Om jag skulle haft nagra mano-depressiva tendenser, vilket jag lyckligtvis inte har, sa maste nog de senaste veckorna falla inom den maniska perioden.
Forra lordagen blev jag klar med malning av vardagsrumment efter ett 6-timmars martonpass. Pa sondagen klippte jag gras och jobbade i tradgarden, pa mandagen gjorde jag allt forberedelsearbete for malning av hallen (skruvade ned krokar, lampor, hyllor, kontaktskydd, dammsog vaggar och tak, tejpade lister och la ut skyddsplast), pa tisdag och onsdag malade jag (till sent in pa kvallen) och pa torsdagen bakade jag och fixade middag da min kusin kom pa besok. Pa fredagen jobbade jag 15 timmar (i vanliga fall jobbar jag runt 10-11 timmar per dag) och kunde klappt rora mig nar det blev kvall. Pa lordagen stadade jag, bakade (igen) och lagade en storslagen lunch for pappa & styvmor som kom och halsade pa. Pa sondag morgon satte jag igang att spratta upp en gammal klanning som jag vill sy om, tog en promenad pa 1 1/2 timme och bakade (igen) da mamma kom forbi pa fika. Pa kvallen tog jag fram symaskinen och sydde om klanningen och sen jobbade jag i tre timmar.
Dessutom har jag haft svart att somna pa sistane och vaknar ofta av mig sjalv vid fem, langt fore vackarklockan ringer, efter sisadar 5-6 timmars somn. (Jag vet, en lyx for de som lider av somnproblem, jag brukar dock bli otroligt gnallig om jag inte far 8 timmar per natt.) Man vet definitivt att man vaknar for tidigt nar nattradion fortfarande ar pa...
Men nu ska det val bli lite mer avslappnande framat (om jag klarar av att ta det lugt). Aker till Grekland nasta vecka for en veckas segling. Och pa baten kan man val anda inte gora sa mycket? Eller?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment