Procrastination

Igar kvall hade jag en sadan dar patetisk jobba-tills-jag-gar-och-lagger-mig dag, vilket val inte ar sa hart da jag gick och la mig vid tio. Jamfor man nar jag jobbade i New York ar det ingenting. Da jobbade jag till mellan ett och fyra pa natten de flesta dagar. Men de var jag 25 ocksa och ratt farsk ut fran universitetet. De enda platserna jag verkade tillbringa min tid var ar sangen eller pa jobbet. Och har man inga intressen, karleksaffarer eller aspirationer ar det inte sa farligt att jobba tills man stupar i sang. Det ar ju inte sa att man missar natt.

Nu ar det annourluda och jag har andra saker jag vill gora med min tid och tycker att det ar trist nar det blir for mycket jobb. Och det kommer att bli annu mer jobb idag, under viss stress dessutom, och bara tanken pa det far min mage att knyta sig. Bode ha en stor, fet banner over skrivbordet med Nikes slogan "Just do it!"
Saken ar den att just det jag sysslar med nu ar inte nagot som bahovdes goras. Jag erbjod mig. Det ar bara mitt eget fel att jag stressar upp mig. Forsoker tanka som Eponine att standiga utmaningar gor en battre. Att pusha sig sjalv gor att man upptacker kapacitet man inte trodde fanns. Fast just nu vill jag helst lasa tidningen och dricka en kopp te, inte excel modella och ha det standiga har-jag-missat-nagot-viktigt spoket hangade over mig...

Paternity leave

Eftersom det poppat ut tva till knoddar inom van- och familjekretsen den senaste veckan har jag och J talat babisar. Och det var inte alls sa gulligt och upplyftande som jag hade velat. Foraldrarforsakringen i England suger namligen. Fett. Mammor har ratt till 9 manaders betald ledighet (39 veckor med olika procent av lon) men jag skulle aldrig kunna ta sa mycket ledigt pa mitt nuvarande jobb. Vi ar ett litet foretag med sma marginaler och fa anstallda. Om nan ar borta maste nagon annan fixa jobbet. Dessutom har jag som delagare plojt ned en ansenlig mangd kapital, tid och prestig i foretaget, sa det ligger liksom inte i mitt intresse att ta en lang mammaledighet, eftersom det skulle kunna aventyra foretagets finanser. Samtidigt ar pappaledigheten i England tva veckor. Tva veckor! Det ar lika lite som min machopappa tog i Sverige nar jag foddes 1976! (Ja, nu ar han inte sa macho, men jag har en kansla av att han var mycket mer macho pa 70-talet och jag vet att han tyckte att det var ratt pinsamt att behova be sin artbetsgivare om pappaledighet.) J jobbar for ett stort foretag med bra formaner och stor tygndpunkt pa life-work balance och skulle nog kunna fa ut mer via sitt jobb, kanske en manad totalt, men det ar ju anda ingenting som uppmuntrar familjebildning. Det ar sa otrattvist!

Sag att jag kan ta 3 manader ledigt. Men jag har ju formanen att jag jobbar hemmifran och skulle tex kunna fortsatta att amma i flera manader till, om barnafadern kunde vara hemma och ta huvudansvaret. Blev helt deppad nar jag insag att man inte kan dela pa foraldrarledigheten alls. Nu ligger visserligen en proposition hos regeringen for utredning om ett forslag pa forlangd pappaledighet som skulle ge mannen ratt att ta ut 26 av de 39 veckorna (med en % av lonen), ovanpa de 2 veckor som redan galler. Gar forlaget igenom skulle det trada i kraft i april 2009 eller 2010. Sa det galler att planera knoddarna...

Varlden ar sa stor, sa stor...

Jag upphor aldrig att forvanas over hur liten varlden ar. Jag har stott pa vanner pa de mest otroliga stallen i varlden och har flera ganger statt och gapat da det visar sig att personen jag just lart kanna ar bekant med vanner till mig som ror sig i nan helt annan cirkel, i en halt annan stad, i ett helt annat land.

Idag hande det igen da jag skickade ut inbjudan till mina fodelsedagsdrinkar (nej, det blir ingen karaoke). Det visade sig att tva vanner till mig, som ar av olika nationaliteter och jag lart kanna pa helt olika vagar, jobbar ihop. De sitter bredvid varandra pa jobbet med hade ingen aning om att de bada kanner mig forran mitt mass e-mail anlande.

