Och vad var moralen i den historien?

Igar hade jag magknip mest hela dagen och kunde knappt ata natt. Framat kvallen blev det dock battre sa jag gick ut och at lite tapas med vannan P. Och drack en halv flaska Rioja. Och fortsatte till puben. Och hallde i mig tva dubbla JD & coke. Och sen tog vi en liten konjaks nightcap innan jag vinglade hem. Skickade fylleSMS till kreti och pleti.

Och idag mar jag bra mycket battre an jag fotjanar.

Bring On the Matching Wardrobe

Jag ar sa glad att det haller pa att bli host och jag kan lagga alla fargglada sommarklader langs bak i garderoben. Jag ar sa ohyggligt trott pa ljusrosa, ljusblatt, ljusgult och lila. Glada, pigga farger som ska kombineras. Bring on the autumn, sager jag, och lat mig kla mig fran topp till ta i gratt och svart! Det finns en sadan otrolig vilsamhet i ett par morkgra byxor, en svart topp och en gra cardigan. Inom den morka fargskalan kan man alltid slappna av. Men behover inte vara pigg, sprallig och uppat. Svart ar alltid ratt och svart ar alltid kladsamt.

Basta helgen!

Startade med Supremes utstallning pa V&A med basta Deb. Foljt av drinkar och god italiensk middag med vin och massor av prat. Och jag promenerade halva vagen hem vid midnatt for det var en sadan varm, skon, hostkvall.
Fint vader pa lordagen sa det blev picnic i Primrose Hill och sen lite utgang i Soho pa kvallen. Nattbussen stannande inte dar vi trodde sa jag och J missade var steaksandwich och fick stalla oss och varma upp en broccolipaj i ungen nar vi kom hem vid halv tva, vilket var lite mysigt pa det dar smafulla, smatrotta, familjara viset.
Slapp sondag med Full English Breakfast och nagra timmars jobb for mig.
Och jag har sovit, sovit, sovit!

Mayhem

Var ute och at mezes med nagra vanner igar och vi drack langt mer ol och vin an vad som ar brukligt pa en mandag kvall. Men efter ha sett Wall Street kollapsa och stora summor gatt forlorade pa bara nagra timmar, sa kandes det som det enda ratta att supa till. Jag hade jobbat sedan halv sex pa morgonen, da det pa sondagskvallen verkade sa ratt klart at vilket hall det bar, medans en av mina vanner hade spenderat storre delen av dagen i juridiska konflikter med PWC som ju ar de som administrerar Lehmans konkursbo. Vi kunde dock alla intyga att these are interesting times indeed. Nu galler det bara att halla hart i hatten och hoppas att vi kan behalla vara jobb.

Konversationer man aldrig trodde man skulle ha

...att foresla for ens lagenhetskompis pojkvan att han kanske skulle anvanda gasttoan pa nedervaningen for hans, ehm, mer ljudliga toalettbestyr, istallet for badrummet som ligger vagg-i-vagg med mitt sovrum...

Will the Real Greek Please Stand Up?

Var till The Real Greek nara London Bridge igar, alldeles vid vattnet. Jag och J gick forbi och lukten av grillat lamm blev allt for overvaldigande. Jag varnade J att nar jag sist at pa just den har Real Greek (finns nio runt om i London) sa var services absurt dalig. Men det var trots allt tre ar sedan och sedan dess maste de ju ha skaffat sig lite rutin.

Det hade de inte. Och det var bara allt for komiskt.

Det borjade att vi blev hanvisade till baren medans de skulle gora i ordning ett bord till oss (det har hade jag upplevt forra gangen jag var dar, och da fanns det flera lediga bord och de "glomde bort oss" i baren). Vi bestallde en flaska vin som vi ville dricka med maten.
"That's £18.50" sager bartendern. Na, men vi ska ata har, sa lagg bara till det pa var nota sa vi.
"Well, it gets so complicated for me then" sager bartendern och viftar med handerna. "Da maste jag saga till servitrisen vilket vin ni dricker och sa maste jag dra av det pa notan har i baren och sa maste det laggs till er bords nota. Det ar mycket enklare om ni bara betalar for vinet har."
Jag och J bara stirra och sager sen i kor "Ja men da tar vi bara allt pa en nota da."
Bartendern suckar hogljutt och himlar med ogonen och precis da kommer var servitris och sager att vart bord ar redo och bartendern lutar sig fram over disken och forklarar hogljutt for servitrisen att vi har druckit en flaska such-and-such och att den maste laggs till var nota for vi har minsann inte betalat for den har i baren. Servitrisen bara ler och nar vi sen far var nota i slutet av middagen har de lagt till fel flaska, en billigare, och vi sager ingenting.

