Ångesten

Som skiljsmässobarn med föräldrarna på två olika kontinenter under en stor del av min uppväxt behövs det ju inte en pyskologiexamen för att misstänka att jag skulle kunna lida av separationsångest. Det gör jag dock inte till någon större utsträckning vad det gäller folk men Stugan, det är en helt annan sak. Den ångest jag känner för att lämna sommarstugan - varje gång! - är som en liten existentiell kris i sig. Det är så fruktansvärt jobbigt.
Jag tar på mig den glada masken, jag tänker på allt roligt jag ska göra de närmaste dagarna, jag kör samma avskedprocedur som vi gjorde när jag var liten (jag och pappa vinkar från bilen när vi åker iväg, "Hej då Stugan! Vi ses snart!") men helst av allt vill jag bara klamra mig fast, hålla mig fast i förukvisten, skrika och sparka.
Jag vet ju att det går över. När jag har kommit tillbaka till Stockholm mår jag bra. Då är det helt ok. Men att packa ihop, att stänga till huset, det är bara ren ångest.

You can take the Girl out of London but you can never take London out of the Girl

Jag packar. Det känns ok. Det är höst i luften även om det är soligt. Det känns som om sommaren håller på att ta slut och det är ok att åka tillbaka till London.
Så jag packar. Och förfasas över att jag än en gång har lyckats ta med mig så mycket. Och så mycket onödigt! Varför lär jag mig aldrig? Sommarstugelivet har två outfits: shorts, linne och flipflops. Samt jeans, tröja och gummistövlar. Ja, och så bikini då. Shorts, linnen, tröjor, byxor, Havianas och gummistövlar finns redan här. Så vad är det då jag tagit med mig?
- Tre klänningar. (Alltså, verkligen? Hade jag planerat på att bli bjuden på dans på Hembygdsföreningen?)
- Supersnygga, högklackade lädersandaler. (På grusväg?)
- Tre skjortor. (Jag tänkte Pripps Blå reklam när jag packade, snarare än "Vi hade iallafall tur med vädret"...)
- Fyra par byxor. (Utifallatt?)
- Tre par solglasögon. (Därför att tre är bättre än ett! Använde dock endast ett par...)
- Smikväska. (Hahahahaha!)
- Pushup bh. (Nu skrattar jag så att jag gråter.)

Nu ska jag komma ihåg det här och göra bättring. Nästa sommar är det jag som flyger med endast handbagage!

Solo på torpet

Aldrig saknar jag en man så mycket som när jag är på landet. När jag står där på Ikea parkeringen och för femtielfte gången själv försöker baxa in ett tungt, platt paket i bilens baklucka, då svär jag över att vara själv. När det skulle ha gått dubbelt så fort att måla fönsterkarmarna om man varit två, och när jag inte vågar klättra upp på taket utan att någon står nedanför och håller i stegen. När det ska kånkas och bäras och fixas, då önskar jag att vi vore två om det här. Fast allra mest saknar jag det när beslut ska tas. Ska det bli ljuslila eller ljusgrått i sovrummet? Vad tycker du? (Det blev ljus grå-blått.) Ska vi ta halvmatt eller halvblank färg? (Och vad är egentligen skillnaden mellan halvmatt och halvblank? Va?) Ska vi välja vakuum toalett eller extremtsnålspolande? Kan vi fixa det här själva eller måste vi ta in en hantverkare?
Men det kanske är att lura mig själv. För jag har ju faktiskt varit i relationer medans jag haft det här huset. Seriösa relationer. Varit sambo. Men det är ingen som helst garanti för att personen i fråga vill spendera tre veckor av sin semester i en myggtät skog i Sverige med att rusta upp min stuga.
För det är väl just så, att huset är mitt. Det är inget gemensamt projekt.
Och jäklar vad jag kan! Baxa in Ikea möbler i bilen. Måla tak, väggar, lister och fönster. Sätta upp lampor och skarva elsladdar. Hugga sly och lacka altanen. Visst kan jag.

Hallonmemjölk

Det obligatoriska kortet från Svensk Sommar AB!

Det har verkligen varit svensk sommar i kvadrat de här veckorna som jag har varit i sommarstugan. Det är så att jag nästan börjar undra om det inte är lite ironiskt mycket sommar - hur många kvällsdopp i en spegelblank sjö kan man klara av? Hur många grusvägar kan man cykla med fladdrande kjol, hur många smultron på strå kan man plocka? Hur många filfrukostar kan man inta på förstukvisten innan det blir Idas Sommarvisa av alltihop? Det börjar kännas som mitt mått är rågat. Vågar knappt nämna att jag plockade kantareller idag och åt till middag, smörstekta på knäckebrödsmacka. Folk kommer att tro att jag ljuger. Överdriver. Jag kommer att framstå som Storfiskaren i sommarhagen, med armar som inte räcker till. Tur att jag har foton som bevis.