Nagra andra anektoter pa samma tema:
Forr-forra sommaren var jag pa en fest hos en gammal gymnasiekompis som da bodde har i London. Pratade med en brasiliansk kille som min kompis hade pluggat sin MBA tillsammans med. Han var fran Rio och efter ett tag insag jag att han var god van med min van Isa - de bodde grannar som barn!

Innan jag borjade jobba i New York spenderade jag 6 veckor pa bankens kontor har i London. Larde da kanna en uruguaysk kille, S-C, som var uppvuxen i Schweiz. Vi blev bra vanner och holl kontakten men det var inte forran jag flyttade tillbaka tilll London flera ar senare som vi insag att vi bade var valdigt goda vanner med en viss Q. Jag gick gymnasiet tillsammans med Q medans S-C hade lart kanna honom genom en annan kompis som som hade gatt i samma skola som Q och sen borjat pa samma internatskola i Schweiz som S-C. Sa nar Q flyttade till London bodde han forst hemma hos S-C. Och nar jag flyttade till London 6 mander senare bodde jag hemma hos Q.

Historiena om ar jag har traffat pa svenska vanner pa en resturang utanfor Mexico City, i en hala i Vietnam och pa taget mellan Nice och Rom far vi ta en annan gang...

Parisdrommar

Jag har Paris pa hjarnan for narvarande. Dagdrommeri om att strosa runt i staden, att bo dar. Nu kan jag ju inte franska och har bara varit i Paris en handfull ganger men just nu leker jag med tanken att flytta dit. En kollega till mig (vi ar ju alla flexibla att jobba varifran vi vill) gjorde en house swap pa 9 manader och flyttade till Paris. Det skulle jag visste kunna gora, om det nu inte var for J, huset och vannerna har i London. Men att dromma roligt. Sa to endulge myself further sa letar jag bra Parisfilmer och bocker. Nagra forslag? Jag har just fatt 3 manaders gratis prenumeration pa LoveFilm och jag vill garna bestalla hem fina Paris filmer. Amelie och (nastan) alla Godard filmer har jag redan sett, men vilka ar era andra favouriter?

Fodelsedags funderingar

Jag fyller ar om nagra veckor och vanner borjar fraga vad planen ar och vilken kvall de ska boka upp. Och jag har san agren for jag vet inte vad jag ska organisera. Vad jag helst vill gora ar att saga "hej, ni kan komma forbi min local och ata Sunday Roast med dig" vilket just nu kanns som det optimala fodelsedagsfirandet. Men det finns en forvantning att jag ska ordna drinkar nagonstans, helst lite lagom glamorost, men jag kanner ingen som helst entusiasm. Lyxproblem, jag vet... Samtidigt kanner jag mig sa vansinningt lycklig over att jag har dessa vanner, som vill fira min fodelsedag med mig. Sa nu funderar jag pa att ordna en karaoke-kvall.

London helg

Helgen var sa valdigt fin. Inte vaderleksmassigt kanske, men karleksmassigt. Och ganska osocial. J och jag filosferade over att steget till att ha tva barn inte kanns sa stort nar man tar en hel helg utan festande eller alkoholfortarande. Fast jag tvivlar att en tvabarns familj skulle lyckats klamma in tva sovmornar, en biofilm, ett gymbesok, ett museibesok samt tva luncher, en fika och tva middagar pa stan, pa en helg. Det blev mycket strosande pa stan pa lordagen medan vi holl oss lokalt pa sondagen (fast jag helst hade velat besoka marknanderna pa Spitalfield och Brick Lane efter att ha last den har artikeln). Hangde i en bokhandel i over en timma och jag kopte tre bocker fast jag hade svurit att jag inte skulle kopa nagot.

Vi funderar pa att aka till Australien igen i oktober. Ett par goda vanner gifter sig i Sydney da och vi kunde se lite mer av landet efterat. Mer semester, mindre bo hos svarforaldrarna... Och sa vill jag ta en langhelg i Paris snart, snart, snart. Medans J vill ta en langhelg i Kopenhamn, vilket jag garna gor men inte forran till forsommaren/sommaren. Det blir nog ingen skidakning det har aret dock. Lite trist men vi far liksom inte ihop vara veckor. Sa vi kan ta den ledigheten och de pengarna och aka nagon annanstans senare i ar.

