Enstoringen gor sig pamind

Har ett stort behov av att stanga in mig i ett litet rum just nu och bara dra mig undan. Det var lite chockartat att spendera en vecka pa en segelbat med fem personer (15 personer totalt pa tva batar) efter att ha varit ute i stugan sjalv mest hela tiden i over tva veckor. Och sen tillbaka till London med en full social kalender. Och det ar sa himla kul att traffa vannerna och jag kanner mig sa lyckligt lottad som har dem omkring mig. Men just nu orkar jag inte mer. Den har veckan blir det nog bara en middag och ett bbq, och resten av tiden ska jag forsoka samla ihop mig sjalv lite grann.

Segling i Grekiska Ovarlden

Tillbaka i London efter en veckas segling. Benen och innerorat har inte helt vant sig vid land an och det kanns fortfarande som det gungar ibland.
Vi seglade i Klykladerna och tog oss sa langt som Mykonos (vilket, som sig bor, inkluderade en sen festnatt) innan vi borjade kryssa tillbaka mellan oarna, mot Aten. Forsta dagen blaste det rejalt, ordentligt med vagor och hela var bats besattning fick en slang av sjosjuka under var 12 timmars segling. Men det var enda gangen och resten av veckan var det snarare brist pa vind som var problemet.

Segling i Grekland ar precis sa soligt och saltstankt som turistbroschyren forkunnar. Det ar soligt hela tiden, vattnet ar klart (darfor att Medelhavet haller pa att do?) och blatt och salt, och husen ar vita med bla dorrar och fonster mot de torra och bruna landskapet. Och jag har atit greksallad nastan varje dag och fetaost sakert varje dag och drukit flera flaskor hemskt vin.

Spenderade en dag i Aten pa vagen tillbaka och det bor val tillaggas att det inte var min ide. Jag har redan varit i Aten tva ganger i mitt liv, mitt i hogsommaren, och jag tycker det ar lika vidrigt varje gang. Det ar sa hett och dammigt att jag vill krala ur mitt eget skinn. Och sa landade vi i London pa vad som visst var arets hetaste dag. Och det var igenting emot Aten.

Athens in July

You just can't get out fast enough....

Far mig att kanna mig student-sunkig:

Varma upp bryggkaffe i micron...

Me and my manic self

Om jag skulle haft nagra mano-depressiva tendenser, vilket jag lyckligtvis inte har, sa maste nog de senaste veckorna falla inom den maniska perioden.

Forra lordagen blev jag klar med malning av vardagsrumment efter ett 6-timmars martonpass. Pa sondagen klippte jag gras och jobbade i tradgarden, pa mandagen gjorde jag allt forberedelsearbete for malning av hallen (skruvade ned krokar, lampor, hyllor, kontaktskydd, dammsog vaggar och tak, tejpade lister och la ut skyddsplast), pa tisdag och onsdag malade jag (till sent in pa kvallen) och pa torsdagen bakade jag och fixade middag da min kusin kom pa besok. Pa fredagen jobbade jag 15 timmar (i vanliga fall jobbar jag runt 10-11 timmar per dag) och kunde klappt rora mig nar det blev kvall. Pa lordagen stadade jag, bakade (igen) och lagade en storslagen lunch for pappa & styvmor som kom och halsade pa. Pa sondag morgon satte jag igang att spratta upp en gammal klanning som jag vill sy om, tog en promenad pa 1 1/2 timme och bakade (igen) da mamma kom forbi pa fika. Pa kvallen tog jag fram symaskinen och sydde om klanningen och sen jobbade jag i tre timmar.
Dessutom har jag haft svart att somna pa sistane och vaknar ofta av mig sjalv vid fem, langt fore vackarklockan ringer, efter sisadar 5-6 timmars somn. (Jag vet, en lyx for de som lider av somnproblem, jag brukar dock bli otroligt gnallig om jag inte far 8 timmar per natt.) Man vet definitivt att man vaknar for tidigt nar nattradion fortfarande ar pa...

Men nu ska det val bli lite mer avslappnande framat (om jag klarar av att ta det lugt). Aker till Grekland nasta vecka for en veckas segling. Och pa baten kan man val anda inte gora sa mycket? Eller?

