Idas sommarvisa

Sverige valkomnade mig med vad som nog maste likna en parodi av svensk somma - kan rapsflaten varkligen vara sa gula, himlen sa bla och korna se sa valmaende ut i hagarna? Asfalten lyste ljus i solskenet och det luktade sommar bara jag steg av planet i Vasteras igar (Ryanairs version av "Stockholm"). Akte till Stockholm och dumpade mina vaskor, ut till fororten for att lana styvmors bil och sen korde jag ut till sommarstugan och sjon.

Badade flera ganger idag och nu ar haret sa dar mjukt som bara sjovatten kan gora det. Har cyklat pa grusvagar och vaknat till fagelkvitter. Tanker att nanstans ar det natt barn pa nagra ar som kommer att ha kvar dessa sommardagar som ett evigt minne av perfekt barndomssommar. Nanstans springer ett barn omkring och kommer att minnas just detta - timotej som kittnar mot benen, sanden mellan fingrarna vid strandkanten, glassen som rinner och andlosa dagar av solsken. Och om tjugo ar, nar barnet har vuxit upp och inte langre kan urskilja en barndomssommar fran en annan, sa kommer han eller hon en dag kanna en doft eller en varm vind mot bar hud och plotsligt minnas kanslan av sommar som liten, och det han eller hon kommer att minnas ar just dessa dagar. Imorgon kommer att vara nagons bild av perfekt sommar.