That Friday feeling

Fredagar ar oftast mina mest stressiga dagar. Pga hur mitt jobb ar upplagt (och pga att jag sallan hinner beta av allt som ska goras innan helgen pa torsdagarna) sa blir fredagarna oftast busy. Ingen fredagskansla dar inte. Oftast jobbar jag pa som ett gnu fram till fem och sen hastar jag ivag. Inga lang-luncher, boozy luncher eller fika raster har inte. Men idag ar det "fredagsmys" (detta kletiga 90-tals ord som inte existerade nar jag vaxte upp pa 70 och 80-talet. Det narmsta jag nagonsin har kommit det var nar jag jobbade i Kopenhamn under ett ar och pa kontoret var det alltid fredags 'hygge'). Inte sa stressigt utan saker har blivit gjorda lugnt och ordentligt. Och J ar hemma idag sa vi gick ut och at lunch pa italienaren langre ned pa gatan och jag hamtade upp en kaffe pa vagen hem.
So c'mon, bring on the weekend! I'm ready.

Hotmail is History

Imorse nar jag loggade in pa mitt hotmail konto, som jag inte varit inloggad pa pa kanske tva manader, var hela kontot raderat. Alla gamla mejl var forsvunna. Puts vack.
Jag har inte anvant mitt hotmail konto aktivt sen 2002 (darfor att det suger sa valdigt!!!) men det var den forsta e-mail adressen jag hade och jag hade sparat massor av sentimentala mejl i fina arkiv. E-mail fran nar jag jobbade i New York, e-mail fran universitetstiden, jobbsokar e-mail och e-mail fran fina pojkvanner. Sentimentalt men anda viktigt och nu ar det borta. Vad jag inte visste var att Microsoft raderar hela ens konto om man inte loggar in pa 30 dagar. Om jag hade vetat det skulle jag har sparat ner de dar basta mejlen. Det dar alldeles speciella.

Seg start pa veckan

Gardagen var bara for anti. Kunde knappt fa mig till att gora nagonting. Dagar som dessa borde jag inte ens forsoka. Bara klara av det allra viktigaste pa jobbet och sen inget mer. Det blir ju i alla fall inget vettigt gjort och allt kanns som sa tungt och segt och trist. Jag vet ju att nasta dag kommer att bli battre, sa varfor inte bara slappa det och vara lite icke-ambitios for en gangs skull? Gardagens hojdpunkt var dock att jag kokade riktig buljong for forsta gangen i mitt liv. Och det blev riktigt bra. (J och jag stod radvilla hos slaktarn i lordags - "ehm, vi skulle ha lite ben att koka buljong pa? Ar det har gris?" fragade jag och holl upp ett random paket med nagot slags benknotor. "Lamm!" skrattade slaktarn, tog en pase och hivade ned 2kg benrester for £1 i en pase. Vi har inte ens en kastrull stor nog att fa i en tredjedel sa vi fick lagga i frysen. Sa nu har vi isbitar, Haagen Dazs cookies and cream och slaktavfall i var frys...)

Idag kanns det battre och jag har fatt till saker pa jobbet. Dessutom verkar det som det blir en skidresa i slutet av mars istallet for i borjan av mars, vilket betyder att J och jag kan anvanda vara biljetter for att ga och se Tosca i Royal Albert Hall forsta veckan i mars. Hepp!

Mommo och moffa

Jag drommer mycket om mormor och morfars hus i Halsningland just nu. Kanske var det kontrasten mot att spendera jul i Sydney som far barndomens jular att pysa fram ur det undermedvetna. For det ar lukter och ljudet av att stanga ytterdrorren med en small och kylan mot kinden och kall nasa. Det ar ljudet av att sopa av snon fran kangorna med kvasten pa farstubron, varmen nar man stiger in i hallen, den roda julmattan och mormors mjuka kind. Det ar lukten av kokkaffe och mormors mandelsnackor som smular nar man biter. Och kalla glas med mjolk och dopp med skorpa. Och det ar morkret ute som anda inte var sa morkt om det var manklart. Och snolycktorna vi gjorde.

Fin-fint

Idag har jag fatt tva fina mejl. Det forsta kom inatt och berattade att basta kusinen har fatt barn. Det andra anlande nagra timmar senare fran en valdigt god van som nu ar forlovad. Sa idag ar speciell.

Home sweet home

Tillbaka i London och det ar gratt och lite smakyligt och det kanns sa fint att vara hemma. Resan tillbaka var smartfri. Holl mig vaken fram till Hong Kong och efter att vi hade gatt pa planet igen somnade jag pa en gang och sov i 7 timmar. Sag "Primal suspect" med Helen Mirren och sen var det dags for frukost och sen landade vi pa Hethrow vid fem pa morgonen. Inga koer vid passkontrollen (J maste ju alltid ga i fallan for icke-EU medborgare vilket brukar ta sin lilla tid) och vaskorna kom direkt och vi var hemma vid sju.

