Nu åker jag till New York

på några dagar. Ska träffa vänner och promendera runt i mina gamla kvarter på Upper West Side.Foto över midtown från i februari i år när jag var i nyc sist

Basilika och frisörerna

Jag frisörskräck. Tandläkaren skuttar jag gärna iväg till och läkarbesök brukar inte heller ge mig några större känningar. Sprutor, blod, höjder, flygplan, whatever. Inga problem. Men att gå till frisören ger mig stora darren. Därför försöker jag göra det så sällan som möjligt. Sist jag tog mig i kragen och var och klippte mig var i mars... Så idag ska det bli av igen. Håller tummarna att det inte slutar i gråt och tandagnissel!
Fast fördelen med att låta håret växa är ju att man kan sätta upp det så fint!

Kakor till téet

ur en söt burk. Inköpt på Victora & Albert Museum förra veckan

Isle of Wight

Isle of Wight är vita segel och blå randiga tröjor. Det finns två anledningar att man besöker Isle of Wight - för att segla eller att cykla. Eller för att gå omkring i pittoreska Cowes och se ut som man seglar eller cyklar. Därmed alla vit-och-blå randiga, marin-inspirerade tröjor runt om i stan.

Vi åkte till ön för en långhelg för några veckor sedan när det fortfarande var sommar i luften. Det skulle bli en lugn, slapp helg på ett boutique hotel (hur kommer det sig att det numera kallas butikshotell när det egentligen är ett B&B?) men det visade sig att den årliga Powerboat festivalen hölls samma helg och dånet från båtarna väcke oss definitivt tidigare om mornarna än vi hade önskat.

En dag hyde vi cycklar och cyklade längs gamla järnvägssprår tvärs över ön. Platt och lätt och inte alls så äventyrligt som många av de mountainbike spår som finns runt om på ön. Isle of Wight anses faktiskt vara en av världens bästa cykeldestinationer och har sin egen cykelfestival i september varje år.

Missa inte Osborne House om ni åker till ön! Det ett fantastiskt slott med en vacker trädgård som var Drottning Victorias sommarresidence.

Från London tar du tåget till Southampton (snabbast från Waterloo, på 1 timme och tjugo minuter, men tåg går även från Victoria station). Utanför tågstationen i Southampton går en gratisbuss till färjorna. Passagerarfärjan går till West Cowes och tar 25 min, bilfärjan går till East Cowes och tar en timme. Mellan West och East Cowes går en sk "flytande bro" mellan fem på morgonen och halv ett på natten.

Vi bodde på Villa Rothsay och hyrde cyklar hos Top Gear i West Cowes, fast i ärlighetens namn så var de rätt skruttiga och växlar på min cykel brakade ihop i slutet av dagen och jag fick gå den sista biten!

Vemod

Idag tar vi en skopa svenskt vemod och säger adjö till sommaren:
En vintersaga - Jerry Williams
Shoreline - Anna Ternheim
Märk hur vår skugga - Imperiet
Så skimmrande var aldrig havet- Marie Fredriksson

Mittinatta

Inatt, när jag för andra gången den här veckan var uppe vid någon osalig timme för att jag inte kunde sova, konstaterade jag att grannen tvärsöver gatan då verkligen var uppe märkliga tider. Sen slog det mig att grannen naturligtvis kunde säga samma sak om mig...

Disciplin

Det finns så mycket illusioner kring att jobba hemifrån. Nästan varje gång som jag berättar för någon att jag jobbar hemifrån får jag höra: "Åh, du måster verkligen vara disciplinerad! Det skulle aldrig jag klara av." Vad tror dessa människor att jag gör? Att när min väckarklocka ringer vid tio i sex så står jag varje morgon i valet mellan att stiga upp och ligga kvar? Att mina kollegor inte skulle märka om jag inte loggade in på morgonen? Att våra klienter inte skulle märka om mina analyser inte damp ned så punktligt som de förväntar sig? Att göra mitt jobb eller inte skulle vara en lika stor existentiell fråga som om jag ska ta och diska nu eller om tre timmar?

Att jobba hemifrån betyder att jag gör samma jobb (fast ärligt talat oftast mer) från mitt fysiska hem, som jag tidigare gjorde från ett kontorslandskap. Det betyder inte att kvaliteten av mitt arbete kan sjunka för att jag sitter och sneglar på meningslös eftermiddagsTV varje dag, eller att det finns någon slags ökad flexibilitet kring deadlines bara för att man jobbar hemifrån.

Sen är ju nästa fråga, vad är det som driver dessa människor att jobba? Har de så dålig "disciplin" att de enbart utför sitt jobb pga att deras chef står brevid deras skrivbord med piskan?

Jag har jobbat hemifrån i över 5 år nu och det passar mig väldigt bra. Jag gillar att slippa pendla. Att när det regnar och är mörkt ute kan jag sitta kvar i pyjamas med en stor kopp kaffe och lyssna på Classical FM medans jag jobbar. Jag slipper trekantsmackor till lunch eller micrade rätter och lagar ordentlig mat istället. Och när dagen är slut behöver jag inte ta mig någonstans för att komma hem.

Den största nackdelen med att jobba hemifrån är dock andras attityd. Det finns någonslags föreställning om att om man jobbar hemifrån så är det inte "på riktigt" eller helt seriöst. Många får lite bored housewife och tupperware party vibbar av det hela. Jag har märkt att vänner kan ha väldigt svårt att förstå att jag inte bara kan ta en improviserad fika på stan eller ta ledigt nån eftermiddag då och då, bara för att jag jobbar hemifrån. Mitt jobb är dessutom väldigt tidspressat, vilket kan vara svårt för utomstående att förstå, som tycker att de kan väl komma förbi och fika lite hemma hos mig medans jag jobbar.

Sen är det klienterna. Jag berättar aldrig frivilligt att jag jobbar hemifrån därför att jag har en känsla av att vårt företag då skulle ses som mindre professionellt. Så när nån kund ringer och småpratar lite om vädret i London så påpekar jag aldrig att jag faktiskt förnärvarade sitter i sommarstugan i Roslagen/i Sao Paulo i Brasilien/i Mexico City och jobbar. Genom att jag har ett lokalt London nummer så går direkt till min Skype så behöver heller ingen veta var jag befinner mig rent fysiskt. Det viktigaste är ju ändå att jag svarar i telefon.

Söndagskvällsambivalens

Te eller rödvin, te eller rödvin?

Fröken Märkvärdig och karriären

En av mina absoluta älsklingsböcker, Fröken Märkvärdig och karriären, har blivit film! Jag vet inte hur många gånger jag har läst Joanna Rubin Drangers seriebok och funnit tröst däri. Igenkänningsfaktorn är gigantisk.

Gårdagens observation utanför Liberty:

It doesn't matter if you wear Louboutins if you can't walk in them

Bud antagit!

Nu ska den bli min!

Den har en liten uteplats också!

Idag har jag därför hittat en advokat som jag gillar, och anlitat. Skickat mitt körkort till henne, samt proof of address för att styrka min identitet. (Genom att man i England inte har ett fungerade personnummersystem, så måste man ständigt visa upp gasräkningar och bankutdrag för att kunna bevisa att man är den man hävdar att man är.) Och försäkrat med om att mäklaren ska skicka de nödvändiga dokumenten till henne.
Vidare har jag hittat en besiktningsfirma som ska till lägenheten och inspektera den nästa vecka, för att leta dolda fel och annat otyg.

Planen är att jag ska få nycklarna om 4 veckor!