hemma igen

Hade en fantastisk helg med S i New York. Vi promenerade och promenerade. Drack kaffe och at lunch. Var till the Met och till Neue Galerie (och sag en valdigt fin Klimt utallning). Och det var middagar och drinkar och shopping och pedikyr och massor, massor, massor av prat och skratt. Men den har gangen kandes inte New York som "hemma". Det var fint och kul och jag hittar fortfarande men den gick inte rakt in i hjartat. Och det var kallt. Mycket kallare an jag hade forvantat mig, och Marit Bergmans "I miss you" var standigt pa mina lappar ("New York's so much colder than I thought...")

Var pa ett seminarium igar och var tvungen att satta pa mig kostym och skor med klack och stryka en skjorta. Det hander inte sa ofta och tur ar val det for jag gillar det verkligen inte. Jag hade i alla fall inte kjol pa mig fa da skulle jag behovt ha nylonstrumpbyxor. Nylonstrumpbyxor ar doden. Eller i allafall j-v obekvamt.
Sa dar var jag, uppkladd och business-like, pa vag till seminariet och stannar till vid Nero's for att kopa en kopp kaffe. For att 5 minuter senare spilla kaffet over mig sjalv. Lyckligtvis kom det bara pa trenchen, som kan tvattas, och inte pa min vita, nystrukna skjorta. Jag har svart nog att forsoka se avslappnad ut i kostym. Med stor kaffeflack pa brostet skulle det vara annu svarare.