México lindo y querido

Jag bodde i Mexiko mellan jag var sexton och arton. Det var den allra mest intesiva perioden i mitt liv (hittills). Mexiko ar ett valdigt intensivt land i sig och Mexico City ar en valdigt intensiv stad. Man kan inte halla sig neutral i forhallande till dem. Det ar fargsprakande och kaotiskt, farligt och fororenat, stort och forforande. Folk ar passionerade, maten ar het, klimatet varierande. Jag pluggade mycket och festade hart. Hade en intensiv karleksaffar (pa gott och ont) och formade starka vandskapsband med vanner som haller an och stracker sig runt jorden flera ganger om. Det var aldrig vardag, ingen dag var den andra likt. Jag var standigt alert, standigt nyfiken, standigt oppen och emottaglig for nya intryck. Jag larde mig sa mycket, provade sa mycket nya saker. Stod dar precis pa troskeln till vuxenlivet med ett hav av mojligheter.

Naturligtvis gjorde det skillnad att tillhora en previligerad klass i ett relativit fattigt land. "Alla" hade bil (utom jag), pengar att spendera, en uppsjo av holiday homes att besoka, tilltrade till alla klubbar och barer (som blond tjej kommer man in overallt), hembitraden och chaufforer. Det hjalpte forstas till att halla tristessen och nagon slags vardagslunk stangen. Men det var anda bara en backdrop. Livet levdes sa intensivt. Varje dag var ett aventyr. Och ibland undrar jag om inte mitt kringflackande liv beror just pa minnena av de dar aren. Att jag standigt soker att ateruppleva den kanslan. Att fa smaka pa den euforin igen.

Martin Timell och jag

Nu ar varddagsrummet fardigmalat (ja nastan, jag funderar fortfarande pa vilken farg jag ska lagga pa fonsterkarmarna) och det blev sa otroligt fint! Det var tungt att mala tak. Fick kramp i hoger armen och ont i nacken, men fint blev det. Dagarna den senaste veckan har sett likadana ut: jobba 10 timmar, mala 2-3 timmar, ga ned till badet for ett kvalls dopp, plocka blabar och smultron pa vag till och fran badet, laga middag, lasa bok, sova.
Jag vill sa valdigt garna mala om hallen ocksa men jag vet inte hur mycket energi jag har att borja kora med mina malarpass igen. Inklusive prep work (tejpa lister, skruva bort kontakter och lampor, lagga ut skyddsplast pa govet) sa lar det nog ta fyra dagar...

Jag far sa fina e-mail fran vannerna i London som skriver att de saknar mig och undrar om jag inte kommer hem snart *get warm fuzzy feeling inside*

Tvagning

Spenderar helgen i Stockholm.

Att komma hem till mamma ar som att vara pa spa. "Bade dusch och badkar!" jublar jag. Pa landet finns ingedera, bara sjon. Vill man tvatta haret blir det bojd over en balja i tradgarden. Eller klockan sex pa morgonen vid bryggan for att undvika de allra morgonpiggaste badgasterna.
Vattenklosett! I stugan har vi mulltoa...
Och sa varmvatten direkt ur kran! Sicken lyx!

Husmoderligt

Efter att ha spenderat midsommarafton i Stockholm sa akte jag upp till Halsningland pa lordagen. Stannar till i Tonnebro, precis efter man har passerat gransen till Halsningland, for en fika. Och jag stiger ut bilen och allt ar annorlunda. Har har folk traningsoverallsjacka och talar med dialekt. Jag myser dar jag star i kaffekon at de sma rara damerna fore mig vid kassan; de pratar precis som mormor gjorde.

Spendera tva dagar med att hjalpa mamma att stada ur mormor och morfars hus. Far med mig en bunt saker tillbaka till Roslagen. Bland annat tva upplagor av "Husmoderns Koksalmanack", fran 1944 och 1959. Jag har ju en valdig svaghet for kokbocker och receptsamligar, aven om jag inte ar ett dugg intresserad av matlagning. De tva bockerna ar helt annoulunda. Den fran 1944 praglas av kriget och rationering. Dar finns inga fargbilder och man talar entusiastiskt om kornmjol som "som visat sig inte bara kunna ersatta vetemjol, utan ocksa overtraffa det!" I 1959 ars verson har kornmjolets fortrafflighet glomts bort och ersatts av en orgie i vetemjol, socker, smor och sirap. Men det som forvanande mig var det smabba introuktionen av utlandsk mat. Almenackan fran slutet av 50-talet innehaller bade "mexikanskt ris", "kinagryta" och pizza, utan nagon storre uppstandelse. Nagon hamburgare hittar jag dock inte.

