Jag forstar inte varfor jag blir pa snudd av aggressiv nar folk borjar prata om hur mycket de alskar Rio. Senaste det hande var i sondags pa en lunch da jag traffade en chilensk kille som hade rest runt i Brasilien. Och naturligtvis alskade han Rio. Ehm, sager jag, inte riktigt min smak. Jag gillar Sao Paulo battre. "Men staden ar ju sa vacker!" ubrister han, precis som sa manga fore honom. "Och folket ar sa vackert! Och stranderna ar underbara! Och barerna, och den avslappnade livsstilen!" "Kakstader" vaser jag tillbaka, "fattidom, prostitution, kriminalitet och knark. Och avslappnad my ass - de gor ingenting! Allt gar i ultrarapid. Och vet du hur mycket de dar perfekta kropparna pa Ipanema och Leblon har kostat? Allt ar fejk, allt ar yta!"
Vad jag egentligen inte gillar med Rio ar att det ar sa mycket folk. Att det ar varmt och kladdigt. Att man kan se en oljerigg fran Copacabana. Att jag alltid ar pa min vakt nar jag ar dar, med en standig radsla for att jag ska bli ranad. Jag har varit till Rio kanske sju ganger men framst under sommaren, sa jag kanske inte riktigt har en helt subjektiv syn pa stan, sarskilt som jag ogillar strander. Sa jag kanske ska ta och kopa Lisa Nilsson's
Rio-album och lyssna pa "Regn i Rio" och forsoka tanka mig ett stilla vinterregn, snarare an de tropiska skyfallen som jag har upplevt dar och tanka vackra tankar om vackra Rio de Janiero.
Ipanema, februari 2006
No comments:
Post a Comment