Man tager vad man haver

Idag at jag grishjarna bade till lunch (soppa) och middag (med tofu, flaskfars och koriander). Igar at jag soppa gjorde pa fiskmage.

2008 in flip-flops

Jul och nyarshelgerna var jattefina. Solen has skinit och strander har besokts. Men det basta ar anda att bara umgas med vannerna har. Bade de som nu aterigen bor i Sydney och de som ar har pa besok fran London. Manga middagar och manga flaskor gott vin.

Nu har jag borjat jobba igen och det ar skont och tungt pa samma gang. Jag gillar att jobba och det sorgliga ar att jag blir latt stressad av att vara borta fran jobbet. Medans nar jag jobbar sa kan jag slappna av pa ett annat satt for jag kanner att jag har mer koll och kontroll pa vad som hander. Men att jobba europeiska tider harifran ar doden. Halv sex pa kvallen till fyra pa morgonen ar ungefar da jag ar som mest trott och icke-kreativ. Och sen kan jag inte sova ordentligt pa formiddagen. Men nu ar torsdagen nastan slut och jag kan slapa mig i sangs. Bara en arbetsdag kvar sen innan helgen och drinkar pa Iceberg pa Bondi beach och ribs pa Hurricanes. Och Andrew Bird. Nu missar vi det mesta av Sydney Festival (jan 5-26) vilket kanns lite trist. Hade garna sett fler liveband och nagra kvallsfilmer i parken. Men vi var pa Field Day pa nyarsdagen, dar jag dansade fotterna trotta, sa jag har fatt festa.

God natt!

God Jul!

Igar Toronga Zoo och pub crawl i Paddington och Surrey Hills. Idag bbq med Js stora familj. Nu, sova lite innan vi korkar upp de franska vinerna vi tog med oss fran London.

Let's run with the dogs tonight

Ankom utan nagra storre problem till Sydney i fredags. Visst, det ar en lang flight men det var ok. Sov en del, sag flera filmer, lyssnade pa musik. Kan inte saga att jag skapat mig nagon uppfattning om staden an, annat an att de centrala delarna verkar ganska litet. Jamfort med London eller New York verkar inte Sydney sa varst stort. Fast fororterna stracker ut sig och det ar mest dar jag hangt de senaste dagarna och umgatts med Js familj.
Fororter ger mig dock latt klastrofobi och jag kande en valdig lattnad nar J forklarade att han inte kunde tanka sig bo sa langt fran stan som hans foraldrar och systar gor. Stuck in the burbs is a nightmare of mine...

Men stan ar fin och Sydney Harbour Bridge och operahuset ar precis sa vykort-lika jag hade forestallt mig. Och maten ar alldeles underbar! Har bara atit asiatiskt sen jag kom (Js mamma lagar fantstiskt god mat) och bara det ar ju a dream come true! Och sa snart jag slutar jobba (torsdag) sa ska J ta med mig pa utflykter i storstan.
Jag jobbar ju mandag till onsdag den har veckan, europeisk tid, sa 18.00-04.00 lokal tid. Det var tufft igar. I eftermiddags sov jag dock middag i tva timmar sa jag tror det gar lattare idag. Sen en dag (natt!) kvar och sen blir det semester. Men jag ser alldles halogd ut - har inte riktigt aterhamtat mig fran resan och jag har svart att sova pa dan, sa det har blivit alldeles for lite somn den senaste veckan. Hoppas att aterhamta mig under julhelgen.

Kvinnligt forvarvsarbete

For nagra ar sedan brukade jag lasa en blogg av en kvinna som bodde utomlands, tillsammans med sin man. Hon hade ett arbete som hon kunde utfora fran vilket land som helst och jag minns ett inlagg dar hon pratade om hur trist hon tyckte att de andra svenskornas expat liv var, de som bara kom som medfoljande och inte kunde jobba. Hon fortsatte med att saga hur glad hon var att hennes situation var annorlunda, att hon inte skulle kunna tanka sig att inte jobba, etc, etc. Nu har hon tva barn och jobbar inte (sa som jag forstar fran hennes blogg). Och hennes blogg handlar nu mest om barnen och deras aktiviteter och jag laser det knappt alls langre.