Nescafé ar inte sa dumt

Genom att det saknas en coffeeshop nere i byn (Det finns inte ens ett hederligt, gammalt svenskt konditori. Fast de kanske har forsvunnit overallt tillforman for kaffe serverat i pappermuggar till tredubbla priset?) och jag varken har en espressomaskin eller en filterkaffemaskin i sommarstugan, sa far det bli Nescafé. Och det ar faktiskt inte sa illa. Smakar helt ok. Idag har jag duckit tre koppar (hittills) och borjar kanna mig lite lagom strirrig.

Och idag skiner solen

Forst bara regnadet det. Jag kom till Sverige tisdag natt och det regnade onsdag, torsdag, fredag och lordag. Hallregnade. Smatter mot taket pa morgonen. Och jag vet att det har varit torka och att vi behover regn, men det kandes lite nesligt. Men sa blev det fint vader i sondags och har nasta inte regnat sen dess. Och jag har badat i sjon och suttit pa bryggan och tittat pa det spegelblanka vattnet och sett fiskar hoppa och det ar sa mycket svensk sommar. Och jag gar i fleectroja, shorts och gummistovlar. Och har radion pa i koket nar jag lagar mat. Och sitter ute pa verandan och laser tills myggen kommer. Och det ar fint och lugnt och tyst.

Sommartorpet

Mitt mal for i ar vad det galler Stugan ar att mala om vardagsrummet. Inklusive taket. Pust! Men natt maste goras att all denna trafaner! Det blir liksom lite for mycket 60-tals sportstuga. Och sa maste hela verandan malas.

Skulle aven vilja mala om koksluckorna och byta up knopparna pa luckor och lador men jag lagger ribban lite lagre an sa, for att inte behova kanna mig misslyckad nar jag inte hinner/orkar gora det i sommar. Helst skulle jag ju vilja gora om hela koket, ja, allra helst bygga ut hela huset, inklusive kok, badrum och sovrum. Men den budgeten finns inte fornarvarande. Pappa tjatar dock varje ar att jag maste atminstone skaffa byggnadslov. Han ar lite konspiratorisk lagd och ar overtygad om att Norrtalje kommun har bestamt sig for att ge byggnadslov for allt farre sommarstugeombyggnader da de ar trotta pa att fa alla dessa Stockholmare som gor om fritishus till permanentbostad och sen kraver en massa kommunal service.

Andra saker som skulle behovas fixas ar att riva och frakta bort det gamla uthuset. Men det kan jag inte gora sjalv. Jag ar bade stark och handig men inser att jag nog inte klarar av att bade riva det lilla huset och sen frakta bort braten sjalv. Sa istallet hoppas jag att det ramlar ihop av sig sjalv och formultnar in till en liten fin hog av kompostjord.

Inget terroristhot

Ar i Stockholm nu och finner det sa otroligt exotiskt att man kan prata i telefon i tunnelbanan! Dessutom finns det papperskorgar overallt. Pa tunnelbaneperrongen, pa central stationen, i varje gathorn. Helt fantastiskt!

My Little Dumpling

Var till China Town igar eftersom jag hade dim sum sug. At prawn, prawn & chive, Singaporian style och crab meat dumplings (den sistnamda inneholl aven hajfena vilket jag ar helt emot och tycker att fangstmetoden ar vidrig, men J tjatade och fick tillslut som han ville, bara denna enda gang). Sen var vi och kopte en pearl tea och satt i solen och tittade pa folk och laste tidningen. Nagra timmar senare gick vi och kopte en portion "Beijing style" dumplings fran ett cafe (underbart goda), som en liten snack innan vi skulle ta oss hem. Mumsade glatt i oss vara dumplings, tittade pa varandra och sa att jo, visst skulle lite wun ton soppa sitta bra nu. Sa vi gick och at en tidig middag (tre timmar efter att vi atit lunch!) pa vart stamstalle. Sa sex olika sorters dumplings lyckades jag klamma i mig igar. Inte illa. Bor stilla mitt dim sum sug for de narmaste tva veckorna.

