Man far inte sla barn

Ok, nu ska jag sticks ut hakan lite, men ar inte det har nagot overdrivet? Jag har ju inga barn men att behova ga till psykolog fyra ganger pga att man har slagit sitt barn en enda gang (nar barnet dessutom fortsatte att braka efter att ha blivit tillsagd flera ganger) kanns liiite overdrivet. Naturligtvis ska man inte sla barn, det mar varken foraldrar eller barn bra av. Jag blev aldrig slagen som barn aven om jag minns tillfallen da jag nog fortjanade en dask i baken eller en glatch pa handen.

De flesta av mina vanner (icke-svenskar) blev som barn bestraffade fysiskt. Ofta med nagot slags tillhygge. Inte for att orsaka dem sa mycket smarta utan snarare forudmjukelsen har jag forstatt. Och aven om de tycker att just mattpiskan, linjen eller baltet inte hor hemma i modern uppfostran har de svart att forst hur det i Sverige ar forbjudet att ge en dask i baken eller dask pa handen.

For mig later det som mina morforaldrars bardom nar jag hor mina vanner fnissande disskutera vilket var deras val av bestraffningsmetod. "Barnaga" tanker jag och far associationer till My Name is Luka och min uppvaxt pa 80-talet da vi fick lara oss vara rattigheter och blev tillsagda att kontakta nan vuxen om vi blev slagna hemma. (En gang pa hogstadiet gick jag till skolskoterskan och fragde om hon kunde ge mig en varktablett. Jag hade gjort illa axeln nar jag trande aikdo kvallen innan och var tvungen att sitta igenom tva langa prov den dagen med en smartande arm och axel. Hon laxade genast upp mig over min tydligen allt for stora vilja att ta till droger for smaaktiga blessyrer och nar jag da borjade grata fragade hon "slar de dig hemma?")

Samtidigt tycker jag att skillnande ar ratt liten mellan det dar forudmjukande slaget pa fingrarna och ryckningen i armen. (Ni vet vilken jag menar, alla barnforaldrar har gjort den, den dar snärtiga kom-har-nu ryckningen nar man drar ivag barnet allt for snabbt och otaligt.) Eller ny-gamla pafund av time out/skamvran/ignorera daligt beteende? Vilket ar mest skadligt i langden?

Jag maste erkanna att jag hajjade till nar jag hemma hos J:s foraldrar sag hans syster daska till sin 2-ariga dotters hand nar hon var olydig. Det var inte hart, det kunde inte ens ha gjort ont men flickan borjade naturligtvis grata. Inte av smarta utan mer av radsla - "mamma alskar mig inte". Skulle jag sjalv daska till mitt barn pa det sattet? Jag tror inte det. Har jag haft god lust att daska till mina kusiners vilda, ouppfostrade ungar? Ja, men det ar inte min ensak. (Och det ar ju inte barnens fel att de ar helt sjovilda - deras foraldrar satter inga granser.) Det enda jag vet ar att Js systerdotter ar en underbar unge men massor av sjalvtillit och gladje. Hon ar nyfiken och har massor av upptackargladje men hon ar valuppfostrad. Inte sa att hon sager tack och please (vilket hon visserligen gor, det far de lara sig pa dagis) men pa ett satt sa att hon inte ar farlig for sig sjalv eller omgivningen. Det ar likadant med alla hans syskonbarn. De ar roliga, harliga ungar att umgas med. Tackvare eller trots mild fysisk bestraffning?

Usch

Har lyckats stappla upp till datorn efter att ha varit helt dackad i magsjuka sedan sondag kvall. Inte roligt, inte trevligt. Fortfarande lite svag och delicate, har fatt i mig en rostmacka de senaste 36 timmarna.

J kom hem fran jobbet redan vid fyra igar eftermiddag med huvudvark och ont i lederna. Sa dar lag vi sida vid sida i sangen och sov under sena aftermiddagen och tidiga kvallen.

Eugenia

Fick brev fran Skatteverket idag att mitt namn nu officiellt har andrats. Mitt tilltalsnamn ar nu mitt forsta namn medans mitt tidigare forsta namn har blivit mellannamn. Och sa har jag lagt till Eugenia, efter mammas farmor. Sa fint!

Sa nu ska jag "bara" fixa nytt pass, nytt korkort och skicka in andringen till alla engelska myndigheter och foretag som tidigare har triskats pga att mitt tilltalsnamn inte passar ihop med mitt forsta namn.

Och sa ska jag tillagga att det ar var nu. Inte for att det var 17 grader varmt igar utan for att jag har nyst konstant de senaste tre dagarna. Prosit!

Varvinter

Och om inte vadret blir battre snart kommer jag allvarligt att overvaga att emmigrera till Australien. Igar kvall var det sakert bara fem grader och hallregnade nar jag och J skyndade over Leicester Sq for lite kinamat efter drinkar med vanner vid Covent Garden. Fros som en hund. Helgen nar mamma var har vrakte snon ned och jag fick satta pa mig vinterkappan igen (forhoppningsvis for sista gangen den har sasongen!). Jag har nya varskor som jag inte kunnat anvanda och mina ben langtar efter lite kjolfladder!

Sun Odyssey 54DS

Det hander en hel del nu (som kankse ar en av anledningarna till mitt daliga bloggande), men det mesta ar jobbrelaterat sa det ar bade trakigt och konfidentiellt.

Battre da att koncentrera sig pa det inpirerande och personliga. I dagarna har vi bokat in en veckas segling i Grekland med vanner. Vi ar femton personer som ska ta oss runt Cykladerna med en 54foots och en 42foots yachet. Det ar lite annorlunda fran nar jag seglande i skargarden som barn i en 28footare (eller pa sin hojd en 32footare)...

Sa det verkar som det bli semester galore detta ar. Jag vet inte om det ar for att ekonomin haller pa att kollapsa allt snabbare som alla verkar angelagna om att leva det goda livet innan vi blir av med jobben och blir tvugna att ata nudlar till middag varje dag... Det blir i alla fall Marocko resa nasta manad, foljt av segling i juli. Och sen hade vi tankt att ta 3 veckor i Australien i oktober, da vanner (till oss bada) och slakt (till J) sa fiffigt har lyckats lagga tre brollop inom loppet av tva veckor. C'mon, bring on the holidays!

Finbesok

Mamsen kommer och halsar pa imorgon.
Tidigare hade jag lite angest for att jag inte har organiserat nagot. Forsokte botgora det med att skaffa alldeles for dyra sista-minuten-biljetter till en dansforestallning. Sen kom jag ihag att mamma har ju flugit over for att traffa mig och vi kan bara sitta och dricka vin en hel kvall, promenera runt halva London och fika, och sa blir vi bada glada. Nagra dyra evenemang behovs inte. Ser sa fram emot att ha henne har over helgen!

Jobbet har ocksa lattat. Bara idag pa formiddagen stegade kollegor in fran hoger och vanster (eller snare fran USA och Tyskland) och axlade av mig en massa jobb som jag hade agren over nar jag vaknade imorse.

Och imorgon ska jag pa langlunch med min fd chef som jag ar sa fortjust i, innan jag ska till flygplatsen och hamta upp mamma. Och pa fredag ar jag ledig pa em. Wunderbar!

Kopierar fran Hypodea

For tjugo ar sedan bodde jag i gnallbaltet, var 12 ar och madde miserabelt och ville bort, bort, bort. Min sote bror var 4 ar.
For femton ar sedan bodde jag i Mexico City och alskade livet. Gick gymnasiet pa en internationell skola, var fruktansvart kar i min pojkvan (vi haller fortfarande kontakt och det ar fint och tanken pa honom far mig alltid att le), alskade mina studier (valdigt utmanande och det var underbart att ha studieinriktade vanner efter hostadiet i mellansverige dar det var coolt att fa tvaor och sen pluggade typ alla pa Komvux fem ar senare).
For tio ar sedan jobbade jag i Buenos Aires och madde sa mycket battre efter ett par ar av tristess pa tva olika universitet i Sverige. Mina spanska var valdigt bra och jag njot av bo i Latinamerika igen, aven om jag minns att jag ibland kande mig lite ensam.
For fem ar sedan hade jag precis landat mitt forsta jobb i London och kande att jag holl pa att bygga upp nagonting nytt, nagot eget. London var spannande och jag alskade mitt jobb, hade underbara vanner och bodde alldeles vid Hyde Park vid Lancaster Gate.

Och i helgen ska det viss regna igen

Pasken var valdigt fin, i den metaforiska betydelsen. Vadret var hemskt med sno, hagel, regn och aska men jag och J hade det fint hemma och det var ack sa slappt. Stracklaste James Frey's "A Million Little Pieces" vilket trots alla groteska beskrivningar om alkoholens och drogornas inverkan pa manniskans psyke och kropp anda gjorde mig valdigt hungrig...

