Jag hjarta London

Igar kvall hade jag en av mina intensiva London upplevelser, da jag kanner att jo, just nu ar jag har. Bara har. Och det har ar min stad och jag kanner den sa val.
Gick langs South Bank och det var en strimma av ljus langs horizonten och manniskosiluetterna rorde sig i motljus over broarna. Mina klick-klack klackar mot asfalten. Och jag passerar turister med ryggsackar pa magen och ikladda bylsiga jackor och jag duckar fram och tillbaka igenom den langsamt rorande folkmassan. Gar over Millenium Bridge med alla Londons landmarken upplysta runtomkring mig. Och jag ar sa lycklig for att jag BOR har. Jag ar inte turist, jag ar inte ute och spatserar under ett besok till staden. Det har ar jag, gaende over Millenium Bridge, med St Pauls tornande framfor mig, pa vag till en pub pa Fleet Street for att traffa vanner. En vanlig torsdagskvall, en promenad fran min lagenhet till en pub, och den bara rakar att ta mig genom centrala London.

Packa pappas kappsack

Har mentalt borjat packa infor nasta vecka. Planen ar ju att jag ska flytta i slutet av aret, sa jag bor ju forsoka fa med mig sa mycket som mojligt pa den har resan. Men vad ska jag packa? Vad kan jag packa nu som jag inte behover de narmaste sju manaderna? Vinterklader? Skidklader? Ingendera som jag nog verkligen behover i Mexico. Och svaret ar nog att allt som jag kan avvara i sju manader ar samma saker som jag kan ge till Myrorna.

Och jag vet ju inte exakt nar jag flyttar, eller om jag ens kommer att flytta (Madrid, ni vet...). Och ska jag packa ned mina fina klanningar som inte langre passar? Jag kan ju fa dem omsydda och det ar sakert billigare att fa det gjort i Mexico an i London. Men att slapa klader som inte passar runt halva jorden kanns lite som sloseri. Sa det blir kanske nagon handvaska och nagra par skor som kan avvaras till november.

Barcelona i mars

Jag hade en fantastiskt fin helg i Barcelona. Forutom brollop och drinkar med vanner sa tillat jag mig en liten resa down memory lane och tog en promenad i mina gamla kvarter och tog en kaffe pa mitt gamla bageri. Trottade ut mina fotter varje dag da jag promenerade runt halva stan. Drack mer cava an jag behovde, at utsokta tapas och fick till och med en del paella. Sag flera utstallningar, bland annat en arkitektutstallning pa Caixa Forum om Richard Rogers som jag aldrig hade hort talas om men vars byggnader jag ju sa val kanner till - Lloyd's of London, Centre Pompidou i Paris, Millenium Dome, Heathrow's Terminal 5, Barajas i Mardrid samt Leadenhall Building i London (om den nu nagonsin blir fardig). Shoppade till och med lite i de sma butikerna i Gracia.

Det var fint, det var kul men jag langtade inte tillbaka.

Saker man inte vill höra från taxichaffisen som kör hem en vid midnatt:

- Are you going to be alright, love? This is a dangerous neighbourhood.

Barcelona revisited

Jag aker till Barcelona pa torsdag och blir borta tills pa sondag. Brollop pa lordag och drinkar med vanner pa fredagen men annars inget inplanerat. En mini-break helt for mig sjalv och det kanns som en sadan otrolig lyx! Mina planer ar lite diffusa och ser ut sa har: dricka cava, promenera i Gracia, Born och langs havet, dricka kaffe, dricka cava, ata tapas, promenera, besoka nagra matmarkander. Och sa kanske jag ska ta mig till Picasso museet som jag aldrig besokte medans jag bodde i Barcelona. Borde kolla upp om det ar nagon bra utstallning i stan som jag vill se. Oh, och sa ska jag dricka cava!

Sudan

Man vet att det ar riktigt illa nar Lakare utan granser tvingas lamna ett land. FNs Security Councils protest mot Sudan for dess agerande blockerades av Kina (som alltid nar det galler Sudan), da Kina haller Sudan om ryggen sa att de kan forsatta kopa ravaror fran dem.
Sudans president al-Bashir anvader garna ordet "neo-colonialism" vilket funkade sa bra for Zimbabwes Mugabe och knappt nagon afrikansk ledare protesterar. Vastvarldens ledare ar upptagna med annat. Och vi vet alla vilka i slutandan kommer att lida av att Sudan kastar ut hjalporganisiationern.

