Lite blekare, lite svagare, lite lättare

Det är så märkligt när man stiger utanför ytterdörren efter ett och ett halvt dygns magsjuka och inser att livet har pågått precis som vanligt ute i den stora världen, bakom de fördragna gardinerna när man legat och vridit sig i magsmärtor i sängen och utanför badrums väggarna när man legat och svettats på golvet efter ännu en kräkattack. Man tror liksom att livet skulle ha stannat till, eller i alla fall slagit ned på takten, i någon slags gest av sympati.