Hej, idag har jag angest

...och jag-vet-inte-vad-jag-vill-gora-med-mitt-liv funderingar.

Flytta till Toscana kanske?

Om jobb, och vad som driver mig

Det har ar en blogg-post jag har tankt pa lange men jag har inte riktigt lyckats strukturera den. Men nu snuddar Sara pa amnet och jag kan inte riktigt halla mig, sa det far val bli lite ostruktuerat:

Det handlar om jobb. Och pengar. Och karriar.
Jag funderar ju pa att flytta till Mexico och jag ar sa lyckligt lottad att jag ju kan skota mitt jobb (som jag verkligen gillar!) harifran. Men det kraver anda en hel del uppoffringar (forutom alla det uppoffringar en flytt fran London till Mexico City innebar, som att lamna mina vanner, offra mycket av min frihet, ge upp frisk luft, storstads promenader och natur, lamna ett land vars sprak och sammhallsstruktur jag forstar, etc, etc). Att jobba natt tar pa mig. Det tar pa mitt sociala liv (svart att traffa folk nar man maste i sang vid fem pa eftermiddagen). Och det tar pa forhallandet (vi sover bara tillsammans tva natter per vecka och ater aldrig middag tillsammans pa vardagarna). Sa hur lange ar jag villig att fortsatta? Det funderar jag mycket pa just nu. Och jag kommer fram till: ett bra tag an.

For det forsta gillar jag mitt jobb. Och jag alskar den flexibilitet det ger mig. Jag kan spendera hela somrarna i Sverige och det betyder sa otroligt mycket for mig. Jag gar nastan sonder nar jag tanker pa att ett "vanligt jobb" endast skulle lata mig spendera ett par veckor per ar i stugan.

Det andra ar att jag tjanar bra. Och aven om det kanske logiskt satt skulle vara tvartom - att det ar lattare att ge upp ett valbetalt jobb for da har man ju kunna skrapa ihop en reserv att leva pa medans man letar annat jobb, eller att anvanda for att dryga ut en samre lon men - sa tycker jag att det skulle vara valdigt svart att ge upp den lonen jag har och den kansla av sakerhet som min lonecheck ger mig varje manad. Jag har dock gjort det tidigare. Nar jag jobbade i New York sa jag upp mig utan att ha ett nytt jobb att ga till, darfor att jag holl pa att da sonder av stress och somnbrist. Ska det ga sa langt den har gangen ocksa? Ibland tror jag det. Att jag fortsatter tills jag en dag (natt!) kanner att nej, det ar inte vart det langre.

Idealet vore ju att borja leta efter nagonting annat medans jag fortfarande har jobb. Att forsoka hitta en sysselsattning som betalar bra, ger mig mojlighet att jobba Mexico tider men som ocksa ger mig flexibiliteten att vara i Sverige om somrarna. An har jag dock inte kommit pa vad som skulle kunna uppfyllla alla de kriterierna, men jag fortsatter att fundera.

Det ar ju helt klart sa att det som betyder mest for mig just nu - att kunna jobba bade har i Mexico och fran stugan i Roslagen, samt lonen - uppfylls av det jobbet jag har nu. Nar mina krav andras sa kommer jag kanske att bestamma mig att hoppa av.

Min stor-stads onskelista just nu:

San Fransisco
Kopenhamn
Stockholm

Oh baby!

Basta Isa fick barn i helgen och jag blir sa glad att jag nastan borjar grata. Nar ens narmaste vanner far bebisar kanns det sa otroligt speciellt. Alskade, sota Isa som nu har fatt sin alskade, efterlangtade bebbe. *torkar tar ur ogonvran*

Rattfylla

Sur ar jag. Och det regnar.
R kom hemslantrandes vid tre imorse. Kalaspackad. Med sig hade han sin an mer kalaspackade kompis. Som skulle kora hem. Jag forsokte overtala dem att killen skulle ta en taxi och komma och hamta bilen imorgon. Alternativt att R skulle kora honom hem (som anda var nagot mindre full). Men nej. Killen kunde visst kora, det tyckte de bagge tva. Och jag satt fast med jobb och kunde inte gora natt.
Jag ar sa satans trott pa allt detta supande. Och denna machoattityd. Om det ar jag och R kan jag saga, "ge mig nycklarna, jag kor" men det kraver alltid en del lirkande och overtalande. Mitt ultimatum brukar vara "fine, men om du kor sa tar jag taxi hem", vilket alltid tar skruv. Och glom att jag skulle fa kora hem nan annan. "Min bil ar min borg" ar attityden och ingen kvinna ska minsann fa satta sig bakom ratten, for hu, da kanske min maskulinitet skulle fa sig en torn.
Och jag ar sa trott pa att alla kor rattfulla har. Det ar inta bara i Mexico, naturligtvis. Over hela Latinamerika verkar det anses som en mansklig rattighet att fa kora hem fran krogen. Kalla mig trak-skandinav men det ar f-n inte ratt.

ps hade just en pytteliten jordbavning

Hundliv

Appo i mitt kna under en seglingstur

Alltsa, vi pratar helt seriost om att skaffa hund. Vad kommer harnast?! Jag kanske kommer att borja rosta pa kristdemokraterna och borja gilla anchovis pizza? Vakna upp en morgon och vilja flytta tillbaka till Sverige?

De som kanner mig vet att jag Inte Gillar Hundar. Men att jag nu faktiskt har lagt fram forslaget till R att vi kanske skulle skaffa hund finner jag faschinerande. Om jag kan tanka om sa helt i nagot som jag kanner ratt starkt for, vilka andra U-svangar skulle jag inte kunna genomfora i mitt liv? Mina valmojligheter ter sig plotsligt oandliga!

For jag gillar inte hundar. An varre ar dock Hundagare. Nar det kommer okanda hundar i min narhet brukar jag backa och agarna ler lite overseende och sager "ar du radd for hundar?" och jag nickar och sager "ja" sa att de haller lite hardare i kopplet och haller byrackan pa ett mer behagligt avstand. Jag ar inte radd for hundar, jag tycker bara att de ar ratt ackliga. Jag vill inte bli slickad, dragglad pa eller upphoppad mot. "Han/hon vill bara halsa" har jag hort hur manga ganger som helst fran hundagare som inte alls kan forsta varfor jag blir sur over rivsar pa benen eller flackar pa kladerna asamkade av deras sota husdjur. Och jag tycker att de allt for ofta luktar illa. Blot hund luktar vidrigt.

Mina foraldrar har hund och den kan jag val accpetera (de tvattar honom ratt ofta sa han luktar ok) men det ar inte sa att jag glader mig at att traffa hunden. Men jag finner det lustigt hur mina foraldrar liksom ger hunden mannskliga egenskaper. "Han ar sa olydig" sager de ofta. "Ni har har inte uppfostat den" viskar jag for mig sjalv.

Men alltsa, trots allt detta gar jag nu i hundtankar. Jag skyller detta pa tva hundar:

1) Rs foraldrars rara hund Appo som var med oss nagra dagar i Mazatlan. Hon foljde glatt med pa segling, i bilen och till stranden. Inget skallande eller glafsande eller det dar hysteriska svansviftandet som ibland kan gora mig tokig. Hon var bara en glad kamrat.

2) Tea House & Fireflies' underbara beskrivningar av sin dvargspaniel. Seriost, jag var orolig nar hennes hund var hos vetrinaren.

Jag tror lite att det nog ar som med barn - jag gillar inte andras ungar men tror nog att jag kommer att alska mina egna...

Hemma

Tillbaka i Mexico City och det kanns skont. De sista dagarna som vi var i Mazatlan blev det valdigt varmt. Brisen fran havet stillnade av och med hundra procent luftfuktighet blev varmen mer kannbar. Jag hade flera tillfallen av "nu maste jag sitta ned lite, for jag klarar inte av att sta upp langre". Den forsta veckan funkade det jattebra med bara flakt pa under natten, men mot slutet behovdes luftkontionering och da sover jag illa.

Men i allt var det en fantastisk semester. Det var sa slappt och Rs foraldrars lagenhet - pa stranden och med pool - var sa mysig. Sa skont att inte bo pa hotell. Och vi lagade mat, lag pa sofforna och laste och lyssnade pa musik och drack drinkar. Och lag i solstolarna (i skuggan) och laste och lyssnade pa musik. At skaldjur i alla dess former. Och seglade en del.
Och jag lyckades med konststycket att inte sla en frustrerad knut pa mig sjalv av att vi inte gjorde natt (for det mesta i alla fall) - for nu ar vi pa semester och vi ska inte gora nagot alls.

Mazatlan gillade jag ocksa. Stan krusar inte for en, vilket jag nagot jag uppskattar. Staden ar ju gammal och en helt egen stad i sig (med bla ett operahus och en filharmonika orkester och ett rikt kulturliv) som existerar utan turistpengar (det finns en stor hamn, ett bryggeri och sa en Bimbo-brod bageri). Vi var tex pa en reggae konsert, pa ett hustak i gamla delen av Mazatlan en kvall. Vilket var, ehm, lite udda.

Stranderna ar inte lika fina som langre soderut langs Stillahavskusten, men de ar heller inte lika overbefolkade. Och det ar ju som sagt inte enbart ett turiststrak, pa det sattet tex Ixtapa ar. Rs pappa, som ar fran norra Mexico, talade uppskattade om hur det inte kommer nagra Chilangos (Mexico City bor) till Mazatlan, att det soker sig till turistorterna narmare huvustaden, medans Mazatlan (som ligger 1 1/2 timmes flygtid fran Mexico City, eller 10timmars bilfard) far mer turister fran norra Mexico. Som den utlanning jag ar, ger jag mig dock inte in i lokaldebatten.

Mazatlan, dag 10

Igar skulle vi ha borstat av oss sanden, skoljt kloret ur haret och flugit tillbaka till Mexico City. Men vi blir kvar tills imorgon istallet.

Influensa eller Semester (Dag 5 i Mazatlan)

Jag vaknar och kanner att oj, det gor allt lite ont i halsen. Svaljer. Kanner efter. Andas in genom nasan. Jovisst, tilltappt ar det. Forkylningssymptom. Och om man ar i Mexico i maj 2009 sa ar det inte bara en forkylning. Da ar det sakert SVININFLUENSA. Alla slags scenarior svindlar framfor mig, inklusive en veckas karantan i Mazatlan. (Inte sa illa.) Men det ar nog bara en forkylning, tanker jag och vander mig i sangen. Men vanta nu. Kroppen varker! Halla influensa-symptom. Och varm ar jag ocksa. Sakert har jag feber. Attans, jag borde ha kopt pa mig lite Tamiflu, for sakerhets skull. Huvudvark kanske jag har ocksa. Ligger dar och ser Aftonbladets lopsedel framfor mig- for jag kommer definitivt att bli den forsta svenskan med konstaterad svininfluensa.

Ligger dar och tycker synd om mig sjalv. Armarna kanns tunga och axlarna varker. Men, hmm, inget mer. Vrider pa mig. Kan det vara att det jag kanner inte ar influsensa symptom, utan traningsvarken fran foregaende dags rugby-lek pa stranden? Och att jag kanner mig varm kanske beror pa att det ar 28 grader i rummet. Och den latta huvudvarken kanske mest beror gardagens alkoholintag?

