Igar kvall hade jag en av mina intensiva London upplevelser, da jag kanner att jo, just nu ar jag har. Bara har. Och det har ar min stad och jag kanner den sa val.
Gick langs South Bank och det var en strimma av ljus langs horizonten och manniskosiluetterna rorde sig i motljus over broarna. Mina klick-klack klackar mot asfalten. Och jag passerar turister med ryggsackar pa magen och ikladda bylsiga jackor och jag duckar fram och tillbaka igenom den langsamt rorande folkmassan. Gar over Millenium Bridge med alla Londons landmarken upplysta runtomkring mig. Och jag ar sa lycklig for att jag BOR har. Jag ar inte turist, jag ar inte ute och spatserar under ett besok till staden. Det har ar jag, gaende over Millenium Bridge, med St Pauls tornande framfor mig, pa vag till en pub pa Fleet Street for att traffa vanner. En vanlig torsdagskvall, en promenad fran min lagenhet till en pub, och den bara rakar att ta mig genom centrala London.
Friday, March 27, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Vilken härlig känsla... Fast det låter ändå lite bitterljuvt på något vis!
Jo, jag haller ju pa att mentalt forbereda mig for att flytta harifran. Och det kanns lite svart ibland.
Post a Comment