Vi trotsade vadret och tog oss upp till Hampstead Heath och gick och at en kalasmiddag pa Gaucho Grill, foljt av drinkar med en kompis i Camden. Och jag blev harligt festfull och fnissade mig till somns. Hann med att traffa en hel del vanner, formatterade om min harddisk (tog en hel dag bara att installera all mjukvara igen), var till Tate Britain och sov mycket. Framforallt jobbade jag knappt nagot, forutom att lasa ett par rapporter pa mandagskvall. Och sa stadade vi. Sa listan blev val "avtickad"!

Men jag ar sa innerligt trott pa det har kassa vadret. Jag vill ha var. Nu! Men jag vill inte gnalla infor J, for jag vet att hans standarsvar kommer att vara "men da flyttar vi till Sydney!" vilket inte ar vad jag vill hora. Men i maj blir det alltsa 11 dagar i Marocko. Oh, yes baby! Min fina van S ska ha gemensam fodelsedags fest med sin syster pa ett riad i Marakesh (S bor i NY, systern i Madrid) och jag och J har beslutat oss for att lagga var semester kring festen. Det ska bli Marakesh, oken, berg och beach. Hoppas pa exotiska kryddor, lantarnor, fargglada mattor, pepparmintste, cous-cous i massor och varmt vader.

Easter bunny

Vad jag vill gora i pask:
- stracklasa en bra bok
- sova
- ata en god middag pa Gaucho Grill
- traffa vanner

Vad jag maste gora i pask:
- formatera min harddisk
- skriva en rapport
- stada
- ordna detaljer for Marocco resan i maj

Stockholmshelg

Stockholm var gra-trist och kyligt. Vi promenerade med hunden och jag fros som en tok i mina basketkangor. Sag pa svenk-tv i kvadrat - "Landet Runt" och Melodifestivalen (fast jag klarade bara av tva latar sedan gomde jag mig bakom min bok). Det ar sa fint och tontigt pa samma gang. Sverige ar sa litet, sa litet och sa tryggt.
Kom tillbaka till London igar kvall.

Det blir inte sa mycket bloggande just nu

for jag jobbar minst 12 timmar per dag och vaknar varje morgon fore vackarklockan med en klump i magen. Jag kan inte halla reda pa alla dagar jag inte har haft tid att ata lunch och da jobbar jag anda hemmifran. Mitt standardsvar till alla slags forfragningar ar fornarvarande "efter pask?" Efter pasken kommer jag antagligen fa magsar av alla sociala aktiviteter som jag har committed myself to men det ar i alla fall battre an att fa magsar av att sitta limmad framfor datorn har hemma. Innan dess ska jag dock till Stockholm en svang for att fira far min. Hurra, hurra!

Och klippningen blev bra...

Fordel med frisorsbesok vs tandlakarbesok: man far vin och kan lasa Hello Magazine utan att skammas.

Can't quite put my finger on it

Nagonting star inte helt ratt till. Jag ar absent minded pa ett satt som vanligtvis inte alls skulle beskriva mig. I lordags orkade jag inte gora nagonting annat an att ga till den vietnamesiska krogen ett par kvarter bort, lasa tidningen och titta pa DVDs i soffan hemma. En helt vanlig, slapp lordag for de flesta kanske, men jag brukar forsoka trycka in sa manga aktiviteter som mojligt under helgen, efter att ha jobbat hemmifran under hela veckan. (Men i arlighetens namn bakade jag faktiskt en banankaka och tog en promenad i Primerose Hill innan J ens vakande pa lordagsmorgonen.)

Nagonting maste fornyas och andras men jag vet inte vad. Ar lite radd att jag drastiskt gar och klipper av mig haret (ska till frisoren imorgon) eller gar och byter jobb. Eller forsoker overtyga J om att vi ska skaffa bebis, kopa hus eller flytta till Paris. Bara for att jag kanner nagonslags odefinerbar leda i vardagen.

Frusen

Det ar likadant varje natt nu nar det ar kyligt ute. Det spelar ingen roll om vi har varmen pa i sovrummet, jag fryser anda. Gar och lagger mig med undertroja, pyjamas och sockar. Efter 10 minutes da jag fortfarande inte fatt upp varmen gar jag upp och satter pa mig en fleecetroja. Nar J, aka elementet, sen kryper ner i sangen nagra timmar senare, kurar jag ihop mig tatt intill och njuter av att tina upp mina frusna kroppsdelar. J daremot ar mindre road nar jag kommer kralandes och sticker in iskalla tar och fingrar upp genom hans pyjamasben and armar. Sa gar natten och allt eftersom blir det varmare och varmare under vara dubbla tacken (ett duntacke, ett syntet) och jag skalar av mig lager efter lager och finner mig manga ganger med bar overkropp och med tackena halvt avkastade fram emot morgonen. Jag verkar inte vara sa bra pa att reglera min kroppstemperatur. Och forra veckan hande det igen att jag plotsligt tappade kanseln i mitt hogra ringfinger (nar jag var hemma och det var varmt och mysigt inomhus). Tittade ned och sag att fingret hade blivit helt vitt och det tog ett bra tag innan cirkulationen kom igang igen. Och jag har inte ens nan gammal frostskada, inte vad jag vet iallafall.

Standigt dessa kliande fotter

Jag tror att en av anledningarna till att jag sitter och dagdrommer om Paris ar att jag saknar den adrenalin-kick som en ny stad och ett nytt land ger. Kanslan nar allt ar nytt och annorluna ger mig mysrysningar i hela kroppen. Att ga och handla ar ett aventyr, ga till posten en utmaning och banksystement verkar alltid vara olika i olika lander vilket ar bade fashinerande och frustrerande. Aven om jag verkligen tycker om att bo i London och vill kopa hus har, sa kanner jag igen den har kliningen. That unscratchable itch. Och nu har jag ju faktiskt bott i London de senaste 13 manaderna, sa det ar klart att den kommer tillbaka... *leende*

Middle name

Nu har jag, for jag vet inte vilken gang i ordningen, suttit i telefon med nan helpdesk och fatt instruktioner om att faxa in kopia pa mitt pass, da mitt forsta namn inte ar detsamma som mitt tilltalsnamn. Denna skillnad mellan svenskans "tilltalsnamn" och det angosaxiska "first name" har stallt till problem for mig de senaste 8 aren och nu borjar jag bli riktigt less. Funderar pa att en gang for alla gora mig av med mitt forstanamn, "Karin", som jag inte alls ar vidare fortjust i, och lagga mitt tilltalsnamn forst. Tror knappast att mina foraldrar skulle bli sarade. Men i sa fall vill jag nog lagga till ett nytt mellannamn. Vilken grej! Att sjalv bestamma sig for att nytt namn! Det lar nog dock inte bli "Nina" vilket var mitt favouritnamn nar jag var 5-6 ar...

Tandlakarbesok

Var hos tandlakaren igar. Jag tillhor den perverta sorten som gillar att ga till tandlakaren. Har sadan angest over att ga till frisoren men tandlakaren skuttar jag garna till. Det visade sig dock att min vackra, behagliga norska tandlakare hade slutat och den manliga tandlakare jag istallet blev tilldelad var visserligen go och mild (och valdigt varsam), men jag fick inte spendera 20 minuter att lyssna pa behaglig norska. Dessutom var besoket over pa 5 minuter. Allt var fint, tack och hej. Jag hade sett fram emot i alla fall 10 minuter i behagligt rygglaga medans tandlakaren petade omkring i munnen och talade med assistenten i kod-form, allt i ett ljust rum som bara luktar rent och flour. Helt otillfredstalld gick jag darfor till receptionen efterat och bokade in en profissionell rengoring. Det kostar visserligen mer men den ska i allafall vara i 20 minuter. Basta!

Procrastination

Igar kvall hade jag en sadan dar patetisk jobba-tills-jag-gar-och-lagger-mig dag, vilket val inte ar sa hart da jag gick och la mig vid tio. Jamfor man nar jag jobbade i New York ar det ingenting. Da jobbade jag till mellan ett och fyra pa natten de flesta dagar. Men de var jag 25 ocksa och ratt farsk ut fran universitetet. De enda platserna jag verkade tillbringa min tid var ar sangen eller pa jobbet. Och har man inga intressen, karleksaffarer eller aspirationer ar det inte sa farligt att jobba tills man stupar i sang. Det ar ju inte sa att man missar natt.

Nu ar det annourluda och jag har andra saker jag vill gora med min tid och tycker att det ar trist nar det blir for mycket jobb. Och det kommer att bli annu mer jobb idag, under viss stress dessutom, och bara tanken pa det far min mage att knyta sig. Bode ha en stor, fet banner over skrivbordet med Nikes slogan "Just do it!"
Saken ar den att just det jag sysslar med nu ar inte nagot som bahovdes goras. Jag erbjod mig. Det ar bara mitt eget fel att jag stressar upp mig. Forsoker tanka som Eponine att standiga utmaningar gor en battre. Att pusha sig sjalv gor att man upptacker kapacitet man inte trodde fanns. Fast just nu vill jag helst lasa tidningen och dricka en kopp te, inte excel modella och ha det standiga har-jag-missat-nagot-viktigt spoket hangade over mig...

Paternity leave

Eftersom det poppat ut tva till knoddar inom van- och familjekretsen den senaste veckan har jag och J talat babisar. Och det var inte alls sa gulligt och upplyftande som jag hade velat. Foraldrarforsakringen i England suger namligen. Fett. Mammor har ratt till 9 manaders betald ledighet (39 veckor med olika procent av lon) men jag skulle aldrig kunna ta sa mycket ledigt pa mitt nuvarande jobb. Vi ar ett litet foretag med sma marginaler och fa anstallda. Om nan ar borta maste nagon annan fixa jobbet. Dessutom har jag som delagare plojt ned en ansenlig mangd kapital, tid och prestig i foretaget, sa det ligger liksom inte i mitt intresse att ta en lang mammaledighet, eftersom det skulle kunna aventyra foretagets finanser. Samtidigt ar pappaledigheten i England tva veckor. Tva veckor! Det ar lika lite som min machopappa tog i Sverige nar jag foddes 1976! (Ja, nu ar han inte sa macho, men jag har en kansla av att han var mycket mer macho pa 70-talet och jag vet att han tyckte att det var ratt pinsamt att behova be sin artbetsgivare om pappaledighet.) J jobbar for ett stort foretag med bra formaner och stor tygndpunkt pa life-work balance och skulle nog kunna fa ut mer via sitt jobb, kanske en manad totalt, men det ar ju anda ingenting som uppmuntrar familjebildning. Det ar sa otrattvist!

Sag att jag kan ta 3 manader ledigt. Men jag har ju formanen att jag jobbar hemmifran och skulle tex kunna fortsatta att amma i flera manader till, om barnafadern kunde vara hemma och ta huvudansvaret. Blev helt deppad nar jag insag att man inte kan dela pa foraldrarledigheten alls. Nu ligger visserligen en proposition hos regeringen for utredning om ett forslag pa forlangd pappaledighet som skulle ge mannen ratt att ta ut 26 av de 39 veckorna (med en % av lonen), ovanpa de 2 veckor som redan galler. Gar forlaget igenom skulle det trada i kraft i april 2009 eller 2010. Sa det galler att planera knoddarna...

Varlden ar sa stor, sa stor...

Jag upphor aldrig att forvanas over hur liten varlden ar. Jag har stott pa vanner pa de mest otroliga stallen i varlden och har flera ganger statt och gapat da det visar sig att personen jag just lart kanna ar bekant med vanner till mig som ror sig i nan helt annan cirkel, i en halt annan stad, i ett helt annat land.

Idag hande det igen da jag skickade ut inbjudan till mina fodelsedagsdrinkar (nej, det blir ingen karaoke). Det visade sig att tva vanner till mig, som ar av olika nationaliteter och jag lart kanna pa helt olika vagar, jobbar ihop. De sitter bredvid varandra pa jobbet med hade ingen aning om att de bada kanner mig forran mitt mass e-mail anlande.

Nagra andra anektoter pa samma tema:
Forr-forra sommaren var jag pa en fest hos en gammal gymnasiekompis som da bodde har i London. Pratade med en brasiliansk kille som min kompis hade pluggat sin MBA tillsammans med. Han var fran Rio och efter ett tag insag jag att han var god van med min van Isa - de bodde grannar som barn!

Innan jag borjade jobba i New York spenderade jag 6 veckor pa bankens kontor har i London. Larde da kanna en uruguaysk kille, S-C, som var uppvuxen i Schweiz. Vi blev bra vanner och holl kontakten men det var inte forran jag flyttade tillbaka tilll London flera ar senare som vi insag att vi bade var valdigt goda vanner med en viss Q. Jag gick gymnasiet tillsammans med Q medans S-C hade lart kanna honom genom en annan kompis som som hade gatt i samma skola som Q och sen borjat pa samma internatskola i Schweiz som S-C. Sa nar Q flyttade till London bodde han forst hemma hos S-C. Och nar jag flyttade till London 6 mander senare bodde jag hemma hos Q.

Historiena om ar jag har traffat pa svenska vanner pa en resturang utanfor Mexico City, i en hala i Vietnam och pa taget mellan Nice och Rom far vi ta en annan gang...