Prosit

Sa nu ar jag fokyld. I onsdags forsokte jag fortranga halsontet, pa torsdagen var det allt for uppenbart och hela helgen har jag hallt mig hemma. Natterna har varit trista, med hosta och snorvel. Det ar alltid samma monster. Forst halsont, sen borjar nasan rinna och darefter kommer hostan, som kan halla i sig hur lange som helst. Far lite latt panik, det ar bara i slutet av september - ska det borja redan?! Mellan slutet av november forra aret och borjan av mars, var jag helt frisk kanske fyra veckor. Resten av tiden var jag forkyld. En holl i sig i tre veckor, sen var jag frisk i en vecka och sen blev jag sjuk igen och den gangen holl hostan i sig i fem veckor. Och jag har inte ens dagisbarn!

Har kollat runt pa natet vad jag maste gora for att forstarka mitt immunforsvar (tydligen ska friska vuxna inte behova raka ut for fler an tva forkylningar per ar, ha!), svaret blev, at mycket citurs frukter (tick), kiwi, avokado (tick), tomater (tick, tick, tick, tick), tonfisk (tick, tick, tick), kinesisk gronkal (tick), drick te (tick), garna gront te (tick) och ror pa dig (tick). Alltsa, det enda pa deras boost-you-immune-system lista som jag inte ater varje vecka ar kiwi? Sa natt annat maste jag ju gora fel.

Lagade appel smulpaj med J igar. Hange i koket medans vi vantade pa att ugnen skulle bli varm nog.
"Det ar inte sa ofta jag gor det har" sa jag till J
"Gor vad?" undrade han
"Ingenting. Det ar sallan jag bara potter around sa har som vi har gjort idag. Det ar sallan som jag gor "ingenting"."
"Jag vet", svarade han. "Ibland kanns det som om jag maste binda fast dig for att du ska ta det lite lugnt".
Det ar kanske dari problemet ligger...

China Town

Det finns manga fordelar med att vara sambo med en asiatisk man (jo, vi bor nu ihop officiellt!) och en av dem ar definitivt att jag kan fa nastan alla mina asiatisk mat-cravings tillgodosedda. Jag kan ju ata kinesiskt, japanskt, koreanskt, vietnamesiskt, singaporianskt, malaysiskt och thailandskt veckans alla dagar utan att trottna. Tror inte att jag skulle kunna vara tillsammans med nagon som som sager "Maste vi ata kinestiskt idag, vi at ju faktiskt sushi igar?" utan att ens distingera mellan de olika koken eller om det ar soppa, nudelratt eller ris. Eller dim sum/yam cha.
Men J ar ju ocksa lyckligt lottad da jag latt att ta med pa kulinariska aventyr (och det finns ju en del intrassanta ingredienser i det kinesiksa koket). Jag ater allt. Kycklingfotter, kycklinghjartan, maneter, komagsack, gristryne och fiskogon ar alla saker som jag ater mer eller mindre regelbundet. Tror att det dels har att gor med dagispedagogiken ("man ska smaka pa allt"), dels med att min mormor hade varit bondmora och serverade en husmankost som inte riktigt finns pa dagens lunchserveringar (det gamla svenska koket innhaller en hel del intressanta igredienser det med!). Det var inte forran jag kom upp pa mellanstadiet som jag fick veta att man skulle tycka att blodpudding och lever var ackligt. Dock foll jag inte for grupptrycket och kan fortfarande ibland bli valdigt sugen pa lever. (Det finns en valdigt bra lite japanskt krog vid Goodge Street som serverar grillad kyckling lever pa spett.)

Ikvall blir det middag i China Town och jag hoppas pa lite stuffed tofu, mycket bladgronsker och kanske en bit anka. Om vi inte lyckas overtala P att ta med oss pa koreaskt resturang, dvs.

jobba, jobba, jobba, jobba

Igar eftermiddag holl jag pa att fa att fa ett utbrott och borja klattra pa vaggarna. Kandes som om jag inte visste vad som skulle handa om jag inte kom ut och bort fran mina datorer pa en gang! Da hade jag suttit och jobbat nastan non-stop i 11 timmar. Lyckats ta mig ned till koket en bit efter tolv bara for att hitta min te kopp med vid det laget valdigt start och helt kallt te, pa koksbanken dar jag lamnade den nan gang vid atta da jag forsokte fa i mig frukost (men inte hann). Sa jag gick och terapishoppade pa H&M pa kvallen. Och sen motte jag upp med J for att ga och ata indiskt men istallet hakade vi pa hans kollegor som skulle ivag och ata mexikanskt. Men allt bara drog sa mycket ut pa tiden och jag blev trott och illamande och tappade matlusten och J satt och sparkade mig under bordet for att jag satt och sag sa anti ut och allt jag ville var att ga hem och sova. Kom i sang vid midnatt och gick upp vid sex imorse.

Back in London

Igar bakade jag bananbrod. Det blev si-sa-dar. Men jag ater sakert upp alltihopa under dan anda. *leende* Det ar skont att vara tillbaka i London. Och roligt. Men allt ar sa intensivt allt jag ibland blir lite svag. Sag tva fotoutstallningar under helgen, ater ute pa resturang nastan varje dag (fast i tisdags blev det ingen middag alls utan bara en massa ol), traffar folk, jobbar, jobbar, jobbar. Igar lagade i alla fall jag och J middag ihop, sa att vi fick umgas lite. Ikvall ska jag sova over hos en kompis after att jag har hamtat henne pa sjukhuset (mindre operation) och sen blir det galen helg igen.