En annan perfekt temugg

i en alldeles perfekt sommarstuga. Bild från sommaren 2009.

(Men jag borde verkligen ta tag och måla de där fönsterlisterna. Verkligen. Sommaren 2011 blir det gjort! Jepp, det blir det.)

Bostadsköp, renovering och utbyggnad

Alltså, det är mycket nu. Roliga saker men mycket på en gång.
Jag håller på att köpa lägenhet. Budar och så. Det blir lätt lite stressigt... Det är en sådan stor grej! Mycket pengar och brittisk fastighetsjuridik som jag har behövt sätta mig in i. Ibland ger det mig lite andnöd: Ska jag köpa nu? Tänk om jag hittar något bättre, senare? Hur stor blir egentligen boendekostnaderna? Ska jag verkligen göra det här?
Men jo, det ska jag. Nog.

Samtidigt driver pappa projekt Badrumsrenovering i sommarstugan. Det är helt fantastiskt att han tagit sig an detta. Det blir ju väldigt komplicerat för mig som utlandsboende att sköta hela karusellen med att träffa hantverkare och kolla upp olika badrumsinredningar på distans, så jag är väldigt tacksam att han har bestämt sig för att tackla detta med sådan entusiasm. Och snickare är super peppad att starta igång och ringde mig i helgen när jag var på minisemester på Isle of Wight, och ville diskutera olika utbyggnadslösningar och bad mig sätta igång pappersexcercisen så fort som möjligt så att han kunde gräva grunden till utbyggnaden innan tjälen går i marken.
Pappa har gjort flera ritningsförslag, som han scannat in och e-mailat (alltså, hur sött är inte det?) och det är egentligen bara för mig att välja alternativ 1, 2 eller 3. Ringa kommunen och skriva under några papper. Men jag blir ändå lite svag.

Det är som förra sommaren när jag på två (jobb)veckor och tre Ikea besök skulle rita upp och bestämma mig för ett helt nytt kök i sommarstugan (efter hästmyreincidenten). Och efter jag hade gjort alla val (köksmodulutformning, väggfärg, golv, golvlister, skåpluckor, handtag, bänkskiva, fläkt, etc, etc, etc) var helt okapabel att ta ett beslut kring kakel. Just detta att välja kakel framstod plötsligt som oöverstigligt. Färg? Form? Mönster? Eller skulle jag välja frostade glasskivor istället? Jag bläddrade frenetiskt i inredningsmagsin tills dess att mamma - som ju känner mig väldigt väl - sa att jag faktiskt inte behövde bestämma mig. Att man kan kakla senare. Att köket kan göras färdigt utan kakel. Och det var det största lättnaden. Och i somras använde jag lätt köket utan kakel och jag har fortfarande inte bestämt mig.

Ge mig mer sommarledigt!

Idag är jag måndags-anti. Lite tvär och irriterad. Vill Inte Jobba.
Hade en sådan fantastiskt fin helg. Bad, besök av föräldrarna, tur till Norrtälje, lite husmålning, mycket bokläsning, god mat och flera promenader. Vill ha mer av det. Mer av alltihopa.
Semester blir det dock först i november. Känns långt tills dess.

Norrtälje

Present jag fick i helgen

Myror under golvet

Det ar inte bara jag som har ett myrbo under kylskapet. Anticimex kommer imorgon.

Igar kvall nar jag horde dem gnaga (de ar tydligen nattdjur) vaste jag mot golvet: "And you're all going to die. Vanta bara, mandag blir er sista dag." Hamden ar ljuv...

Den Andalusiska Hunden

Jag tror att (minst) en av grundstockarna som min stuga vilar pa ar angipen av myror och ar i otroligt daligt skick. Och jag har behalligt mitt lugn. Just detta - att jag inte har snurrat in mig sjalv i oro och utmalande av diverse skrackscenarier - are jag sjalv otroligt forluffad over! Kanske ett tecken pa min psykologiska mognad?

For jag inser att det finns inget jag kan gora just nu. Jag har ringt mitt forsakringsbolag (jo min forsakring tacker skadedjursforstorelse av virke) och jag har bokat in Anticimex. Och nu ar det inget mer jag kan gora for narvande.

