Stel

Jag var ute och promenerade i klackar många timmar i lördags. Nu är mina hamstrings (vet inte vad den muskelgruppen heter på svenska) tighta som tusan och jag måste böja knäna för att plocka upp något från golvet.

Gym

Jag har varit så gymsugen de senaste veckorna. Det blir så ofta när det är höst och kallt. Jag vill vara inomhus i varma, ljusa lokaler. Jag vill gå på body combat och yoga. Vill att någon säger åt mig vad jag ska göra under en lektion. Någon annan som pushar mig.
Men tanken på stöket kring skaffa ännu ett gymkort har hållit mig borta från träningslokalen. Först måste man välja gym och gymkedja. Och så är det anslutningsavgift och en hög månandskostnad and 12 månaders kontrakt. Och så kan min inte frysa kortet utan massa strul (och jag som reser så mycket måste kunna frysa kortet ibland). Och när man väl valt gymkedja och betalat alla pengarna och bundit upp sig på ett år, jag då måste man gå ännu en menlös gymintroduktion, innan man släpps fri på gymmet, trots att jag har gått på gym sen universitetstiden. (Jag VET hur maskinen fungerar. Jag lovar!)

Så jag satt där igår eftermiddag och surfade runt och försökte måtta på kartan vilket gym som ligger närmast min framtida bostad och vilka som har det bästa klasserna och bästa öppentiderna och bästa value for money. Och suck och stön. Men sen kom jag på att surfa in på kommunens hemsida, för att se om det fanns något bra kommunalt drivet gym i närheten. Det gjorde det. Flera stycken tillochmed. Jag ringde upp det närmaste och bokade in en guidad tur direkt efter jobbet. Det finns pool och gym och 90 klasser i veckan samt en löpklubb flera gånger i veckan. Och de öppnar tidigt på helgen och jag får sex gratis PT sessioner samt en session med en simtränare. Och alltihopa kostar långt mycket mindre per månad än något av de andra gymmen jag kollade. Och det finns inget kontrakt! Går att säga upp när som helst.

Så jag slängde fram kredit kortet, tog en titt på schemat, stack hem och bytte om och var tillbaka en timme senare för yoga. Nu är jag så peppad att jag ångrar att jag bokade en en drink träff med en fd kollega ikväll och därför missar ett pilates pass, men planerar att köra ett pass imorgon innan middagsdejten.

Tidig morgon i parken

Någonting jag har saknat under mina år i London är att träna på morgonen. Varenda jobb jag har haft sedan 2003 har startat i ottan. När sju är det senaste du börjar är det svårt att klämma in ett träningspass före jobbet. Men imorse vaknade jag vid fem av mig själv. Vid halv sex var jag klarvaken och drog ut på en spontan joggingrunda. Och just det där spontantränandet är det roligaste. När det spritter i benen och man tänker, "jo, jag sticker ut och rör på mig!"

Det var magiskt ute i parken i mörkret. Gult ljus från gatlyktorna och löv som singlade ned. Molnen skingrades under några minuter och en suddig månskära visade sig.
Och folket! Är man ute så tidigt i parken finns det en känsla av tillhörighet. Man hejjar på varandra. Säger god morgon när man joggar förbi. En snabb nick av samförstånd. Är man ute och kutar runt i mörkret klockan sex på morgonen har man något gemensamt. Den sortens bekräftelse av att man faktiskt är medveten om sina medmänniskor är sällsynt i storstäder.