Mera soppa

Idag öser regnet ned ute. När det lättar lite ska jag slinka ut och handla mat. Receptet på broccoli- och spenatsoppan ser gott ut.

Ibland blir det burksoppa till middag

men med några generösa klickar creme fraiche, ett hackat, hårdkokt ägg och nymalen svartpeppar blir det hela lite glamourösare.

Höstgryta

Höstvädret får mig att vilja laga grytor. Två dagar på rad till och med! Gjorde en ljuvligt god grön thailänsk kyckling curry igår och idag ska jag laga en fläskgryta (inspirerad av Linas blogg) som jag ska ta med mig hem till min kompis Isa imorgon. Isa har två barn, en på tre månader (med kolik) och en på 18 månader (som hade luftrörsinfektion förra veckan), samt en man som reser mycket i jobbet. Så jag ska försöka att göra livet lite lättare för henne i alla fall under en eftermiddag och kväll. Vi har inte setts sen babyn föddes i augusti!

Idag är jag så nöjd med att jobba hemifrån och inte behöva stiga ut i regnet och blåsten!

Bloomsbury

Genom att jag nu har lämnat Bloomsbury tänkte jag gå dela med mig av mina egna favoriter:

Bar & Restaurang
The Norfolk Arms
Det ser ut som en alldeles ordinär pub på utsidan, men på insidan är det en liten bit Spanien, komplett med spansktalande personal, vinnedstänkta bord och torkade skinkor i fönstren. Tapasena är förträffliga och stämningen hög. Det går att hänga i baren men det bästa är att boka bord innan. Jag gillar nedervåningen mest.
28 Leigh St, WC1H 9EP
0207 3883937

Chilli Cool (tvärs över gatan från Norfolk Arms)
Superbt ställe för Sichuanisk mat. Det är kryddstarkt och autentiskt och ordentliga portioner. Men det är oftast väldigt fullt med folk för middag och inget ställe man sitter länge på.
15 Leigh St, WC1H 9EW
0207 383313

Thai Dream
Det här är en av de bästa Thai restaurangerna i London. Ligger gömd på lilla New North Street, en tvärgata från Theobalds Road. Man kan även komma till restaurangen från Boswell Street.
17 New North Street, WC1N 3PJ
0207 2425150

Det litterära Bloomsbury
Även om det inte längre finns lika många bokförlag och bokhandlar i Bloomsbury så finns det fortfarande kvar en viss aura av tryckpressar och litterära salonger över området. På gatorna mellan British Museum och High Holborn finns en hel del specialist bokhandlar. Men min favoritbokhandel ligger på Lamb's Conduit Street, närmare Holborn. Här säljer förlaget Persephone Books sina böcker. Förlaget specialiserar sig på att ge ut böcker av kvinnliga författare från 1900-talets första hälft som inte längre är i tryck. Varje bok har ett eget mönster på pärmarnas insidor som har någonslags koppling till författaren, tiden då boken gavs ut eller epoken då boken utspelar sig. Det är lätt att förköpa sig!
59 Lamb's Conduit Street, WC1N 3NB
0207 242 9292
'

Jabberwocky!

Hade en helt perfekt lördag, med brunch på Raoul's i Maida Vale. Deb och jag kunde sitta ute (under markisen som skydd mot en regnskur) och hade det alldeles förträffligt trevligt där vi satt och spanade på folk och åt Londons kanske bästa eggs benedict med rökt lax.

Efter vår lilla SATC session (brunch med tjejkompisar på helgen känns numera alltid som något tagit ut tv serien, särskilt som vi bredde på lite extra för att ge vår bordsgranne his money's worth genom att han så tydligt satt och tjuvlyssnade!) tog jag mig hem till Bloomsbury. Packade och städade innan jag gjorde mig i ordning för utgång i Shoreditch.