Flyger till Stockholm ikvall, for min forsta utav tre Sverige vistelser den har sommaren. Har hort sa mycket om det fina vadret men hav forstrostan. Jag landar sent ikvall och DN lovar nu regn fran och med imorgon atminstone fram till fredag. Samtidigt ska det fina vadret halla i sig har i London. Det gor mig inte sa mycket om det ar mulet, men nar ska jag kunna klippa grasmattan om det regnar varje dag??? Sommarstugans tradgard kommer att se ut som en djungel!

Pink Marc de Champagne Truffles

Det sista av min fodelsedagschoklad ats upp idag

Lemsip & SATC

Jag forsoker bota en ond hals med Lemsip, denna Brittiska forkylningskur som jag vet kan gora underverk men som jag finner sa motbjudande att jag bara kan ta tva klunkar i taget innan jag maste dricka nagonting annat for att fa bort den hemska, sot-kletiga smaken. *ryser* Halsontet blev ju inte heller battre av att jag sov alldeles for fa timmar inatt och kuskade runt halva London igar kvall for att ga pa bio i Putney, av alla stallen.

Det borjade med tunnelbanstrubbel. Jag aker sallan tunnelbana under rusningstid. Framst darfor att jag jobbar hemmifran och sallan behover ta mig nagonstans under rusningstid men ocksa darfor att jag foredrar buss framfor Londons svettiga och stundom klastrofobiska tunnelbana. Gardagens eskapader gjorde ingenting for att andra min installning till tunnelbanan. Att ta sig fran Chalk Farm i norra London till sodra London tar sin tid men igar blev jag fast vid Earl's Court i 45 min. Hann anda med middag med vanner pa Thai Square i Putney (rekommenderas for deras fina lage alldeles vid floden och stora panoramafonster), aven om det blev lite stessigt och jag var varm och slut nar jag kom dit.

Tog oss till bion for att antligen, antligen ga och se SATC (som vi vantat!) bara for att finna en arg man i 60-ars aldern med sin annu argare mamma i vara biofatoljer. Jag appladerar visserligen att dessa personer, som ju helt faller utanfor ramen for den traditionella SATC-publiken, hade tagit sig dit men nu satt de pa vara platser. Platser som vi speciellt hade forbestallt (bredare saten, inget som skymmer bioduken). Och de vagrade flytta pa sig. Visar sig att de trodde att de hade kopt biljetter till atta-forestallningen men istallet fatt mantinee-biljetter. Nu var de arga och tyckte att vi kunde sitta nagon annanstans. En bioanstalld forsokte overtala dem att flytta redan innan vi kommit in i salongen. Den aldriga mamman hotade med advokat och lawsuite (var hon manne amerikan?) och mannen var helt oresonlig. Ovillig att ge mig in i diskussionen lutade jag mig mot Odeon-killen och fragade om det inte fanns nagon manager tillhands som med lite extra pondus kanske kunde shasa ut de oinbjudna gasterna. "I am the manager!" utbrast den rundkindande pojken som hette Tom och som jag trodde var max 20. Sa smaningom insag i allafall de tva maninee-biljett agarna att den har striden inte kunde vinnas (forestallningen var utsald) och de gick med pa att bli kompenserade med en extra biobiljett och pengarna tillbaka. Vi satte oss ned med en suck, sjonk tillbaka i de mjuka fatoljerna och fnissade. En stund senare kom Tom tillbaka med fyra biobiljetter, for sveda och vark, och vi overoste honom med komplimanger over hur val han hade hanterat hela indicenten. Jag tror till och med att han rodnade.

Hela upplevelsen kring filmen var faschinerande. Det saldes lotter till forman for brostcancer forskning innan forestallningen och under filmen busvisslandes det, spontana applader och spridda "No!", "Don't!" och "Yes!". Det var som att se en chic flick med 100 tjejkompisar.

Kom inte hem forran efter midnatt. Kurade ihop mig i sangen och viskade till J: "I miss New York".

Marocko

En lite sen uppdatering om Marocko resan: hade det alldeles fortraffligt! Hann bli relativt frisk och hade det superkul pa min kompis fest i Marrakech. Mycket tusen och en natt-kansla med musik, mat, dryck, roliga manniskor och underhallning i form av magdanserskor.
Marrakch var kaotiskt och dammigt. Vi bodde pa ett fint litet riad, inne i Marrakechs medina (gamla stan). Hotellet ar valdigt vackert och en lugn oas i jamforselse med galenskapen som pagar i de smala granderna utanfor. Till en borjan kunde jag inte vara saker pa om det hade hogertraffik i Marocko da det inte verkade finns nan logik till trafikreglerna. Bilar, asnor, cyklar, mopeder och barn i ett enda virrvarr inne i gamla staden. (Och jag hittade ett spa hotell i den nya delen av staden som hade wifi i lobbyn som jag kunde jobba mot pa mandagen.)

Efter Marrakech bar det av upp till Atlasbergen for en del vandring. Tror att det var resans hojdpunkt, efter Ss fodelsedagsfest. Sa vackert och lugnt och massor av frisk luft. Fotade med Js kamera och da han inte had laddat ned bilderna an sa kan jag tyvarr inte visa hur fint det var.

Sedan tre dagar i Essauira vid kusten. Blasigt men fint vader, sa vi lag vid poolen pa hotellet en dag och spenderade en annan dag bland kuddar, laga bord och farg glada mattor i hotellets "vardagsrum" med att lasa, spela spel och surfa pa internet. (Jo, de hade bra wifi och det var faktiskt super att ha med laptopen. Inga storre problem da vi sallan behovde bara vart eget bagage. Och min laptop som sannerligen had haft sin fair share av resande har nu blivit transporterad pa en mulasna!)

Vet inte vad de ar med dessa designade hotell men det verkar som ordentliga toalettdorrar ar so out of style nowadays! Bade vart trendiga riad i Marrakech och pa butikhotellet i Essauria hade de mest flimsiga toatelldorrar som nog mest kan betraktas som en skarm eller ett skynke i vad de lyckas dolja. Kalla mig konservativ, men aven om det bara ar jag och min alskade sa vill jag ha en riktig dorr att stanga om mig nar jag gar pa toaletten!

Vi avslutade med tva dagar till i Marrakech, da J klagade och gnallde over alla som forsokte rip us off. Och jag vaste att om han inte skarpte sig sa kommer jag aldrig mer aka till ett utvecklingsland med honom igen. Och sa paminde jag honom om den dar taxichaufforen i Paris som ville ha 70 euros for att kora oss 8 kvarter...

Tillbaka i London nu och har haft en skon helg med vanner och lite glam. Men idag har jag aningens ont i halsen och tror att jag nog far undvika Cosmopolitan drinkarna fore kvallens Sex and the City filmforestallning.

The travelling salesman

Jag star i valet och kvalet om att ta med min laptop till Marocko. Jag maste jobba pa mandag, det ar inte forhandlingsbart, och jag hade tankt att jobba fran business centrat pa natt 5-stjarnigt hotell men det ar sa mycket meck med att ladda ned all mjukvara jag behover for en dags jobb. Dessutom betyder det att jag sitter inne i nan mork, trist lokal (min erfarenhet ar att business centrans softast ar grymt trista) pa andra sidan stan genom att de battre hotellen inte verkar ligga nara median i Marrakesh dar vart riad ligger. (Att jobba fran natt internet cafe funkar sallan for de brukar inte oppna sa tidigt som jag maste jobba, vilket ar vid halv sju-sju. Dessutom brukar de vara sa stokiga att jag far huvudvark.)

Sa nu funderar jag pa om jag ska ta med mig laptopen anda. Vart riad har inget wifi men jag har kollat runt pa natet och flera riad har det, sa jag tror nog att jag mot betalning skulle kunna fa hanga pa deras terass en dag och anvanda deras nat. Dock ar det ju inte sa idealt att resa runt i Marocko med en laptop (bara for en dags anvandning!) men vi kommer att spendera ett pa natter i Marrakesh innan vi flyger hem, sa jag tror nog att jag kan lamna laptopen med hotellagaren (igen, mot en liten betalning) och hamta upp den pa hemvagen.

Andra oviktiga uppdateringar: kopporna har forsvunnit och ersatts av sma, sma sarskorpor over hela kroppen. Inget mer kliande och inga nya koppor pa tva dagar nu. Fortfarande ingen aning om vad som orsakade det.