Och vem vet, kanske ger det hela mig en spark i baken att antligen ta tag i den dar utbyggnande av huset som jag sa lange funderat pa. (Stocken som verkar angripen ligger under koket, som jag lange velat bygga ut och gora om.)

Satter aven mitt hopp till den artikel jag laste nyligen (DN? Svd? Jag kan inte hitta den) som inneholl en intervju med nagon skadedjursexpert som sa att det var ytterst sallan ett hus inte kunde raddas fran skadedjusangrepp.

Det ar pa nagot satt som att i det stora hela ar inte detta det varsta som kan handa. Jag har halsan. Mina alskade har halsan. Jag har ett jobb. Jag har tak over huvudet. Jag har pengar pa banken. Gott sa.

Nagot litet positivt med det hela var att jag, medans jag rotade for att hitta forsakrningspapprena, hittade uppgifter kring min danska ATP pension. Med inloggningsuppgifter och allt. Som fortfarande fungerade alla dess ar senare. Sa nar jag valjer att pensionera mig om sisadar 30-35 ar, sa kommer jag att fa nagra hundralappar fran danska staten. Alltid nagot.

(Och titeln pa det har blogginlagget syftar naturligtvis pa myr-scenen i filmen, vilken jag blev pamind om nar jag rev upp linoliummattan i koket imorse, och ur ett hal i golvet borjade stora, svarta myror krypa. Halet ar nu igentejpat.)

Smultron

Det verkar bli en fin dag idag. Var ute vid halv sju pa en promenad. Och at frukost pa vagen.

Mitt nya och forbattrade Jag

Jag har blivit nagot ohyggligt effektiv pa jobbet de senaste veckorna. Jag hoppas pa att detta ar ett helt nytt Jag i skapande, vilket kommer att leda till att jag blir sa effektiv att jag aldrig mer behover jobba helg. Det ar mitt mal. Inte jobba helg. Inte jobba kvall. Halla mig till 10-11 timmar per dag. (Jo, det racker sa.)

Man skulle ju kunna tro att denna nya effektivitet ar en foljd av det faktum att jag sitter ensam ute i en liten stuga pa landsbygden, och darmed inte har sa mycket som distraherar. Sarskilt inte nar det hallregnar ute. Men se det ar fel. Jag skulle latt kunna ligga pa soffan och las biografier och ata smagodis istallet! Eller sa kanske det ar det som driver denna nya effektivitet - vetskapen om att ju snabbare jag blir fardig med jobbet desto snarare kan jag ligga pa soffan och lasa och ata choklad.

Regn pa Landet

Jag har utemoblernas dynor liggande pa tork i vardagsrummet efter nattens regnovader. (Fastan de stod under tak pa altanen.)
Blev overraskad av en regnskur i eftermiddags och hann bli blot bara pa vagen till brevladan.
Var ute halv fem i morse och tomde vattentunnorna vid gaveln.
Och det fortsatter regna.
Men det ar anda sa underbart att vara har.

I langsam lunk pa landet

Det gar langsammare har, har ute pa Landet.
Och jag mar bra.
Skuggorna under ogonen har tonats ned och jag sover underbart bra varje natt, tungt och ostort. Mitt annars så platta hår har blivit mjukt av dagliga doser sjövatten och jag har nu nagot av ett sjalvfall, som jag sallan sett forut.
Jag tycker sjalv att jag ar stralande vacker ju nu - i mina urtvattade linnebyxor och sackiga linnen. Och kanske ar det det som ar det allra vackraste: Den skonheten som kommer fran lite inre frid och som upplevs helt i ensamhet, som ingen annan ser.

Pa Benito Juarez flygplatsen

Inget mer nattarbete for den har gangen. Sitter pa flygplatsen. Flyget till London gar om ett par timmar. Kanner mig lite deppig och trott men vad ar val fyra manader i det stora hela? Och nasta manad blir det Roslagen.

Enstoringen gor sig pamind

Har ett stort behov av att stanga in mig i ett litet rum just nu och bara dra mig undan. Det var lite chockartat att spendera en vecka pa en segelbat med fem personer (15 personer totalt pa tva batar) efter att ha varit ute i stugan sjalv mest hela tiden i over tva veckor. Och sen tillbaka till London med en full social kalender. Och det ar sa himla kul att traffa vannerna och jag kanner mig sa lyckligt lottad som har dem omkring mig. Men just nu orkar jag inte mer. Den har veckan blir det nog bara en middag och ett bbq, och resten av tiden ska jag forsoka samla ihop mig sjalv lite grann.

