förvänta mig från någon som gick i mellanstadiet. Eller vänta, inte ens det, jag tror vi definitivt kunde mer matte än så i sexan...)

Hej mitt vinterland!

Jag fryser som en hund. Mer specifikt, som en mexikansk nakenhund (xoloitzcuintle).

Det är det kallaste det har varit på vad, 125 år?, och jag börjar bli grymt trött på att sova med tre lager kläder, inklusive fleece tröja och raggsockar, under två duntäcken. Jag har redan läxat upp några oskyldiga personer som bara råkade vara den typ hundrade personen som utbrister "men du är ju svensk!" när jag gnäller över kylan. Nej, i Sverige behöver vi inte ha på oss mössa inomhus på vintern. Read my lips: d-u-b-b-e-l g-l-a-s. Hej, tätade dörrspringor!

Och så vad är det med mexarna och deras förkärlek till utomhusfester? Mexico City är inte Cancún. På vintern är det inte många plusgrader under natten. Ändå envisas de med att bjuda in folk till trädgårdsfest. Och så står man där, med sin drink med is i, och huttrar och huttrar.

Men, man skall inte förbanna mörkret, utan tända ett ljus. Så imorgon åker vi på spa. I ångbastun hoppas jag tina upp mina frusna lemmar. (Häromdagen gjorde sig faktiskt en gammal frostskada sig påmind och mitt ena långfinger blev alldeles vitt och jag tappade känseln i den. So much for "men det här måste ju vara som sommar för dig!". Jo, tjena.)

Mer inspiration

Precis som större delen av den norra jordhalvan har vi haft det kallt i Mexico. När det bara är några plusgrader utomhus blir det kallt inomhus. I vår oisolerade lägenhet, utan värme och med iskalla golv huttrade vi runt förra veckan. Vi har två fristående element men kan inte ha på dem samtidigt för då går en propp... Har saknat min varma lägenhet i Bermondsey där dubbelglas, heltäckningsmattor (hello, det var ju England!) och gratis värme höll mig på bra humör förra hösten och vintern.
Igår kom dock solen fram och jag tinade upp.

Mer inspiration: sådant här gillar jag!

Inspiration

Sedan drygt ett år är jag ständigt på jakt efter inspirerande artiklar och siter om kvinnligt företagande och entrepenörskap. Hittade Drifting.nu i somras men tyvärr tycker jag att de mesta av företagandet som lyft fram där oftast är relaterat till babykläddesign/hemtjänster/smyckesdesign/hantverk/karriärcoaching. Jag vill på inget sätt förminska företagande inom dessa områden, och det kanske faller sig naturligt att många kvinnor startar eget inom den sfär där de är mest verksamma, men det är samtidigt områden som jag själv inte kan relatera till.

Det har hänt så många gånger att jag snubblat över artiklar som lyfter fram kvinnor som har startat företag, där storyn går ungefär såhär: "jo, jag var barnledig, och då saknade jag verkligen XXX/blev ständigt irriterad på XXX så då uppfann jag den här maniken/startade jag den här hemsidan/designade jag det här babyklädmärket". Och jag tänker, wow, vilken grej! De har vågat satsa, och det bär sig efter bara något år! Och sen fortsätter jag att läsa artikeln och förstår såsmåningom - genom att läsa mellan raderna - att denna produkt bara är någon slags hobby, vid sidan om en hemmafrustillvaro, och att hon har en man som försörjer henne. Återigen, good for her, folk som uppfinner nya ting och servicar är inspirerande i sig, men jag kan inte relatera till en sådan historia. Jag söker istället efter fler inspirationskällor i from av företag startade av kvinnor inom teknik och ekonomi området. Den här artikeln i Svd hamnade därför genast på min länklista!

Och så vad är det med alla dessa livscoacher/karrärscoacher? Detta är inte enbart ett fenomen i Sverige, även i London har jag inom min bekantskapskrets träffat på folk som skolat om sig till detta yrke (bla min fd granne). Jag har även själv varit på en session hos en sådan coach. Och även om jag tyckte att den upplevelsen var positiv och inspirerande, så känner jag att de flesta som jag har träffat som jobbar/vill jobba som privat coach saknar tillräcklig livserfarenhet/arbetserfarenhet för att inbringa förtroende hos mig för att de ska kunna ge mig den vägledning jag behöver. Den storyn jag oftast har hört när folk har skolat om sig till karriärscoach är att de var trötta på sitt jobb och ville göra något annat, vilket inte riktigt är den utgångspunkt som jag ser som mest positiv. Istället skulle jag vilja träffa en coach som är 50+, har bred arbetslivserfarenhet, gärna hållit en högre position inom näringslivet och som fortfarande har en fot kvar inom den världen. En coach som brinner för personlig utveckling och att se andra nå sin fulla potential. Och oj, där beskrev jag visst min mamma! (Hon jobbar dock inte som coach men har all potential för att bli en bra sådan när hon väl bestämmer sig för att slå av på takten med sitt nuvarande super-intressanta, högtflygande, heltidsjobb.)

