Fés och dess efterverkningar

Vi fick visst med oss något oönskat hem från Fés.
Jag var tvungen att hålla mig nära en toalett hela dagen igår men för Trädgårdsmästaren har det varit värre. Han vaknade inatt, hemma hos mig, och kaskadspydde. Allstå, jag har aldrig sett någon kräkas så. Och inte hann han fram till toaletten heller. Stod där med händerna fulla med kräk och ursäktade sig och ursäktade sig.
Blev en lång natt och jag måste erkänna att aldrig trodde jag att jag skulle ligga på alla fyra och skura bort spya klockan två på morgonen utan att vara förälder. Det var inte utan att Claes-Göran Hederström twistade in i mitt huvud och sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig!" ("....men för all del, jag kan ha fel")
Och helgen? Ja, den var alldeles underbar!

Kyoto i snö

Tillbaka i London efter fem veckor på resande fot. Allra, allra bäst var min vecka i Japan. Jag blev förälskad. Fick se Kyoto i snö, vilket var alldeles magiskt.
Eftersom jag sa upp mig från jobbet innan jag åkte (eller ja, min sista jobbdag var faktiskt i Hong Kong) så har jag just nu rätt mycket fritid. Idag har jag stekt ca 100 köttbullar och vart och köpt ett kökskåp från 1930-talet. Jag fick syn på det i en andrahandsaffär i lördags och det var så fint att jag dog lite. Skyndade mig tillbaka idag och drog fram kreditkortet. Ska få det levererat på onsdag. Det är den första icke-Ikea möbeln som jag köpt. Ett stort steg.
Så den närmaste tiden ska jag försöka få ordning på min lägenhet. Och sen drar jag till New York och Washington på några veckor, för det är sån't jag helst av allt vill göra när jag är ledig. Och sen blir det några veckor i Chile också. Efter det hoppas jag att jag har fått en ingivelse och vet vad jag vill göra härnäst.
Mina vänner säger att jag borde pröva Asien ett tag. Jobba i Hong Kong eller skaffa ett jobb inom en NGO i Kambodja. Kanske det... Fast just nu ska jag låtsas att jag ska stanna i London och hänga upp tavlor på väggarna och försöka rota mig lite.

The dazzling lights of Hong Kong

Kom till Hong Kong i fredags eftermiddag. Hann ut ur London innan de stängde flygplatserna pga av snökoaset. Har haft en fantastisk helg med massor av goda vänner, god mat, mycket festande och ännu mera sömn. I natt sov jag tretton timmar, så jag antar att jag var mer slutkörd än jag trodde.
Imorgon flyger jag vidare till Sydney.

Styr kosan österut

Så jag har en tom lägenhet med platta paket från det stora möbelvaruhuset. Ett icke ihopskruvat skrivbord och en ej ännu ihopsatt garderob. Dessutom sticker det ut fyra stålpeggar ur vardagsrumsväggen och belysningen är lite skum eftersom jag tydligen behöver nya transmission lines för att få alla lampor att fungera. Men inte gör det någonting. Allt sådant får vänta. För snart, snart, snart drar jag iväg på långsemester. I helgen äter jag dim sum i Hong Kong med vänner. Sen blir det jul på Bondi Beach, cricket i Melbourne under mellandagarna, nyår i botaniska trädgården i Sydney, vinproving i Hunter Valley, mat i stora lass i Singapore, och sen, sen, sen blir det sex dagar i Tokyo! Det här är den ledighet jag har väntat på i flera år. Sist jag hade en hel vecka ledigt var i juli 2008.

Vad jag drömde om som barn

I en övning att komma fram till Vad Jag Vill Göra Med Mitt Liv satte jag mig ned och tänkte på vad jag tyckte allra bäst om som barn. Vad som gjorde mig alldeles bubblig i magen av lycka, vad jag sökte mig till.

Jag var alltid väldigt fascinerad av Utlandet och mäkta stolt över att jag inte var helt, helt svensk. Dessutom reste min pappa väldigt mycket när jag var liten så jag fick höra om alla platser han varit på och jag tjatade gång på gång att han skulle visa mig kort från sina resor, även om det bara var på hans kollegor som jag aldrig träffat och nån fabrik mitt ute på vischan i något kargt land.

Men det var nog först när jag var i mellan åren, där mellan barn och tonåring, som jag verkligen började visualisera mig själv i Utlandet. Jag hade en pärm där jag samlade researtiklar, fint utklippta ur de två dagstidningar vi prenumererade på (Dagens Nyheter och Nerikes Allehanda) och jag spelade in alla avsnitt i Michael Palins "Jorden Runt på 80 dagar" och har säkert sett varje avsnitt minst 10 gånger.

Allt för ung att få åka och tågluffa var jag ändå på centralstationen så fort årets information on tågluffarkortet hade kommit ut. Jag läste på om varje land, studerade kartorna länge och noga och drog upp potentiella reserutter som jag skulle göra när jag väl fick lov att hoppa på det där tåget.

Jag åkte in till stan och gick på Stadsbiblioteket och lånade reseskildringar. (Jag får fortfarande fjärilar i magen av lukten av bibliotek och gamla böcker.) Och i mitt huvud skrev jag på en roman om en engelsk flicka som rymmer till Indien och hennes eskapader där.

Jag minns även att varannan lördag (eller en gång i månaden?) hade Nerikes Allehanda en kolumn skriven av en kvinna som bodde i London. Det handlade om vardagligheter i London och jag klippte ut dem och läste dem om och om igen. Och någonstans fanns där en tanke om att "det där, det skulle jag vilja göra". Inte att just London lockade så mycket utan hennes, som jag tyckte, nonchalanta sätt att skriva om sin, för mig, alldeles utomordentligt fascinerande vardag. Lite som en blogg innan internet.

Så att jag skulle utomlands var alltid självklart men jag minns inte att jag någonsin tänkte att jag skulle följa i min pappas fotspår och faktiskt flytta (när jag var 10 år flyttade han till Brasilien). Nej, det var mer den resande journalisten eller författaren som tilltalade mig. Det var i den rollen jag kunde se mig själv, fast jag tänkte inte heller så långt att det kanske kunde vara bra att lära sig så många språk som möjligt. Mitt hopp om att kunna resa och skriva sträckte sig endast till ett idogt sagoberättande på svenska lektionerna, skriva artiklar för en tidning som jag hade tillsammans med två vänner, samt ruskigt goda geografikunskaper. Västtysklands floder, någon? Berg i Afrika? Jovisstserru, man vet aldrig när sådana kunskaper kan komma till nytta! Överhuvudtaget var min kartbok vältummad.

Med en barnslig besatthet som denna är det ju inte konstigt att jag flyttade utomlands så fort jag kunde (som 16-åring). Att jag, då jag inte blev resejournalist, var tvungen att stilla min ständigt hunger av Det Nya, har flyttat gång på gång på gång runt om i världen. Och att nu sitta och skriva en blogg, som ju är navelskåderi i kvadrat, känns ju som en helt logisk manifestering av mina 12-års drömmar.

Den 20e nov öppnar julmarknaden i Gamla Stan

då ska jag vara där!

Antequera, Spanien

Mitt emellan

Ibland känns det som om det blir för tvära kast när jag reser. Framförallt när det blir europeiska lågprisflyg och man liksom tycker att man inte borde kunna ta sig så långt med de där flygande bussarna. Men skillnaden var stor mellan att ligga vid poolen i bikini på den andalusiska kusten mitt på dagen och ligga under dubbla täcken och huttra i lägenheten i London på kvällen. Skillnaden var också stor mellan att göra väldigt lite under fyra dagar i Málaga och kastas in i jobb-virvelvinden imorse. Så nu sitter jag har och känner mig lite mitt emellan. Inte längre mini-semester men inte riktigt inne i jobb-flytet än. Lite brunbränd på näsan, och iförd fleecetröja.

Jag är även väldigt mycket mitt emellan vad det gäller boendet: Lägenhetsköpet har dragit ut på tiden och nu hoppas jag på att få nycklarna i mitten av november men jag måste flytta ut ur min nuvarande lägenhet om två veckor. Och det är ju inte helt optimalt.

Fredagspepp!

Var ute och fotade med min ny-gamla lins igår. Svårt men roligt.

Imorgon åker jag till Spanien på några dagar!

Isle of Wight

Isle of Wight är vita segel och blå randiga tröjor. Det finns två anledningar att man besöker Isle of Wight - för att segla eller att cykla. Eller för att gå omkring i pittoreska Cowes och se ut som man seglar eller cyklar. Därmed alla vit-och-blå randiga, marin-inspirerade tröjor runt om i stan.

Vi åkte till ön för en långhelg för några veckor sedan när det fortfarande var sommar i luften. Det skulle bli en lugn, slapp helg på ett boutique hotel (hur kommer det sig att det numera kallas butikshotell när det egentligen är ett B&B?) men det visade sig att den årliga Powerboat festivalen hölls samma helg och dånet från båtarna väcke oss definitivt tidigare om mornarna än vi hade önskat.

En dag hyde vi cycklar och cyklade längs gamla järnvägssprår tvärs över ön. Platt och lätt och inte alls så äventyrligt som många av de mountainbike spår som finns runt om på ön. Isle of Wight anses faktiskt vara en av världens bästa cykeldestinationer och har sin egen cykelfestival i september varje år.

Missa inte Osborne House om ni åker till ön! Det ett fantastiskt slott med en vacker trädgård som var Drottning Victorias sommarresidence.

Från London tar du tåget till Southampton (snabbast från Waterloo, på 1 timme och tjugo minuter, men tåg går även från Victoria station). Utanför tågstationen i Southampton går en gratisbuss till färjorna. Passagerarfärjan går till West Cowes och tar 25 min, bilfärjan går till East Cowes och tar en timme. Mellan West och East Cowes går en sk "flytande bro" mellan fem på morgonen och halv ett på natten.

Vi bodde på Villa Rothsay och hyrde cyklar hos Top Gear i West Cowes, fast i ärlighetens namn så var de rätt skruttiga och växlar på min cykel brakade ihop i slutet av dagen och jag fick gå den sista biten!

Insnöad

Idag skulle jag har flugit till USA för lite r&r med familjen i Washington. Men mitt flyg har ställts in pga den analkande snöstormen på östkusten. Hoppas jag får flyga ut imorgon istället.

Alla dessa städer, alla dessa länder

När ska jag bo i Frankrike? När ska jag besöka Marocco igen? Och Istanbul, som jag blev så kär i 2006. När kommer jag dit? Och när kommer jag åter till mitt ständigt återkommande Sao Paulo? Staden jag har besökt och bott i i så många olika omgångar. När kommer jag att boka in nästa flygbiljett? Och hur var det nu med Italien? Och så hade jag någon galen ide om att köpa hus i Costa Rica.

Flygbiljetten ar inforskaffad

Jag forsoker att inte sura over att British Airways hojde biljettpriset med £45 fran i fredags till idag. (Men det gor jag anda.)

Pa Benito Juarez flygplatsen

Inget mer nattarbete for den har gangen. Sitter pa flygplatsen. Flyget till London gar om ett par timmar. Kanner mig lite deppig och trott men vad ar val fyra manader i det stora hela? Och nasta manad blir det Roslagen.

Min stor-stads onskelista just nu:

San Fransisco
Kopenhamn
Stockholm

Hemma

Tillbaka i Mexico City och det kanns skont. De sista dagarna som vi var i Mazatlan blev det valdigt varmt. Brisen fran havet stillnade av och med hundra procent luftfuktighet blev varmen mer kannbar. Jag hade flera tillfallen av "nu maste jag sitta ned lite, for jag klarar inte av att sta upp langre". Den forsta veckan funkade det jattebra med bara flakt pa under natten, men mot slutet behovdes luftkontionering och da sover jag illa.

Men i allt var det en fantastisk semester. Det var sa slappt och Rs foraldrars lagenhet - pa stranden och med pool - var sa mysig. Sa skont att inte bo pa hotell. Och vi lagade mat, lag pa sofforna och laste och lyssnade pa musik och drack drinkar. Och lag i solstolarna (i skuggan) och laste och lyssnade pa musik. At skaldjur i alla dess former. Och seglade en del.
Och jag lyckades med konststycket att inte sla en frustrerad knut pa mig sjalv av att vi inte gjorde natt (for det mesta i alla fall) - for nu ar vi pa semester och vi ska inte gora nagot alls.

Mazatlan gillade jag ocksa. Stan krusar inte for en, vilket jag nagot jag uppskattar. Staden ar ju gammal och en helt egen stad i sig (med bla ett operahus och en filharmonika orkester och ett rikt kulturliv) som existerar utan turistpengar (det finns en stor hamn, ett bryggeri och sa en Bimbo-brod bageri). Vi var tex pa en reggae konsert, pa ett hustak i gamla delen av Mazatlan en kvall. Vilket var, ehm, lite udda.

Stranderna ar inte lika fina som langre soderut langs Stillahavskusten, men de ar heller inte lika overbefolkade. Och det ar ju som sagt inte enbart ett turiststrak, pa det sattet tex Ixtapa ar. Rs pappa, som ar fran norra Mexico, talade uppskattade om hur det inte kommer nagra Chilangos (Mexico City bor) till Mazatlan, att det soker sig till turistorterna narmare huvustaden, medans Mazatlan (som ligger 1 1/2 timmes flygtid fran Mexico City, eller 10timmars bilfard) far mer turister fran norra Mexico. Som den utlanning jag ar, ger jag mig dock inte in i lokaldebatten.

Pasklov

Hade en fanastisk fin helg i Cholula, soder om Mexico City. Besokte Rs mormor och det blev flera cuba libres i hennes tradgard i solen (jag med 40 SPF). Laste poesi (hon undervisade tidigare pa universitetet), at massor med god mat, sov gott, klattrade upp pa pyramiden i Cholula (den med kyrkan pa toppen), sag vulkanen Popocatepetl (den gar inte alltid att se genom diset), besokte Cholula's 'Container City' (ett omrade dar containrar ar har stallts upp och gjort om till hippa butiker, kafeer, bagerier, barer och restauranger. En helt genial ide som jag tror kommer att sprida sig till andra stader) och forsokte att festa lite en kvall men da Cholula ar en universitetsstad sa var det hur dott som helst under pasken (varre an Uppsala pa sommaren!).

Tillbaka i Mexiko

Det ar skont att vara tillbaka. Resan gick latt, aven om det tog mig nastan en timme att ta mig igenom passkontrollen. Landade i trettio graders varme i lordagskvall. Sen dess har jag packat upp en del, atit stora mangder guacamole, gatt och handlat tva ganger (alskar mexikanska mataffarer), atit fem tacos och lyckats fa lite farg avan om jag anvant solskyddsfaktor 40 och hallit mig i skuggan. Over pask aker vi till Puebla och Cholula for att se varldens storsta pyramid. Nu ar ju pyraminden i Cholula inte utgravd utan ser ut som en storre kulle, med en kyrka pa toppen. Spanjorerna var ju valdigt fortjusta att bygga kyrkor ovanpa tempel, eller annu hellre, med byggstenar tagna fran tempel, for att riktigt forsakra sig om att driva ut att det hedniska. Men det ska bli skont att lamna stan nagra dagar.

Tillbaka South of the River

Dricker kaffe hemma i lagenheten i Bermondsey.
Flygresan tillbaka var sa smartfri den kan bli nar den innehaller ett byte i USA (i detta fall Washington) med passkontroll, sakerhetskontroll, plocka upp bagaget och checka in det igen och byta terminal. Blev uppgraderad pa flighten mellan Mexico och Washington, och sen var flyget mellan Washington och London bara fyllt till en tredjedel, sa jag fick fyra saten for mig sjalv och kunde stracka ut mig och sova hela vagen.

JS, som har tagit hand om lagenheten medans jag varit borta, hade lamnat mat och mjolk i kylen. Bless him!

Busy bee

Flyger tillbaka till London den har helgen. Sen ser mitt helgschema ut sa har under varen:
en helg i London
en helg i Stockholm
1/2 helg i Stockholm, 1/2 helg i London
en helg i London
en helg i Barcelona
en helg i London
flyger tillbaka till Mexico