Saker som man inte vagar saga hogt

Det dar att jag nog inte har sorjt fardigt att jag inte kommer att fa nagra asiatiska barn...
For asiatiska barn var det hela tiden tankt att jag skulle fa. For om det var nagon som har "en typ" sa var det ju jag, med en radda pojkvanner med asiatiskt pabra. Och jag och J pratade ju alltid om barn. Fran allra forsta borjan sa fanns de framtida barn med i bilden. Och varenda baby som har fotts i var bekantsskapskrest med vit/asiatiska foraldrar har jag kikat extra mycket pa och tankt att sa, sa kommer nog mina barn att se ut. Blonda barn, som jag sjalv i smabarns aldern med nara pa vitt har, har jag aldrigt trott att jag skulle fa. Nan skandinavisk pojkvan har jag inte haft sen universitetet och barn var det knappast tal om pa den tiden.

Naturligtvis ar det fanigt. Allt jag onskar ar att jag en dag ska fa barn och att de ska vara friska. Det ar allt. Och nu lutar det val at att jag far svensk-mexikansk-tysk-amerikansk-spanska barn. Och de kommer naturligtvis att bli fantastiska. Men fortfararde, nar jag ser asiatiska barn sa kikar jag en extra gang.