Sen blir det mat. Eller inte. Fem ratter far vi tillslut felsanda till vart bord, vid tva olika tillfallen. Och sen ar det sa otroligt uppenbart att de har gett var mat till nagon annan for det tar en halv evighet tills maten kommer och tjejerna vid bordet brevid som bestallde efter oss har fatt sin mat for lange sedan (fast forst var de tvungna att skicka tillbaka tre ratter som de inte hade bestallt). Och nar vi ska betala foreslar jag att vi ska stryka den 12.5% redan inraknade dricksen fran notan, da den trots allt ar "complimentary". Aj ja. Det var komiskt. Det var absurt. Vi skrattade och drack vart sura vin. Och vi kommer aldrig, aldrig ga tillbaka.

Tuesday morning, 8:35am

Jag sitter hemma och jobbar. Tittar upp pa skarmen och mumlar en radda siffror. Det ar forsta gangen den har morgonen som jag sager nagot hogt och jag slas direkt av hur liten min rost later. Jag forsoker igen. 0.2, 4.3, 0.1, 3.2. Och jag later sa liten, sa liten. Efter annu en kvall da jag har varit tvungen att vanda pa kudden for att orngottet ar vatt av tarar sa bar rosten inte riktigt.

hem till london

Jag sover igen. Det ma vara av ren psykologisk utmattning men jag sover i alla fall. Igar spenderade jag storre delen av dagen gratande i sangen med J. Och sen somnade jag. Det ar i alla fall skont att vara hemma.

saker under huden

Ibland undrar jag om inte Elin Grelsson ar bast i blogg-Sverige. Ibland vet jag att hon ar det. Ge den har tjejen bokkontrakt, doktorandplats, journalistjobb, what ever she wants! Varlden kommer definitivt att bli lite battre av det.

Sommaren 2008

...lar ga til historien som sommaren da jag krisade. Under de senaste manaderna har jag lyckat ifragasatta varje storre livsval jag gjort de senaste artiondet. Relationsmassigt, jobbrelaterat, livsstilsval, you name it.

Allt detta altande och ifragasattande av vad jag verkligen vill gora over de narmaste tio aren och var jag ser mig sjalv i framtiden, har gjort att jag har slutat sova. Har de har sommarmanaderna snittat ungefar 5 timmar per natt. Det later kanske underbart for nagon som lider av insomnia men jag ar van att sova atta, langa, djupa, skona timmar. Att ga och lagga sig vid elva och sen vakna vid fyra ar ingen hit. Dock har jag sallan varit trott pa dagarna. Dessa kanslostormar som nu har blivit vardagsinslag har fungerat som nagot slags adrenalin och den enda dagen jag minns att jag faktiskt holl pa att kolapsa av trotthet var efter en natt med endast tre timmars somn.

Men i sann "don't curse the darkness, light a candle"-anda har jag gatt ut och kopt hutlost dyrt smink for att forsoka tona ned de morka skuggorna under ogoen. En del gar i terapi, andra koper smink...

Dessutom jag jag gatt ned en del i vikt. Ute pa landet i gamla urtrvattade byxor marks inte sant men nar jag var till H&M igar sa kunde jag fa pa mig byxor i storlek 34. Och det ar lite fel. Jag satter dock mitt hopp till att H&M alltid ar stora i storlekarna... Ironin star naturligtvis klart for mig: i mina forsok att overtyga mig sjalv att allt ar ok satter jag min tilltro till dyra concealers och H&M Bangladeshiska outsouring av monster tillskarning.

Det kommer att bli battre. Jag ar helt overtygad om att det kommer att bli battre. Om sisadar 4-6 veckor maste det ha blivit battre. I september ska namligen beslut tas och projekt genomforas. Och jag tror att nar jag kommer ut pa andra sidan kommer jag att kunna sova igen och matlusten har kommit tillbaka.