Och klippningen blev bra...

Fordel med frisorsbesok vs tandlakarbesok: man far vin och kan lasa Hello Magazine utan att skammas.

Can't quite put my finger on it

Nagonting star inte helt ratt till. Jag ar absent minded pa ett satt som vanligtvis inte alls skulle beskriva mig. I lordags orkade jag inte gora nagonting annat an att ga till den vietnamesiska krogen ett par kvarter bort, lasa tidningen och titta pa DVDs i soffan hemma. En helt vanlig, slapp lordag for de flesta kanske, men jag brukar forsoka trycka in sa manga aktiviteter som mojligt under helgen, efter att ha jobbat hemmifran under hela veckan. (Men i arlighetens namn bakade jag faktiskt en banankaka och tog en promenad i Primerose Hill innan J ens vakande pa lordagsmorgonen.)

Nagonting maste fornyas och andras men jag vet inte vad. Ar lite radd att jag drastiskt gar och klipper av mig haret (ska till frisoren imorgon) eller gar och byter jobb. Eller forsoker overtyga J om att vi ska skaffa bebis, kopa hus eller flytta till Paris. Bara for att jag kanner nagonslags odefinerbar leda i vardagen.

Frusen

Det ar likadant varje natt nu nar det ar kyligt ute. Det spelar ingen roll om vi har varmen pa i sovrummet, jag fryser anda. Gar och lagger mig med undertroja, pyjamas och sockar. Efter 10 minutes da jag fortfarande inte fatt upp varmen gar jag upp och satter pa mig en fleecetroja. Nar J, aka elementet, sen kryper ner i sangen nagra timmar senare, kurar jag ihop mig tatt intill och njuter av att tina upp mina frusna kroppsdelar. J daremot ar mindre road nar jag kommer kralandes och sticker in iskalla tar och fingrar upp genom hans pyjamasben and armar. Sa gar natten och allt eftersom blir det varmare och varmare under vara dubbla tacken (ett duntacke, ett syntet) och jag skalar av mig lager efter lager och finner mig manga ganger med bar overkropp och med tackena halvt avkastade fram emot morgonen. Jag verkar inte vara sa bra pa att reglera min kroppstemperatur. Och forra veckan hande det igen att jag plotsligt tappade kanseln i mitt hogra ringfinger (nar jag var hemma och det var varmt och mysigt inomhus). Tittade ned och sag att fingret hade blivit helt vitt och det tog ett bra tag innan cirkulationen kom igang igen. Och jag har inte ens nan gammal frostskada, inte vad jag vet iallafall.

Standigt dessa kliande fotter

Jag tror att en av anledningarna till att jag sitter och dagdrommer om Paris ar att jag saknar den adrenalin-kick som en ny stad och ett nytt land ger. Kanslan nar allt ar nytt och annorluna ger mig mysrysningar i hela kroppen. Att ga och handla ar ett aventyr, ga till posten en utmaning och banksystement verkar alltid vara olika i olika lander vilket ar bade fashinerande och frustrerande. Aven om jag verkligen tycker om att bo i London och vill kopa hus har, sa kanner jag igen den har kliningen. That unscratchable itch. Och nu har jag ju faktiskt bott i London de senaste 13 manaderna, sa det ar klart att den kommer tillbaka... *leende*

Middle name

Nu har jag, for jag vet inte vilken gang i ordningen, suttit i telefon med nan helpdesk och fatt instruktioner om att faxa in kopia pa mitt pass, da mitt forsta namn inte ar detsamma som mitt tilltalsnamn. Denna skillnad mellan svenskans "tilltalsnamn" och det angosaxiska "first name" har stallt till problem for mig de senaste 8 aren och nu borjar jag bli riktigt less. Funderar pa att en gang for alla gora mig av med mitt forstanamn, "Karin", som jag inte alls ar vidare fortjust i, och lagga mitt tilltalsnamn forst. Tror knappast att mina foraldrar skulle bli sarade. Men i sa fall vill jag nog lagga till ett nytt mellannamn. Vilken grej! Att sjalv bestamma sig for att nytt namn! Det lar nog dock inte bli "Nina" vilket var mitt favouritnamn nar jag var 5-6 ar...

Tandlakarbesok

Var hos tandlakaren igar. Jag tillhor den perverta sorten som gillar att ga till tandlakaren. Har sadan angest over att ga till frisoren men tandlakaren skuttar jag garna till. Det visade sig dock att min vackra, behagliga norska tandlakare hade slutat och den manliga tandlakare jag istallet blev tilldelad var visserligen go och mild (och valdigt varsam), men jag fick inte spendera 20 minuter att lyssna pa behaglig norska. Dessutom var besoket over pa 5 minuter. Allt var fint, tack och hej. Jag hade sett fram emot i alla fall 10 minuter i behagligt rygglaga medans tandlakaren petade omkring i munnen och talade med assistenten i kod-form, allt i ett ljust rum som bara luktar rent och flour. Helt otillfredstalld gick jag darfor till receptionen efterat och bokade in en profissionell rengoring. Det kostar visserligen mer men den ska i allafall vara i 20 minuter. Basta!