Här är en annan inspirerande websida, som jag som plats-oberoende person gillar, även om den mest verkar fokusera på frilansande journalister och yogalärare.

Trafikregler à la mexicana

Det här är några nya trafikregler som jag har lärt mig sen jag började köra bil i Mexico City:

• Säkerhetsavstånd existerar inte. Lämnar du en liten lucka bakom framförvarande bil kommer någon medtrafikant genast att kasta sig in i den, vilket betyder att du måste tvärbroma och så sätter du dig själv i fara. Nos-mot-bak är det som gäller. Och ha ordentliga kofångare. (Nämde jag att jag kör en jeep?)


• Använd inte blinkersen för att indikera att du vill byta fil. Det ger bara förarna i filen brevid en varning om dina avsikter, vilket ger dem en chans att gasa på, för att se till att du minsann inte kommer in framför dem.


• Genom att blinkersen inte har något användningsområde inom trafiksäkerheten eller för att få samspelet mellan trafikanter att fungera bättre, så står det var och en fritt att använda dem som man anser passar bäst. (Det enda undantaget är vid köbildning, då det är allmänt vedertaget att sätta på varningsblinkersen.) Det är festligt med blinkande lampor! Sätt på och slå av. Ha på så länge du vill. Mini-party på motorvägen!


• Tuta! Ofta, högt och länge. På det sättet kan du meddela dina medtrafikanter om att du finns. Du existerar. Du har en röst och du väljer att göra den hörd.
  Tycker du att alla andra kör som klantar? Tuta! Är du på väg mot en korsning? Tuta! (Så att bilarna på den korsande gatan hör dig och stannar. Naturligtvis.) Tycker du att tjejen i bilen bredvid är snygg? Tuta. Tycker du att trafiken rör sig för sakta, bilen framför inte rivstartar vid grönljus, trycker någon in sig framför dig eller är du på allmänt dåligt humör? Tuta.


• Ska du köra in på en tungt traffikerad gata-huvudled (med relativt långsamtgående trafik) - stick ut nosen (bilhuven). Ingen vill egentiligen köra på dig och hinner de bara se dig så stannar de hellre.


• Så länge det är grönt kör man. Även om det är igenom en korsning och det inte finns plats på andra sidan. Slår ljuset sedan om och du blockerar korsningen så är det inte ditt fel. Du hade ju grönt. Och du ska verkligen inte behöva vänta på nästa ljussignal.


• Rondellerna på Paseo de la Reforma (en av Mexico Citys huvud avenyer) är inte rondeller, bara trafikfördelare. De kan attakeras från både höger och vänster, beroende på vart du vill köra.

Ynklig

Jag känner mig lite ynklig just nu.

Det är tufft, det vill jag vara ärlig om. Jag saknar mina vänner, jag avskyr att det är så svårt att ta sig runt i stan, jag hatar att man måste köra överallt, struligt att inte hitta, det är jobbigt att inte kunna språket ordentligt, avskyr att bli utittad av gloende män, och det tar på krafterna att jobba natt.

Jag försöker och försöker. Kör bil fastän det ibland känns som om det är med livet som insats. Vågar mig ut i stan. Har börjat ta spanska lektioner. Men det är tuffare än jag hade trott.

Brev hemmifrån

Fick paket från mamma idag och blev alldeles tårögd över adventskalendern hon skickat mig (jag har letat en kalender här men konceptet finns inte). Det var med barnslig förtjusning som jag öppnade 11 luckor på raken.

Och så fick jag ett änglaspel också, och julklapp, och glöggkryddor. Och Claras Jul är tydligen på väg med posten.

I'm Dreaming of a White Christmas

Jag längtar faktiskt efter snö och kyla. Tusen juleljus och lussekatter. Fantiserar om att flytta till Umeå. Där borde det finnas både snö och minusgrader. Och så skulle jag kunna få vara med i Försök Att Inte Se Så Snygg Uts bokklubb. *lycka*

London Mon Amour

Det var aldrig tal om kärlek vid första ögonkastet. Tvärtom. Den första introduktionen alldeles i början av 90-talet lämande inga större intryck och den påtvingade samvaron nästan tio år senare skapade ömsesidig motbjudan - jag tycker inte om dig och du tycker inte om mig och låt oss se till att vi håller oss ifrån varandra!