Ens liv forandras naturligtvis och jag forstar mycket val att ens barn blir ett nytt fokus i livet. Men det intressanta har ar att vi har en person som en gang kande valdigt stark for sitt jobb och la valdigt mycket prestige i det och som nu har blivit en sadan person som hon nagra ar tidigare talade ganska foraktfullt om. Det jag undrar ar om detsamma kommer att handa mig? Mitt jobb betyder otroligt mycket for mig. Det ger mig sjalvkansla, stumulans och utmaning. Och det forsorjer mig. Att tjana egna pengar ar otroligt viktigt for mig. Men vad hander om 5-8 ar? Vad hander om jag far barn samtidigt som foretaget som jag jobbar for blir uppkopt och jag far en fin summa for den andel jag ager? Hur motiverad kommer jag da att vara att fortsatta jobba/hitta ett nytt jobb/starta ett nytt foretag? Vad hander om vi flyttar till Australien och J tjanar bra och det kanns allt for svart att jobba darifran for mig (tidsskillnad, for langt fysiskt avstand till den europeiska marknaden, etc)? Kommer jag da ocksa att andra mina principer?

Vi ar sex kusiner pa pappas sida. Fyra tjejer och tva killar. Alla ar vi valutbildade och har bra jobberfarenheter. Jag ar nu den enda av de kvinnliga kusinerna som jobbar. De andra har slutat, av olika anledningar. Det ger en en tankestallare.

In the tall grass

Nar var buss sniglade sig fram mot farjeterminalen i Calais sa ser vi manniskor i det hoga graset brevid vagen. Pa vallen mellan vagen och Calais strand hukar sig illegala invandrare. Vantar pa ett tillfalle att hoppas pa en lastbil och ta sig over kanalen till Dover och England. En del gommer sig inte ens. En grupp om fem-sex star i graset med kapuchongerna uppdragna i den starka blasten och tittar rakt pa oss. Och vi stirrar tillbaks. Kansla av de och oss gor mig illamaende och jag maste vanda bort huvudet.
Visst har jag sett desperation forut. Jag ar inte frammande for klyftorna i varlden men det betyder inte att det inte beror. Undrar om nagon lyckades ta sig over med farjan igar? Verkar osannorlikt i tanke pa den sakerhetskontroll vi fick ga igenom for att komma in i hamnomradet. (Pa Dover sidan, pa vag in i Frankrike behovde vi inte ens visa pass, aven om UK inte ar med i Schengen.) Och om nan lyckades ta sig in i en langtradare, var lyckas de da ta sig ut? Och vad gor de sen nar de star dar pa nan pitstop langs motorvagen mitt i natten? Och hur lyckas nan klattra ombord pa en langtradare nar trafiken i till farjeterminalen gar i snigelfart och alla stirrar? Och var haller de till nar de inte lyckas ta sig ombord? Har de nagonstans att sova i Calais? Och varfor lockar Storbrittaninen mer an Frankrike?
Nagra svar hittade jag har och har.

Helg i Bryssel?

Jamen tusan vad jag ar gnallig nu da! Ska till Bryssel over helgen och jag bara vill inte. Forra helgen blev inte sarskilt avslappnad och nu vill jag bara hanga lite. Ta en promenad. Se en dvd. Slappa lite. Igar var jag ute pa middag, ikvall ar det jobbdrinkar, imorgon middag & drinkar och sen upp tidigt, tidigt for att aka till Bryssel over lordag-sondag. Vet inte om jag kan overtyga J om att skippa det hela. Just nu forlorar jag gladeligen hela depositionen bara jag slipper. Grejen ar den att vi inte ska ta taget (som tar 2 timmar) utan aka buss och farja vilket tar 7 timmar. Det hela ar en social jobb grej for J och det kandes som en kul ide for tva manader sedan. Nu kanns det mindre rolig aven om vi ska pa julmarknad och ata god mat. Samtidigt vill jag inte vara sa har anti...

Tuesday gloom

Ok, forst till det allra mest triviala och ointressanta - har nu gatt in i stadium tre av min forkylning och hostade halva natten igenom. Hur snabbt kan den har forkylningen klaras av? Finns det potential for starta betting verksamhet?

Kanner mig sa trist och uschlig. Igar var jag bara neg och depp. Jobbangest molnet hanger kvar och jag vill helst bara stitta med en filt over mig och lasa min bok. Vill fixa naglarna, klippa haret och fixa slingor. J ar hemma och ar "sjuk". Kanns fint att ha honom hemma med mig idag. Far ata lunch ihop.

Kompositoren till the soundtrack of my teenage years, Mauro Socco, har tydligen bade blivit pappa och borjat blogga. Och det kandes inte ett dugg intressant. Att Philip Teirs blogg hade ateruppstatt redan for ett ar sedan upptackte jag dock inte forran for nan vecka sedan och det gjorde mig alldeles sprillans glad!

Jo, och sa ar pengarna for det dar fatala DVD inkopet pavag tillbaka till mig. Alltid nagot.