In the tall grass

Nar var buss sniglade sig fram mot farjeterminalen i Calais sa ser vi manniskor i det hoga graset brevid vagen. Pa vallen mellan vagen och Calais strand hukar sig illegala invandrare. Vantar pa ett tillfalle att hoppas pa en lastbil och ta sig over kanalen till Dover och England. En del gommer sig inte ens. En grupp om fem-sex star i graset med kapuchongerna uppdragna i den starka blasten och tittar rakt pa oss. Och vi stirrar tillbaks. Kansla av de och oss gor mig illamaende och jag maste vanda bort huvudet.
Visst har jag sett desperation forut. Jag ar inte frammande for klyftorna i varlden men det betyder inte att det inte beror. Undrar om nagon lyckades ta sig over med farjan igar? Verkar osannorlikt i tanke pa den sakerhetskontroll vi fick ga igenom for att komma in i hamnomradet. (Pa Dover sidan, pa vag in i Frankrike behovde vi inte ens visa pass, aven om UK inte ar med i Schengen.) Och om nan lyckades ta sig in i en langtradare, var lyckas de da ta sig ut? Och vad gor de sen nar de star dar pa nan pitstop langs motorvagen mitt i natten? Och hur lyckas nan klattra ombord pa en langtradare nar trafiken i till farjeterminalen gar i snigelfart och alla stirrar? Och var haller de till nar de inte lyckas ta sig ombord? Har de nagonstans att sova i Calais? Och varfor lockar Storbrittaninen mer an Frankrike?
Nagra svar hittade jag har och har.