Inspiration

Sedan drygt ett år är jag ständigt på jakt efter inspirerande artiklar och siter om kvinnligt företagande och entrepenörskap. Hittade Drifting.nu i somras men tyvärr tycker jag att de mesta av företagandet som lyft fram där oftast är relaterat till babykläddesign/hemtjänster/smyckesdesign/hantverk/karriärcoaching. Jag vill på inget sätt förminska företagande inom dessa områden, och det kanske faller sig naturligt att många kvinnor startar eget inom den sfär där de är mest verksamma, men det är samtidigt områden som jag själv inte kan relatera till.

Det har hänt så många gånger att jag snubblat över artiklar som lyfter fram kvinnor som har startat företag, där storyn går ungefär såhär: "jo, jag var barnledig, och då saknade jag verkligen XXX/blev ständigt irriterad på XXX så då uppfann jag den här maniken/startade jag den här hemsidan/designade jag det här babyklädmärket". Och jag tänker, wow, vilken grej! De har vågat satsa, och det bär sig efter bara något år! Och sen fortsätter jag att läsa artikeln och förstår såsmåningom - genom att läsa mellan raderna - att denna produkt bara är någon slags hobby, vid sidan om en hemmafrustillvaro, och att hon har en man som försörjer henne. Återigen, good for her, folk som uppfinner nya ting och servicar är inspirerande i sig, men jag kan inte relatera till en sådan historia. Jag söker istället efter fler inspirationskällor i from av företag startade av kvinnor inom teknik och ekonomi området. Den här artikeln i Svd hamnade därför genast på min länklista!

Och så vad är det med alla dessa livscoacher/karrärscoacher? Detta är inte enbart ett fenomen i Sverige, även i London har jag inom min bekantskapskrets träffat på folk som skolat om sig till detta yrke (bla min fd granne). Jag har även själv varit på en session hos en sådan coach. Och även om jag tyckte att den upplevelsen var positiv och inspirerande, så känner jag att de flesta som jag har träffat som jobbar/vill jobba som privat coach saknar tillräcklig livserfarenhet/arbetserfarenhet för att inbringa förtroende hos mig för att de ska kunna ge mig den vägledning jag behöver. Den storyn jag oftast har hört när folk har skolat om sig till karriärscoach är att de var trötta på sitt jobb och ville göra något annat, vilket inte riktigt är den utgångspunkt som jag ser som mest positiv. Istället skulle jag vilja träffa en coach som är 50+, har bred arbetslivserfarenhet, gärna hållit en högre position inom näringslivet och som fortfarande har en fot kvar inom den världen. En coach som brinner för personlig utveckling och att se andra nå sin fulla potential. Och oj, där beskrev jag visst min mamma! (Hon jobbar dock inte som coach men har all potential för att bli en bra sådan när hon väl bestämmer sig för att slå av på takten med sitt nuvarande super-intressanta, högtflygande, heltidsjobb.)

Här är en annan inspirerande websida, som jag som plats-oberoende person gillar, även om den mest verkar fokusera på frilansande journalister och yogalärare.

Trafikregler à la mexicana

Det här är några nya trafikregler som jag har lärt mig sen jag började köra bil i Mexico City:

• Säkerhetsavstånd existerar inte. Lämnar du en liten lucka bakom framförvarande bil kommer någon medtrafikant genast att kasta sig in i den, vilket betyder att du måste tvärbroma och så sätter du dig själv i fara. Nos-mot-bak är det som gäller. Och ha ordentliga kofångare. (Nämde jag att jag kör en jeep?)


• Använd inte blinkersen för att indikera att du vill byta fil. Det ger bara förarna i filen brevid en varning om dina avsikter, vilket ger dem en chans att gasa på, för att se till att du minsann inte kommer in framför dem.


• Genom att blinkersen inte har något användningsområde inom trafiksäkerheten eller för att få samspelet mellan trafikanter att fungera bättre, så står det var och en fritt att använda dem som man anser passar bäst. (Det enda undantaget är vid köbildning, då det är allmänt vedertaget att sätta på varningsblinkersen.) Det är festligt med blinkande lampor! Sätt på och slå av. Ha på så länge du vill. Mini-party på motorvägen!


