I langsam lunk pa landet

Det gar langsammare har, har ute pa Landet.
Och jag mar bra.
Skuggorna under ogonen har tonats ned och jag sover underbart bra varje natt, tungt och ostort. Mitt annars så platta hår har blivit mjukt av dagliga doser sjövatten och jag har nu nagot av ett sjalvfall, som jag sallan sett forut.
Jag tycker sjalv att jag ar stralande vacker ju nu - i mina urtvattade linnebyxor och sackiga linnen. Och kanske ar det det som ar det allra vackraste: Den skonheten som kommer fran lite inre frid och som upplevs helt i ensamhet, som ingen annan ser.