London Mon Amour

Det var aldrig tal om kärlek vid första ögonkastet. Tvärtom. Den första introduktionen alldeles i början av 90-talet lämande inga större intryck och den påtvingade samvaron nästan tio år senare skapade ömsesidig motbjudan - jag tycker inte om dig och du tycker inte om mig och låt oss se till att vi håller oss ifrån varandra!

Det var därför med motvilja som jag återkom 2003. Det kändes som om jag inte hade några andra val och såg det hela som en strategi att ta mig mot bättre och större mål i framtiden. Ärligt talet så kom jag tillbaka endast med intentionen att snart försvinna igen. Du skulle vara min språngbräda mot allt det där andra som jag drömde om. Jag skulle endast utnyttjade dig och dumpa dig så snart jag hittat något bättre och roligare. Ochh jag tror att du var väl medveten om mina dukla ententioner. Två år max, löd mantrat.

Och du försökte verkligen inte vinna mig över. De där första, gråa månaderna av 2003 då jag arbetslös och bostandlös surfarde runt på vänners soffor eller tillfälligt tomma sängar, och satt på internetcafeer och letade jobb - det var aldrig något rosenskimmrande över det hela. Det var hårt jobb och mycket uppgivenhelt. Men någonstans där så började jag verkligen önska att jag hittade ett jobb. Så att jag kunde stanna. Så att jag kunde få ta del av allt det du hade att erbjuda. Och till försommaren hade jag både roligt jobb och bostad, och Den Stora Kärleken satte in. Det var omtumlande, storartad, can't-live-without-you kind of love. Vi var fruktansvärt förälskade och det mesta var rosenskimmrande. Jag föll så handlöst och det var så underbart att få göra det. "Love like you never been hurt before" var sannerligen mitt motto och jag kände verkligen att du aldrig kunde göra mig orätt.

Allt eftersom tiden gick så mognade kärleken. Jag kunde återigen se dina fel och skavanker, men de varken irriterade eller upprörde mig på det sättet det tidigare gjort. Jag accepterade dem som en del av din personlighet. Vi hade några duster men tog oss alltid igenom dem. Och det var inte pga något som du hade gjort som jag bröt upp en första gång, där på hösten 2005. Det var mest lockelsen av någonting nytt, någonting annat, någonting glittrigt och spännande som fick mig att gå. Möjligheten att uppfylla en gammal dröm. Och valet att lämna dig då har jag aldrig ångrat. Det gav mig tillfälle att uppleva underbara äventyr och pröva på nya saker. Och jag kände det aldrig som jag svek dig. Vår kärlek och förståelse för varandra var så stark att jag kunde tillåtas sådana här utsvävningar. Och jag visste att du alltid skulle finnas där för mig.

Och så kom jag ju tillbaka drygt ett år senare. Av helt fri vilja, trots andra lockade möjligheter, så kom jag tillbaka. Och du välkommnade mig med öppna armar och slöt mig till din barm och jag kände mig så trygg och så glad. Och sen fortsatte vi att leva tillsammans igen. Efter ett moget val att göra det, i ett moget förhållade där igen av oss behövde bevisa något längre men där det fortfarande fanns studer av eufori.

Så när jag går nu är det inte utan att mitt hjärta svider. Du har funnits där för mig under så många år. I din skugga och med din hjälp har jag kunnat växa, upptäcka mig själv. Du har både givit mig utrymme att utvecklas samtidigt som du har fångat upp mig när jag fallit. Du har uppmuntrat mig och tröstat. Puffat mig framåt och visat mig nya vägar. Och när jag nu packar ihop och går, så är det som en starkare, vuxnare människa och jag vet att det är mycket tack vare dig. Och du ska veta att du inte har gjort något fel, det är jag som återigen måste söka nya äventyr. It's not you, it's me.

Söndag i sängen

Idag skulle jag ha jobbat en massa, städat, röjt och packat.
Istället har jag legat i sängen hela dagen och gnytt pga en allt för övermäktig baksmälla.

GP oktober 2009

"För Maria Evertsson var det viktigt att veta i förväg att det var en tjej som var på väg. Barnrummet skulle vara inrett och klart – för att välkomna en liten flicka." "Om jag hade väntat en pojke hade jag nog inrett rummet i blått, rött och vitt. Och jag hade troligtvis inte målat om skåpet, funderar hon."