• Tuta! Ofta, högt och länge. På det sättet kan du meddela dina medtrafikanter om att du finns. Du existerar. Du har en röst och du väljer att göra den hörd.
  Tycker du att alla andra kör som klantar? Tuta! Är du på väg mot en korsning? Tuta! (Så att bilarna på den korsande gatan hör dig och stannar. Naturligtvis.) Tycker du att tjejen i bilen bredvid är snygg? Tuta. Tycker du att trafiken rör sig för sakta, bilen framför inte rivstartar vid grönljus, trycker någon in sig framför dig eller är du på allmänt dåligt humör? Tuta.


• Ska du köra in på en tungt traffikerad gata-huvudled (med relativt långsamtgående trafik) - stick ut nosen (bilhuven). Ingen vill egentiligen köra på dig och hinner de bara se dig så stannar de hellre.


• Så länge det är grönt kör man. Även om det är igenom en korsning och det inte finns plats på andra sidan. Slår ljuset sedan om och du blockerar korsningen så är det inte ditt fel. Du hade ju grönt. Och du ska verkligen inte behöva vänta på nästa ljussignal.


• Rondellerna på Paseo de la Reforma (en av Mexico Citys huvud avenyer) är inte rondeller, bara trafikfördelare. De kan attakeras från både höger och vänster, beroende på vart du vill köra.

Ynklig

Jag känner mig lite ynklig just nu.

Det är tufft, det vill jag vara ärlig om. Jag saknar mina vänner, jag avskyr att det är så svårt att ta sig runt i stan, jag hatar att man måste köra överallt, struligt att inte hitta, det är jobbigt att inte kunna språket ordentligt, avskyr att bli utittad av gloende män, och det tar på krafterna att jobba natt.

Jag försöker och försöker. Kör bil fastän det ibland känns som om det är med livet som insats. Vågar mig ut i stan. Har börjat ta spanska lektioner. Men det är tuffare än jag hade trott.

Brev hemmifrån

Fick paket från mamma idag och blev alldeles tårögd över adventskalendern hon skickat mig (jag har letat en kalender här men konceptet finns inte). Det var med barnslig förtjusning som jag öppnade 11 luckor på raken.

Och så fick jag ett änglaspel också, och julklapp, och glöggkryddor. Och Claras Jul är tydligen på väg med posten.

I'm Dreaming of a White Christmas

Jag längtar faktiskt efter snö och kyla. Tusen juleljus och lussekatter. Fantiserar om att flytta till Umeå. Där borde det finnas både snö och minusgrader. Och så skulle jag kunna få vara med i Försök Att Inte Se Så Snygg Uts bokklubb. *lycka*

London Mon Amour

Det var aldrig tal om kärlek vid första ögonkastet. Tvärtom. Den första introduktionen alldeles i början av 90-talet lämande inga större intryck och den påtvingade samvaron nästan tio år senare skapade ömsesidig motbjudan - jag tycker inte om dig och du tycker inte om mig och låt oss se till att vi håller oss ifrån varandra!

Det var därför med motvilja som jag återkom 2003. Det kändes som om jag inte hade några andra val och såg det hela som en strategi att ta mig mot bättre och större mål i framtiden. Ärligt talet så kom jag tillbaka endast med intentionen att snart försvinna igen. Du skulle vara min språngbräda mot allt det där andra som jag drömde om. Jag skulle endast utnyttjade dig och dumpa dig så snart jag hittat något bättre och roligare. Ochh jag tror att du var väl medveten om mina dukla ententioner. Två år max, löd mantrat.

Och du försökte verkligen inte vinna mig över. De där första, gråa månaderna av 2003 då jag arbetslös och bostandlös surfarde runt på vänners soffor eller tillfälligt tomma sängar, och satt på internetcafeer och letade jobb - det var aldrig något rosenskimmrande över det hela. Det var hårt jobb och mycket uppgivenhelt. Men någonstans där så började jag verkligen önska att jag hittade ett jobb. Så att jag kunde stanna. Så att jag kunde få ta del av allt det du hade att erbjuda. Och till försommaren hade jag både roligt jobb och bostad, och Den Stora Kärleken satte in. Det var omtumlande, storartad, can't-live-without-you kind of love. Vi var fruktansvärt förälskade och det mesta var rosenskimmrande. Jag föll så handlöst och det var så underbart att få göra det. "Love like you never been hurt before" var sannerligen mitt motto och jag kände verkligen att du aldrig kunde göra mig orätt.

