Karnival

Det ar annorlunda med jobbet jag har nu. Har inte tillstymmelse till post-holiday blues. Tvartom var jag sa glad att komma tillbaka till Sao Paulo igar eftermiddag och kunna jobba nagra timmar. Borjade nastan grata nar vi stod pa busstationen i Paraty i forrgar och insag att de forsta direktbussarna var fullbokade och att vi inte skulle kunna vara hemma forran vid tio pa kvallen. Overvagde att ta forsta morgonbussen upp tillbaka till Rio istallet och flyga darifran, men vi insag att med lite trixande skulle vi kunna ta oss hem till Sao Paulo. Efter tva bussbyten var vi tillbaka hemma i lagenheten igar vid tre pa eftermiddagen.

Det ar bara att konstatera att jag inte ar nan beach-brud. Jag ogillar sand, hog luftfuktighet och det kladdiga kanslan av intorkat saltvatten pa huden. Tycker att det ar kul att bada i havet men sen vill jag skolja av mig och satta mig i skuggan. Just darfor var Ilha Grande toppen. On ar valdigt vacker och har en uppsjo av vandringsleder. Sa jag och JS vandrade under tva dagar. Over berg och genom regnskog (vi sag apor!). Vi badade i vattenfall, naturkligt skapade bassanger (fran backar) och vid vackra strander. Jag glomde att ta med mig mina vandringssandaler sa jag kopte ett par "hiking havianas", vilket ar brasilianska flip-flops med en extra rem over halen. Inte helt idealiskt kanske men det fungerade bra da jag kunde vada med dem pa. Nu har jag dock ett par blaffiga sprukna blasor pa vardera fot.

Kunde ocksa konstatera att jag inte skulle kunna bo i Rio. Det ar for varmt och for mycket turister. Sao Paulo har knappt nagra turister alls och darmed fa ficktjuvar eller folk som forsoker rana dig pa nagra fa reais. I Rio kom en kille pa kanske 10 ar upp till mig pa gatan och viskade att jag skulle ge honom mina pengar da han hade en pistol i fickan och att jag inte skulle ropa pa polisen. Det var mitt pa dagen, pa en av de mest folkrika gatorna i Copacabana. Killen hade knappast en pistol i fickan. Vad som oroade mig mer var sprejburken han holl i handen och som han latt kunde spreja mig i ogonen med. Jag tog anda risken att boja mig ned nagot och saga att jag trodde att det var en valdigt dalig ide, sen gick jag raskt darifran. Men jag kunde aldrig riktit slappna av i Rio, hela tiden koncentrerad pa vilka som fanns runt mig. Och all fattigdom blir sa synlig i Rio. Gangen med barn, prostitutionen, tiggarna, the con artists. Allt det finns ju har i Sao Paulo ocksa, det ar bara inte lika synligt fran dar vi bor. Har i Moema promenerar jag sakert omkring vid midnatt. Langs Copacabana vandrar jag spant och med flackande blick, aven om det ar massor med manniskor i rorelse runtomkring.

Karnivalen var dock en upplevelse och jag tror sakert att vi kommer att gora det igen. Det var precis sa som jag forvantade mig - lite galet, mycket farggrant, svettigt och mycket trummor. Var utanfor Sambadromen och sag alla kostymer och flottar, vilket var alldeles fantastiskt och tacky pa samma gang. Var aven pa ett par kvarterskarnivaler kring Copacabana och Ipanema och sjong och dansade. Ont i fotterna fick jag men det var det vart.