Det ar var!

Idag har jag traningsvark.
Vansterklacken pa mina stovlar gick av pa en bar i Soho i lordagskvall. Linkade till en annan bar och linkande sen till en resturang for middag vid midnatt (fick ga pa ta for att kompsera for den icke-existerande klacken) och planen var sen att jag skulle linka till en taxi for att aka till Holborn for att sjunga karaoke fram till smatimmarna, men vid det laget var mina fotter och vader sa trotta att jag linkade till tunnelbanan istallet.

Vaknande med alldeles for mycket energi igar morse och stack ut pa en joggingrunda. Den forsta pa cirka ett ar. Och sen promerande jag och JS till Tate Modern langs Themsen, jag i mina platta ballerinas, och pa kvallen promenerade jag hem. Och det var en underbar vardag och nar jag kom hem var klockan efter sex och det var fortfarande ljust och koltrastarna sjong.
Och idag har jag traningsvark.

Working Mums

Laser en artikel om hur manga stay-at-home-mums i England nu forsoker komma tillbaka in i arbetslivet da tiderna blir karvare och deras man riskerar forlora jobben. Men artikel pratar ocksa allmant om svarigheterna att borja jobba igen efter att kvinnor har varit hemma med barnen nagra ar. Artikeln konkluderar: "...the key to keeping more women in employment, on their own terms, is more high-quality part-time jobs, and high-profile role models..." Inte ett ord om billigare och mer tillganglig barntillsyn, mojligheten for man att ta ut pappaledighet eller overhuvudtaget en jamnare uppdelning hemma sa att kvinnorna inte stupar under arbetsbordan av jobb/barn/skota hem.

Jag har en kompis som ar gravid nu och hon tror inte att hon kommer att kunna ga tillbaka till sitt jobb efter ett ars mammaledighet - hennes lon racker inte till att betala en barnflicka eller privat dagis (vet inte ens om det finns kommunala dagis i England) sa det lonar sig inte for henne att fortsatta jobba. Det gor mig lite deprimerad.

Laptop multi-personality

Jag har fatt tillbaka min laptop men det kanns som den ar personlighetsforandrad.
Det ar samma dator men den kanns, ehm, annorlunda. Med en omformatterad harddisk sa forsvann naturligtvis allt (jobbfilerna kor jag back-up pa regelbundet, sa det var inte sa mycket viktigt som forsvann, tror jag i alla fall), inklusive internetbokmarken och settings. Men trots vetskapen om detta sa kanns datorn inte som min. Det verkar langsammare, vilket jag inte forstar da alla sunkiga program som tidigare alltid spann pa i bakgrunden ju har for blivit raderade. Och vi 'connectar' inte som tidigare. Tror det kommer att ta lite tid att lara kanna varandra igen.

Moder Svea

Igar hade jag 'a moment of enlightment'. Det gick helt enkelt upp en Liljeholmare. En av de stunder da man inser att det man har haft all fakta till hand hela tiden men aldrig lyckats sammanbinda punkterna, man har pa nagot satt lyckats missa det uppenbara. Och det far en att kanna sig bade upplyst och som en komplett idiot pa samma gang. Ni vet kanslan...

R fragade mig om bakgrunden till namnet 'Sverige' och jag borjade babbla om 'Svea Rike' men var 'Svea' kom ifran visste jag inte. Sa jag kollade runt pa Internet (det tog faktiskt inte sarskilt lang tid) och insag att naturligtvis, 'svear' var namet pa invanarna i vara trakter (Svealand). Och sen kommer det, detta som jag trots mina danskakunskaper lyckats missa. Att ju 'Sverige' ar 'Svearike' PA DANSKA! Visst, jag vet, da kring 1000 - 1200-talet var det nog ganska liten skillnad pa danska och svenska (och norska fanns val knappt), men just detta att jag aldrig har sett ordet 'rige' i vart lands namn fick mig att bli lite dallrig i benen.

M som i Mexico eller M som i Madrid?