Allt eftersom tiden gick så mognade kärleken. Jag kunde återigen se dina fel och skavanker, men de varken irriterade eller upprörde mig på det sättet det tidigare gjort. Jag accepterade dem som en del av din personlighet. Vi hade några duster men tog oss alltid igenom dem. Och det var inte pga något som du hade gjort som jag bröt upp en första gång, där på hösten 2005. Det var mest lockelsen av någonting nytt, någonting annat, någonting glittrigt och spännande som fick mig att gå. Möjligheten att uppfylla en gammal dröm. Och valet att lämna dig då har jag aldrig ångrat. Det gav mig tillfälle att uppleva underbara äventyr och pröva på nya saker. Och jag kände det aldrig som jag svek dig. Vår kärlek och förståelse för varandra var så stark att jag kunde tillåtas sådana här utsvävningar. Och jag visste att du alltid skulle finnas där för mig.

Och så kom jag ju tillbaka drygt ett år senare. Av helt fri vilja, trots andra lockade möjligheter, så kom jag tillbaka. Och du välkommnade mig med öppna armar och slöt mig till din barm och jag kände mig så trygg och så glad. Och sen fortsatte vi att leva tillsammans igen. Efter ett moget val att göra det, i ett moget förhållade där igen av oss behövde bevisa något längre men där det fortfarande fanns studer av eufori.

Så när jag går nu är det inte utan att mitt hjärta svider. Du har funnits där för mig under så många år. I din skugga och med din hjälp har jag kunnat växa, upptäcka mig själv. Du har både givit mig utrymme att utvecklas samtidigt som du har fångat upp mig när jag fallit. Du har uppmuntrat mig och tröstat. Puffat mig framåt och visat mig nya vägar. Och när jag nu packar ihop och går, så är det som en starkare, vuxnare människa och jag vet att det är mycket tack vare dig. Och du ska veta att du inte har gjort något fel, det är jag som återigen måste söka nya äventyr. It's not you, it's me.

Söndag i sängen

Idag skulle jag ha jobbat en massa, städat, röjt och packat.
Istället har jag legat i sängen hela dagen och gnytt pga en allt för övermäktig baksmälla.

GP oktober 2009

"För Maria Evertsson var det viktigt att veta i förväg att det var en tjej som var på väg. Barnrummet skulle vara inrett och klart – för att välkomna en liten flicka." "Om jag hade väntat en pojke hade jag nog inrett rummet i blått, rött och vitt. Och jag hade troligtvis inte målat om skåpet, funderar hon."

"Jonatan Bergman och Jonna Kauro gjorde precis tvärtom när de planerade var den nya babyn skulle bo. De valde en grön färg på väggarna så att den skulle funka oavsett vilket kön det var på barnet. - Vi tänkte att grönt var en neutral färg, berättar Jonatan som ägnade sin semester förra året åt att tapetsera och måla om i dottern Leijas rum." "Det var först efteråt som jag tänkte på att det var blommor och att det kanske inte hade funkat om det varit en pojke, säger Jonna tveksamt."

Allt för konsten...

David Letterman berättar att han har varit otrogen (fler gånger) och publiken skrattar och applåderar.
Roman Polanski har blivit arresterad för att ha drogat och våldtagit en 13-åringen och Hollywood protesterar högljutt.

Alla dessa städer, alla dessa länder

När ska jag bo i Frankrike? När ska jag besöka Marocco igen? Och Istanbul, som jag blev så kär i 2006. När kommer jag dit? Och när kommer jag åter till mitt ständigt återkommande Sao Paulo? Staden jag har besökt och bott i i så många olika omgångar. När kommer jag att boka in nästa flygbiljett? Och hur var det nu med Italien? Och så hade jag någon galen ide om att köpa hus i Costa Rica.

Mi casa es su casa vs. Mitt hem är min borg

Summerar ganska bra den största kulturskillnaden mellan mig och min pojkvän.

Vill ha vs. behöver

Duktiga och intelligenta Tanja skrev en bra inlägg om det här med att välja levnadsstandard och när folk pratar om att det inte längre går att leva en hel familj på en lön så har man liksom glömt bort att man bodde mycket trängre på 50-talet, inte flög utomlands eller gick på krogen.

