Vekling

Det ar bara att konstatera, mina ar som utlandsvensk har gjort mig till en vekling. Ar i Stockholm och allt sedan jag landade i torsdags har jag gnallt over hur kallt det ar. Naturligtvis ar jag inte ratt kladd. Flera personer som jag pratade med forra vecka sa att det var sa "varlikt" i Stockholm. Sa jag tog inte med skidjackan (mitt varmaste plagg) eller timberland kangorna. "Varlikt" i London i slutet av februari ar 14 grader och krokusar. "Varlikt" i Stockholm i slutet av februari ar lite smaltvatten och det faktum att man far se dagsljus pa vag till jobbet...

Sa i lanade klader har jag travat runt i Stockholm och visst ar det fint nar solen skiner. Men det ar sa kallt! Spenderade en halvtimme pa en lekplats med min kompis och hennes barn och var tvungen att ga hem fore dem da jag hade forlorat kanslen i tarna i mina cowboyboots. Sen fick jag lana mammas allvaderstovlar...

Tre personer fragade mig i helgen om jag inte hade tankt att flytta tillbaka och aldrig har jag kant mig sa saker pa mitt svar att nej, det finns inte en chans. Ok, jag vet, jag vet, man ska aldrig saga aldrig men tanken pa att bo har i all denna kyla (med artikel efter artikel i magasin och tidningar om att "snart vander det!" och "ge dig sjalv en varkick!" som ju visar pa ett massivt, kollektivt depressionstillstand) ger mig latt panik.