Det var därför med motvilja som jag återkom 2003. Det kändes som om jag inte hade några andra val och såg det hela som en strategi att ta mig mot bättre och större mål i framtiden. Ärligt talet så kom jag tillbaka endast med intentionen att snart försvinna igen. Du skulle vara min språngbräda mot allt det där andra som jag drömde om. Jag skulle endast utnyttjade dig och dumpa dig så snart jag hittat något bättre och roligare. Ochh jag tror att du var väl medveten om mina dukla ententioner. Två år max, löd mantrat.

Och du försökte verkligen inte vinna mig över. De där första, gråa månaderna av 2003 då jag arbetslös och bostandlös surfarde runt på vänners soffor eller tillfälligt tomma sängar, och satt på internetcafeer och letade jobb - det var aldrig något rosenskimmrande över det hela. Det var hårt jobb och mycket uppgivenhelt. Men någonstans där så började jag verkligen önska att jag hittade ett jobb. Så att jag kunde stanna. Så att jag kunde få ta del av allt det du hade att erbjuda. Och till försommaren hade jag både roligt jobb och bostad, och Den Stora Kärleken satte in. Det var omtumlande, storartad, can't-live-without-you kind of love. Vi var fruktansvärt förälskade och det mesta var rosenskimmrande. Jag föll så handlöst och det var så underbart att få göra det. "Love like you never been hurt before" var sannerligen mitt motto och jag kände verkligen att du aldrig kunde göra mig orätt.

Allt eftersom tiden gick så mognade kärleken. Jag kunde återigen se dina fel och skavanker, men de varken irriterade eller upprörde mig på det sättet det tidigare gjort. Jag accepterade dem som en del av din personlighet. Vi hade några duster men tog oss alltid igenom dem. Och det var inte pga något som du hade gjort som jag bröt upp en första gång, där på hösten 2005. Det var mest lockelsen av någonting nytt, någonting annat, någonting glittrigt och spännande som fick mig att gå. Möjligheten att uppfylla en gammal dröm. Och valet att lämna dig då har jag aldrig ångrat. Det gav mig tillfälle att uppleva underbara äventyr och pröva på nya saker. Och jag kände det aldrig som jag svek dig. Vår kärlek och förståelse för varandra var så stark att jag kunde tillåtas sådana här utsvävningar. Och jag visste att du alltid skulle finnas där för mig.

Och så kom jag ju tillbaka drygt ett år senare. Av helt fri vilja, trots andra lockade möjligheter, så kom jag tillbaka. Och du välkommnade mig med öppna armar och slöt mig till din barm och jag kände mig så trygg och så glad. Och sen fortsatte vi att leva tillsammans igen. Efter ett moget val att göra det, i ett moget förhållade där igen av oss behövde bevisa något längre men där det fortfarande fanns studer av eufori.

Så när jag går nu är det inte utan att mitt hjärta svider. Du har funnits där för mig under så många år. I din skugga och med din hjälp har jag kunnat växa, upptäcka mig själv. Du har både givit mig utrymme att utvecklas samtidigt som du har fångat upp mig när jag fallit. Du har uppmuntrat mig och tröstat. Puffat mig framåt och visat mig nya vägar. Och när jag nu packar ihop och går, så är det som en starkare, vuxnare människa och jag vet att det är mycket tack vare dig. Och du ska veta att du inte har gjort något fel, det är jag som återigen måste söka nya äventyr. It's not you, it's me.

Söndag i sängen

Idag skulle jag ha jobbat en massa, städat, röjt och packat.
Istället har jag legat i sängen hela dagen och gnytt pga en allt för övermäktig baksmälla.

GP oktober 2009

"För Maria Evertsson var det viktigt att veta i förväg att det var en tjej som var på väg. Barnrummet skulle vara inrett och klart – för att välkomna en liten flicka." "Om jag hade väntat en pojke hade jag nog inrett rummet i blått, rött och vitt. Och jag hade troligtvis inte målat om skåpet, funderar hon."

"Jonatan Bergman och Jonna Kauro gjorde precis tvärtom när de planerade var den nya babyn skulle bo. De valde en grön färg på väggarna så att den skulle funka oavsett vilket kön det var på barnet. - Vi tänkte att grönt var en neutral färg, berättar Jonatan som ägnade sin semester förra året åt att tapetsera och måla om i dottern Leijas rum." "Det var först efteråt som jag tänkte på att det var blommor och att det kanske inte hade funkat om det varit en pojke, säger Jonna tveksamt."

