Paternity leave

Eftersom det poppat ut tva till knoddar inom van- och familjekretsen den senaste veckan har jag och J talat babisar. Och det var inte alls sa gulligt och upplyftande som jag hade velat. Foraldrarforsakringen i England suger namligen. Fett. Mammor har ratt till 9 manaders betald ledighet (39 veckor med olika procent av lon) men jag skulle aldrig kunna ta sa mycket ledigt pa mitt nuvarande jobb. Vi ar ett litet foretag med sma marginaler och fa anstallda. Om nan ar borta maste nagon annan fixa jobbet. Dessutom har jag som delagare plojt ned en ansenlig mangd kapital, tid och prestig i foretaget, sa det ligger liksom inte i mitt intresse att ta en lang mammaledighet, eftersom det skulle kunna aventyra foretagets finanser. Samtidigt ar pappaledigheten i England tva veckor. Tva veckor! Det ar lika lite som min machopappa tog i Sverige nar jag foddes 1976! (Ja, nu ar han inte sa macho, men jag har en kansla av att han var mycket mer macho pa 70-talet och jag vet att han tyckte att det var ratt pinsamt att behova be sin artbetsgivare om pappaledighet.) J jobbar for ett stort foretag med bra formaner och stor tygndpunkt pa life-work balance och skulle nog kunna fa ut mer via sitt jobb, kanske en manad totalt, men det ar ju anda ingenting som uppmuntrar familjebildning. Det ar sa otrattvist!

Sag att jag kan ta 3 manader ledigt. Men jag har ju formanen att jag jobbar hemmifran och skulle tex kunna fortsatta att amma i flera manader till, om barnafadern kunde vara hemma och ta huvudansvaret. Blev helt deppad nar jag insag att man inte kan dela pa foraldrarledigheten alls. Nu ligger visserligen en proposition hos regeringen for utredning om ett forslag pa forlangd pappaledighet som skulle ge mannen ratt att ta ut 26 av de 39 veckorna (med en % av lonen), ovanpa de 2 veckor som redan galler. Gar forlaget igenom skulle det trada i kraft i april 2009 eller 2010. Sa det galler att planera knoddarna...