Vi gick till underbara Callooh Callay, inte långt från Old Streets tunnelbana, som är en sagolik Alice i Underlandet-inspirerad bar. I det första baren är det lite intensivare, lite trängre, lite flirtigare och lite högre volym. Gå igenom Narnia garderoben och se om ni kan få ett bord i den andra baren, där det är mindre folk. Allra trevligaste är det dock i medlemsbaren, en våning upp, bakom det svarta skynket. The Jub Jub Bar, som medlemsbiten av baren heter, har varje vecka en gästande bartender och där är musiken så nedskruvad att man faktiskt kan hålla normal samtalston medans man dricker cocktails. Och bara en sådan sak som att de har uppstoppade flamingoer och en tronlik soffa, fick mig att i sanna Queen of Hearts-anda utbrista "Off with their heads!" Dock vet jag inte hur mycket av en VIP bar det verkligen är, vi kom nämligen in utan medlemskap, tack vare ett leende och prydligt utseende. Prova att boka bord i förtid!

Callooh och callay är förresten ett nonsensord från dikten Jabberwocky (som är full av nonsensord!) i Alice i Underlandet.

Raoul's (tvärs över gatan från restaurangen ligger Raul's deli)
13 Clifton Road
London, W9 1SZ

Callooh Callay
65 Rivington Street
London, EC2A 3AY
'

Kryddstarkt

Det är verkligen svårt att tro det men det fanns en tid då jag skydde allt vad stark mat heter. Jag har suttit - med stor allvarsamhet - och petat undan alla små gröna chilibitar ur min pappas äggröra, och ängsligt frågat kyparna på den malayiska resturangen hur het deras Laksa är. Och det fanns en tid då det enda jag beställde på indiska/bangladeshiska resturanger var den mjäkiga chicken korma.

Hur annorlunda det är nu slog mig häromdagen då jag stod och skar upp honungsmelon, tog en tugga och genast började rota i kryddsamligen efter chilipulver. I Mexico har man nämligen gärna chilipulver på färsk frunkt.

Andra saker jag nu gärna konsumerar med chili:
Godis! Torkad frukt täckt med chilipulver är en mexikansk specialité. Min favorit är torkade ananasbitar med chili. Samma koncept som djungelvrål: ät till gommen och läpparna bränner. Och ät sen lite till.
Öl! Att mexarna gärna dricker sin öl med lime är ju välkänt, men att de än hellre mixar i chili är väl mindre känt i Europa. Möt 'Michelada': "an alcoholic beverage made with beer, lime juice and assorted sauces, spices, peppers, tomato juices or clamato. It is served in a chilled salt rimmed glass". Jag föredrar dock den med chili på kanten.

Kaffet finns överallt

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.

Dag 5 utan kaffe

Dag 5 och jag tänker på kaffe hela tiden. Jag har aldrig trott att jag hade en sådan obsession med drycken. Det är ju ändå mest te jag dricker. Ibland går det dagar, ibland veckor, utan att jag dricker kaffe. Men nu, när förbud råder, kan jag inte tänka på annat. Och det är inte koffinet jag saknar. Känner ingen abstinsens på det sättet, skulle gärna velat ta en kopp decaf dock. Har funderat på att dricka en mycket svag, kall decaf latte med sugrör (för att inte fläcka tänderna!). De är de slags tankar som har upptagit mig de senaste dagarna.

Vad jag saknar är detta - den starka, gräddiga smaken. Kaffe med mjölk, kaffe med grädde. Varmt, runt, krämigt, smakrikt. En lisa för en mängd åkommor. En liten pause fylld av omsorg, mjukhet och inspiration.

Dag 1 utan kaffe

Igår var jag och gjorde en tandbekning hos tandläkaren. För så fåfängd är jag.
Fint blev det, även om det tog rätt lång tid, och förhållningsordern lyder: Inget kaffe eller svart te på 5 dagar. Och sen en lista på en massa andra drycker och livsmedel som jag ändå inte intar särskilt ofta att 5 dagars avhållelseperiod ens skulle märkas. Men kaffet! Och teet...

Särskilt hårt kändes det då denna första dag innebar en 5.45 jobb start på morgonen, följt av ett telefonsamtal till min bank om att jag minsan inte hade internetshoppat på kvällen den 1 augusti. (För då var jag på Ledin konsert! Det sista nämde jag dock inte för HSBC´s vänliga call centre i Bangalore.) Det svaga pepparmints te som jag bryggde gjorde inte susen...