Jag kan ibland tycka att det är så skönt att inte spendera pengar. Just nu är jag inne i något av en icke-konsumptions period (lägg gärna in ett hånskratt här, då jag i helgen köpte tre ta-med kaffe, betalade en tandläkaräkning på 1500 pund, satt och pimplade vin på uteservering med vänner och åt trerätters middag på resturang) då jag inte kan handla några kläder eller saker genom att jag måste få ned alla mina ägodelar i några resväskor nästa månad när jag flyttar.

Ibland får jag även regelrätt ångest av att spendera pengar. Jag har pengar och kan mycket väl ta större utgifter en del månader, men många gånger tycker jag att ångesten att separeras från pengarna inte är värt vad jag får för köpet. Särskilt nu när jag är på väg till Mexico och lätt kan tänka hur mycket längre 100 pund räcker där.

Förr-förra veckan sa jag bara blankt nej. En kompis som har flyttat till Australien var på besök i London och drog ihop ett gäng för att träffas för middag. Vi skulle äta tapas. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Resturangen var fullbokad och sen var vi plötsligt inbokade på någon resturang i Mayfair där den billigaste huvudrätten gick på £26. Jag tog en macka på språng på väg dit och sen drack jag bara vin under middagen. Folk var lite förbryllade och frågade varför jag inte åt men på mitt allra soligaste humör förklarade jag bara att det låg lite utanför min budget. Visst, jag kunde mycket väl ha haft råd med den måltiden, men jag ville bara inte spendera de pengarna.

Monday, Monday

Idag, av någon anledning, skulle jag vilja sätta på mig kostymen och åka in till ett kontor och sitta i ett öppet kontorslandskap och knattra på datorn. Det är inte en önskan jag känner av särskilt ofta, men nu på morgonen har jag plötsligt ett behov av att finnas i ett annat fysiskt sammanhang, att ha någon annan som dikterar min arbetsdag. Sitta under starka lysrör och vara effektiv och småprata med någon vid sidan om.

Dagens...

Jag härmar Försök att inte se så snygg ut med en Dagens-lista:

DAGENS VILL HA: Inredningsarkitekt som kan åka ut till sommarstugan och välja väggfärg till köket. Vem visste att det fanns så många nyanser av vitt?!
DAGENS KLÄDSEL: Linne och trasiga, underbara jeans
DAGENS SMINK: Gårdagens, lite nedhalkad
DAGENS FRISYR: Floppy
DAGENS HÄNDELSE: Att brittiske centralbankschefen inte insiterade på ytterligare stimulans åtgärder, alt. att jag har lyckats boka in middag i helgen med tre ofantligt upptagna och ständigt resande vänner. Att vi alla är i London samtidigt är ett litet mirakel i sig.
DAGENS LÅT: Morgon hälsning från R
DAGENS PLANER: Nada!
DAGENS SAKNAD: R
DAGENS DUMMASTE: Grannes katt som använder min balkong som sin kattlåda. (Fast snarare, dagens dummaste: grannen som inte gör någonting åt det!)
DAGENS SJUKA: Att jag vaknade tre i natt och inte kunde somna om.
DAGENS DROG: Kaffe och Toblerone
DAGENS ROLIGASTE: Trams-chattande med kollegan
DAGENS KÖP: Ett misslyckat försöka att ordna adressänding över Royal Mails hemsida
DAGENS GODIS: Toblerone
DAGENS HUMÖR: Glatt!
DAGENS ORD: "Recovery"

Kaffet finns överallt

Läste lördagstidningen igår och ekonomidelen innehöll in intervju med Englands chefen för Starbucks. På fotot sitter han och håller i en liten mini-Starbucks kopp med espesso. Resedelen innhållet ett repotage där skribenten sitter på ett cafe i Aachen...

Idag på morgonen gick jag iväg for att köpa söndagstidining. Det ligger en utspild ta-med-latte på trottoaren som jag måste kliva över. Går förbi butikshotellet där gästerna sitter och äter frukost bakom stora fönster. Små Bodum pludgers på varje bord med Illy kaffe. Jag tittar bort.

Fortstätter mot min tidningshandlare. Upptacker ett nytt Vietnamesiskt cafe i kvareret som har öppnat medans jag har varit i Sverige. Trycker näsan mot fönstret och läser menyn. Vientamesiskts kaffe, rad efter rad. Jag gör en mental lista övera alla drycker jag ska pröva nästa vecka.

