Ah, the blessings of autumn! Nu kan jag börja bära svart. Det finns inget så vilsamt men samtidigt så förbättrande som att klä sig i svart. Känner jag mig lite vissen, blek, fet eller frusen funkar det alltid att klä sig i svart. Det är så förlåtande.
I fredags, när det regnade och var grått, satte jag på mig min svarta skjortklänning som sitter åt precis där den ska, och släpper ut precis där den ska. Till det mina höga, mörklila stövlar och jag var snygg som attan. Nu ska alla färgglada, käcka plagg läggas längst bak i garderoben tills jag ska till södra halvkotet över jul. Det gråa och det svarta speglar min personlighet så mycket bättre.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment