Choklad

Var och sag Willy Wonka and the Chocolate Factory igar pa IMAX bion vid Waterloo (tack till media-vannerna som bjuder med oss pa forhandsvisningar!). Inte lika stor filmduk som Cosmonova men stor nog. Som sa manga andra asscoierar jag ju Kalle och Chokladfabriken framst med Ernst-Hugo Jarregards berattarrost och jag far latta valbehagsrysningar bara jag tanker pa det. Lyckades overtala mamma att jag skulle fa nagra chokladbitar varje gang den visades pa TV. Mamma maste nog ha insett att det var nagot valdigt speciellt med det dar barnprogrammet, for annars var det en ganska hard no-candy policy hemma hos oss...
Sa infor gardagens filmvisning hade jag laddat upp med en pase Minstrels (favourit chokladen i England, tillsammans med Green & Black). Sotaste JS hade dock varit och inhandlat en rulle Marabou mjolkchoklad nagonstans vid hans jobb, sa det fanns helt klart barndomsvibbar nar filmen startade.

Finns en del att saga om filmen: jag gillade den helt klart, men det ar knappast nan barnfilm. Och sa mycket Tim Burton! Det ar nastan han som lyser starkast. Men de kunde ha gjort sa mycket mer med dagens teknik. En del av the film sets (svenska?) kandes som om det var 20 ar gammalt (framst den forsta med graset, det var lite Tellietubbies over den). Intressant med Roald Dahls berattelse ar ju att de inte ar sarskilt PC och det blir ju an tydligare pa film (sarskilt pa mega stor IMAX duk!). Feta tyska pojkar, liksom...