Står länge och väljer bland de tjocka söndagstidningarna i kiosken. Vilka bilagor vill jag ha? Vilka magasin ser bra ut den här veckan? Tjejen som jobbar på det supertrevliga cafeet högre upp på gatan (i mina kvarter finns inga cafekedjor) kommer in för att plocka till sig en bunt tidningar för deras kunder. Kioskägaren hälsar glatt. Jag tar tillslut två tidningar, tycker att jag förtjänar det. En söndagstidning kostar runt £2. Lika mycket som en kaffe. Ingen kaffe & tidning idag. Det blev två tidningar istället, och jag bär hem den tjocka luntan tryckt mot bröstet och är alldeles ljuvigt glad.

Dag 5 utan kaffe

Dag 5 och jag tänker på kaffe hela tiden. Jag har aldrig trott att jag hade en sådan obsession med drycken. Det är ju ändå mest te jag dricker. Ibland går det dagar, ibland veckor, utan att jag dricker kaffe. Men nu, när förbud råder, kan jag inte tänka på annat. Och det är inte koffinet jag saknar. Känner ingen abstinsens på det sättet, skulle gärna velat ta en kopp decaf dock. Har funderat på att dricka en mycket svag, kall decaf latte med sugrör (för att inte fläcka tänderna!). De är de slags tankar som har upptagit mig de senaste dagarna.

Vad jag saknar är detta - den starka, gräddiga smaken. Kaffe med mjölk, kaffe med grädde. Varmt, runt, krämigt, smakrikt. En lisa för en mängd åkommor. En liten pause fylld av omsorg, mjukhet och inspiration.

Dag 1 utan kaffe

Igår var jag och gjorde en tandbekning hos tandläkaren. För så fåfängd är jag.
Fint blev det, även om det tog rätt lång tid, och förhållningsordern lyder: Inget kaffe eller svart te på 5 dagar. Och sen en lista på en massa andra drycker och livsmedel som jag ändå inte intar särskilt ofta att 5 dagars avhållelseperiod ens skulle märkas. Men kaffet! Och teet...

Särskilt hårt kändes det då denna första dag innebar en 5.45 jobb start på morgonen, följt av ett telefonsamtal till min bank om att jag minsan inte hade internetshoppat på kvällen den 1 augusti. (För då var jag på Ledin konsert! Det sista nämde jag dock inte för HSBC´s vänliga call centre i Bangalore.) Det svaga pepparmints te som jag bryggde gjorde inte susen...

Hej då Stockholm, hello London

Jag satt och tog farväl av sommarstockholm med en latte i handen utanför 7eleven på Drottninggatan i förra veckan. Solen sken och jag satt ned en stund och sa tyst hejdå. Just att det var en 7eleven latte och på turistmeckat Drottninggatan gjorde ju det hela lite banalt, men jag hade även en Bodil Malmsten bok uppslagen framför mig, vilket jag tyckte vägde upp banaliteten något. Älskar Bodil.

Jag hade sprungit runt på stan för att uträtta alla de där sista ärendena. Den där sista spurten så välkänd för alla utlandssvenskar. Vad man köper på sig den där sista dagen är lite olika. Min lista brukar innehålla ett stopp på Apoteket (L300, fotfilsytor, öronproppar), böcker och godis. Den där dagen blev det även Face Stockholm, Clas Ohlsson och Åhlens. Men sen gjorde den tidigare magsjukan sig påmind och jag kände mig svag och sjönk ned i en stol utanför 7eleven men min första kaffe på flera dagar.

Och jag tyckte att sommaren blev bra. Jag hann inte med allt jag hade planerat (plugga spanska, måla taket i sovrummen, läsa många fler böcker) men hela grejen kring myrangreppet på golplankorna i köket och planeradet av ett nytt kök tog ju upp en hel del tid. Så nöjd är jag. Det kändes helt ok att lämna Sverige nu. Att stänga till stugan och åka ut till Arlanda.

Är tillbaka i London nu. Lite grått väder och helgdag idag (fast jag jobbar). Har målat naglarna och plockat ögonbryen som en del i min transformering från den tillbakalutade stilen på landet till min London-persona. Snart åker klackarna på också!