Martin Timell och jag

Nu ar varddagsrummet fardigmalat (ja nastan, jag funderar fortfarande pa vilken farg jag ska lagga pa fonsterkarmarna) och det blev sa otroligt fint! Det var tungt att mala tak. Fick kramp i hoger armen och ont i nacken, men fint blev det. Dagarna den senaste veckan har sett likadana ut: jobba 10 timmar, mala 2-3 timmar, ga ned till badet for ett kvalls dopp, plocka blabar och smultron pa vag till och fran badet, laga middag, lasa bok, sova.
Jag vill sa valdigt garna mala om hallen ocksa men jag vet inte hur mycket energi jag har att borja kora med mina malarpass igen. Inklusive prep work (tejpa lister, skruva bort kontakter och lampor, lagga ut skyddsplast pa govet) sa lar det nog ta fyra dagar...

Jag far sa fina e-mail fran vannerna i London som skriver att de saknar mig och undrar om jag inte kommer hem snart *get warm fuzzy feeling inside*

Tvagning

Spenderar helgen i Stockholm.

Att komma hem till mamma ar som att vara pa spa. "Bade dusch och badkar!" jublar jag. Pa landet finns ingedera, bara sjon. Vill man tvatta haret blir det bojd over en balja i tradgarden. Eller klockan sex pa morgonen vid bryggan for att undvika de allra morgonpiggaste badgasterna.
Vattenklosett! I stugan har vi mulltoa...
Och sa varmvatten direkt ur kran! Sicken lyx!

Och idag skiner solen

Forst bara regnadet det. Jag kom till Sverige tisdag natt och det regnade onsdag, torsdag, fredag och lordag. Hallregnade. Smatter mot taket pa morgonen. Och jag vet att det har varit torka och att vi behover regn, men det kandes lite nesligt. Men sa blev det fint vader i sondags och har nasta inte regnat sen dess. Och jag har badat i sjon och suttit pa bryggan och tittat pa det spegelblanka vattnet och sett fiskar hoppa och det ar sa mycket svensk sommar. Och jag gar i fleectroja, shorts och gummistovlar. Och har radion pa i koket nar jag lagar mat. Och sitter ute pa verandan och laser tills myggen kommer. Och det ar fint och lugnt och tyst.

Sommartorpet

Mitt mal for i ar vad det galler Stugan ar att mala om vardagsrummet. Inklusive taket. Pust! Men natt maste goras att all denna trafaner! Det blir liksom lite for mycket 60-tals sportstuga. Och sa maste hela verandan malas.

Skulle aven vilja mala om koksluckorna och byta up knopparna pa luckor och lador men jag lagger ribban lite lagre an sa, for att inte behova kanna mig misslyckad nar jag inte hinner/orkar gora det i sommar. Helst skulle jag ju vilja gora om hela koket, ja, allra helst bygga ut hela huset, inklusive kok, badrum och sovrum. Men den budgeten finns inte fornarvarande. Pappa tjatar dock varje ar att jag maste atminstone skaffa byggnadslov. Han ar lite konspiratorisk lagd och ar overtygad om att Norrtalje kommun har bestamt sig for att ge byggnadslov for allt farre sommarstugeombyggnader da de ar trotta pa att fa alla dessa Stockholmare som gor om fritishus till permanentbostad och sen kraver en massa kommunal service.

Andra saker som skulle behovas fixas ar att riva och frakta bort det gamla uthuset. Men det kan jag inte gora sjalv. Jag ar bade stark och handig men inser att jag nog inte klarar av att bade riva det lilla huset och sen frakta bort braten sjalv. Sa istallet hoppas jag att det ramlar ihop av sig sjalv och formultnar in till en liten fin hog av kompostjord.

P2 pa morgonkvisten

Vaknar halv fyra pa morgonen. Ligger kvar och forsoker somna om i en timme. Tander lampan och laser i 40 min. Gar upp, kokar en kopp te, satter pa P2, slar pa datorn, laser tidningar, jobbar lite. Jag tror att jag ar full av sov. Jag tror att min kropp av matt pa somn. 10-12 timmar per natt i nastan en vecka (mot 6-8 timmar i vanliga fall) ar ju alldeles underbart men nu verkar det ha tagit stopp. Just nu behover jag inte sova mer.

Maste saga att jag alskar P2. Har det pa i bakgrunden under dagen nar jag jobbar. Lite opera, lite clarinett koncert, lite jazz. Blir alldeles glad och varm.