Helgen var forunderlig! Underbart vader och jag satt ute i tradgarden, i skuggan och laste mattidningar. (Jag alskar att bladdra i kokbocker och mattidningar, ni vet vilka jag menar, inte Allt om Mat eller Icas kokbok, utan de glossiga, glassiga med massor av bilder. Dock lagar jag hemst sallan mat efter recpet. Ja, jag lagar ju valdigt lite mat overhuvudtaget...) Var ute pa fodelsedagsfirande av fina Deb i lordags med sidenklanning, hoga klackar och goda drinkar. Och i sondags traffade jag en kompis fran Atlanta som var forbi London en svang. Underbart harligt att traffa gamla vanner. Tror att det var sju ar sedan sist men nar vi nu sags kandes det som forra aret. Blev alldeles mjuk och fluffig pa insidan *leende* Lyckades pressa in en middag pa mandagskvall ocksa.

Har lyckats bli forkyld och igar var en pina med varkande leder och latt feber. Ville bara sova hela dagen men var tvungen att jobba da vi har lojligt mycket att gora just nu. Mar battre idag aven om halsen svider lite. Hoppas pa att vara tipp-topp pa lordag da det blir fest i Marrakesh!

Summer in the City

Satte pa mig kjol och nya, grona flats fran Nine West igar eftermiddag och promenerade langs kanalen fran Camden till Angel (jo, jag fick skoskav) for kvallsdrinkar med vanner pa The Angelic. Och det ar sommar och jag drack rose Cava och tog bussen hem vid tio och det var ljummet och underbart.

Pratade med en spansk tjej igar pa puben som tidigare hade bott i Amsterdam och jag fick en liten insikt i hur mitt liv kunde ha tett sig om jag hade valt en annan vag for atta ar sedan. Ett av de forsta jobben jag blev erbjuden direkt efter universitetet var just i Amsterdam och igar kvall tillat jag mig lite dagdrommeri om hur det kunde ha blivit om jag hade tagit det dar jobbet, istallet for att aka till New York. Battre eller samre vet jag inte, men annorlunda. (Jag fick ocksa ett erbjudande om ett jobb i Sydafrika som jag dock inte behovde tankta sarskilt lange pa att tacka nej till, aven om jag ibland visst funderar pa hur det skulle ha varit att ha bott i Port Elizabeth.)

On a totally different subject - Har fatt nagra vattenfyllda utslag/koppor lite varstans pa kroppen som kliar och jag har ingen aning om vad det ar eller vad som orsakat det. Har haft de flesta barnsjukdommar och ar vaccinerad mot resten (dessutom mar jag bra). Och det kan inte vara baltros for utslagen ar allt for spridda over kroppen. Sa kanske nan allergi av nagot slag? Na, sa lange jag inte far nagra i ansiktet sa gar det val an.

Sol ute, sol inne, sol i hjartat, sol i sinne

Det har blivit sommar i London och jag har dorren oppen ut till var lilla "tradgard". (Brittisk variant tillhorande de typiska smala trevaningshusen, sk semi-detached house, vilket oftast bestar av en smal rektangel med varierande grad av utsmyckning. Var tradgardslapp har mest stenplattor, med diverse vildvuxna buskar och trad langs sidorna.) Mellan oktober och april ar det oftast sa kallt nere i koket att man helst inte vill vara dar alls (oisolerat och med konstant drag genom tradgardsdorren) men under var och sommar ar det plotsligt alldeles underbart att ha den har lilla utomhusplatsen. At lunch ute igar och i lordags satt jag och J darute i ett par timmar och laste helgtidningarna. En alldeles perfekt lordag.

Hela helgen var faktiskt suverant fin. Vadret var underbart och vi traffade vanner, var ute och gick, satt i solen. Och jag fick en langpromenad i Primerose Hill och Regents Park med morgonkaffe i handen och senaste Economist i ipoden. Och jag ar bara sa fantastiskt glad att jag bor har, tillsammans med J och att sommaren faktiskt ar har.

Och angaende fredags-gnallet sa tog jag mig ned till Camden och kopte en solklanning (ett av mina favoritsubstantiv) infor Marockoresan och den sen tog jag mitt little whining ass hem, at middag framfor ett avsnitt av SATC och jobbade sedan hart och koncentrerat i 1 1/2 timme och fick en hel massa gjort. Stack till gymmet och lag sen pa soffan och sag 21 Grams.