Lite blekare, lite svagare, lite lättare

Det är så märkligt när man stiger utanför ytterdörren efter ett och ett halvt dygns magsjuka och inser att livet har pågått precis som vanligt ute i den stora världen, bakom de fördragna gardinerna när man legat och vridit sig i magsmärtor i sängen och utanför badrums väggarna när man legat och svettats på golvet efter ännu en kräkattack. Man tror liksom att livet skulle ha stannat till, eller i alla fall slagit ned på takten, i någon slags gest av sympati.

Ny rosa lapp

Jag har fått mitt nya körkort och jag gillar det inte. Förutom att det känns plastigt så ser jag inge bra ut på kortet. På mitt tidigare körkortskort sågs jag i halvprofil med ett skälmskt leende. Fotot var tagit i en studio och jag hade läppstift och var snyggt sminkad för att riktigt få till det på det svartvita fotot på den lilla rosa lappen.

Sommarens foto var tagen i fotoautomaten på Rådmansgatans tunnelbanestation, vid tio en torsdagkväll efter att jag hade varit ute med bror. Jag var grymt trött och spärrade upp ögonen i ett försök att se pigg ut (failure). Det började regna så jag fick springa sitsa biten och mitt hår ligger blött och fett mot huvudet och jag kämpade med att torka bort den maskaran som hade runnit ned under ögat.

Nåja, nu matchar mitt körkort i alla fall mitt passfoto som jag tog förra sommaren när jag hade slutat sova och gått ned en massa i vikt och hade ångest. Fint att ha lite symetri i det där...

Årstidsväxling

Igår morse när jag steg ut var det en ny kyla i luften. Den finns där än idag. Jag tror att det håller på att bli höst.

Pour myself a cup of ambition

En kopp som jag behöll när vi tömde mina morföräldrars hus förra sommaren

Ge mig mer sommarledigt!

Idag är jag måndags-anti. Lite tvär och irriterad. Vill Inte Jobba.
Hade en sådan fantastiskt fin helg. Bad, besök av föräldrarna, tur till Norrtälje, lite husmålning, mycket bokläsning, god mat och flera promenader. Vill ha mer av det. Mer av alltihopa.
Semester blir det dock först i november. Känns långt tills dess.

Norrtälje

Present jag fick i helgen

Mamma, är lik sin mamma...

Idag har jag legat på alla fyra och skurat altanen. Kände väldig solidaritet med alla kvinnor före mig som har fått "skurknän"...

Nu ar man gammal och konservativ

Nu var det ju ett bra tag sen jag var tonaring, men ar det numera helt vedertaget att det ar ok att sova over hos pojkvan/flickvan nar man ar 15 (som det har svaret fran en "tonarsexpert" gor gallande)??? Jag hade sjalv inte ens sex nar jag var 15 och fick inte sova over hos min pojkvan ens nar jag var 18. (Eller jo, det fick jag, men jag placerades i hans lillasysters rum da det var underforstatt att hon skulle svallra om jag smog ut under natten.)

Klart att man hade sex anda under gymnasietiden, men att sova over hos sin flickvan/pojkvan var ett stort no-no. Det skulle liksom vara allt for oppet demonstrerande av vad som pagick. Sant skottes i smyg, det har utspelade sig ju trots allt i det relativt konservativa Mexico. (Pa stenaldern i borjan av 90-talet.)

Men det har med att "vi kan ha sex anda om vi vill"-argumentet biter inte pa mig. Jo, det kan val ingen foralder hindra barnen ifran, men att tillata sleep-overs ar ju anda att visa att man tycker att det ar ok, att man subventionerar att knappt byxmyndiga ungdomar har regebundet sex. Jag tycker pa nagot satt att tillata unga ungdomar att cemetera sin relation pa det viset, ar att lata dem ge sig ut pa djupare vatten an de kanske klarar av. En femtonaring ar ju fortfarande i mangt och mycket ett barn. Man ar omyndig och foraldrarna har ratt att satta regler och forordningar. Att saga nej till att det sovs overs hos nagon, pojkvan/flickvan/van, ar inte att kranka barnet integritet, det gors ju for att man vill skydda sitt barn.

Att hoja ribban

Jag gjorde det!

