Glamhelg

Hade en toppenhelg med mamma, aven om vadret blev kallare an jag hade trott. Det blev lite av en glam-helg och jag tror att mamsen hade det trevligt.
Skiackade ut henne pa egna aventyr pa fredagen och hon kom hem med en superfin kavaj och ater igen kan jag bara konstatera att min mor har en bra mer "ärtig" kladstil an vad jag har. Inspirerad av henne satte jag dock pa mig min svarta kjol med mycket vidd och smal midja och tyllunderkjol nar vi skulle ivag pa London premiaren av "The Bitter Tears of Petra von Kant". Operan ar en adaption av Fassbinders pjas och film (har inte sett nagondera) och den var verkligen bra. Jag alskade dekoren!
Innan vi gick til the ENO, sa motte vi upp med JS for en drink i baren pa the National Portrait Gallery. Fin utsikt och mycket trevlig bar.

Pa lordagsmorgonen tog vi det valdigt lugnt. Tog med mig mamma till bargeriet och kopte underbara croissants och morkt brod och sa smaningom tog vi oss in till stan. Gick runt i Marylebone (mamma har ju varit i London forut sa sa mycket sightseeing behovs inte langre), fikade med S och sen gick vi ned mot South Bank. Skulle titta pa the Thames Festival som pagick i helgen men det var sa otroligt mycket manniskor att vi istallet tog en sidogata och promenerade till Tate Modern. Dar tog vi en kaffe innan vi gick och sag Frida Kalho utstallningen som nu pagar dar.
Vi ar ju bada stora fantaster av Kahlo och har last atskilda biografier om konstnarinnan och nar jag bodde i Meixco och mamma kom och halsade pa sa var vi till Casa Azul.
For mig var det andra gangen jag sag utstallningen (JS har redan varit dar 4 ggr med olika besokare) och det lar nog bli mist en visit till innan den stanger i borjan av oktober. JS ar ju Tate medlem sa vi kan ga hur manga ganger som helst.

Efter utstallningen fortsatte vi det latinamerikanska temat och gick och at middag pa en Peruansk krog. Dar utspelade sig ett drama vid bordet brevid som vi skamlost lyssnade pa och jag och JS sitter nu och slipar pa en pjas alternativt kortfilm om vara bordsgrannar.

Pa sondagen tog jag och mamma en langpromenad i Wimbledon Common och sen at vi en sedvanlig lunch pa Wagamama. Foljde med henne till Hethrow igar, sa det blev nastan 3 timmar pa tunnelbanan for mig. Nar jag kom hem holl JS pa och laga middag och han och John gick hyrde "Life Aquatic" som jag gillade. Fast de forstod inte Jaques Cousteau hyllningen/paraodin.