Thursday, May 14, 2009

Hundliv

Appo i mitt kna under en seglingstur

Alltsa, vi pratar helt seriost om att skaffa hund. Vad kommer harnast?! Jag kanske kommer att borja rosta pa kristdemokraterna och borja gilla anchovis pizza? Vakna upp en morgon och vilja flytta tillbaka till Sverige?

De som kanner mig vet att jag Inte Gillar Hundar. Men att jag nu faktiskt har lagt fram forslaget till R att vi kanske skulle skaffa hund finner jag faschinerande. Om jag kan tanka om sa helt i nagot som jag kanner ratt starkt for, vilka andra U-svangar skulle jag inte kunna genomfora i mitt liv? Mina valmojligheter ter sig plotsligt oandliga!

For jag gillar inte hundar. An varre ar dock Hundagare. Nar det kommer okanda hundar i min narhet brukar jag backa och agarna ler lite overseende och sager "ar du radd for hundar?" och jag nickar och sager "ja" sa att de haller lite hardare i kopplet och haller byrackan pa ett mer behagligt avstand. Jag ar inte radd for hundar, jag tycker bara att de ar ratt ackliga. Jag vill inte bli slickad, dragglad pa eller upphoppad mot. "Han/hon vill bara halsa" har jag hort hur manga ganger som helst fran hundagare som inte alls kan forsta varfor jag blir sur over rivsar pa benen eller flackar pa kladerna asamkade av deras sota husdjur. Och jag tycker att de allt for ofta luktar illa. Blot hund luktar vidrigt.

Mina foraldrar har hund och den kan jag val accpetera (de tvattar honom ratt ofta sa han luktar ok) men det ar inte sa att jag glader mig at att traffa hunden. Men jag finner det lustigt hur mina foraldrar liksom ger hunden mannskliga egenskaper. "Han ar sa olydig" sager de ofta. "Ni har har inte uppfostat den" viskar jag for mig sjalv.

Men alltsa, trots allt detta gar jag nu i hundtankar. Jag skyller detta pa tva hundar:
1) Rs foraldrars rara hund Appo som var med oss nagra dagar i Mazatlan. Hon foljde glatt med pa segling, i bilen och till stranden. Inget skallande eller glafsande eller det dar hysteriska svansviftandet som ibland kan gora mig tokig. Hon var bara en glad kamrat.
2) Tea House & Fireflies' underbara beskrivningar av sin dvargspaniel. Seriost, jag var orolig nar hennes hund var hos vetrinaren.

Jag tror lite att det nog ar som med barn - jag gillar inte andras ungar men tror nog att jag kommer att alska mina egna...

3 comments:

Sara said...

Oh. Jag som är så valpsjuk! Men en hund skulle kännas lite overkill just nu. ;)

Basilika said...

Alltsa, jag ar radd for det. Valpar kan inte jag ens halla mig ifran. Och har saljer de ju dem pa var och varannan marknad. Jag vander bort blicken och klappar inte, radd for att jag inte ska kunna kontrollera mig sjalv och ta med en hem!

Mi said...

Hej!

Dagens hundtips: skaffa för allt i världen en tik. Hanhundar luktar mycket mer. De är dessutom mer benägna att sprida sina odörer på en rad otrevliga vis. Och välj en lättvättad päls.