Men jag bor nog ta det sakra fore det osakra och agera lite preventivt har. For forkyld vill jag ju inte bli. Stiger upp och letar efter tequila flaskan i koket (for alla mexikaner vet ju att ett shot eller tva, ar det basta sattet att stoppa en analkande forkylning). Hittar tequila flaskan i soporna. Kravlar tillbaka till sangen.
- Du drack upp den sista tequlian, muttrar jag.
- Mmmm, hors det fran Rs sida av sangen.
- Jag ville ha ett shot, fortsatter jag surt.
- Varfor vill du dricka tequila klockan atta pa morgonen? undrar R somndrucket.
- Mot influensan du vet, svarar jag. Medicinal purpuses.
Jag puffar upp kudden och somnar om. Somn ar ju som vi vet, ocksa valdigt bra mot fokylning.

It's official

WHO har hojt sin varningsniva till 5. Och ryktena sager att det borjar bli ont on anti-viral lakemedel i Mexico City. (Jag har varit uppe sen midnatt och borjar bli lite slo i huvudet och svenskan verkar vara det forsta som forsvinner.)

Om tva dagar vid den har tiden hoppas jag att jag ligger och plaskar i Stilla Havet...

It's all so quiet, it's all so still

Mexico City ar trots allt ganska trevligt sa har i influsensa-tider: valdigt lite traffik och luft kvaliten har forbattrats avsevart.

Aventyr i Mexico

Sa forutom influensahotet sa hade vi idag en liten jordbavning. Och sen kom elbolaget forbi och stangde av elen. For att inte rakningen hade betalats. Grannens rakning, inte var. Fast var el stangdes av anda. Tog nagra timmar for mig att reda ut det. Gick ivag (iford munskydd!) och kopte en pase is for att radda vad som fanns i kylen, bara for att inse att vi hade glomt var kylvaska pa lordagens bbq. Men nu har vi el igen. Och valdigt mycket is.

Anekdoter kring konsfordomar

Forra veckan hade Networking ett inlagg om fordomar kring kon och kladsel vilket fick mig att dra mig till minnes en handelse for nastan nio ar sedan:

Mitt forsta jobb efter universitetet var pa en investmentbank och under de forst fyra manaderna (innan jag flyttade till New York) sa var jag placerad i Sao Paulo. Forsta advent tog jag mig till svenska kyrkan och blev valdigt trevligt bemott av prasten som stod och tog emot vid ingangen.
Han insag ju genast att jag var ny och forhorde sig om hur lange jag varit i Brasilien och fragade sen var min man jobbade.
B: "Nej, jag ar har sjalv" forklarade jag lite forvirrat (jag tror att det var antagandet om att jag var gift som forbryllade mig mest).
Prasten: "Jaha, sa da jobbar du pa svenska skolan?"
B: "Eh, nej. Jag ar analytiker vid en amerikansk investmentbank"

Jag foll ju helt klart utanfor den svenska ex-pat modellen, da jag varken var medfoljande, jobbade vid svenska skolan eller ens for ett svenskt bolag. Men jag tror att den dar mallen haller pa att luckras upp, eller tanjas ut; det verkar finnas manga fler kvinnor nu som aker pa utlandsuppdrag, det finns fler man som ar medfoljande, och det finns sa manga fler anledningar till att svenskar jobbar utomlands, utanfor den gamla standard modellen kring Volvo/Scania/Ericsson/TetraPak/AlfaLaval/ABB.

En annan handelse placerade spotlighten pa mina egna fordomar kring kon: nar jag borjade ett nytt jobb for nagra ar sedan hade jag enbart mejlkontakt med en for mig ny kollega i USA. Kollegan har ett namn som anvands av bade man och kvinnor, och genom att min branch anda ar ratt sa mansdominerad antog jag att jag att personen i fraga var en man. Jag tyckte sen att han var ratt sa burdus i sin framtoning (over mejl och chat). Nar jag senare insag att kollegan var en kvinna tyckte jag plotsligt att hon var mycket trevligare och behagligare i sitt satt att kommunicera med mig.
Visst kan det ha varit en ren handelse, att sakerna vi diskuterade den forsta vecka var lite mer 'vassa' och kravande, mot for vad vi sen hade kontakt kring. Men jag kande anda att forvirringen kring min kollegas kon fick mig att agera pa ett annat satt och min uppfattning av henne helt klart var fargad av mina genusforvantningar.

Lite analys kring influensan:

Att pasta att hela Mexico City's befolkning gar omkring i munskydd ar liiite overdrivet, vilket anda svenska, brittiska och amerikanska media forsoker gora gallande. Min egen ytterst daliga empiriska studie fran gardagens tur till affaren visade att cirka en tredjedel av manniskorna pa Superama anvande masken och inte ens alla butiksanstallda bar dem. Dessutom hade kanske en tredjedel av dem som faktiskt anvande masken den bara over munnen och inte over nasan, vilket val gor det hela mindre effektivt.

Man maste ocksa vara medveten om att mexikanare tar allt som regerigen sager med en nypa salt. Demokrati ar anda ett ganska nytt begrepp i det har landet och det ar manga som mumlar att vi inte kan vara sakra pa att regerigen har nagra alternativa intentioner med att forsoka fa folk att undvika folksamlingar, stanga universitet och uppmana till att halla sig hemma.

Av de drygt hundra dodsfall som har rapporterats har inte ens alla skett i Mexico City, vilket ju i en tjugomiljonersstad maste anses som valdigt, valdigt lite. Mexico Citybor ar vana vid livsfaror overallt: Traffikolyckor, jordskalv, luftrorsproblem pga fororeningar och risken for kidnappning och ran hor ju till vardagen, medans 'narkotika kriget' i norra Mexico skordar flera hundra doda varje manad. (Som exemple satte vi pa nyheterna igar morse for att kolla laget och hamnade mitt i avhandligen om de senaste narco traffic arresteringarna som gjorts, varpa R kunde konstatera att varlden nog anda inte holl pa att ga under av influensa da knarklangningen forsatte precis som vanligt.) For att inte tala om den vardagliga kampen for miljoner av Mexico Citybor att se till att man far tillrakligt med pengar for mat, sina barns skolgang och mediciner. Mot alla dessa faror maste anda influensa ses som en mindre risk.

Jag menar inte att pa nagot satt forminska faran for en panedmi eller att vi pa nagot satt ska ta lattvindigt pa det som hander har i stan just nu. Vill bara formedla stamningen som jag upplever den.

Mer on influensan

Ok, det har var en riktigt intressant artikel. Visar att jag kanske inte ska skamta bort det har och satta pa mig munskyddet istallet.

Influensa utbrott

Influsensan hargar i Mexico och det ar tal om en panedemi. Idag stangdes alla skolor och universitet i Mexico City i ett forsok att minska smittspridningen. R har kopt munskydd at mig. Jag sitter hemma och dricker vin och kanner mig val inte sa varst utsatt. Hoppas att grillfesten hos vannerna blir av anda i helgen. Aven om vi har blivit uppmanade att inte halsa via mandslag eller kindkyssar. Det kan ju lagga lite sorti pa festen...

BBC skriver har om influsensan.

M to the M

R fragade mig lite skamtsamt igar om vi inte skulle flytta till Mazatlán permanent (kuststaden dit vi ska pa semester nasta vecka). Visst, finns det bara bredband sa kan jag flytta imorgon! Dessutom har R blivit erbjuden jobb i Monterrey (Mexikos tredje storsta stad). Min undran var om jag behovde inforskaffa nya cowboyboots da mina europeiska dito knappast skulle platsa in (jag har en bild av att Monterrey ar valdigt mycket cowboy land). Na, jag tror val inte att det blir sa mycket av nagondera av dessa hypotetiska flyttar, men jag finner det ganska underhallande att jag overskoljs av flyttalternativ till stader som borjar pa M!

Att ta det ena med det andra

Varfor ar det sa svart hela tiden? Kan det inte vara lite latt nu? Igar grat jag, at bara en rostmacka pa hela dagen och gick och la mig 11 timmar innan jag behovde stiga upp. Sen dromde jag om att deklarera.

Ska jag inte skriva hem om...

Hittade igar en skrynklig lapp i botten av brevladan som uppmanade till deltagande i ett gatumote forsta lordagen i mars med anledning av tidigare husinbrott (plural) samt kidnappningen som skedde pa var gata den 2 mars. Och jag som tycker att vi bor i ett sa sakert omrade! Damn! Aven om kidnappningarna ju mest ar sk 'express kidnappningar', dvs ta en tur till bankomaten och ta ut sa mycket pengar du kan, sa ar det nagot jag oroar mig for. Jag promenader nasta dagligen i omradet och det ar klart att jag star ut, inte bara pga av att jag ar lang och blond, men antagligen mest for att knappt nagon promenerar har. Och en titt pa mig och alla vet att jag har pengar i bankomaten (dock har jag aldrig bankomatkortet med mig nar jag promenerar sjalv, utan bara lite kontanter) och an varre, de kanske tanker att min familj har pengar...

Anda vill jag inte lata det har paverka min vardag. Jag ar forsiktig - promenerar pa morgonen, i villakvarter dar folk ar ute och tvattar bilarna, vattnar sina tradgardar, rastar hundarna - men jag kan inte borja bli paranoid och isolera mig. Nar jag flyttar hit ar det dock gymmedlemskap som galler...

Obama och jag

For tva veckor sedan var han i London for G20. Igar kom han till Mexico City. Betyder det att han kommer till Stockholm i sommar?

Pasklov

Hade en fanastisk fin helg i Cholula, soder om Mexico City. Besokte Rs mormor och det blev flera cuba libres i hennes tradgard i solen (jag med 40 SPF). Laste poesi (hon undervisade tidigare pa universitetet), at massor med god mat, sov gott, klattrade upp pa pyramiden i Cholula (den med kyrkan pa toppen), sag vulkanen Popocatepetl (den gar inte alltid att se genom diset), besokte Cholula's 'Container City' (ett omrade dar containrar ar har stallts upp och gjort om till hippa butiker, kafeer, bagerier, barer och restauranger. En helt genial ide som jag tror kommer att sprida sig till andra stader) och forsokte att festa lite en kvall men da Cholula ar en universitetsstad sa var det hur dott som helst under pasken (varre an Uppsala pa sommaren!).

Vattenbrist

Namde jag att en anledning till att vi lamnar Mexico City over pasken ar att vattnet kommer att stangas av fran torsdag morgon till nan gang pa sondagen? Pga reparationer kommer vattnet helt att stangas av under 62 timmar, vilket paverkar 13 kommuner och 2 miljoner manniskor. Mysigt.

Tillbaka i Mexiko

Det ar skont att vara tillbaka. Resan gick latt, aven om det tog mig nastan en timme att ta mig igenom passkontrollen. Landade i trettio graders varme i lordagskvall. Sen dess har jag packat upp en del, atit stora mangder guacamole, gatt och handlat tva ganger (alskar mexikanska mataffarer), atit fem tacos och lyckats fa lite farg avan om jag anvant solskyddsfaktor 40 och hallit mig i skuggan. Over pask aker vi till Puebla och Cholula for att se varldens storsta pyramid. Nu ar ju pyraminden i Cholula inte utgravd utan ser ut som en storre kulle, med en kyrka pa toppen. Spanjorerna var ju valdigt fortjusta att bygga kyrkor ovanpa tempel, eller annu hellre, med byggstenar tagna fran tempel, for att riktigt forsakra sig om att driva ut att det hedniska. Men det ska bli skont att lamna stan nagra dagar.

Fortsatter att packa...

Mina packnings eskapader fortsatter: insag idag att jag far ta med mig TVA resvaskor pa max 23kg var till Mexico. Da allt jag ager har i London skulle kunna packas i sex resvaskor betyder British Airways erbjudande en ganska ordentlig flyttforman for mig. Sa nu undrar jag, vad ska jag lagga i den dar extra resvaskan som jag nu far ta med mig? Hela min West Wing DVD box? Galgar? Halvdruckna whiskey flaskor?

Nagot stammer inte...

Ringde min bank och bad om att hoja kreditlimiten pa mitt kreditkort. Nasta manad ska jag namligen betala en riktigt stor tandlakarrakning och jag ville ju inte garna spracka min limit pga nagot sa trist som ett tandlakarbesok.
Jag har varit kund hos min brittiska bank i nio ar nu. Jag har haft kreditkort med dem hela tiden och punktligt betalat av hela kortet varje manad. Inte en enda overtrakassering. Och min limit ar lag om man jamfor mot vad jag tjanar. Men nja, banken var inte riktigt saker. De maste dubbelkolla det har. Svar inom ett par dagar.
Och det skulle man ju kunna saga att det beror pa att bankerna nu ar mer forsiktig med sin utlaning, och det ar ju bra. Men under samtalet forsokte bank killen pracka pa mig ett bostadlan. Alltsa, det var inte helt klart om de kunde hoja min kredit grans med ynka £2000, men de skulle gladeligen ge mig ett lan pa hundra ganger det beloppet. Jag vet inte, ar min kreditvardighet lite, ehm, relativ..?

Jag hjarta London

Igar kvall hade jag en av mina intensiva London upplevelser, da jag kanner att jo, just nu ar jag har. Bara har. Och det har ar min stad och jag kanner den sa val.
Gick langs South Bank och det var en strimma av ljus langs horizonten och manniskosiluetterna rorde sig i motljus over broarna. Mina klick-klack klackar mot asfalten. Och jag passerar turister med ryggsackar pa magen och ikladda bylsiga jackor och jag duckar fram och tillbaka igenom den langsamt rorande folkmassan. Gar over Millenium Bridge med alla Londons landmarken upplysta runtomkring mig. Och jag ar sa lycklig for att jag BOR har. Jag ar inte turist, jag ar inte ute och spatserar under ett besok till staden. Det har ar jag, gaende over Millenium Bridge, med St Pauls tornande framfor mig, pa vag till en pub pa Fleet Street for att traffa vanner. En vanlig torsdagskvall, en promenad fran min lagenhet till en pub, och den bara rakar att ta mig genom centrala London.

Packa pappas kappsack

Har mentalt borjat packa infor nasta vecka. Planen ar ju att jag ska flytta i slutet av aret, sa jag bor ju forsoka fa med mig sa mycket som mojligt pa den har resan. Men vad ska jag packa? Vad kan jag packa nu som jag inte behover de narmaste sju manaderna? Vinterklader? Skidklader? Ingendera som jag nog verkligen behover i Mexico. Och svaret ar nog att allt som jag kan avvara i sju manader ar samma saker som jag kan ge till Myrorna.

Och jag vet ju inte exakt nar jag flyttar, eller om jag ens kommer att flytta (Madrid, ni vet...). Och ska jag packa ned mina fina klanningar som inte langre passar? Jag kan ju fa dem omsydda och det ar sakert billigare att fa det gjort i Mexico an i London. Men att slapa klader som inte passar runt halva jorden kanns lite som sloseri. Sa det blir kanske nagon handvaska och nagra par skor som kan avvaras till november.

Barcelona i mars

Jag hade en fantastiskt fin helg i Barcelona. Forutom brollop och drinkar med vanner sa tillat jag mig en liten resa down memory lane och tog en promenad i mina gamla kvarter och tog en kaffe pa mitt gamla bageri. Trottade ut mina fotter varje dag da jag promenerade runt halva stan. Drack mer cava an jag behovde, at utsokta tapas och fick till och med en del paella. Sag flera utstallningar, bland annat en arkitektutstallning pa Caixa Forum om Richard Rogers som jag aldrig hade hort talas om men vars byggnader jag ju sa val kanner till - Lloyd's of London, Centre Pompidou i Paris, Millenium Dome, Heathrow's Terminal 5, Barajas i Mardrid samt Leadenhall Building i London (om den nu nagonsin blir fardig). Shoppade till och med lite i de sma butikerna i Gracia.

Det var fint, det var kul men jag langtade inte tillbaka.

Saker man inte vill höra från taxichaffisen som kör hem en vid midnatt:

- Are you going to be alright, love? This is a dangerous neighbourhood.

Barcelona revisited

Jag aker till Barcelona pa torsdag och blir borta tills pa sondag. Brollop pa lordag och drinkar med vanner pa fredagen men annars inget inplanerat. En mini-break helt for mig sjalv och det kanns som en sadan otrolig lyx! Mina planer ar lite diffusa och ser ut sa har: dricka cava, promenera i Gracia, Born och langs havet, dricka kaffe, dricka cava, ata tapas, promenera, besoka nagra matmarkander. Och sa kanske jag ska ta mig till Picasso museet som jag aldrig besokte medans jag bodde i Barcelona. Borde kolla upp om det ar nagon bra utstallning i stan som jag vill se. Oh, och sa ska jag dricka cava!

Sudan

Man vet att det ar riktigt illa nar Lakare utan granser tvingas lamna ett land. FNs Security Councils protest mot Sudan for dess agerande blockerades av Kina (som alltid nar det galler Sudan), da Kina haller Sudan om ryggen sa att de kan forsatta kopa ravaror fran dem.
Sudans president al-Bashir anvader garna ordet "neo-colonialism" vilket funkade sa bra for Zimbabwes Mugabe och knappt nagon afrikansk ledare protesterar. Vastvarldens ledare ar upptagna med annat. Och vi vet alla vilka i slutandan kommer att lida av att Sudan kastar ut hjalporganisiationern.

Det ar var!

Idag har jag traningsvark.
Vansterklacken pa mina stovlar gick av pa en bar i Soho i lordagskvall. Linkade till en annan bar och linkande sen till en resturang for middag vid midnatt (fick ga pa ta for att kompsera for den icke-existerande klacken) och planen var sen att jag skulle linka till en taxi for att aka till Holborn for att sjunga karaoke fram till smatimmarna, men vid det laget var mina fotter och vader sa trotta att jag linkade till tunnelbanan istallet.

Vaknande med alldeles for mycket energi igar morse och stack ut pa en joggingrunda. Den forsta pa cirka ett ar. Och sen promerande jag och JS till Tate Modern langs Themsen, jag i mina platta ballerinas, och pa kvallen promenerade jag hem. Och det var en underbar vardag och nar jag kom hem var klockan efter sex och det var fortfarande ljust och koltrastarna sjong.
Och idag har jag traningsvark.

Working Mums

Laser en artikel om hur manga stay-at-home-mums i England nu forsoker komma tillbaka in i arbetslivet da tiderna blir karvare och deras man riskerar forlora jobben. Men artikel pratar ocksa allmant om svarigheterna att borja jobba igen efter att kvinnor har varit hemma med barnen nagra ar. Artikeln konkluderar: "...the key to keeping more women in employment, on their own terms, is more high-quality part-time jobs, and high-profile role models..." Inte ett ord om billigare och mer tillganglig barntillsyn, mojligheten for man att ta ut pappaledighet eller overhuvudtaget en jamnare uppdelning hemma sa att kvinnorna inte stupar under arbetsbordan av jobb/barn/skota hem.

Jag har en kompis som ar gravid nu och hon tror inte att hon kommer att kunna ga tillbaka till sitt jobb efter ett ars mammaledighet - hennes lon racker inte till att betala en barnflicka eller privat dagis (vet inte ens om det finns kommunala dagis i England) sa det lonar sig inte for henne att fortsatta jobba. Det gor mig lite deprimerad.

Laptop multi-personality

Jag har fatt tillbaka min laptop men det kanns som den ar personlighetsforandrad.
Det ar samma dator men den kanns, ehm, annorlunda. Med en omformatterad harddisk sa forsvann naturligtvis allt (jobbfilerna kor jag back-up pa regelbundet, sa det var inte sa mycket viktigt som forsvann, tror jag i alla fall), inklusive internetbokmarken och settings. Men trots vetskapen om detta sa kanns datorn inte som min. Det verkar langsammare, vilket jag inte forstar da alla sunkiga program som tidigare alltid spann pa i bakgrunden ju har for blivit raderade. Och vi 'connectar' inte som tidigare. Tror det kommer att ta lite tid att lara kanna varandra igen.

Moder Svea

Igar hade jag 'a moment of enlightment'. Det gick helt enkelt upp en Liljeholmare. En av de stunder da man inser att det man har haft all fakta till hand hela tiden men aldrig lyckats sammanbinda punkterna, man har pa nagot satt lyckats missa det uppenbara. Och det far en att kanna sig bade upplyst och som en komplett idiot pa samma gang. Ni vet kanslan...

R fragade mig om bakgrunden till namnet 'Sverige' och jag borjade babbla om 'Svea Rike' men var 'Svea' kom ifran visste jag inte. Sa jag kollade runt pa Internet (det tog faktiskt inte sarskilt lang tid) och insag att naturligtvis, 'svear' var namet pa invanarna i vara trakter (Svealand). Och sen kommer det, detta som jag trots mina danskakunskaper lyckats missa. Att ju 'Sverige' ar 'Svearike' PA DANSKA! Visst, jag vet, da kring 1000 - 1200-talet var det nog ganska liten skillnad pa danska och svenska (och norska fanns val knappt), men just detta att jag aldrig har sett ordet 'rige' i vart lands namn fick mig att bli lite dallrig i benen.

M som i Mexico eller M som i Madrid?

Precis som Lisa sa funderar jag standigt pa nya, spannande platser att bo pa. Och just som jag nu verkligen har borjat sikta in mig pa att flytta till Mexico i slutet av aret, sa har mojligheten att flytta till Madrid uppenbarat sig. Hmm, Madrid? Jag har bott i Bilbao och Barcelona under kortare perioder men aldrig ens varit till Madrid. Jag har egentligen aldrig varit till Spanien heller. Baskien och Katalonien ar ju som vi vet, inte det riktiga Spanien. Men Madrid later ju valdigt spannade. Och det ar Europa. Och jag kanner lite folk dar (eh, tva).
Ja, ja. Det lutar i allafall fortfarande mest at Mexico, men jag tillater mig lite dagdrommeri om Madrid under tiden.

Ibland krockar det

...ens sjalvbild och ens verkliga agerande.
Pappa satte mig ned idag och ville prata lite allvar. "Na, hur hade ni tankt det da? Hur ska ni fixa det har?" Och det kanns ju lite lustigt nar man ar over trettio och det var *raknar pa fingrarna* nio ar sedan man slutade plugga och blir utfragad av sin foralder hur man hade tankt att lagga upp sin karriar och sitt familjeliv. Det kanns liksom som det skulle vara mer tvartom, att jag skulle stega in med ett brett, sjalvsakert smil och saga "Nu ar det sa har, serro!"
Sa jag ler lite for mig sjalv och tankar att "de ar val for sott att han oroar sig och vill ge mig rad". Men saken ar ju det att jag bara har nagot slags diffust koncept om hur vi ska ha det och min planering stracker sig bara in till tredje kvartalet i ar. Och ur min mun kommer harranger som far mig att lata som jag vore atminstane 10 ar yngre och sannerligen skulle behova lite faderlig vagledning: "Jo, assa, vi far ju se hur det blir. Men krisen och sa ar det ju riktigt svart just nu.... Men sa smaningom... Alltsa, jo, tja, jag vet inte riktigt."

Kom tillbaka, allt ar forlatet!

Min ena laptop la av mitt i leken igar morse. Allt jag far upp nu ar en skarm bild som meddelar att jag kan forsoka reparera skadan om jag satter in Windows installations CD-ROM:en. Den CD har jag ju hemma i London sa just nu kan jag inte gora sa mycket at det. Men jag ar ratt saker att om jag ominstallerar Windows sa kommer allt jag har pa den datorn att forsvinna.
Jobbfilerna korde jag en back-up pa for tre veckor sedan, vilket val ar tva veckor langre an jag borde ha vantat men sakert tva manader mindre an det ibland kan ga mellan mina back-uper. Och jag rensade alla personliga filer fran den datorn fore jul. Sa att jag har inte sa mycket att grata over, egentligen. Men mitt hjarta svider. Min lilla silvriga baby verkar doende. :(

Stockholmshelg

Vekling

Det ar bara att konstatera, mina ar som utlandsvensk har gjort mig till en vekling. Ar i Stockholm och allt sedan jag landade i torsdags har jag gnallt over hur kallt det ar. Naturligtvis ar jag inte ratt kladd. Flera personer som jag pratade med forra vecka sa att det var sa "varlikt" i Stockholm. Sa jag tog inte med skidjackan (mitt varmaste plagg) eller timberland kangorna. "Varlikt" i London i slutet av februari ar 14 grader och krokusar. "Varlikt" i Stockholm i slutet av februari ar lite smaltvatten och det faktum att man far se dagsljus pa vag till jobbet...

Sa i lanade klader har jag travat runt i Stockholm och visst ar det fint nar solen skiner. Men det ar sa kallt! Spenderade en halvtimme pa en lekplats med min kompis och hennes barn och var tvungen att ga hem fore dem da jag hade forlorat kanslen i tarna i mina cowboyboots. Sen fick jag lana mammas allvaderstovlar...

Tre personer fragade mig i helgen om jag inte hade tankt att flytta tillbaka och aldrig har jag kant mig sa saker pa mitt svar att nej, det finns inte en chans. Ok, jag vet, jag vet, man ska aldrig saga aldrig men tanken pa att bo har i all denna kyla (med artikel efter artikel i magasin och tidningar om att "snart vander det!" och "ge dig sjalv en varkick!" som ju visar pa ett massivt, kollektivt depressionstillstand) ger mig latt panik.

Prosit

Alltsa, jag ar fortfarande forkyld. Vaknar varje morgon med den dar forkylningssmaken i halsen och onskar att jag kunde stanna i sangen och vara helt ledig hela dagen. Jobbar man hemmifran kravs det dock ordentlig sjukdom for att ta en dag ledigt. De ganger jag har gjort det har jag inte kunnat sitta upp. Sa lange jag kan sitta framfor datorn eller sitta i sangen med laptopen i knaet sa ar det jobba som galler. Det ar som pa mellanstadiet da jag ibland gnallde pa mamma att jag var sjuk och ville stanna hemma och hennes standardsvar (om det nu inte var helt uppenbart att jag var riktigt sjuk) var: "Ga till skolan och om du kanner dig dalig sa far du ga hem." Suck, det var ju sallan man orkade overtyga lararen om att man var sjuk och sen trava hem. Dessutom missade man ju hela den dar harliga kanslan att fortsatta ha pa mig pyjamas och ga direkt tillbaka till sangen fran frukosten...

Nu har jag ju pyjamas pa mig varje dag fram till lunch eller sa, och fortfarande ger det mig ett litet mysighets-pirr da och da. Dock saknar jag atta kunna take a sick day ibland...

You do the math

Jag har sagt upp mitt gymmedlemskap fran och med slutet av mars. Jag gillade verkligen att ga till mitt women's only gym i Chalk Farm nar jag bodde dar (aka 'lesbian gym' eller 'muslim gym') men nu bor jag for langt fran narmaste Fitness First for att orka ta mig dit. Plus att det ar massor av svettiga karlar dar... Insag att den enda anledningen jag gick till gymmet tillslut var att ta Financial Times gratis pa helgerna. FT's helgupplaga kostar £2.30. Mitt gymkort kostar £40 i manaden. Sa nu ska jag ta langa, raska promenader pa helgerna till tidningsstandet.

For det ar bra att motionera

Gjorde nagot dumt igar - tankte att jag val anda var tillrakligt frisk att ga till gymmet (jag hade ju faktiskt inte atit smartstillande/febernedsattande pa hela dagen, for forsta gangen pa eh, 11 dagar eller sa, sa da maste jag ju anda vara over min forkylning?) och gick och trande. Kul var det och jag fick chans att se England bli duktigt slagna av Vastindien i cricket (jag har ju ingen tv hemma sa att jag till gymmet ar lite speciellt for da far jag se Simpsom, sport och mtv). Kom hem och hela kroppen kandes alldeles bruten. Kravlade i sangs vid atta och hade enkelt kunnat sovit hela dagen om det inte var for att jag var tvungen att stiga upp vid sex for att jobba. Forkylningssmak i svalget idag, huvudet kanns svullet, lock for oronen och jag ar trott, trott, trott. Silly, silly me.

Mini Leia-kringlor

I desperat behov av en klippning. Till dess far man vara lite innovativ.

Lite lag i London

Det AR jobbigt att komma tillbaka till London efter Mexico. Det graa, kyliga vadret ar en skarp kontrast mot det starka solljuset i Mexico. Ga och handla smaklosa, val inplastade gronsaker pa Tesco ar deprimerade efter att ha botaniserat bland berg av exotiska frukter och gronsaker pa Superama. Och jag saknar R forfarligt mycket.

JS kom hem till mig igar och lagade fodelsedagsmiddag. Han tog hand om min lagenhet medans jag var borta sa det var kul att se honom i koket dar han svirade ihop en laxratt - han hittar i alla lador och skap, och undrade lite roat vad jag gjorde i hans lagenhet. (Nar jag kom hem i sondags kandes lagenheten som ett hotellrum - jag har ju trots allt bott har i mindre an tva manader totalt, sen jag flyttade in i borjan av oktober.)

Tillbaka South of the River

Dricker kaffe hemma i lagenheten i Bermondsey.
Flygresan tillbaka var sa smartfri den kan bli nar den innehaller ett byte i USA (i detta fall Washington) med passkontroll, sakerhetskontroll, plocka upp bagaget och checka in det igen och byta terminal. Blev uppgraderad pa flighten mellan Mexico och Washington, och sen var flyget mellan Washington och London bara fyllt till en tredjedel, sa jag fick fyra saten for mig sjalv och kunde stracka ut mig och sova hela vagen.

JS, som har tagit hand om lagenheten medans jag varit borta, hade lamnat mat och mjolk i kylen. Bless him!

Trak-uppdatering

Sur och tvar. Och sa tror jag att jag haller pa att bli forkyld.
Jobbade 13 timmar igar och var sa trott och slut pa eftermiddagen (jag borjar ju vid ett pa morgonen) men kunde anda inte sova. Lag i tva timmar i sangen och forsokte rabbla olika mantran for att fa mig sjalv att somna. Nynnade tom vaggvisor for mig sjalv. Men det ar svart att sova nar det ar ljust ute. Somnade till sist men vaknade en och en halv timme senare av att R kom in och vackte mig med en puss, "bara for att han saknat mig". Och jag blir fly forbannad. Tar over en timme innan jag lyckas somna om igen. Sa jag raknar pa fingrarna och estimerar 4 timmars somn inatt. Igen.

Dagdrommer om att vara tillbaka i min lagenhet i London, i mitt morka, tysta sovrum...

Busy bee

Flyger tillbaka till London den har helgen. Sen ser mitt helgschema ut sa har under varen:
en helg i London
en helg i Stockholm
1/2 helg i Stockholm, 1/2 helg i London
en helg i London
en helg i Barcelona
en helg i London
flyger tillbaka till Mexico

depp

Igar eftermiddag krisade jag lite. Vad-gor-jag-med-mitt-liv funderingar blandat med vart-ar-den-har-relationen-pa-vag och hur-ska-vi-fa-till-det, toppat med lite jobb angest... Kanske aningens battre den har morgonen men inte mycket.

Jag flyger tillbaka till London nasta vecka och sen kommer jag tillbaka hit till Mexico i april. Men hur lange orkar jag (vi?) halla pa sa? Och hur lange orkar jag kora nattpass fran Mexico?
Och det krisar sa otroligt i England och alla ar radda for att bli av med jobbet och det hela ar sa deprimerande. Samma sak har i Mexico - alla vanner pratar om tappade kunder och mojlig arbetsloshet.

Min gata

Min gata i London igar

Mer London

Fin liten artikel i DN om att bo och jobba i London. Och sa oandligt mycket battre an den har gamla artikeln som jag har skrivit om tidigare och som fortfarande tillhor mina hatobjekt *fnys*

Langhelg

Det var helg har i mandags, darfor att det ar Forfattningsdagen pa torsdag. Men regeringen vet ju att nar helgen hamnar pa en torsdag sa kommer ingen j-l att jobba fredag och da tappar man ju produktions och konsumtionstillefallen som ju sa dyrbart behovs i den har ekonomiska nedgangen. Sa ledigheten blev flyttad till mandag.

Jag kunde tyvarr inte vara ledig hela dagen igar, utan var ledig mandag och tisdag morgon istallet. Det betyder jobb 6am-11am lokal tid. Och jag inser nu att jobba deltid is da shit. Seriost. "Deltid" har for mig alltid associerats med kvinnor i 40ars aldern som jobbar kommunalt och har tva barn. Men nu inser jag ju att det ar valdigt inskrankt. Deltidsarbete kan gagna sa manga fler av oss. Funkar jattebra utan barn. Och i 30ars aldern med for den delen. Med deltid blir det lite helg-hela-veckan-lang kansla. Man kan ta en ol utan daligt samvete, for man "jobbar ju knappt" nasta dag. Och man far hur mycket somn som helst, aven om man ar ute och svirar. Men det kanske blir lite svart att applicera till den privata sektorn - vet inte hur sugen min chef skulle vara att tilllata mig att endast ta slacker-eftermiddagsshiftet varje dag...

Det blev lite vin i helgen. Och nagra ol. En middag hemma. Nagra filmer. Och manga tacos. Och sa at jag mitt livs (hittills) basta burrito. Den kostade ungefar £2 och racker till bade lunch och middag till en mexikansk man av medel-storre storlek som spelar rugby. Till hans 20 kg lattare svenska flickvan rackte den dock endast till lunch. Och sen var vi anda tvunga att stanna pa Dunkin Donuts pa vagen hem sa att hon kunde fa en stor kaffe latte och en doughnut till efterratt...

You know you've been living in London for too long when

Mexikanska For Invandrare paminde mig om "you know you've been in XXX for too long when" skamt. Jag hade en hel lang lista med sadana for Mexico men de forsvann nar Hotmail bestamde sig for att radera hela mitt gamla konto forra julen (tillsammans med en bunt gamla karleksbrev som jag behallit utav ren nostalgi). Efter lite surfande pa natet hittade jag dock en lista over London istallet och den ar sa mitt-i-prick att jag maste kopiera in den har. Prickade sa ratt i min otroligt daliga Brittiska geografiska kunskaper av allt utanfor zon 3 i London, hur man inte langre hojer ett ogonbryn fastan notan i baren/affaren/resturangen visar ett belopp som skulle kunna foda en sydost asiatisk by i tva manader, hur manadshyran for min tvaa i London skulle kunna ge mig en villa i ett fint omrade har i Mexico City med fem sovrum, tva garage samt live-in maid, hur konceptet "tradgard" och "varmeisolerat" har forandrats sedan jag flyttade till London, samt naturligtvis att man blir van vid att sta med nagons armhala i nashojd mellan London Bridge och Oxford Circus i rusnings traffik...

