Fredag

Intervjun gick bra. Kändes som om jag är shortlistad. Killen som jag träffade uppmanade mig att kontakta dem om jag skulle få ett jobberbjudande någonannanstans under de närmaste veckorna medans deras rekryteringsprcess fortsätter. Känns positivt.
Samtidigt tipsade en kompis om ett jobb på företaget han jobbar. Så det känns som om det finns jobb därute.

Har precis anlänt till Stockholm. Ska vara i Sverige på en vecka och ha semester, vilket låter lite löjligt då jag är arbetslös. Men när jag var här i juli-augusti jobbade jag med stugan mest hela tiden. Den här gången ska det bli mer skogspromenader och mindre målning.

Hallonmemjölk

Det obligatoriska kortet från Svensk Sommar AB!

Det har verkligen varit svensk sommar i kvadrat de här veckorna som jag har varit i sommarstugan. Det är så att jag nästan börjar undra om det inte är lite ironiskt mycket sommar - hur många kvällsdopp i en spegelblank sjö kan man klara av? Hur många grusvägar kan man cykla med fladdrande kjol, hur många smultron på strå kan man plocka? Hur många filfrukostar kan man inta på förstukvisten innan det blir Idas Sommarvisa av alltihop? Det börjar kännas som mitt mått är rågat. Vågar knappt nämna att jag plockade kantareller idag och åt till middag, smörstekta på knäckebrödsmacka. Folk kommer att tro att jag ljuger. Överdriver. Jag kommer att framstå som Storfiskaren i sommarhagen, med armar som inte räcker till. Tur att jag har foton som bevis.

Hundratals brittiska män flyttar till Sverige varje år för kärlekens skull!

Det har var en intressant artikel: De flesta som invandrar till Sverige från Storbritannien pga en relation med en svensk medborgare, är män. Jag har länge varit imponerad över hur många svenska tjejer lyckas få sina brittiska pojkvänner att flytta med dem till Sverige. Sverige är ju inte det lättaste landet att integreras i; språket är svårt och klimatet bistert. Och även Sveriges största storstäder saknar Londons puls och utbud. Ändå flyttar männen. Pga kärlek till sina svenska partners. Jag känner själv till minst tre sådana förhållanden, där paret har träffats i London och hon efter några år säger "Nu vill jag flytta hem" och han följer med. Vem vet, det kanske finns föreningar i Stockholm, Göteborg och Malmö för dessa "medföljande"? Kanske sitter de på The Tudor Arms på tisdagskvällarna och pratar engelska och dricker sina pints och stöttar varandra i detta nya, underliga land? Jag finner det hursomhelst fascinerande!

Vemod

Idag tar vi en skopa svenskt vemod och säger adjö till sommaren:
En vintersaga - Jerry Williams
Shoreline - Anna Ternheim
Märk hur vår skugga - Imperiet
Så skimmrande var aldrig havet- Marie Fredriksson

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Ge mig mer sommarledigt!

Idag är jag måndags-anti. Lite tvär och irriterad. Vill Inte Jobba.
Hade en sådan fantastiskt fin helg. Bad, besök av föräldrarna, tur till Norrtälje, lite husmålning, mycket bokläsning, god mat och flera promenader. Vill ha mer av det. Mer av alltihopa.
Semester blir det dock först i november. Känns långt tills dess.

Norrtälje

Present jag fick i helgen

Hälsingland

Jag lämnade myrorna och det stillsamma lunken i Roslagen for en helg i Hälsingland - for det ar där det händer!
När jag öppnade bildörren på fredagkväll, efter att ha gasat uppför E4 efter jobbet, slår basen emot mig. "Vad är det"? fragar jag mamma. "Jerry Williams!" utropar hon. Min första fråga var: Lever han? Min andra: Och han rockar än? Jodå. Jerry rockade på fram emot elvatiden och ljudet fran hans konsert pa Orhalla (vid Orbaden) färdades lätt över Ljusnans vatten i sommarkvallen.

På lördagskvällen var det vår tur att ta oss till Orhalla. Över frukost frågade jag vem vi skulle gå och se. Mamma: "Hmm, ja, du vet, han med sången om att hon inte ringer?" Efter lite frågesport och charader (mamma försöker sjunga något, jag försöker sjunga något, gissningstävling: har han varit med i Melodifestivalen? Hur gammal är han?) kom vi fram till att det var nog Tomas Ledin, och jag jublade. Jag har plockat smultorn och blåbär den har sommaren. Jag har badat i en varm insjö och gått omkring i gummistovlar. Jag har fatt myggbett och suttit pa försukvisten och läst bocker. Och nu, Tomas Ledin konsert. Kan det bli mer svenskt?

Det kunde det.

Jag propsade pa att vi skulle cykla till konserten. (För att vi är hurtiga. För att infria fler sommar-drömmar, inklusiven den att cykla pa grusvägar. Och för att vi skulle kunna dricka vin till middagen.) Det började regna pa vägen till Orbaden. När konserten startade vräkte det ned. Hela showen blev plaskvat. Men det var kul ända. PO Tidholm må hysa ett väldigt förakt för Ledin, men jag var bara full av beundran for publiken som trots det fasansfulla vädret var på glatt humor. Ledin är inte finkultur men det finns ingen anledning att se ned på den delen av befolkning som gillar en Ledin show en sommarkväll.

