Sí, hablamos español

Nar jag var pa vag upp till Halsingland forra fredagen slog det mig plotsligt att jag faktiskt kommer att flytta till Spanien om drygt en manad (eller, tja, Katalonien). Har inte riktigt funderat pa det forran nu, har mest varit upptagen med att planera hostens USA-Central Amerika resa. Men i September ska jag alltsa packa min resvaska igen och ta mig ned till Barcelona. Bo vid Medelhavet. Hade jag faktiskt inte forvantat mig att jag skulle gora.

Sa jag tankte att jag borde fa igang spanskan igen. Har borjat lasa nagra artiklar varje dag i El Pais och pa BBCs spanska hemsida (den senare maste jag verkligen rekomendera om man vill trana upp natt sprak, de har nyheter pa det flesta sprak, bade i skift och pa radio over webben). Fast nu ar ju inte mitt problem las- eller sprakforstaelse, utan att jag drar mig for att prata. Q och hans vanner skrattar alltid at mig da jag envisas med att svara dem pa engelska fastan de alla pratar spanska. Joda, jag forstar utmarkt vad de sager men jag kan inte alls uttrycka mig lika nyanserat pa spanska som pa engleska och da foredrar jag att prata engelska da ju de alla talar perfekt engelska. Det ar annorlunda om jag talar med nan som talar samre engelska an vad jag talar spanska. Da slapper hamningarna och jag kan babbla pa (ge mig ett par ol ocksa sa lossnar det helt, min spanska blir riktigt bra med nagra droppar alkohol i kroppen).

Nar jag jobbade i Argentina pratade jag till exemple flytade. Folk pa kontoret dar jag jobbade talade valdigt lite eller ganska daligt engelska, sa jag jag pratade spanska med alla, hela dagen lang. Det ar lite trist att jag inte har hallit igang det.