Thursday, February 05, 2009

depp

Igar eftermiddag krisade jag lite. Vad-gor-jag-med-mitt-liv funderingar blandat med vart-ar-den-har-relationen-pa-vag och hur-ska-vi-fa-till-det, toppat med lite jobb angest... Kanske aningens battre den har morgonen men inte mycket.

Jag flyger tillbaka till London nasta vecka och sen kommer jag tillbaka hit till Mexico i april. Men hur lange orkar jag (vi?) halla pa sa? Och hur lange orkar jag kora nattpass fran Mexico?
Och det krisar sa otroligt i England och alla ar radda for att bli av med jobbet och det hela ar sa deprimerande. Samma sak har i Mexico - alla vanner pratar om tappade kunder och mojlig arbetsloshet.

3 comments:

Sara said...

Du är inte ensam... Distansförhallanden och jobbangest känner jag till. Men saker och ting brukar lösa sig, pa ett heller annat sätt.
Arbetslösheten i Frankrike är otroligt skrämmande ocksa, men det är nog samma överallt känns det som?

Marius Skogsstjärna said...

Jag vet EXAKT hur det där känns. Hoppas det blivit bättre nu...

Basilika said...

Sara & Marius: Tack! Jo, det kanns battre nu. Hade en fin helg och joda, visst kommer vi att fixa det, saker och ting kommer att losa sig.

Men jobbangesten fick sig en ny knuff imorse nar jag hittade en e-mail fran min chef som undrade om jag inte kunde flytta fram en deadline med en vecka. Sa nu slits jag mellan att visa hur fortraffligt palitlig och flexibel jag ar, versus att bara saga "nej, jag fixar inte det"...