Man far inte sla barn

Ok, nu ska jag sticks ut hakan lite, men ar inte det har nagot overdrivet? Jag har ju inga barn men att behova ga till psykolog fyra ganger pga att man har slagit sitt barn en enda gang (nar barnet dessutom fortsatte att braka efter att ha blivit tillsagd flera ganger) kanns liiite overdrivet. Naturligtvis ska man inte sla barn, det mar varken foraldrar eller barn bra av. Jag blev aldrig slagen som barn aven om jag minns tillfallen da jag nog fortjanade en dask i baken eller en glatch pa handen.

De flesta av mina vanner (icke-svenskar) blev som barn bestraffade fysiskt. Ofta med nagot slags tillhygge. Inte for att orsaka dem sa mycket smarta utan snarare forudmjukelsen har jag forstatt. Och aven om de tycker att just mattpiskan, linjen eller baltet inte hor hemma i modern uppfostran har de svart att forst hur det i Sverige ar forbjudet att ge en dask i baken eller dask pa handen.

For mig later det som mina morforaldrars bardom nar jag hor mina vanner fnissande disskutera vilket var deras val av bestraffningsmetod. "Barnaga" tanker jag och far associationer till My Name is Luka och min uppvaxt pa 80-talet da vi fick lara oss vara rattigheter och blev tillsagda att kontakta nan vuxen om vi blev slagna hemma. (En gang pa hogstadiet gick jag till skolskoterskan och fragde om hon kunde ge mig en varktablett. Jag hade gjort illa axeln nar jag trande aikdo kvallen innan och var tvungen att sitta igenom tva langa prov den dagen med en smartande arm och axel. Hon laxade genast upp mig over min tydligen allt for stora vilja att ta till droger for smaaktiga blessyrer och nar jag da borjade grata fragade hon "slar de dig hemma?")

Samtidigt tycker jag att skillnande ar ratt liten mellan det dar forudmjukande slaget pa fingrarna och ryckningen i armen. (Ni vet vilken jag menar, alla barnforaldrar har gjort den, den dar snärtiga kom-har-nu ryckningen nar man drar ivag barnet allt for snabbt och otaligt.) Eller ny-gamla pafund av time out/skamvran/ignorera daligt beteende? Vilket ar mest skadligt i langden?

Jag maste erkanna att jag hajjade till nar jag hemma hos J:s foraldrar sag hans syster daska till sin 2-ariga dotters hand nar hon var olydig. Det var inte hart, det kunde inte ens ha gjort ont men flickan borjade naturligtvis grata. Inte av smarta utan mer av radsla - "mamma alskar mig inte". Skulle jag sjalv daska till mitt barn pa det sattet? Jag tror inte det. Har jag haft god lust att daska till mina kusiners vilda, ouppfostrade ungar? Ja, men det ar inte min ensak. (Och det ar ju inte barnens fel att de ar helt sjovilda - deras foraldrar satter inga granser.) Det enda jag vet ar att Js systerdotter ar en underbar unge men massor av sjalvtillit och gladje. Hon ar nyfiken och har massor av upptackargladje men hon ar valuppfostrad. Inte sa att hon sager tack och please (vilket hon visserligen gor, det far de lara sig pa dagis) men pa ett satt sa att hon inte ar farlig for sig sjalv eller omgivningen. Det ar likadant med alla hans syskonbarn. De ar roliga, harliga ungar att umgas med. Tackvare eller trots mild fysisk bestraffning?

Usch

Har lyckats stappla upp till datorn efter att ha varit helt dackad i magsjuka sedan sondag kvall. Inte roligt, inte trevligt. Fortfarande lite svag och delicate, har fatt i mig en rostmacka de senaste 36 timmarna.

J kom hem fran jobbet redan vid fyra igar eftermiddag med huvudvark och ont i lederna. Sa dar lag vi sida vid sida i sangen och sov under sena aftermiddagen och tidiga kvallen.

Eugenia

Fick brev fran Skatteverket idag att mitt namn nu officiellt har andrats. Mitt tilltalsnamn ar nu mitt forsta namn medans mitt tidigare forsta namn har blivit mellannamn. Och sa har jag lagt till Eugenia, efter mammas farmor. Sa fint!

Sa nu ska jag "bara" fixa nytt pass, nytt korkort och skicka in andringen till alla engelska myndigheter och foretag som tidigare har triskats pga att mitt tilltalsnamn inte passar ihop med mitt forsta namn.

Och sa ska jag tillagga att det ar var nu. Inte for att det var 17 grader varmt igar utan for att jag har nyst konstant de senaste tre dagarna. Prosit!

Varvinter

Och om inte vadret blir battre snart kommer jag allvarligt att overvaga att emmigrera till Australien. Igar kvall var det sakert bara fem grader och hallregnade nar jag och J skyndade over Leicester Sq for lite kinamat efter drinkar med vanner vid Covent Garden. Fros som en hund. Helgen nar mamma var har vrakte snon ned och jag fick satta pa mig vinterkappan igen (forhoppningsvis for sista gangen den har sasongen!). Jag har nya varskor som jag inte kunnat anvanda och mina ben langtar efter lite kjolfladder!

Sun Odyssey 54DS

Det hander en hel del nu (som kankse ar en av anledningarna till mitt daliga bloggande), men det mesta ar jobbrelaterat sa det ar bade trakigt och konfidentiellt.

Battre da att koncentrera sig pa det inpirerande och personliga. I dagarna har vi bokat in en veckas segling i Grekland med vanner. Vi ar femton personer som ska ta oss runt Cykladerna med en 54foots och en 42foots yachet. Det ar lite annorlunda fran nar jag seglande i skargarden som barn i en 28footare (eller pa sin hojd en 32footare)...

Sa det verkar som det bli semester galore detta ar. Jag vet inte om det ar for att ekonomin haller pa att kollapsa allt snabbare som alla verkar angelagna om att leva det goda livet innan vi blir av med jobben och blir tvugna att ata nudlar till middag varje dag... Det blir i alla fall Marocko resa nasta manad, foljt av segling i juli. Och sen hade vi tankt att ta 3 veckor i Australien i oktober, da vanner (till oss bada) och slakt (till J) sa fiffigt har lyckats lagga tre brollop inom loppet av tva veckor. C'mon, bring on the holidays!

Finbesok

Mamsen kommer och halsar pa imorgon.
Tidigare hade jag lite angest for att jag inte har organiserat nagot. Forsokte botgora det med att skaffa alldeles for dyra sista-minuten-biljetter till en dansforestallning. Sen kom jag ihag att mamma har ju flugit over for att traffa mig och vi kan bara sitta och dricka vin en hel kvall, promenera runt halva London och fika, och sa blir vi bada glada. Nagra dyra evenemang behovs inte. Ser sa fram emot att ha henne har over helgen!

Jobbet har ocksa lattat. Bara idag pa formiddagen stegade kollegor in fran hoger och vanster (eller snare fran USA och Tyskland) och axlade av mig en massa jobb som jag hade agren over nar jag vaknade imorse.

Och imorgon ska jag pa langlunch med min fd chef som jag ar sa fortjust i, innan jag ska till flygplatsen och hamta upp mamma. Och pa fredag ar jag ledig pa em. Wunderbar!