Fés och dess efterverkningar

Vi fick visst med oss något oönskat hem från Fés.
Jag var tvungen att hålla mig nära en toalett hela dagen igår men för Trädgårdsmästaren har det varit värre. Han vaknade inatt, hemma hos mig, och kaskadspydde. Allstå, jag har aldrig sett någon kräkas så. Och inte hann han fram till toaletten heller. Stod där med händerna fulla med kräk och ursäktade sig och ursäktade sig.
Blev en lång natt och jag måste erkänna att aldrig trodde jag att jag skulle ligga på alla fyra och skura bort spya klockan två på morgonen utan att vara förälder. Det var inte utan att Claes-Göran Hederström twistade in i mitt huvud och sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig!" ("....men för all del, jag kan ha fel")
Och helgen? Ja, den var alldeles underbar!

Solo på torpet

Aldrig saknar jag en man så mycket som när jag är på landet. När jag står där på Ikea parkeringen och för femtielfte gången själv försöker baxa in ett tungt, platt paket i bilens baklucka, då svär jag över att vara själv. När det skulle ha gått dubbelt så fort att måla fönsterkarmarna om man varit två, och när jag inte vågar klättra upp på taket utan att någon står nedanför och håller i stegen. När det ska kånkas och bäras och fixas, då önskar jag att vi vore två om det här. Fast allra mest saknar jag det när beslut ska tas. Ska det bli ljuslila eller ljusgrått i sovrummet? Vad tycker du? (Det blev ljus grå-blått.) Ska vi ta halvmatt eller halvblank färg? (Och vad är egentligen skillnaden mellan halvmatt och halvblank? Va?) Ska vi välja vakuum toalett eller extremtsnålspolande? Kan vi fixa det här själva eller måste vi ta in en hantverkare?
Men det kanske är att lura mig själv. För jag har ju faktiskt varit i relationer medans jag haft det här huset. Seriösa relationer. Varit sambo. Men det är ingen som helst garanti för att personen i fråga vill spendera tre veckor av sin semester i en myggtät skog i Sverige med att rusta upp min stuga.
För det är väl just så, att huset är mitt. Det är inget gemensamt projekt.
Och jäklar vad jag kan! Baxa in Ikea möbler i bilen. Måla tak, väggar, lister och fönster. Sätta upp lampor och skarva elsladdar. Hugga sly och lacka altanen. Visst kan jag.

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Nu ar man gammal och konservativ

Nu var det ju ett bra tag sen jag var tonaring, men ar det numera helt vedertaget att det ar ok att sova over hos pojkvan/flickvan nar man ar 15 (som det har svaret fran en "tonarsexpert" gor gallande)??? Jag hade sjalv inte ens sex nar jag var 15 och fick inte sova over hos min pojkvan ens nar jag var 18. (Eller jo, det fick jag, men jag placerades i hans lillasysters rum da det var underforstatt att hon skulle svallra om jag smog ut under natten.)

Klart att man hade sex anda under gymnasietiden, men att sova over hos sin flickvan/pojkvan var ett stort no-no. Det skulle liksom vara allt for oppet demonstrerande av vad som pagick. Sant skottes i smyg, det har utspelade sig ju trots allt i det relativt konservativa Mexico. (Pa stenaldern i borjan av 90-talet.)

Men det har med att "vi kan ha sex anda om vi vill"-argumentet biter inte pa mig. Jo, det kan val ingen foralder hindra barnen ifran, men att tillata sleep-overs ar ju anda att visa att man tycker att det ar ok, att man subventionerar att knappt byxmyndiga ungdomar har regebundet sex. Jag tycker pa nagot satt att tillata unga ungdomar att cemetera sin relation pa det viset, ar att lata dem ge sig ut pa djupare vatten an de kanske klarar av. En femtonaring ar ju fortfarande i mangt och mycket ett barn. Man ar omyndig och foraldrarna har ratt att satta regler och forordningar. Att saga nej till att det sovs overs hos nagon, pojkvan/flickvan/van, ar inte att kranka barnet integritet, det gors ju for att man vill skydda sitt barn.

Alla vardagliga ovasentligheter

De sma fortretligheterna: Min stuga maste fortsatta vara tomterod. Det ar tydligen ingen bra ide att forsoka byta fargtyp och kulor. (Fran Falurodfarg till gra alkydoljefarg.)
Har en inflammation under nagelbandet pa vanster tumme. Har haft den i tre veckor nu. Ommar och smartar.

Och samtidigt: En kompis har nu gatt ett ar utan att traffa sin man. Han ville inte vara gift langre och stack.
En av mina basta vanner blev lamnad av sin pojkvan i helgen. Han ringde henne och gjorde slut. Efter att de hade varit tillsammans i over ett ar och bott ihop under helgerna.
En kollega hade tagit ledigt en langhelg for att fira sin fodelsedag. Fragade honom idag nar han kom tillbaka till jobbet om han hade haft det trevligt. Det hade han inte. Hans fru flyttade ut under helgen och de ska skiljas.

And then one more year, becomes one more year

At min forsta sommarglass igar. Tyvarr intogs den medans jag gick mellan Aldgate East och Aldgate, vilket ju knappast ar en av Londons mer pittoreska stadsdelar. Men gott var det. Och solen sken.

Motte upp med J for en snabb (alkoholfri) drink. Han hade dumpat mig och vara middagsplaner till forman for middag pa en trestjarning Michelin resturang med sin (nya) flickvan. Sa mycket kan forandras pa ett ar...

Fru Basilika? Part II

Pratade i telefon med min pojkvans mormor i helgen.
Nar jag lagt pa fragade R vad som hade sagts.
"Oh, she gave me some marriage advice."
"Really?"
"Yeah. She told me being married to a Mexican is very difficult but ultimately rewarding."
"There you go! That's what I've been trying to tell you all along!"
"You seem to forget that she ultimately divorced your grandpa."
"But it was rewarding!"

Fru Basilika?

Den 24e januari kommer jag alltid att minnas av manga anledningar, men det jag vill lyfta fram har ar att i lordags var forsta gangen i mitt liv som jag blev tilltalad med "señora"...