Precis som Lisa sa funderar jag standigt pa nya, spannande platser att bo pa. Och just som jag nu verkligen har borjat sikta in mig pa att flytta till Mexico i slutet av aret, sa har mojligheten att flytta till Madrid uppenbarat sig. Hmm, Madrid? Jag har bott i Bilbao och Barcelona under kortare perioder men aldrig ens varit till Madrid. Jag har egentligen aldrig varit till Spanien heller. Baskien och Katalonien ar ju som vi vet, inte det riktiga Spanien. Men Madrid later ju valdigt spannade. Och det ar Europa. Och jag kanner lite folk dar (eh, tva).
Ja, ja. Det lutar i allafall fortfarande mest at Mexico, men jag tillater mig lite dagdrommeri om Madrid under tiden.

Ibland krockar det

...ens sjalvbild och ens verkliga agerande.
Pappa satte mig ned idag och ville prata lite allvar. "Na, hur hade ni tankt det da? Hur ska ni fixa det har?" Och det kanns ju lite lustigt nar man ar over trettio och det var *raknar pa fingrarna* nio ar sedan man slutade plugga och blir utfragad av sin foralder hur man hade tankt att lagga upp sin karriar och sitt familjeliv. Det kanns liksom som det skulle vara mer tvartom, att jag skulle stega in med ett brett, sjalvsakert smil och saga "Nu ar det sa har, serro!"
Sa jag ler lite for mig sjalv och tankar att "de ar val for sott att han oroar sig och vill ge mig rad". Men saken ar ju det att jag bara har nagot slags diffust koncept om hur vi ska ha det och min planering stracker sig bara in till tredje kvartalet i ar. Och ur min mun kommer harranger som far mig att lata som jag vore atminstane 10 ar yngre och sannerligen skulle behova lite faderlig vagledning: "Jo, assa, vi far ju se hur det blir. Men krisen och sa ar det ju riktigt svart just nu.... Men sa smaningom... Alltsa, jo, tja, jag vet inte riktigt."

Kom tillbaka, allt ar forlatet!

Min ena laptop la av mitt i leken igar morse. Allt jag far upp nu ar en skarm bild som meddelar att jag kan forsoka reparera skadan om jag satter in Windows installations CD-ROM:en. Den CD har jag ju hemma i London sa just nu kan jag inte gora sa mycket at det. Men jag ar ratt saker att om jag ominstallerar Windows sa kommer allt jag har pa den datorn att forsvinna.
Jobbfilerna korde jag en back-up pa for tre veckor sedan, vilket val ar tva veckor langre an jag borde ha vantat men sakert tva manader mindre an det ibland kan ga mellan mina back-uper. Och jag rensade alla personliga filer fran den datorn fore jul. Sa att jag har inte sa mycket att grata over, egentligen. Men mitt hjarta svider. Min lilla silvriga baby verkar doende. :(

Stockholmshelg

Vekling

Det ar bara att konstatera, mina ar som utlandsvensk har gjort mig till en vekling. Ar i Stockholm och allt sedan jag landade i torsdags har jag gnallt over hur kallt det ar. Naturligtvis ar jag inte ratt kladd. Flera personer som jag pratade med forra vecka sa att det var sa "varlikt" i Stockholm. Sa jag tog inte med skidjackan (mitt varmaste plagg) eller timberland kangorna. "Varlikt" i London i slutet av februari ar 14 grader och krokusar. "Varlikt" i Stockholm i slutet av februari ar lite smaltvatten och det faktum att man far se dagsljus pa vag till jobbet...

Sa i lanade klader har jag travat runt i Stockholm och visst ar det fint nar solen skiner. Men det ar sa kallt! Spenderade en halvtimme pa en lekplats med min kompis och hennes barn och var tvungen att ga hem fore dem da jag hade forlorat kanslen i tarna i mina cowboyboots. Sen fick jag lana mammas allvaderstovlar...

Tre personer fragade mig i helgen om jag inte hade tankt att flytta tillbaka och aldrig har jag kant mig sa saker pa mitt svar att nej, det finns inte en chans. Ok, jag vet, jag vet, man ska aldrig saga aldrig men tanken pa att bo har i all denna kyla (med artikel efter artikel i magasin och tidningar om att "snart vander det!" och "ge dig sjalv en varkick!" som ju visar pa ett massivt, kollektivt depressionstillstand) ger mig latt panik.