Ladies and Gentlemen, You Know You've Lived in London (For Too Long?) When:
1. You say "the City" and expect everyone to know which one.
2. You have never been to The Tower or Madame Tussauds but love Brighton
3. You can get into a four-hour argument about how to get from Shepherds Bush to Elephant & Castle at 3:30 on the Friday before a long weekend, but can't find Dorset on a map.
4. Hookers and the homeless are invisible.
5. You step over people who collapse on the Tube.
6. You believe that being able to swear at people in their own language makes you multilingual.
7. You've considered stabbing someone.
8. Your door has more than three locks.
9. You consider eye contact an act of overt aggression.
10. You call an 8' x 10' plot of patchy grass a garden.
11. You consider Essex the "countryside"
12. You think Hyde Park is "nature".
13. You're paying £1,200 a month for a studio the size of a walk-in wardrobe and you think it's a "bargain".
14. Shopping in suburban supermarkets and shopping malls gives you a severe attack of agoraphobia.
15. You pay more each month to park your car than most people in the UK pay in rent.
16. You pay £3 without blinking for a beer that cost the bar 28p.
17. You actually take fashion seriously.
18. You have 27 different take-away menus next to your telephone.
19. The UK west of Heathrow is still theoretical to you.
20. You're suspicious of strangers who are actually nice to you.
21. Your idea of personal space is no one actually physically standing on you.
22. £50 worth of groceries fit in one plastic bag.
23. You have a minimum of five "worst cab ride ever" stories.
24. You don't hear sirens anymore.
25. You've mentally blocked out all thoughts of the city's air/water quality and what it's doing to your insides.
26. You live in a building with a larger population than most towns.
27. Your cleaner is Portuguese, your grocer is Somali, your butcher is halal,your deli man is Israeli, your landlord is Italian, your laundry guy is Filipino, your bartender is Australian, your favourite diner owner is Greek, the watch seller on your corner is Senegalese, your last cabbie was African, your newsagent is Indian and your local English chippie owner is Turkish.
28. You wouldn't want to live anywhere else until you get married.
29. You roll your eyes and kiss your teeth at the news that someone has thrown himself under a tube train.
30.Your day is ruined if you don't get a copy of Metro on the way to work.

January is the longest month

Januari are alltid langst. Det finns ingen manad sa lang som januari. September kan ibland stracka ut sig ordentligt, men lika lang som januari blir den aldrig. Och det har aret kanns januari langre an nagonsin fout. Det var en halv livstid sedan vi stod vid strandkanten i Valle och skalade in det nya aret. Jag aldrades ett ar pa en vecka dar i mitten av manaden. Star rakare nu. Med huvudet hogt, men satan vad jag ar glad att den har januari ar over. Good bye and good ridance to it!

Karriar och Ledarskap

Jag fann den har artikeln i SvD valdigt intressant och den speglar val min egen erfarenhet.

Innan jag borjade jobba pa allvar antog jag alltid att jag skulle gora Karriar (med stort K). Precis som mina foraldrar. Jag har alltid varit oerhort ambitios och fick hoga betyg pa universitetet och hade en racka imponerande sommarjobb som kunde anvandas som trappsteg infor Viktiga och Utvecklande jobb inom nagon internationell storkoncern.

Mitt forsta jobb efter universitetet var pa Wall Street och uppfyllde hela check-listan med kravande finansanalyser, prestige, hog lon, utlandsjobb (halla, New York!), arbetsresor, klient kontakt, off-sites (resor med jobbet till exotiska platser for att bonda) samt stralande karriarsmojligheter. Jag stannade i drygt ett ar innan jag sa upp mig. Jag jobbade jamt. Sexton timmars dagar mandag till fredag och var pa kontoret bade lordag och sondag. Jag sag inget av New York, rasade i vikt och blev en hemsk manniska med brist pa empati, talamod och karlek.

Jag slutade och var ledig i ett och ett halvt ar, da jag gjorde en langresa till Asien samt pluggade biologi en termin pa universitetet (sa roligt att gora nagonting helt annant!). Nar jag sen flyttade till London var mitt krav pa jobb att lonen skulle kunna betala hyran och rakningarna och att jag inte skulle behova jobba helger eller kvallar. Om jobbet sen kunde vara milt intellektuellt stimulerande vore ett plus men just da betydde det inte sa mycket. Jag ville bara kunna uppleva allt det som London hade att erbjuda, och ha tid att umgas med mina vanner. Hittade ett super intressant jobb med en lon som val ungefar var halften av vad jag tjanat i New York och med underbara kollegor. Och jag kunde ga normala tider pa eftermiddagarna och jobbade valdigt sallan helg och jag njot nagot alldeles otroligt av att vara i London.

For nagra ar sedan varnade min mamma mig "vanta inte for lange med att skaffa dig personalansvar" och jag tankte hur jag absolut inte har nagon som helst lust att bli chef. Efter att ha sett hur bada mina foraldrar har kampat under aren med facket, loneforhandlingar, utvecklingssamtal, uppsagningar och forsoka coacha allmant inkompetenta manniskor, sa ar "personalansvar" inget som lockar mig. Det jobb som jag har nu, da jag till mangt och mycket ar min egen chef, dar mina jobbprestationer inte ar beroende av nagon annans input, dar jag slipper sitta i langa, meningslosa moten utan kan koncentrera mig pa det som intresserar mig, passar mig darfor perfekt.

Precis som SvD artikeln namner sa reste mina foraldrar mycket under min uppvaxt. Och deras jobb upptog mycket av deras tid och var jobben var alltid hogst narvarande i hemmet. Nu har jag inga barn sjalv men jag tror nog inte att jag vill lamna dem sa mycket som mina foraldrar gjorde. Jag hade en mentor pa mitt jobb i New York, en av valdigt fa hogt uppsatta kvinnor inom banken som jag jobbade for. Och hon sa rent ut att hon och hennes man inte hade skaffat nagra barn for det skulle inte ga ihop med deras (hennes) karriarer. Och nar jag hintade att jag holl pa att fa psykbryt pga den konstanta somnbristen och min chefs allt mer irrationella beteende (allt eftersom IT bubblan holl pa att spricka) sa sa hon bara att det ar bara att bita ihop om du vill komma nagonstans i den har branschen. Och det hade hon val ratt i. Men om banken, som de i alla fall havdade officiellt, ville lotsa fram nya stjarnor och garna kvinnor, sa var val den sortens coaching knappast den ratta.

Innan jag fick mitt jobb i New York tyckte jag att det var verkade sa himla glamorost med jobbresor. Bussiness class, flygplans lounger, klientmoten i andra valdsdelar och fem-stjarniga hotell. Jo, tjena... Flygplatser ar stressframkallande aven om man far checka in i via business class desken och det enda jag njot av pa de standiga flygningarna mellan New York och Sao Paulo var att jag kunde fa sova 8 timmar i strack (vi var forbjudna att jobba pa flyget genom att det mesta vi holl pa med var foretagshemligheter). Och hotellrum (som jag knappt fick sov i) ar inte roligare an ens eget sovrum aven om det var fem-stjarniga. Och att efter en lang arbetsdag behova dricka drinkar och smora for potetiella kunder var knappats upplyftande.

For mig betyder "Karriar" numera istallet att ha ett jobb som innebar att jag kan leva det liv jag vill. Pa det sattet ar mitt nuvarande jobb ultimat - jag kan jobba varifran i varlden som helst (sa lange jag har bra bredband), jag behover inte resa till och fran jobbet och jag behover inte aka pa jobbresor som tar mig bort fran mina vanner och ater sig in pa min lediga tid. Jag tjanar tillrackligt och finner arbetet stimulerade. Och for det mesta jobbar jag inte mer an 10 timmar per dag. Jag sager inte att det inte kommer en dag da jag chefar over andra. Det kan mycket val handa. Men for mig ar det inte ett mal i sig.

Fru Basilika? Part II

Pratade i telefon med min pojkvans mormor i helgen.
Nar jag lagt pa fragade R vad som hade sagts.
"Oh, she gave me some marriage advice."
"Really?"
"Yeah. She told me being married to a Mexican is very difficult but ultimately rewarding."
"There you go! That's what I've been trying to tell you all along!"
"You seem to forget that she ultimately divorced your grandpa."
"But it was rewarding!"

Har ni fest, eller?

Det var fest i lordags i sann mex-stil. Borjade vid nio pa kvallen. Och slutade vid halv tolv pa formiddagen...

Fru Basilika?

Den 24e januari kommer jag alltid att minnas av manga anledningar, men det jag vill lyfta fram har ar att i lordags var forsta gangen i mitt liv som jag blev tilltalad med "señora"...

Women Who Lucheon

Eftersom jag jobbar europeiska tider (01.00 till 11.00 lokal tid) sa blir det inte sa mycket utgang om kvallarna, da jag helst vill vara i sangs vid sex. Tack och lov ingar langa luncher i den mexikanska kulturen sa jag kan anda ha ett socialt liv under veckorna och traffa folk for lunch pa eftermiddagarna. Den har veckan har jag varit ute pa tre resturanger: L'Osteria del Becco (italiensk), Tayüt (mediteransk) och idag traffade jag tva kompisar pa Casa Portuguesa (portugisisk). Det gar ju inte att jamfora bredden av resturang utbudet i London med det i Mexico City. Det finns ju inte alls den invandring har, som har hjalpt att skapa det fantastiska utbudet av olika kok i London. Men det finns anda en hel del god icke-mexikansk mat.

Efterson jag kanner att det finns alldeles for fa tillfallen att kla upp sig (for mig betyder det allt annat an jeans och cardigan) satte jag faktiskt pa mig klanning idag. Och sandaler med kitten heels.

och sa hade vi ingen is hemma heller

Lite bakfull imorse (inatt) nar jag steg upp. Eller sa madde jag illa for att jag hade klamt i mig groteska mangder choklad och oreo cookies alldeles innan jag gick och la mig. For jag hade ju faktiskt farskpressad apelsinjuice med min vodka drink (hm, ingen bra drinkmixer hemma, ga up pa trappen, hang over relingen och plocka nagra apelsiner fran tradet pa garden, fram med juicepressen, hepp!) och den nyttigheten borde ju liksom vaga upp alkoholen. Hade man trott.

Tog sa smaningom laptopen med mig tillbaka till sangen och tackade aterigen mig lyckliga stjarna som har besankt mig med ett jobb som jag till nods kan gora fran sangkammaren.

Stanna lite till?

Funderar pa att skjuta upp min hemresa med tva veckor. Kollade kalendern och de tva forsta veckorna i februari har jag bara en tandlakartid och en middag inbokad. Bada gar att boka om och jag ar lite "vad tusan, varfor inte?". Hor att det ar kallt och regnigt i London medans det ar varmt och skont har. Och nar jag inte har nagot som kallar i London (forutom min lagenhet som slukar en tredjedel av min lon varje manad, efter skatt) sa varfor inte stanna har lite langre nar jag kan, och trivs?

Fick lite angest over hur mycket pundet har fallit mot dollarn de senaste tre manaderna (sen jag kom hit sist), men insag sen att den mexikanska peson har forsvagats samtidigt, sa det ar inte sa farligt. (Nar jag var har i oktober fick jag 20.8 pesos per pund, nu far jag 19.6.)

Sidral Mundet

Mexikanska for invandrare skrev i hostas om mexikanernas hoga lask konsumtion. Sjalv dricker jag definitivt mer lask nar jag ar har an hemma i London. My addiction heter Sidral. Kolsyrad appeljuice skulle man val kunna kalla det men drycken ar sa mycket battre an sa. Jag gillar namligen inte appeljuice. Tycker att det ar for sott, for sliskigt. Sidral daremot ar inte alls sadar sot och sa ar den inte for mycket kolsyrad heller.

Har tillverkats sedan 1902 laser jag mig till, och ar gjord pa riktig appeljuice. Mexikanernas egen Apotekarns, alltsa. Dock tycker jag att det ar det markligt att jag aldrig har traffat pa Sidral utanfor Mexiko, trots att den ar sa otroligt popular har. (Finns formodligen i latino omraderna i US men de stader jag kanner och gar till affaren i - New York och DC - har jag aldrig traffat pa den.) Kanske ar det en case of Apotekarns jul/paskmust forbannelse - ingen utanfor Sverige verkar forsta det brillianta med den drycken. (Eller sa har det sagts mig - genom att jag inte gillade kolsyrade drycker som barn sa har det svenska lask arvet gatt mig helt forbi, med must, Champis, Trocadero och sockerdricka.)

En annan drycktillverkare som det inte gar att missa ar Boing som saljer icke-kolsyrad juice (eller, hur mycket riktig juice det ar i drycken vet jag inte...). Varje tacostand har en islada med Boing flaskor. Min favorit ar guava. Oj, nu blev jag torstig...

Hej onsdag!

Fyra och en halv timmes somn foljt av tva koppar starkt kaffe. *stracker pa sig och gaspar*
God morgon!

2009 - Bring on the tacos

Segt och tungt att stiga upp imorse (inatt) efter langsemesteren. Var inte trott nog igar att ga och lagga mig i tid och fick val en si-sadar 4 timmars somn. Men sa oppnade jag fonstret och tog ett djup andetag av Mexico City natten, och paminde mig om hur otroligt previligerad jag ar, som kan vara har. Och som har ett jobb att komma tillbaka fran semestern till.

Ledigheten var sadar fanastiskt avslappnande att jag vid ett par tillfallen faktiskt glomde bort vilken dag det var. Spenderade 6 dagar i Valle de Bravo, vilket val bast kan beskrivas som Mexico City's svar pa New York's The Hamptons, dvs mycket sommarhus/holiday houses. Inget internet och jag glomde brittiska mobilen i stan, sa jag var valdigt avskuren fran varlden. Vi sov, at gott (lagade mat!), drack, laste, hangde vid poolen, sag DVD filmer, satt framfor brasan och tog nagra promenader. Det nya aret skalades in i cava vid sjostranden. Annorlunda fran forra aret de jag var i Sydney. Men det ar sa mycket som ar annorlunda och sa mycket som har hant under 2008. Vill inte gora nagra summeringar eller bokslut utan se framat. Kan saga att malet for januari ar att ata sa manga tacos som mojligt. Just det har jag lyckats synnerligen val med de forsta dagarna av det nya aret.

Min brist pa lyxhustruliv

Sa blev det jul. Och julefrid.
Jag blev fardig med min rapport pa kvallen den 23e, jobbade lite slott den 24e och sov sen nagra timmar innan det var tid for julmiddag med kalkon, stuffing, potatismos och canberry sauce. Det blev presenter och julmusik och ordentlig brasa i oppna spisen och julgran.

Det som verkligen livade upp min jul dock var spridda citat fran mormodern i familjen. Bland annat spekulerade hon i sitt ena barnbarns innehavande eller icke innehavande av sin oskuld och hurvida flickan i fraga faktiskt skulle kunna bara vitt pa sitt brollop...
Vid ett tillfalle vande hon sen sig till mig och fragade om jag nagonsin hade jobbat. Jag blev alldeles forvirrad. Forstod jag henne ratt? Menade hon om jag nu hade semester? Om jag jobbade just nu? Men nej, fragan var precis sa: "Hade jag nagonsin jobbat?"
I ett forsok att inte krevera av skratt -- all jobbangest jag haft den har hosten, all somn jag forlorat, flashade framfor ogonen pa mig -- samlade jag ihop mig och paminde mig sjalv om att jag faktiskt var i en annan kultur. (Och arligt talat sa ar det manga kvinnor i min egen slakt som inte jobbar.) Och jag berattade att jo, jag arbetar. En hel del. Underforstatt: nej, jag ar inte ute efter att hitta en mexikansk make som kan underhalla mig...

Idag ar det annendag jul och jag har atit quesadillas till frukost och sitter och vantar pa att gashandlaren ska komma forbi sa att vi kan fylla pa gastanken och jag kan ta en dusch.

Vill ha jul. Nu!

Jag vill ha julledigt. Nu. Pa en gang. Men jag har en satans rapport att skriva fardigt och sa jobbar jag imorgon. Morgondagen ar dock inte sa farligt - halva Europa are ju lediga och andra halvan gar efter lunch - men den har rapporten vill jag fa fardig ikvall sa att jag kan slappa imorgon. Sa nu sa. Ska jag skriva fardigt den. Om det sa tar mig 6 timmar sa ska jag banne mig bli fardigt med den. *starker mig med Oreo cookies i brist pa pepparkakor*

It's always the small things

Efter att ha mellanlandat i ett snoigt New York och tack och lov varken blivit fast dar i kylan eller ordentligt forsenad, som sa manga andra passagerare, sa kom jag till Mexico City i lordags morse. Innan jag krashade vid tre pa eftermiddagen och sov 14 timmar i strack sa hann jag med en kaffe och boklasning och sitta lite i solen, flip-flops och linne, samt att ata tacos och dricka en kall ol till lunch. Och det var allt jag ville ha och allt jag behovde.

Heroin chic

Jag har bestamt mig att jobba lite pa min 'heroin chic'-look, ni vet den dar 90-tals looken med utmarglade, halogda modeller. Fast utan heroin da...

Enligt Wikipedia (som ju vet allt), karakteriserades looken av:

• blek hy (tick! Inte sarskilt svart i mitten av december i England. Inga tanning lines har inte)
• morka skuggor under ogonen (tick! Jag har knappt sovit pa tre natter)
• utstickande ben (ok, inte riktigt tick, men jag ar lite avmagrad)

Forutom somnsvarigheter sa forsoker jag tackla ett konstant illamaende. Igar lyckades jag ata en halv pase chips (chips funkar bra nar jag mar illa, det ar nagot med saltan i kombination med att de ar lattsmalta som lugnar min mage lite) samt en halv rostmacka. Och det blir man ju inte fet pa...

Jag klamrar mig fast vid tanken att jag bara har tre jobbdagar kvar den har veckan och bara jobbar tre dagar nasta vecka (julafton ar ju inte helgdag i England) och sen blir jag ledig i 11 dagar pa raken, vilket ar nagot av ett rekord. Och jag ska frossa i avokado nar jag kommer till Mexico och kanske, kanske till och med fa ta pa mig bikinin och flaka ut mina bleka lemmar i solen. Three days and counting...

Lista fran Hypodea

Pratar du fortfarande med den du kysste senast?
Joda

Har du sett din bästa vän gråta?
Ja.

Vad åt du senast?
Chips (vintage cheddar & red onion chutney) igar kvall

Har du fått nån komplimang idag?
Tio i atta pa morgonen? Nej... Fast jag fick ett e-mail fran en kollega pa semester i Rom som skrev och tackade att jag ska gora vissa av hennes arbetsuppgifter medans hon ar pa semester

Är du polare med grannarna?
Nej, har knappt sett dem sen jag flyttade in i borjan av oktober.

Vilka språk talar din mamma?
Svenska, engelska, spanska och lite grekiska.

Vilka länder har du bott i?
Sverige, Mexico, Danmark, Spanien, Argentina, Brasilien, USA och England.

Gay?
Nej.

Suger det här?
Lite, men det kandes roligare att gora det har an att starta min mandag morgon pa riktigt.

Har du varit på stranden?
Ja, i somras, i Roslagen.

Minns du din/dina musiklärares namn?
Nej, usch. Avskydde musiklektionerna. Fick alltid ont i huvudet

Hur bra är din syn?
Inte alls. -5.75 och -6.00, sa halv-blind.

Har du varit på party?
O ja.

Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Pratade med nagra kompisar om det har for nagra veckor sen (en van hade nyligen gjort det), men jag tror, nej.

Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Inte bli ett dugg forvanad.

Har du vart utomlands?
Ja.

Vilket är det bästa bröllop du varit på?
Det var nog min kompis Cs, kanske mest for att hon ar en sadan god van, och sa var det det forsta brollopet jag var pa.

Var är dina syskon just nu?
Stockholm.

Vad var den senaste drömmen som du minns?
Harom natten dromde jag att det var en mus i mitt sovrum.

Vad ska du göra i helgen?
Flyga till Mexico!

Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
1pm?

Har du färglinser?
Nej, men vanliga linser.

Vad gjorde du klockan två inatt?
Tittade pa klockan. Vaknade varannan timme natten igenom. Zzzzz....

Vad är det första du gör på morgonen?
Stiger upp och satter pa datorn. Kokar te.

Vad ska du göra efter det här?
Borja jobba.

Film tips

Waltz with Bashir

Smuggla ost

Ok, jag tror att jag haller pa att ta mig ur det dar halet jag trillande ned i forra veckan. Kombinationen av detta eviga morker, kyla och allt for mycket jobb makes Basilika a dull girl...
Men nu har jobbet lattat lite, efter att ha jobbat halva helgen och med en maratons session pa 15 timmar i mandags. Och nasta vecka aker jag till varmare breddgrader!
Mitt storsta problem just nu verkar vara hur jag ska lyckas smuggla in Stilton Blue Cheese (ingen jul utan Stilton med port!) till Mexiko. Tullen pa flygplatsen i Mexico City ar namligen valdigt nitisk och mer an en gang har de oppnat min resvaska och plockat av mig diverse godsaker. Min pappa korde med knepet att packa innerfickorna pa rocken fulla med svensk ost men jag hade inte tankt att ta med mig vinterrocken och dessutom har den inga fickor stora nog for Fortnum & Masons julstilton i keramik kruka...

Rothko

Idag nar jag var pa Rothko utstallningen pa Tate Modern (for en andra gang) sa sag jag Paul McCartney :)

Konversationer man aldrig far ha

Min kompis L: "Guess who sent me a text the other day? Jeff!"
Basilika: "Jeff, Jeff, Jeff... Was he the one who brought you back to his office and did you on the boardroom table?"
L: "That's the one! Huge, oak boardroom table, with a view of St James's Sq..."
B: "That's such a good story...."
L: "I know! Such a shame I can't tell [Ls nuvarande pojkvan], I don't think he'd appriciate it."
B: "I know, those great stories you so want to share with your loved ones but can't..."

Hej Vinterdepp!

Det finns bara tva platser som jag vill vara pa just nu: sangen eller badkaret. Mitt somnbehov ar omattligt for tillfallet. Mamma ringer pa kvall och fragar vad jag har for mig. Berattar att jag ligger i sangen och laser och ska till att slacka lampan.
Mamma: "Klockan halv atta?!"

Igar var jag tvungen att ta mig upp till West Finchley for att lamna in min ena laptop for reparation. West Finchley har postkod N12 vilket betyder langt-upp-i-ingenstans-mot-slutet-av-tunnelbanelinjen. Sjalv bor jag i SE1 vilket val lite snobbigt betyder att jag behover stora incitment for att ta mig nagonstans utanfor tunnelbanezon 2 (West Finchley ar zon 4). En laptop med trasig skarm ar dock ett sadant incitament, sa jag reste i 1 1/2 timme i vardera riktning igar och det var gratt och kallt och jag hade glomt att ta pa mig mossa. An mer deprimerande var det att aka ut till Ikea i fredagskvall. Stod och vantade pa en buss som nastan aldrig kom, vid Wemblys tunnelbanestation. Och det var becksvart och billyktorna reflekterades pa den vata asfalten och hade Dixie Chicks i horlurarna for att hotta upp kvallen lite. Kom hemma 4 timmar efter att jag hade akt, med pepparkakor, glogg och ny badrumsmatta.

Helgen var dock fin. Hade ordnat brunch hemma for 12 personer pa sondagen och var jag var otroligt stolt over all mat jag fixat (inklusive hembakat brod och brownies). Glomde helt bort gloggen med det blev Bloody Marys till alla som ville ha.

Oh Rufus, my Rufus

Efter att ha flyttat over mitt itunes bibliotek till en extern harddisk (jo, hade inte tillrakligt mycket minne pa min laptop, den gamla vanliga historien...) sa forsvann en hel del latar. Bland annat ett mp3 'blandband' innehallande Rufus Wainwrights cover pa Leonard Cohens 'Chelsea Hotel No. 2'. Den har laten ar att do for (lyssna har om du inte tror mig) men jag har den har morgonen spenderat 2 1/2 timme med att forsoka fa tag pa laten pa natet. Att forsoka kopa musik legalt ar otroligt frustrerande (ok, jag forsokte ocksa ladda ned den illegalt men lyckades inte hitta den): har star jag, credit card in hand, willing and eager och jag kunde tusan mig inte fa kopa laten! De siter jag hittade den pa var amerikanska och vagrade lata mig kopa dem da min IP adress ju avslojade att jag satt i England. Grejen var den att jag inte ville behova ladda ned ytterligare ett program/registera mig pa annu en site/salja min dators sjal till annu en musik spelare... Men jag fick ge upp, registera mig med Napster och nu, nu antligen ar Rufus tillbaka i mitt musikbibliotek.

Ikvall ska jag hit. Och jo, jag erkanner att jag har nagonslags fetich for mexikanska regissorer...

Hemma

Tillbaka i London efter att ha varit pa resande fot i en manad. London valkomnade mig hem med snofall och blast men det kandes anda fint att vara tillbaka. Spenderade sondagen i pyjamas pa soffan (jag har adopterat den fula amerikanska vanan att anvanda flanell pyamasbyxor combinerat med T-shirt som nagonslags mysdress, klippt rakt ur GAP:s julreklam...) med film, jobb, slosurf och telefonsamtal till vanner och familj. Men naturligtvis ar det lattare att hantera novembers grahet nar jag vet att jag aker tillbaka till Mexico om mindre an en manad. Och jag har blivit lovad en alldeles akta mexikansk roadtrip over nyar, efter att planen for en strandsemester foll platt.

Den senaste manaden i korthet: Hade helt enormt roligt i Mexico City (som alltid). Vanner, karlek, god mat, tequila, fester, high school flashbacks (if someone plays R.E.M. now it will be 1993 all over again!) och en behaglig temperatur pa 25 grader de flesta dagarna. Valdigt fint Dia de los Muertos firande (de dodas dag/allhelgona) fick jag aven vara med om. Washington var en valsingnelse i traquility efter Mexico: sova, ata, promenera runt i fororten, dricka kaffe, pratar i timmar i strack med faster & farbror, shoppa lite, kora lite bil pa breda amerikanska motorvagar. Och det blev aven en helg i New York med basta S (numera med fastman!). Var till The Frick Collection (som ingen av oss hade varit till pa manga, manga ar) och sag tre Vermeer tavlor. Mycket kaffe, langa promenader, 14 timmars somn (I kid you not! Kom dit en fredag eftermiddag och sov till lordag morgon, helt utpumpad efter Mexico), fina samtal och mycket karlek och kramar.

Och sa blir det tva veckor i Washington DC

Jag ar i Mexico City de narmaste tva veckorna

foto: Brandon Garcia

Om sjalvinsikt och sjalvkannedom

Jag kanske ar lite trog, eller bara har en svag sjalvkannedom, men det var inte riktigt forran i sondags som jag insag hur slutkord jag faktiskt ar. Hela sommaren var ju i stort satt bara ett enda stort angesthal och sen jag kom tillbaka till London i borjan av september har det varit leta-lagenhet-stress, skriva-kontrakt-stress, flytt-stress, jobb-stress och lamna-min-pojkvan-som-jag-ju-anda-alskar-pa-natt-satt-men-inte-pa-ratt-satt-stress. Och jag har inte haft en enda dag att bara vara, att tilllata mig sjalv att sjunka ned i ett tillstand utan sjalvanklagelser, otillraklighet eller prestationskrav.

Och denna dalig insikt i mitt eget psykologiska halsostillstand manifesterar sig ytterligare idag, da jag plotsligt verkar tro att en sondag i sangen har botat alla mina problem och jag nu friskt kan borja kora pa i overljudsfart igen. Hepp!

A Me Day

Igar var jag stygg och ljog och latsades att jag var forkyld for att slippa ga pa en lunch som jag ju inte borde tackat ja till fran borjan. Men jag var snall mot mig sjalv, och just nu ar det nog vad som betyder mest.

Efter annu en intensiv arbetsvecka (som inneholl en jobbstart klockan 3 pa morgonen och en jobbstart klockan 5 pa morgonen och resten vid 6), forra helgen som i stort sett bara bestod av jobb, samt en lordag da jag varit ute mest hela dagen, sa vaknade jag igar morse och insag att jag bara maste stanna i sangen. Och det gjorde jag. Laste tidingen, fipplade med itunes, lyssnade pa musik och somnade om. Sasade runt i lagenheten i pjamas och drack te och at rester fran lordagens lunch och skrev e-mail. Och det var precis vad jag behovde for att stressen skulle rinna av mig.

Pa kvallen motte jag upp med JS och var och sag Lake Tahoe som visades pa London Film Festival. Och nu har jag nagot av en crush pa filmens regissor, Fernando Eimbcke, som var dar och presenterade sin film. En underbar liten film och en enormt sot regissor som med ytterst humbleness berattade att Sundance hade hort av sig efter att de sett hans forsta film, Duck Season/Temporada de patos, och velat sponsra hans nasta film.

Borjan pa en ny borjan

Vi separerade i somras. Det var jag som valde att ga men det betyder inte att det inte har gjort ont. Jag har gratit och jag har gratit. Och jag har tvivlat pa mig sjalv och pa mina val. Och jag har undrat om jag inte har lamnat det basta som nagonsin hant mig. Och jag har gjort illa en manniska jag alskar innerligt. Det har varit sa tungt och det har varit sa sorligt.

For tre veckor sedan flyttade jag ut. Bor nu i en tvaa i Bermondsey (nara Tower Bridge and London Bridge) som ar ljus och underbar och med massor av plats. Och jag trivs. Mitt i allt det sorgliga ar jag sa fantastiskt glad over att ha hittat den har lagenheten och att bo for mig sjalv.

Man hinner ju med sa mycket...

...nar man stiger upp tre pa morgonen

Tentafest

Varje gang jag moter nan av mina storre deadlines sa kanns det ungefar som nar man hade skrivit en 10 poangs tenta pa universitetet. Man ar alldeles hog pa den dar frihetskanslan. Man ar sa lattad att pressen ar over och man har plotsligt sa mycket ledig tid att man inte vet vad man ska ta sig till! Man vill mala naglarna, ga till narmaste Nation och svepa tequila shots och dansa till 80-tals hits. (Det var iallafall det jag brukade kanna behov av...) Fastan det man borde gora ar att diska, borja beta av alla de dar sakerna som man forsummat medans man tentapluggade (som att betala rakningarna!) och ga och lagga sig tidigt och faktiskt forsoka ta igen lite av all den somn som man forlorat over den senaste veckan.

Idag stannar jag darfor hemma. Duschar lange, ater linssoppa, ser ett avsnitt av SATC och ska ga och lagga mig vid nio.

Alldeles Otroligt Professionellt

Som de flesta brancher innehaller aven min sin fair share av foretags events. Lite mingel, kaffe/vin (beroende pa vilken tid pa dagen det ar), nagon haller foredrag eller sa ar det en paneldebatt. Gar pa en del sadana och jag ar verkligen alltid ytterst professionell. Ingen flamsighet, inget smaflirtande har inte. Man pratar jobb, man talar varldsekonomi, man drar nagra branschskamt, man byter businesscards. Min bransch ar valdigt mansdominerad. Det ar en fin mix om det kanske ar en femtedels kvinnor dar. Men ibland borjar jag undra vad det ar med dessa man, for jag far allt som oftast dejtforslag efter sadanda har tillstallningar.
Var pa en tillstallning nyligen. Pratade med en trevlig ung man (som min mamma skulle saga, dvs, nan i min alder), diskuterade marknadslaget, bytte e-mail adresser och det var det. Jag mejlar och sager hej, hej, trevligt att ses. Samt infogar en liten analys av vad jag tyckte om foredraget. Svar kommer snabbt tillbaka: "Du kanske har lust att ses over en ol, nangang?"

For ett par ar sedan var jag pa en liknande tillstallning och talade da med en man som jag bytte lite jobb info med. Nagra e-mail fram och tillbaka om bransch-relaterade saker och sen skickar han mig en dikt. Inte en dikt som nagon annan har skrivit. Utan en dikt om mig. Som han har skrivit. Och det kandes inte sa professionellt. Det har ar en person som har valdigt hogt anseende. Som citeras i FT. Som intervjuas i TV. Och som pa sin fritid sitter och skriver dikter om svenska kvinnor kan mott pa en lunch function...? Men samtidigt som jag tyckte att det dar faktiskt var obehagligt (alldeles for privat) sa haller jag anda kontaktet (ytterst professionellt). Darfor att det gangar mig. Att ha den har personen i mitt natverkt gangar mitt vardagliga jobb genom den info han kan tillhandahalla (och tillhandahaller).

Men angande raggandet som tydligen alla andra anser att dessa functions utgor, sa fick jag en liten annan vinkel av J for ett tag sedan. Min attityd ar - kommer inte dessa man ut nangang? De maste ju traffa kvinnor utanfor jobbet ocksa? Varfor ragga nar det sa latt kan bli sa otroligt fel (varlden ar ju anda ratt liten...)? Men som J papekade sa utgor ju dessa tillstallningar en urskillningsprocess. Som man kan man vara ratt saker pa att kvinnorna som kommer dit har nagot bakom skallbenet, kan forsorja sig sjalva och inte ar nagra "Essex girls" (som sa manga av barerna i City kryllar av). Nagon har redan gjort grovjobbet at en sa att saga. Nu galler det bara att charma in sig hos den sotaste flickan *leende*

It's The End Of The Word As We Know It

Jag har velat blogga. Verkligen. Om allt det sjalsligt jobbiga, och att behova ta besluten, aven om de gor ont. Och att behova saga de dar sakerna, aven om det smartar dem man alskar mest. Att gora sina val, aven om de svara. Att forlita sig pa sin eget omdomme, aven om andra staller sig fragande.

Men annat har kommit emellan. Ett helt jakla hav av finansiell marknads kollaps. Den har veckan har varit overjavlig. (Och jag svar nastan aldrig.) Jag sover aterigen bara runt 5 timmar per natt. Igar kvall stop jag i sang vid halv tio och steg upp och borjade jobba vid fyra pa morgonen. Och jag har fortfarande flera timmars jobb framfor mig (nu vid tio i sex pa eftermiddagen). Och min mandags deadline har blivit framflyttad till sondag kvall, sa jag kommer att jobba hela [svordom] helgen.

Tonars vibbar

Jag har fatt tandstallning. Nej, inte sadan dar jarnvagsrals som jag hade under fyra manader nar jag var 14, utan nagot som mer ser ut som en "retainer". Ska sova med den i sex manader for att fixa till tanderna infor en operation nasta ar. En finurlig liten sak med hyskor och piggar som tydligen ska fa mina tander i de ratta leden.
Det lustiga var dock nar jag fick den insatt for forsta gangen i lordags, sa kom jag genast ihag spanningen i kaken och den dar dova smartan i tanderna fran nar de spande tandstallningen. Det var 18 ar sedan jag kande den sists och da var det bara for nagra fa, ynka manader! Men de sager ju att kroppen aldrig glommer....

Och vad var moralen i den historien?

Igar hade jag magknip mest hela dagen och kunde knappt ata natt. Framat kvallen blev det dock battre sa jag gick ut och at lite tapas med vannan P. Och drack en halv flaska Rioja. Och fortsatte till puben. Och hallde i mig tva dubbla JD & coke. Och sen tog vi en liten konjaks nightcap innan jag vinglade hem. Skickade fylleSMS till kreti och pleti.

Och idag mar jag bra mycket battre an jag fotjanar.

Bring On the Matching Wardrobe

Jag ar sa glad att det haller pa att bli host och jag kan lagga alla fargglada sommarklader langs bak i garderoben. Jag ar sa ohyggligt trott pa ljusrosa, ljusblatt, ljusgult och lila. Glada, pigga farger som ska kombineras. Bring on the autumn, sager jag, och lat mig kla mig fran topp till ta i gratt och svart! Det finns en sadan otrolig vilsamhet i ett par morkgra byxor, en svart topp och en gra cardigan. Inom den morka fargskalan kan man alltid slappna av. Men behover inte vara pigg, sprallig och uppat. Svart ar alltid ratt och svart ar alltid kladsamt.

Basta helgen!

Startade med Supremes utstallning pa V&A med basta Deb. Foljt av drinkar och god italiensk middag med vin och massor av prat. Och jag promenerade halva vagen hem vid midnatt for det var en sadan varm, skon, hostkvall.
Fint vader pa lordagen sa det blev picnic i Primrose Hill och sen lite utgang i Soho pa kvallen. Nattbussen stannande inte dar vi trodde sa jag och J missade var steaksandwich och fick stalla oss och varma upp en broccolipaj i ungen nar vi kom hem vid halv tva, vilket var lite mysigt pa det dar smafulla, smatrotta, familjara viset.
Slapp sondag med Full English Breakfast och nagra timmars jobb for mig.
Och jag har sovit, sovit, sovit!

Mayhem

Var ute och at mezes med nagra vanner igar och vi drack langt mer ol och vin an vad som ar brukligt pa en mandag kvall. Men efter ha sett Wall Street kollapsa och stora summor gatt forlorade pa bara nagra timmar, sa kandes det som det enda ratta att supa till. Jag hade jobbat sedan halv sex pa morgonen, da det pa sondagskvallen verkade sa ratt klart at vilket hall det bar, medans en av mina vanner hade spenderat storre delen av dagen i juridiska konflikter med PWC som ju ar de som administrerar Lehmans konkursbo. Vi kunde dock alla intyga att these are interesting times indeed. Nu galler det bara att halla hart i hatten och hoppas att vi kan behalla vara jobb.

Konversationer man aldrig trodde man skulle ha

...att foresla for ens lagenhetskompis pojkvan att han kanske skulle anvanda gasttoan pa nedervaningen for hans, ehm, mer ljudliga toalettbestyr, istallet for badrummet som ligger vagg-i-vagg med mitt sovrum...

Will the Real Greek Please Stand Up?

Var till The Real Greek nara London Bridge igar, alldeles vid vattnet. Jag och J gick forbi och lukten av grillat lamm blev allt for overvaldigande. Jag varnade J att nar jag sist at pa just den har Real Greek (finns nio runt om i London) sa var services absurt dalig. Men det var trots allt tre ar sedan och sedan dess maste de ju ha skaffat sig lite rutin.

Det hade de inte. Och det var bara allt for komiskt.

Det borjade att vi blev hanvisade till baren medans de skulle gora i ordning ett bord till oss (det har hade jag upplevt forra gangen jag var dar, och da fanns det flera lediga bord och de "glomde bort oss" i baren). Vi bestallde en flaska vin som vi ville dricka med maten.
"That's £18.50" sager bartendern. Na, men vi ska ata har, sa lagg bara till det pa var nota sa vi.
"Well, it gets so complicated for me then" sager bartendern och viftar med handerna. "Da maste jag saga till servitrisen vilket vin ni dricker och sa maste jag dra av det pa notan har i baren och sa maste det laggs till er bords nota. Det ar mycket enklare om ni bara betalar for vinet har."
Jag och J bara stirra och sager sen i kor "Ja men da tar vi bara allt pa en nota da."
Bartendern suckar hogljutt och himlar med ogonen och precis da kommer var servitris och sager att vart bord ar redo och bartendern lutar sig fram over disken och forklarar hogljutt for servitrisen att vi har druckit en flaska such-and-such och att den maste laggs till var nota for vi har minsann inte betalat for den har i baren. Servitrisen bara ler och nar vi sen far var nota i slutet av middagen har de lagt till fel flaska, en billigare, och vi sager ingenting.

Sen blir det mat. Eller inte. Fem ratter far vi tillslut felsanda till vart bord, vid tva olika tillfallen. Och sen ar det sa otroligt uppenbart att de har gett var mat till nagon annan for det tar en halv evighet tills maten kommer och tjejerna vid bordet brevid som bestallde efter oss har fatt sin mat for lange sedan (fast forst var de tvungna att skicka tillbaka tre ratter som de inte hade bestallt). Och nar vi ska betala foreslar jag att vi ska stryka den 12.5% redan inraknade dricksen fran notan, da den trots allt ar "complimentary". Aj ja. Det var komiskt. Det var absurt. Vi skrattade och drack vart sura vin. Och vi kommer aldrig, aldrig ga tillbaka.

Tuesday morning, 8:35am

Jag sitter hemma och jobbar. Tittar upp pa skarmen och mumlar en radda siffror. Det ar forsta gangen den har morgonen som jag sager nagot hogt och jag slas direkt av hur liten min rost later. Jag forsoker igen. 0.2, 4.3, 0.1, 3.2. Och jag later sa liten, sa liten. Efter annu en kvall da jag har varit tvungen att vanda pa kudden for att orngottet ar vatt av tarar sa bar rosten inte riktigt.

hem till london

Jag sover igen. Det ma vara av ren psykologisk utmattning men jag sover i alla fall. Igar spenderade jag storre delen av dagen gratande i sangen med J. Och sen somnade jag. Det ar i alla fall skont att vara hemma.

saker under huden

Ibland undrar jag om inte Elin Grelsson ar bast i blogg-Sverige. Ibland vet jag att hon ar det. Ge den har tjejen bokkontrakt, doktorandplats, journalistjobb, what ever she wants! Varlden kommer definitivt att bli lite battre av det.

Sommaren 2008

...lar ga til historien som sommaren da jag krisade. Under de senaste manaderna har jag lyckat ifragasatta varje storre livsval jag gjort de senaste artiondet. Relationsmassigt, jobbrelaterat, livsstilsval, you name it.

Allt detta altande och ifragasattande av vad jag verkligen vill gora over de narmaste tio aren och var jag ser mig sjalv i framtiden, har gjort att jag har slutat sova. Har de har sommarmanaderna snittat ungefar 5 timmar per natt. Det later kanske underbart for nagon som lider av insomnia men jag ar van att sova atta, langa, djupa, skona timmar. Att ga och lagga sig vid elva och sen vakna vid fyra ar ingen hit. Dock har jag sallan varit trott pa dagarna. Dessa kanslostormar som nu har blivit vardagsinslag har fungerat som nagot slags adrenalin och den enda dagen jag minns att jag faktiskt holl pa att kolapsa av trotthet var efter en natt med endast tre timmars somn.

Men i sann "don't curse the darkness, light a candle"-anda har jag gatt ut och kopt hutlost dyrt smink for att forsoka tona ned de morka skuggorna under ogoen. En del gar i terapi, andra koper smink...

Dessutom jag jag gatt ned en del i vikt. Ute pa landet i gamla urtrvattade byxor marks inte sant men nar jag var till H&M igar sa kunde jag fa pa mig byxor i storlek 34. Och det ar lite fel. Jag satter dock mitt hopp till att H&M alltid ar stora i storlekarna... Ironin star naturligtvis klart for mig: i mina forsok att overtyga mig sjalv att allt ar ok satter jag min tilltro till dyra concealers och H&M Bangladeshiska outsouring av monster tillskarning.

Det kommer att bli battre. Jag ar helt overtygad om att det kommer att bli battre. Om sisadar 4-6 veckor maste det ha blivit battre. I september ska namligen beslut tas och projekt genomforas. Och jag tror att nar jag kommer ut pa andra sidan kommer jag att kunna sova igen och matlusten har kommit tillbaka.

Hurry Curry

Lagade en vegetariansk curry igar, med blomkal. Har lagat den forut och den blev supergod. Igar smakade den dock inte sarskilt mycket. Och jag kunde inte forsta vad det var som hade blivit fel. Visserligen hade jag fatt utelamna vitloken eftersom jag inte hade nan hemma men att det anda skulle vara en sadan skillnad i smaken kunde jag inte forsta. Naja, jag var hungrig och at upp det mesta anda. Imorse insag jag att jag hade glomt att krydda curryn med eh, curry...

Grekland 1982

Lojliga smasaker jag far angest over:

Att ha valt fel kreditkort nar jag bestallde min tagresa till Goteborg i slutet av manaden och nu kommer att aka pa nan riktigt trist valutakurs med mitt Amex, istallet for att ha betalat i kronor pa mitt svenska Visakort... *suck*
Men det ska bli fint att aka till Uddevalla!

Enstoringen gor sig pamind

Har ett stort behov av att stanga in mig i ett litet rum just nu och bara dra mig undan. Det var lite chockartat att spendera en vecka pa en segelbat med fem personer (15 personer totalt pa tva batar) efter att ha varit ute i stugan sjalv mest hela tiden i over tva veckor. Och sen tillbaka till London med en full social kalender. Och det ar sa himla kul att traffa vannerna och jag kanner mig sa lyckligt lottad som har dem omkring mig. Men just nu orkar jag inte mer. Den har veckan blir det nog bara en middag och ett bbq, och resten av tiden ska jag forsoka samla ihop mig sjalv lite grann.