A Me Day

Igar var jag stygg och ljog och latsades att jag var forkyld for att slippa ga pa en lunch som jag ju inte borde tackat ja till fran borjan. Men jag var snall mot mig sjalv, och just nu ar det nog vad som betyder mest.

Efter annu en intensiv arbetsvecka (som inneholl en jobbstart klockan 3 pa morgonen och en jobbstart klockan 5 pa morgonen och resten vid 6), forra helgen som i stort sett bara bestod av jobb, samt en lordag da jag varit ute mest hela dagen, sa vaknade jag igar morse och insag att jag bara maste stanna i sangen. Och det gjorde jag. Laste tidingen, fipplade med itunes, lyssnade pa musik och somnade om. Sasade runt i lagenheten i pjamas och drack te och at rester fran lordagens lunch och skrev e-mail. Och det var precis vad jag behovde for att stressen skulle rinna av mig.

Pa kvallen motte jag upp med JS och var och sag Lake Tahoe som visades pa London Film Festival. Och nu har jag nagot av en crush pa filmens regissor, Fernando Eimbcke, som var dar och presenterade sin film. En underbar liten film och en enormt sot regissor som med ytterst humbleness berattade att Sundance hade hort av sig efter att de sett hans forsta film, Duck Season/Temporada de patos, och velat sponsra hans nasta film.