"Jonatan Bergman och Jonna Kauro gjorde precis tvärtom när de planerade var den nya babyn skulle bo. De valde en grön färg på väggarna så att den skulle funka oavsett vilket kön det var på barnet. - Vi tänkte att grönt var en neutral färg, berättar Jonatan som ägnade sin semester förra året åt att tapetsera och måla om i dottern Leijas rum." "Det var först efteråt som jag tänkte på att det var blommor och att det kanske inte hade funkat om det varit en pojke, säger Jonna tveksamt."

Allt för konsten...

David Letterman berättar att han har varit otrogen (fler gånger) och publiken skrattar och applåderar.
Roman Polanski har blivit arresterad för att ha drogat och våldtagit en 13-åringen och Hollywood protesterar högljutt.

Alla dessa städer, alla dessa länder

När ska jag bo i Frankrike? När ska jag besöka Marocco igen? Och Istanbul, som jag blev så kär i 2006. När kommer jag dit? Och när kommer jag åter till mitt ständigt återkommande Sao Paulo? Staden jag har besökt och bott i i så många olika omgångar. När kommer jag att boka in nästa flygbiljett? Och hur var det nu med Italien? Och så hade jag någon galen ide om att köpa hus i Costa Rica.

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Vill ha vs. behöver

Duktiga och intelligenta Tanja skrev en bra inlägg om det här med att välja levnadsstandard och när folk pratar om att det inte längre går att leva en hel familj på en lön så har man liksom glömt bort att man bodde mycket trängre på 50-talet, inte flög utomlands eller gick på krogen.

Jag kan ibland tycka att det är så skönt att inte spendera pengar. Just nu är jag inne i något av en icke-konsumptions period (lägg gärna in ett hånskratt här, då jag i helgen köpte tre ta-med kaffe, betalade en tandläkaräkning på 1500 pund, satt och pimplade vin på uteservering med vänner och åt trerätters middag på resturang) då jag inte kan handla några kläder eller saker genom att jag måste få ned alla mina ägodelar i några resväskor nästa månad när jag flyttar.

Ibland får jag även regelrätt ångest av att spendera pengar. Jag har pengar och kan mycket väl ta större utgifter en del månader, men många gånger tycker jag att ångesten att separeras från pengarna inte är värt vad jag får för köpet. Särskilt nu när jag är på väg till Mexico och lätt kan tänka hur mycket längre 100 pund räcker där.

Förr-förra veckan sa jag bara blankt nej. En kompis som har flyttat till Australien var på besök i London och drog ihop ett gäng för att träffas för middag. Vi skulle äta tapas. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Resturangen var fullbokad och sen var vi plötsligt inbokade på någon resturang i Mayfair där den billigaste huvudrätten gick på £26. Jag tog en macka på språng på väg dit och sen drack jag bara vin under middagen. Folk var lite förbryllade och frågade varför jag inte åt men på mitt allra soligaste humör förklarade jag bara att det låg lite utanför min budget. Visst, jag kunde mycket väl ha haft råd med den måltiden, men jag ville bara inte spendera de pengarna.

Monday, Monday

Idag, av någon anledning, skulle jag vilja sätta på mig kostymen och åka in till ett kontor och sitta i ett öppet kontorslandskap och knattra på datorn. Det är inte en önskan jag känner av särskilt ofta, men nu på morgonen har jag plötsligt ett behov av att finnas i ett annat fysiskt sammanhang, att ha någon annan som dikterar min arbetsdag. Sitta under starka lysrör och vara effektiv och småprata med någon vid sidan om.

Dagens...

Jag härmar Försök att inte se så snygg ut med en Dagens-lista:

DAGENS VILL HA: Inredningsarkitekt som kan åka ut till sommarstugan och välja väggfärg till köket. Vem visste att det fanns så många nyanser av vitt?!
DAGENS KLÄDSEL: Linne och trasiga, underbara jeans
DAGENS SMINK: Gårdagens, lite nedhalkad
DAGENS FRISYR: Floppy
DAGENS HÄNDELSE: Att brittiske centralbankschefen inte insiterade på ytterligare stimulans åtgärder, alt. att jag har lyckats boka in middag i helgen med tre ofantligt upptagna och ständigt resande vänner. Att vi alla är i London samtidigt är ett litet mirakel i sig.
DAGENS LÅT: Morgon hälsning från R
DAGENS PLANER: Nada!
DAGENS SAKNAD: R
DAGENS DUMMASTE: Grannes katt som använder min balkong som sin kattlåda. (Fast snarare, dagens dummaste: grannen som inte gör någonting åt det!)
DAGENS SJUKA: Att jag vaknade tre i natt och inte kunde somna om.
DAGENS DROG: Kaffe och Toblerone
DAGENS ROLIGASTE: Trams-chattande med kollegan
DAGENS KÖP: Ett misslyckat försöka att ordna adressänding över Royal Mails hemsida
DAGENS GODIS: Toblerone
DAGENS HUMÖR: Glatt!
DAGENS ORD: "Recovery"

Kaffet finns överallt

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.

Dag 5 utan kaffe

Dag 5 och jag tänker på kaffe hela tiden. Jag har aldrig trott att jag hade en sådan obsession med drycken. Det är ju ändå mest te jag dricker. Ibland går det dagar, ibland veckor, utan att jag dricker kaffe. Men nu, när förbud råder, kan jag inte tänka på annat. Och det är inte koffinet jag saknar. Känner ingen abstinsens på det sättet, skulle gärna velat ta en kopp decaf dock. Har funderat på att dricka en mycket svag, kall decaf latte med sugrör (för att inte fläcka tänderna!). De är de slags tankar som har upptagit mig de senaste dagarna.

Vad jag saknar är detta - den starka, gräddiga smaken. Kaffe med mjölk, kaffe med grädde. Varmt, runt, krämigt, smakrikt. En lisa för en mängd åkommor. En liten pause fylld av omsorg, mjukhet och inspiration.

Dag 1 utan kaffe

Igår var jag och gjorde en tandbekning hos tandläkaren. För så fåfängd är jag.
Fint blev det, även om det tog rätt lång tid, och förhållningsordern lyder: Inget kaffe eller svart te på 5 dagar. Och sen en lista på en massa andra drycker och livsmedel som jag ändå inte intar särskilt ofta att 5 dagars avhållelseperiod ens skulle märkas. Men kaffet! Och teet...

Särskilt hårt kändes det då denna första dag innebar en 5.45 jobb start på morgonen, följt av ett telefonsamtal till min bank om att jag minsan inte hade internetshoppat på kvällen den 1 augusti. (För då var jag på Ledin konsert! Det sista nämde jag dock inte för HSBC´s vänliga call centre i Bangalore.) Det svaga pepparmints te som jag bryggde gjorde inte susen...

Hej då Stockholm, hello London

Jag satt och tog farväl av sommarstockholm med en latte i handen utanför 7eleven på Drottninggatan i förra veckan. Solen sken och jag satt ned en stund och sa tyst hejdå. Just att det var en 7eleven latte och på turistmeckat Drottninggatan gjorde ju det hela lite banalt, men jag hade även en Bodil Malmsten bok uppslagen framför mig, vilket jag tyckte vägde upp banaliteten något. Älskar Bodil.

Jag hade sprungit runt på stan för att uträtta alla de där sista ärendena. Den där sista spurten så välkänd för alla utlandssvenskar. Vad man köper på sig den där sista dagen är lite olika. Min lista brukar innehålla ett stopp på Apoteket (L300, fotfilsytor, öronproppar), böcker och godis. Den där dagen blev det även Face Stockholm, Clas Ohlsson och Åhlens. Men sen gjorde den tidigare magsjukan sig påmind och jag kände mig svag och sjönk ned i en stol utanför 7eleven men min första kaffe på flera dagar.

Och jag tyckte att sommaren blev bra. Jag hann inte med allt jag hade planerat (plugga spanska, måla taket i sovrummen, läsa många fler böcker) men hela grejen kring myrangreppet på golplankorna i köket och planeradet av ett nytt kök tog ju upp en hel del tid. Så nöjd är jag. Det kändes helt ok att lämna Sverige nu. Att stänga till stugan och åka ut till Arlanda.

Är tillbaka i London nu. Lite grått väder och helgdag idag (fast jag jobbar). Har målat naglarna och plockat ögonbryen som en del i min transformering från den tillbakalutade stilen på landet till min London-persona. Snart åker klackarna på också!

Lite blekare, lite svagare, lite lättare

Det är så märkligt när man stiger utanför ytterdörren efter ett och ett halvt dygns magsjuka och inser att livet har pågått precis som vanligt ute i den stora världen, bakom de fördragna gardinerna när man legat och vridit sig i magsmärtor i sängen och utanför badrums väggarna när man legat och svettats på golvet efter ännu en kräkattack. Man tror liksom att livet skulle ha stannat till, eller i alla fall slagit ned på takten, i någon slags gest av sympati.

Ny rosa lapp

Jag har fått mitt nya körkort och jag gillar det inte. Förutom att det känns plastigt så ser jag inge bra ut på kortet. På mitt tidigare körkortskort sågs jag i halvprofil med ett skälmskt leende. Fotot var tagit i en studio och jag hade läppstift och var snyggt sminkad för att riktigt få till det på det svartvita fotot på den lilla rosa lappen.

Sommarens foto var tagen i fotoautomaten på Rådmansgatans tunnelbanestation, vid tio en torsdagkväll efter att jag hade varit ute med bror. Jag var grymt trött och spärrade upp ögonen i ett försök att se pigg ut (failure). Det började regna så jag fick springa sitsa biten och mitt hår ligger blött och fett mot huvudet och jag kämpade med att torka bort den maskaran som hade runnit ned under ögat.

Nåja, nu matchar mitt körkort i alla fall mitt passfoto som jag tog förra sommaren när jag hade slutat sova och gått ned en massa i vikt och hade ångest. Fint att ha lite symetri i det där...

Årstidsväxling

Igår morse när jag steg ut var det en ny kyla i luften. Den finns där än idag. Jag tror att det håller på att bli höst.

Pour myself a cup of ambition

En kopp som jag behöll när vi tömde mina morföräldrars hus förra sommaren

Ge mig mer sommarledigt!

Idag är jag måndags-anti. Lite tvär och irriterad. Vill Inte Jobba.
Hade en sådan fantastiskt fin helg. Bad, besök av föräldrarna, tur till Norrtälje, lite husmålning, mycket bokläsning, god mat och flera promenader. Vill ha mer av det. Mer av alltihopa.
Semester blir det dock först i november. Känns långt tills dess.

Norrtälje

Present jag fick i helgen

Mamma, är lik sin mamma...

Idag har jag legat på alla fyra och skurat altanen. Kände väldig solidaritet med alla kvinnor före mig som har fått "skurknän"...

Nu ar man gammal och konservativ

Nu var det ju ett bra tag sen jag var tonaring, men ar det numera helt vedertaget att det ar ok att sova over hos pojkvan/flickvan nar man ar 15 (som det har svaret fran en "tonarsexpert" gor gallande)??? Jag hade sjalv inte ens sex nar jag var 15 och fick inte sova over hos min pojkvan ens nar jag var 18. (Eller jo, det fick jag, men jag placerades i hans lillasysters rum da det var underforstatt att hon skulle svallra om jag smog ut under natten.)

Klart att man hade sex anda under gymnasietiden, men att sova over hos sin flickvan/pojkvan var ett stort no-no. Det skulle liksom vara allt for oppet demonstrerande av vad som pagick. Sant skottes i smyg, det har utspelade sig ju trots allt i det relativt konservativa Mexico. (Pa stenaldern i borjan av 90-talet.)

Men det har med att "vi kan ha sex anda om vi vill"-argumentet biter inte pa mig. Jo, det kan val ingen foralder hindra barnen ifran, men att tillata sleep-overs ar ju anda att visa att man tycker att det ar ok, att man subventionerar att knappt byxmyndiga ungdomar har regebundet sex. Jag tycker pa nagot satt att tillata unga ungdomar att cemetera sin relation pa det viset, ar att lata dem ge sig ut pa djupare vatten an de kanske klarar av. En femtonaring ar ju fortfarande i mangt och mycket ett barn. Man ar omyndig och foraldrarna har ratt att satta regler och forordningar. Att saga nej till att det sovs overs hos nagon, pojkvan/flickvan/van, ar inte att kranka barnet integritet, det gors ju for att man vill skydda sitt barn.