Kliar

En och en halv vecka i Sverige och jag har borjat bli riktigt prickig vid det har laget. Det ar myggbettssasong, vilket for mig mest upplevs som en farsot da betten allt som oftast svullnar upp till nagot som mest kan liknas vid bolder. (Om jag inte tar allerigemedicin dvs, da kliar de inte sa infernalist och det ser mer ut som om jag har massling.)
Myggorna alskar mig. Som jamforelse kan jag beratta att nar vi kom tillbaka fran Ilha do Mel i julas sa hade JS tre myggbett pa hela kroppen. Jag hade 32, bara pa benen. Jag kan riktigt hora hur de ropar till varandra nar det fatt upp vittringen pa mig "Horrni tjejer [alla blodsugande myggor ar val honor?], har finns det en riktig lackerbit!" Jag har tre stjarnor i myggornas Michelin guide. En ambulerade gourmet resturang. Och det bjuder jag pa, skulle jag vilja saga. Men sa i h-e heller! Lamna mitt blod ifred! Det finns ganger da jag helt serios funderar pa att borja roka da det ju verkar vara ett effektivt satt att halla de sma vampyrerna stangen. Istallet sitter jag pa verandan i sommarstugan insvept i ett standigt moln av rykande myggspiraler, som en annan yogi.