Allt för konsten...

David Letterman berättar att han har varit otrogen (fler gånger) och publiken skrattar och applåderar.
Roman Polanski har blivit arresterad för att ha drogat och våldtagit en 13-åringen och Hollywood protesterar högljutt.

Alla dessa städer, alla dessa länder

När ska jag bo i Frankrike? När ska jag besöka Marocco igen? Och Istanbul, som jag blev så kär i 2006. När kommer jag dit? Och när kommer jag åter till mitt ständigt återkommande Sao Paulo? Staden jag har besökt och bott i i så många olika omgångar. När kommer jag att boka in nästa flygbiljett? Och hur var det nu med Italien? Och så hade jag någon galen ide om att köpa hus i Costa Rica.

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Vill ha vs. behöver

Duktiga och intelligenta Tanja skrev en bra inlägg om det här med att välja levnadsstandard och när folk pratar om att det inte längre går att leva en hel familj på en lön så har man liksom glömt bort att man bodde mycket trängre på 50-talet, inte flög utomlands eller gick på krogen.

Jag kan ibland tycka att det är så skönt att inte spendera pengar. Just nu är jag inne i något av en icke-konsumptions period (lägg gärna in ett hånskratt här, då jag i helgen köpte tre ta-med kaffe, betalade en tandläkaräkning på 1500 pund, satt och pimplade vin på uteservering med vänner och åt trerätters middag på resturang) då jag inte kan handla några kläder eller saker genom att jag måste få ned alla mina ägodelar i några resväskor nästa månad när jag flyttar.

Ibland får jag även regelrätt ångest av att spendera pengar. Jag har pengar och kan mycket väl ta större utgifter en del månader, men många gånger tycker jag att ångesten att separeras från pengarna inte är värt vad jag får för köpet. Särskilt nu när jag är på väg till Mexico och lätt kan tänka hur mycket längre 100 pund räcker där.

Förr-förra veckan sa jag bara blankt nej. En kompis som har flyttat till Australien var på besök i London och drog ihop ett gäng för att träffas för middag. Vi skulle äta tapas. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Resturangen var fullbokad och sen var vi plötsligt inbokade på någon resturang i Mayfair där den billigaste huvudrätten gick på £26. Jag tog en macka på språng på väg dit och sen drack jag bara vin under middagen. Folk var lite förbryllade och frågade varför jag inte åt men på mitt allra soligaste humör förklarade jag bara att det låg lite utanför min budget. Visst, jag kunde mycket väl ha haft råd med den måltiden, men jag ville bara inte spendera de pengarna.

Monday, Monday

Idag, av någon anledning, skulle jag vilja sätta på mig kostymen och åka in till ett kontor och sitta i ett öppet kontorslandskap och knattra på datorn. Det är inte en önskan jag känner av särskilt ofta, men nu på morgonen har jag plötsligt ett behov av att finnas i ett annat fysiskt sammanhang, att ha någon annan som dikterar min arbetsdag. Sitta under starka lysrör och vara effektiv och småprata med någon vid sidan om.

Dagens...

Jag härmar Försök att inte se så snygg ut med en Dagens-lista:

DAGENS VILL HA: Inredningsarkitekt som kan åka ut till sommarstugan och välja väggfärg till köket. Vem visste att det fanns så många nyanser av vitt?!
DAGENS KLÄDSEL: Linne och trasiga, underbara jeans
DAGENS SMINK: Gårdagens, lite nedhalkad
DAGENS FRISYR: Floppy
DAGENS HÄNDELSE: Att brittiske centralbankschefen inte insiterade på ytterligare stimulans åtgärder, alt. att jag har lyckats boka in middag i helgen med tre ofantligt upptagna och ständigt resande vänner. Att vi alla är i London samtidigt är ett litet mirakel i sig.
DAGENS LÅT: Morgon hälsning från R
DAGENS PLANER: Nada!
DAGENS SAKNAD: R
DAGENS DUMMASTE: Grannes katt som använder min balkong som sin kattlåda. (Fast snarare, dagens dummaste: grannen som inte gör någonting åt det!)
DAGENS SJUKA: Att jag vaknade tre i natt och inte kunde somna om.
DAGENS DROG: Kaffe och Toblerone
DAGENS ROLIGASTE: Trams-chattande med kollegan
DAGENS KÖP: Ett misslyckat försöka att ordna adressänding över Royal Mails hemsida
DAGENS GODIS: Toblerone
DAGENS HUMÖR: Glatt!
DAGENS ORD: "Recovery"

Kaffet finns överallt

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.