Jag kanske ar lite trog, eller bara har en svag sjalvkannedom, men det var inte riktigt forran i sondags som jag insag hur slutkord jag faktiskt ar. Hela sommaren var ju i stort satt bara ett enda stort angesthal och sen jag kom tillbaka till London i borjan av september har det varit leta-lagenhet-stress, skriva-kontrakt-stress, flytt-stress, jobb-stress och lamna-min-pojkvan-som-jag-ju-anda-alskar-pa-natt-satt-men-inte-pa-ratt-satt-stress. Och jag har inte haft en enda dag att bara vara, att tilllata mig sjalv att sjunka ned i ett tillstand utan sjalvanklagelser, otillraklighet eller prestationskrav.
Och denna dalig insikt i mitt eget psykologiska halsostillstand manifesterar sig ytterligare idag, da jag plotsligt verkar tro att en sondag i sangen har botat alla mina problem och jag nu friskt kan borja kora pa i overljudsfart igen. Hepp!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment