Hemma

Tillbaka i Mexico City och det kanns skont. De sista dagarna som vi var i Mazatlan blev det valdigt varmt. Brisen fran havet stillnade av och med hundra procent luftfuktighet blev varmen mer kannbar. Jag hade flera tillfallen av "nu maste jag sitta ned lite, for jag klarar inte av att sta upp langre". Den forsta veckan funkade det jattebra med bara flakt pa under natten, men mot slutet behovdes luftkontionering och da sover jag illa.

Men i allt var det en fantastisk semester. Det var sa slappt och Rs foraldrars lagenhet - pa stranden och med pool - var sa mysig. Sa skont att inte bo pa hotell. Och vi lagade mat, lag pa sofforna och laste och lyssnade pa musik och drack drinkar. Och lag i solstolarna (i skuggan) och laste och lyssnade pa musik. At skaldjur i alla dess former. Och seglade en del.
Och jag lyckades med konststycket att inte sla en frustrerad knut pa mig sjalv av att vi inte gjorde natt (for det mesta i alla fall) - for nu ar vi pa semester och vi ska inte gora nagot alls.

Mazatlan gillade jag ocksa. Stan krusar inte for en, vilket jag nagot jag uppskattar. Staden ar ju gammal och en helt egen stad i sig (med bla ett operahus och en filharmonika orkester och ett rikt kulturliv) som existerar utan turistpengar (det finns en stor hamn, ett bryggeri och sa en Bimbo-brod bageri). Vi var tex pa en reggae konsert, pa ett hustak i gamla delen av Mazatlan en kvall. Vilket var, ehm, lite udda.

Stranderna ar inte lika fina som langre soderut langs Stillahavskusten, men de ar heller inte lika overbefolkade. Och det ar ju som sagt inte enbart ett turiststrak, pa det sattet tex Ixtapa ar. Rs pappa, som ar fran norra Mexico, talade uppskattade om hur det inte kommer nagra Chilangos (Mexico City bor) till Mazatlan, att det soker sig till turistorterna narmare huvustaden, medans Mazatlan (som ligger 1 1/2 timmes flygtid fran Mexico City, eller 10timmars bilfard) far mer turister fran norra Mexico. Som den utlanning jag ar, ger jag mig dock inte in i lokaldebatten.