På söndagen var vi till Ingalunda (Hälsingland ar full av små hantverks cafer, av varierande kvalitet, men alltid i underbart vackra miljöer) som var utomodentligt fint och roligt. Cafe, konstgalleri, keramik försäljning och en naturstig med konst. Dessutom verkade det väldigt barnvänligt med sandlåda och just natursigen med 'klappvänlig' konst.

Hälsningland på sommaren is da shit. Sveriges vackrast landskap? Helt klart en landsbygd som rockar under sommaren.

Konst på Ingalunda

Mer från naturstigen på Ingalunda

Fika på Ingalunda

Smultron

Det verkar bli en fin dag idag. Var ute vid halv sju pa en promenad. Och at frukost pa vagen.

Alla dessa papper

Idag packar jag. Imorgon flyger jag till Sverige. Pa lordag ska jag strosa i Stockholm. Och pa sondag badar jag i en insjo.

Men idag packar jag. Och rensar papper. Alla papper i min lagenhet ska gas igenom idag. Alla bank statements, gamla rakningar, deklarationer, skattepapper, pensionspapper, jobbpapper, lakarpapper, hyreskontrakt, jobbrakningar, betyg, intyg. Allt ska ga igenom och sorteras. Slanga, slanga senare, ta med till Sverige, ta med till Mexico. Det ar alternativen.

I tisdags skickade jag en 15kg kartong med bocker och papper till Sverige. Idag forsoker jag halla mig inom 23kg gransen for min resvaska. Vis fran tidigare sommarvistelser i Sverige vet jag att jag behover ungefar 7 plagg: ett par byxor, shorts, ett par jeans, en fin kofta och nagra linnen. Varma klader finns i stugan. Och ute pa ladet ar du 'uppkladd' om du har nagot annat an mjukisbyxor pa dig.

Men jag kanner mig lite lag. In transit fast anda inte. Har ingen bokad biljett till Mexico an. Och ibland kanner jag tvivel (kommer det har verkligen att funka? Ar jag helt galen? Borde jag inte ta och leva ut min drom att bo ett ar i Paris istallet?). Allt ar sa abstrakt: Jag har inte sagt upp lagenheten. Jag har inte berattat for mina foraldrar att jag tanker flytta. Manga av mina bekanta vet det inte. Flera i min narhet vet inte vem R ar. Och flytten ar inte forran om fyra manader - det ar en tredjedels ar till dess!

Men en sak vet jag - det ar dags att lamna den har stan. Iallafall for sommaren.

Vekling

Det ar bara att konstatera, mina ar som utlandsvensk har gjort mig till en vekling. Ar i Stockholm och allt sedan jag landade i torsdags har jag gnallt over hur kallt det ar. Naturligtvis ar jag inte ratt kladd. Flera personer som jag pratade med forra vecka sa att det var sa "varlikt" i Stockholm. Sa jag tog inte med skidjackan (mitt varmaste plagg) eller timberland kangorna. "Varlikt" i London i slutet av februari ar 14 grader och krokusar. "Varlikt" i Stockholm i slutet av februari ar lite smaltvatten och det faktum att man far se dagsljus pa vag till jobbet...

Sa i lanade klader har jag travat runt i Stockholm och visst ar det fint nar solen skiner. Men det ar sa kallt! Spenderade en halvtimme pa en lekplats med min kompis och hennes barn och var tvungen att ga hem fore dem da jag hade forlorat kanslen i tarna i mina cowboyboots. Sen fick jag lana mammas allvaderstovlar...

Tre personer fragade mig i helgen om jag inte hade tankt att flytta tillbaka och aldrig har jag kant mig sa saker pa mitt svar att nej, det finns inte en chans. Ok, jag vet, jag vet, man ska aldrig saga aldrig men tanken pa att bo har i all denna kyla (med artikel efter artikel i magasin och tidningar om att "snart vander det!" och "ge dig sjalv en varkick!" som ju visar pa ett massivt, kollektivt depressionstillstand) ger mig latt panik.

Sverige, Sverige älskade vän

JS klackte igar ur sig att han garna provar pa att bo i Sverige natt ar. Jag tror att han finner iden om det svenska svarmodet tilltalande. Six Feet Under i gigantiskt format. Bergman och Noren. Morker, depression och galen kreativitet. Jag sa att han i sa fall fick flytta dit sjalv. Han har spenderat en vecka i Sverige, forra sommaren. Det har nog gett honom en nagot forljugen bild av landet. Jag alskar ocksa Sverige pa sommaren. Och flera ganger har det hant att jag efter en sommar med fest, lediga dagar i stugan, bad i sjon och langa promenader genom ett hjartskarande vackert Stockholm har bastamt mig for att stanna. "Sverige ar ju helt underbart" gar resonemanget, "inte alls som jag minns det. Folk ar trevliga, naturen ar underbar, det ar tryggt och lugnt och sakert". Det slutar alltid pa samma satt - fram emot november biter jag pa naglarna i rent frustration. Kanner mig konstant trott och bortdomnad. Vid jul flyr jag.

Sverige ska avnjutas i lagoma mumsbitar. Och bor dyrkas pa hall.