Sleepless in Bermondsey

Sov drygt 4 timmar inatt. Forst hade jag svart att somna. Sen vid halv tolv ringde en kompis for att beratta att Michael Jackson var dod. And I could hardly care less. Men da var jag vaken och steg upp och drack mjolk och at nagra kex. Somnade kanske vid ett. Vaknade 5.20 - 40 min innan jag behovde stiga upp.
Jag hoppas bara att den har sommaren inte blir en repetition av forra sommarens somnlosa natter.

Alla dessa papper

Idag packar jag. Imorgon flyger jag till Sverige. Pa lordag ska jag strosa i Stockholm. Och pa sondag badar jag i en insjo.

Men idag packar jag. Och rensar papper. Alla papper i min lagenhet ska gas igenom idag. Alla bank statements, gamla rakningar, deklarationer, skattepapper, pensionspapper, jobbpapper, lakarpapper, hyreskontrakt, jobbrakningar, betyg, intyg. Allt ska ga igenom och sorteras. Slanga, slanga senare, ta med till Sverige, ta med till Mexico. Det ar alternativen.

I tisdags skickade jag en 15kg kartong med bocker och papper till Sverige. Idag forsoker jag halla mig inom 23kg gransen for min resvaska. Vis fran tidigare sommarvistelser i Sverige vet jag att jag behover ungefar 7 plagg: ett par byxor, shorts, ett par jeans, en fin kofta och nagra linnen. Varma klader finns i stugan. Och ute pa ladet ar du 'uppkladd' om du har nagot annat an mjukisbyxor pa dig.

Men jag kanner mig lite lag. In transit fast anda inte. Har ingen bokad biljett till Mexico an. Och ibland kanner jag tvivel (kommer det har verkligen att funka? Ar jag helt galen? Borde jag inte ta och leva ut min drom att bo ett ar i Paris istallet?). Allt ar sa abstrakt: Jag har inte sagt upp lagenheten. Jag har inte berattat for mina foraldrar att jag tanker flytta. Manga av mina bekanta vet det inte. Flera i min narhet vet inte vem R ar. Och flytten ar inte forran om fyra manader - det ar en tredjedels ar till dess!

Men en sak vet jag - det ar dags att lamna den har stan. Iallafall for sommaren.

And then one more year, becomes one more year

At min forsta sommarglass igar. Tyvarr intogs den medans jag gick mellan Aldgate East och Aldgate, vilket ju knappast ar en av Londons mer pittoreska stadsdelar. Men gott var det. Och solen sken.

Motte upp med J for en snabb (alkoholfri) drink. Han hade dumpat mig och vara middagsplaner till forman for middag pa en trestjarning Michelin resturang med sin (nya) flickvan. Sa mycket kan forandras pa ett ar...

Backwash:

When your neighbour's laundry water ends up in your sink.
Rormockaren ar pa vag.

Ett litet tankeexpriment

Det ar bara fran svenskar jag har fatt hora nagot nedvarderande om att ha stadhjalp (nan "pigdebatt" existerar inte i England). Och det brukar mest vara nagot nedvarderande om personen som inte stadar men jag tycker mig kanna av en underliggande ton om att det ar nedvarderande for den som stadar for betalning. Fast det kan man aldrig fa nagon att erkanna. Men det ar inflammerat och sa tabu pa nagot satt, vilket jag tror har att gora med att det ar EN KVINNOSYSSLA. "Man ska ta hand om sin egen skit!" sa en person till mig pa en sommarfest forra aret.

Na, lat oss da gora ett litet tankeexpriment kring att detta att betala for "hemnara tjanster":
-Pondera att jag betalar en snickare for att bygga en veranda at mig. Ingen tycker det ar markvardigt. Ingen forvantar sig att jag skulle offra veckor at att bygga en veranda. De vet att jag ar battre pa att gora andra saker.
- Jag betalar grannpojken att klippa min grasmatta. Da ar jag trevlig och social och omtanksam om ungdomen.
- Jag betalar den pensionerade tradgardmastaren langre upp pa gatan for att han klipper min grasmatta. Da ar jag trevlig och social och aldersoverskridande. Sarskilt om jag bjuder honom pa kaffe och sockerkaka.
- Jag betalar en polsk gastarbetare att klippa min grasmatta. Nu branns det lite, men det ar fortfarande ratt ok. Att jag inte klarar av att klippa min egen grasmatta kan nog accepteras, sa lange jag inte betalar mannen i fraga allt for snalt (=utnyttjar honom).
- Min pappa kommer och klipper min grasmatta tva ganger i manaden. Och det anses nog som lite sott. Och lite bortskamt. Men det trampar ingen pa tarna.
- Min mamma kommer och dammsuger hemma hos mig tva ganger i manaden. Inte lika sott. Jag skulle ses som mycket mer bortskamd och min mamma skulle ses som hunsad, alternativt som en kyckling mamma, men ingen skulle frasa "man ska ta hand om sin egen skit!" i mitt ansikte.
- Jag betalar polsk gastarbetare (kvinna!) att komma hem till mig tva ganger i manaden och damma, damsuga och vattorka mina golv.

Vari ligger skillnaden?

Hej, jag ar oinspirerad

men den senaste veckan har jag:
- promenerat kring kanalerna i Maida Vale en varm sommarkvall
- druckit martinis och blivit lite full
- gjort ett tandimplantat (har nu tre stygn i munnen)
- legat pa en filt i parken i Greenwich och last Henry Miller
- varit pa teater
- atit indisk curry
- bokat in Sverigeresa
- traffat en skolkompis som jag inte sett pa 14 ar

Saker som man inte vagar saga hogt

Det dar att jag nog inte har sorjt fardigt att jag inte kommer att fa nagra asiatiska barn...
For asiatiska barn var det hela tiden tankt att jag skulle fa. For om det var nagon som har "en typ" sa var det ju jag, med en radda pojkvanner med asiatiskt pabra. Och jag och J pratade ju alltid om barn. Fran allra forsta borjan sa fanns de framtida barn med i bilden. Och varenda baby som har fotts i var bekantsskapskrest med vit/asiatiska foraldrar har jag kikat extra mycket pa och tankt att sa, sa kommer nog mina barn att se ut. Blonda barn, som jag sjalv i smabarns aldern med nara pa vitt har, har jag aldrigt trott att jag skulle fa. Nan skandinavisk pojkvan har jag inte haft sen universitetet och barn var det knappast tal om pa den tiden.

Naturligtvis ar det fanigt. Allt jag onskar ar att jag en dag ska fa barn och att de ska vara friska. Det ar allt. Och nu lutar det val at att jag far svensk-mexikansk-tysk-amerikansk-spanska barn. Och de kommer naturligtvis att bli fantastiska. Men fortfararde, nar jag ser asiatiska barn sa kikar jag en extra gang.