Att hoja ribban

Jag gjorde det!

Att lagga ribban hogt

Jag har tva killar som malar mitt hus idag och jag bjod dem pa bade formiddags och eftermiddagsfika. For det vet jag alla att hantverkare behover. For de ar ju uppe i ottan. Mina kom fore sju imorse.
Sa jag stallde mig och bakade en sockerkaka i formiddags. Den gillade de till formiddagskaffet. Men sa vill jag ju inte att eftermiddagsfikat skulle vara samre - samma som imorse men torrare sockerkaka liksom - sa jag la till en bunt pepparkakor pa kakfatet ocksa.
Nu vet jag inte hur jag ska kunna bracka mig sjalv imorgon. Alltsa, jag har helt arligt funderat pa att aka och kopa jast ikvall och baka bullar. Och jag har inte forsokt att baka bullar sen 1993 och det var en katastrof. Sa antingen lagger jag ribban an hogre imorgon och forsoker mig pa ett nytt bakverk. Eller sa blir det en rulle Ballerinakex.

Langhelg

Det var helg har i mandags, darfor att det ar Forfattningsdagen pa torsdag. Men regeringen vet ju att nar helgen hamnar pa en torsdag sa kommer ingen j-l att jobba fredag och da tappar man ju produktions och konsumtionstillefallen som ju sa dyrbart behovs i den har ekonomiska nedgangen. Sa ledigheten blev flyttad till mandag.

Jag kunde tyvarr inte vara ledig hela dagen igar, utan var ledig mandag och tisdag morgon istallet. Det betyder jobb 6am-11am lokal tid. Och jag inser nu att jobba deltid is da shit. Seriost. "Deltid" har for mig alltid associerats med kvinnor i 40ars aldern som jobbar kommunalt och har tva barn. Men nu inser jag ju att det ar valdigt inskrankt. Deltidsarbete kan gagna sa manga fler av oss. Funkar jattebra utan barn. Och i 30ars aldern med for den delen. Med deltid blir det lite helg-hela-veckan-lang kansla. Man kan ta en ol utan daligt samvete, for man "jobbar ju knappt" nasta dag. Och man far hur mycket somn som helst, aven om man ar ute och svirar. Men det kanske blir lite svart att applicera till den privata sektorn - vet inte hur sugen min chef skulle vara att tilllata mig att endast ta slacker-eftermiddagsshiftet varje dag...

Det blev lite vin i helgen. Och nagra ol. En middag hemma. Nagra filmer. Och manga tacos. Och sa at jag mitt livs (hittills) basta burrito. Den kostade ungefar £2 och racker till bade lunch och middag till en mexikansk man av medel-storre storlek som spelar rugby. Till hans 20 kg lattare svenska flickvan rackte den dock endast till lunch. Och sen var vi anda tvunga att stanna pa Dunkin Donuts pa vagen hem sa att hon kunde fa en stor kaffe latte och en doughnut till efterratt...

Women Who Lucheon

Eftersom jag jobbar europeiska tider (01.00 till 11.00 lokal tid) sa blir det inte sa mycket utgang om kvallarna, da jag helst vill vara i sangs vid sex. Tack och lov ingar langa luncher i den mexikanska kulturen sa jag kan anda ha ett socialt liv under veckorna och traffa folk for lunch pa eftermiddagarna. Den har veckan har jag varit ute pa tre resturanger: L'Osteria del Becco (italiensk), Tayüt (mediteransk) och idag traffade jag tva kompisar pa Casa Portuguesa (portugisisk). Det gar ju inte att jamfora bredden av resturang utbudet i London med det i Mexico City. Det finns ju inte alls den invandring har, som har hjalpt att skapa det fantastiska utbudet av olika kok i London. Men det finns anda en hel del god icke-mexikansk mat.

