Jag satt och tog farväl av sommarstockholm med en latte i handen utanför 7eleven på Drottninggatan i förra veckan. Solen sken och jag satt ned en stund och sa tyst hejdå. Just att det var en 7eleven latte och på turistmeckat Drottninggatan gjorde ju det hela lite banalt, men jag hade även en Bodil Malmsten bok uppslagen framför mig, vilket jag tyckte vägde upp banaliteten något. Älskar Bodil.
Jag hade sprungit runt på stan för att uträtta alla de där sista ärendena. Den där sista spurten så välkänd för alla utlandssvenskar. Vad man köper på sig den där sista dagen är lite olika. Min lista brukar innehålla ett stopp på Apoteket (L300, fotfilsytor, öronproppar), böcker och godis. Den där dagen blev det även Face Stockholm, Clas Ohlsson och Åhlens. Men sen gjorde den tidigare magsjukan sig påmind och jag kände mig svag och sjönk ned i en stol utanför 7eleven men min första kaffe på flera dagar.
Och jag tyckte att sommaren blev bra. Jag hann inte med allt jag hade planerat (plugga spanska, måla taket i sovrummen, läsa många fler böcker) men hela grejen kring myrangreppet på golplankorna i köket och planeradet av ett nytt kök tog ju upp en hel del tid. Så nöjd är jag. Det kändes helt ok att lämna Sverige nu. Att stänga till stugan och åka ut till Arlanda.
Är tillbaka i London nu. Lite grått väder och helgdag idag (fast jag jobbar). Har målat naglarna och plockat ögonbryen som en del i min transformering från den tillbakalutade stilen på landet till min London-persona. Snart åker klackarna på också!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hoppas du har det bra där i London. Låter kul att kunna ha både och. Att kunna transformera sig, berikar på något vis
Hej Erica,
visst är det en transformation. Skalar av eller skalar på. Det är ju helt olika liv man lever - på landet under sommarmånaderna och i London under resten av året. Jag skulle nog inte klara av att hålla det tempot jag gör i London om jag inte hade de där månaderna i stillhet i Roslagen under sommaren då jag blir eremit och går omkring i gummistövlar. Och samtidigt skulle jag inte kunna bo ute i stugan under höst och vinter utan att få lappsjuka...
Ville lämna en kommentar på din blogg under ett av de senaste inläggen men kunde bara hitta e-mail länken till dig och ingen kommentarsfunktion.
Det där med fettet... Jag vågar sällan prata om det för folk blir så hysteriska men jag har ätit som du gör de senaste två åren och mår superbra. Den största vinsten är nog att mat har blivit så glädjefyllt! Dricker kaffe med grädde och steker i mycket smör. Ser fram emot måltiderna på ett helt nytt sätt. (Ja, och så försvann de där "trivselkilona".) Men som sagt, detta är inget jag pratar om, om inte folk frågar mig rent ut. Fettfobin är enorm och folk blir väldigt aggressiva ibland, när man ifrågasätter något som de tar för givet. (Att fett är farligt, och att jag kommer att få en hjärtinfarkt av all bacon, smör och ägg som jag äter.)
Post a Comment