Efterson jag kanner att det finns alldeles for fa tillfallen att kla upp sig (for mig betyder det allt annat an jeans och cardigan) satte jag faktiskt pa mig klanning idag. Och sandaler med kitten heels.

och sa hade vi ingen is hemma heller

Lite bakfull imorse (inatt) nar jag steg upp. Eller sa madde jag illa for att jag hade klamt i mig groteska mangder choklad och oreo cookies alldeles innan jag gick och la mig. For jag hade ju faktiskt farskpressad apelsinjuice med min vodka drink (hm, ingen bra drinkmixer hemma, ga up pa trappen, hang over relingen och plocka nagra apelsiner fran tradet pa garden, fram med juicepressen, hepp!) och den nyttigheten borde ju liksom vaga upp alkoholen. Hade man trott.

Tog sa smaningom laptopen med mig tillbaka till sangen och tackade aterigen mig lyckliga stjarna som har besankt mig med ett jobb som jag till nods kan gora fran sangkammaren.

Sidral Mundet

Mexikanska for invandrare skrev i hostas om mexikanernas hoga lask konsumtion. Sjalv dricker jag definitivt mer lask nar jag ar har an hemma i London. My addiction heter Sidral. Kolsyrad appeljuice skulle man val kunna kalla det men drycken ar sa mycket battre an sa. Jag gillar namligen inte appeljuice. Tycker att det ar for sott, for sliskigt. Sidral daremot ar inte alls sadar sot och sa ar den inte for mycket kolsyrad heller.

Har tillverkats sedan 1902 laser jag mig till, och ar gjord pa riktig appeljuice. Mexikanernas egen Apotekarns, alltsa. Dock tycker jag att det ar det markligt att jag aldrig har traffat pa Sidral utanfor Mexiko, trots att den ar sa otroligt popular har. (Finns formodligen i latino omraderna i US men de stader jag kanner och gar till affaren i - New York och DC - har jag aldrig traffat pa den.) Kanske ar det en case of Apotekarns jul/paskmust forbannelse - ingen utanfor Sverige verkar forsta det brillianta med den drycken. (Eller sa har det sagts mig - genom att jag inte gillade kolsyrade drycker som barn sa har det svenska lask arvet gatt mig helt forbi, med must, Champis, Trocadero och sockerdricka.)

En annan drycktillverkare som det inte gar att missa ar Boing som saljer icke-kolsyrad juice (eller, hur mycket riktig juice det ar i drycken vet jag inte...). Varje tacostand har en islada med Boing flaskor. Min favorit ar guava. Oj, nu blev jag torstig...

Heroin chic

Jag har bestamt mig att jobba lite pa min 'heroin chic'-look, ni vet den dar 90-tals looken med utmarglade, halogda modeller. Fast utan heroin da...

Enligt Wikipedia (som ju vet allt), karakteriserades looken av:

• blek hy (tick! Inte sarskilt svart i mitten av december i England. Inga tanning lines har inte)
• morka skuggor under ogonen (tick! Jag har knappt sovit pa tre natter)
• utstickande ben (ok, inte riktigt tick, men jag ar lite avmagrad)

Forutom somnsvarigheter sa forsoker jag tackla ett konstant illamaende. Igar lyckades jag ata en halv pase chips (chips funkar bra nar jag mar illa, det ar nagot med saltan i kombination med att de ar lattsmalta som lugnar min mage lite) samt en halv rostmacka. Och det blir man ju inte fet pa...

Jag klamrar mig fast vid tanken att jag bara har tre jobbdagar kvar den har veckan och bara jobbar tre dagar nasta vecka (julafton ar ju inte helgdag i England) och sen blir jag ledig i 11 dagar pa raken, vilket ar nagot av ett rekord. Och jag ska frossa i avokado nar jag kommer till Mexico och kanske, kanske till och med fa ta pa mig bikinin och flaka ut mina bleka lemmar i solen. Three days and counting...

Smuggla ost

Ok, jag tror att jag haller pa att ta mig ur det dar halet jag trillande ned i forra veckan. Kombinationen av detta eviga morker, kyla och allt for mycket jobb makes Basilika a dull girl...
Men nu har jobbet lattat lite, efter att ha jobbat halva helgen och med en maratons session pa 15 timmar i mandags. Och nasta vecka aker jag till varmare breddgrader!
Mitt storsta problem just nu verkar vara hur jag ska lyckas smuggla in Stilton Blue Cheese (ingen jul utan Stilton med port!) till Mexiko. Tullen pa flygplatsen i Mexico City ar namligen valdigt nitisk och mer an en gang har de oppnat min resvaska och plockat av mig diverse godsaker. Min pappa korde med knepet att packa innerfickorna pa rocken fulla med svensk ost men jag hade inte tankt att ta med mig vinterrocken och dessutom har den inga fickor stora nog for Fortnum & Masons julstilton i keramik kruka...

Will the Real Greek Please Stand Up?

Var till The Real Greek nara London Bridge igar, alldeles vid vattnet. Jag och J gick forbi och lukten av grillat lamm blev allt for overvaldigande. Jag varnade J att nar jag sist at pa just den har Real Greek (finns nio runt om i London) sa var services absurt dalig. Men det var trots allt tre ar sedan och sedan dess maste de ju ha skaffat sig lite rutin.

Det hade de inte. Och det var bara allt for komiskt.

Det borjade att vi blev hanvisade till baren medans de skulle gora i ordning ett bord till oss (det har hade jag upplevt forra gangen jag var dar, och da fanns det flera lediga bord och de "glomde bort oss" i baren). Vi bestallde en flaska vin som vi ville dricka med maten.
"That's £18.50" sager bartendern. Na, men vi ska ata har, sa lagg bara till det pa var nota sa vi.
"Well, it gets so complicated for me then" sager bartendern och viftar med handerna. "Da maste jag saga till servitrisen vilket vin ni dricker och sa maste jag dra av det pa notan har i baren och sa maste det laggs till er bords nota. Det ar mycket enklare om ni bara betalar for vinet har."
Jag och J bara stirra och sager sen i kor "Ja men da tar vi bara allt pa en nota da."
Bartendern suckar hogljutt och himlar med ogonen och precis da kommer var servitris och sager att vart bord ar redo och bartendern lutar sig fram over disken och forklarar hogljutt for servitrisen att vi har druckit en flaska such-and-such och att den maste laggs till var nota for vi har minsann inte betalat for den har i baren. Servitrisen bara ler och nar vi sen far var nota i slutet av middagen har de lagt till fel flaska, en billigare, och vi sager ingenting.

Sen blir det mat. Eller inte. Fem ratter far vi tillslut felsanda till vart bord, vid tva olika tillfallen. Och sen ar det sa otroligt uppenbart att de har gett var mat till nagon annan for det tar en halv evighet tills maten kommer och tjejerna vid bordet brevid som bestallde efter oss har fatt sin mat for lange sedan (fast forst var de tvungna att skicka tillbaka tre ratter som de inte hade bestallt). Och nar vi ska betala foreslar jag att vi ska stryka den 12.5% redan inraknade dricksen fran notan, da den trots allt ar "complimentary". Aj ja. Det var komiskt. Det var absurt. Vi skrattade och drack vart sura vin. Och vi kommer aldrig, aldrig ga tillbaka.

Hurry Curry

Lagade en vegetariansk curry igar, med blomkal. Har lagat den forut och den blev supergod. Igar smakade den dock inte sarskilt mycket. Och jag kunde inte forsta vad det var som hade blivit fel. Visserligen hade jag fatt utelamna vitloken eftersom jag inte hade nan hemma men att det anda skulle vara en sadan skillnad i smaken kunde jag inte forsta. Naja, jag var hungrig och at upp det mesta anda. Imorse insag jag att jag hade glomt att krydda curryn med eh, curry...

Nescafé ar inte sa dumt

Genom att det saknas en coffeeshop nere i byn (Det finns inte ens ett hederligt, gammalt svenskt konditori. Fast de kanske har forsvunnit overallt tillforman for kaffe serverat i pappermuggar till tredubbla priset?) och jag varken har en espressomaskin eller en filterkaffemaskin i sommarstugan, sa far det bli Nescafé. Och det ar faktiskt inte sa illa. Smakar helt ok. Idag har jag duckit tre koppar (hittills) och borjar kanna mig lite lagom strirrig.