Att lagga ribban hogt

Jag har tva killar som malar mitt hus idag och jag bjod dem pa bade formiddags och eftermiddagsfika. For det vet jag alla att hantverkare behover. For de ar ju uppe i ottan. Mina kom fore sju imorse.
Sa jag stallde mig och bakade en sockerkaka i formiddags. Den gillade de till formiddagskaffet. Men sa vill jag ju inte att eftermiddagsfikat skulle vara samre - samma som imorse men torrare sockerkaka liksom - sa jag la till en bunt pepparkakor pa kakfatet ocksa.
Nu vet jag inte hur jag ska kunna bracka mig sjalv imorgon. Alltsa, jag har helt arligt funderat pa att aka och kopa jast ikvall och baka bullar. Och jag har inte forsokt att baka bullar sen 1993 och det var en katastrof. Sa antingen lagger jag ribban an hogre imorgon och forsoker mig pa ett nytt bakverk. Eller sa blir det en rulle Ballerinakex.

Alla vardagliga ovasentligheter

De sma fortretligheterna: Min stuga maste fortsatta vara tomterod. Det ar tydligen ingen bra ide att forsoka byta fargtyp och kulor. (Fran Falurodfarg till gra alkydoljefarg.)
Har en inflammation under nagelbandet pa vanster tumme. Har haft den i tre veckor nu. Ommar och smartar.

Och samtidigt: En kompis har nu gatt ett ar utan att traffa sin man. Han ville inte vara gift langre och stack.
En av mina basta vanner blev lamnad av sin pojkvan i helgen. Han ringde henne och gjorde slut. Efter att de hade varit tillsammans i over ett ar och bott ihop under helgerna.
En kollega hade tagit ledigt en langhelg for att fira sin fodelsedag. Fragade honom idag nar han kom tillbaka till jobbet om han hade haft det trevligt. Det hade han inte. Hans fru flyttade ut under helgen och de ska skiljas.

Hälsingland

Jag lämnade myrorna och det stillsamma lunken i Roslagen for en helg i Hälsingland - for det ar där det händer!
När jag öppnade bildörren på fredagkväll, efter att ha gasat uppför E4 efter jobbet, slår basen emot mig. "Vad är det"? fragar jag mamma. "Jerry Williams!" utropar hon. Min första fråga var: Lever han? Min andra: Och han rockar än? Jodå. Jerry rockade på fram emot elvatiden och ljudet fran hans konsert pa Orhalla (vid Orbaden) färdades lätt över Ljusnans vatten i sommarkvallen.

På lördagskvällen var det vår tur att ta oss till Orhalla. Över frukost frågade jag vem vi skulle gå och se. Mamma: "Hmm, ja, du vet, han med sången om att hon inte ringer?" Efter lite frågesport och charader (mamma försöker sjunga något, jag försöker sjunga något, gissningstävling: har han varit med i Melodifestivalen? Hur gammal är han?) kom vi fram till att det var nog Tomas Ledin, och jag jublade. Jag har plockat smultorn och blåbär den har sommaren. Jag har badat i en varm insjö och gått omkring i gummistovlar. Jag har fatt myggbett och suttit pa försukvisten och läst bocker. Och nu, Tomas Ledin konsert. Kan det bli mer svenskt?

Det kunde det.

Jag propsade pa att vi skulle cykla till konserten. (För att vi är hurtiga. För att infria fler sommar-drömmar, inklusiven den att cykla pa grusvägar. Och för att vi skulle kunna dricka vin till middagen.) Det började regna pa vägen till Orbaden. När konserten startade vräkte det ned. Hela showen blev plaskvat. Men det var kul ända. PO Tidholm må hysa ett väldigt förakt för Ledin, men jag var bara full av beundran for publiken som trots det fasansfulla vädret var på glatt humor. Ledin är inte finkultur men det finns ingen anledning att se ned på den delen av befolkning som gillar en Ledin show en sommarkväll.

På söndagen var vi till Ingalunda (Hälsingland ar full av små hantverks cafer, av varierande kvalitet, men alltid i underbart vackra miljöer) som var utomodentligt fint och roligt. Cafe, konstgalleri, keramik försäljning och en naturstig med konst. Dessutom verkade det väldigt barnvänligt med sandlåda och just natursigen med 'klappvänlig' konst.

Hälsningland på sommaren is da shit. Sveriges vackrast landskap? Helt klart en landsbygd som rockar under sommaren.

Konst på Ingalunda

Mer från naturstigen på Ingalunda

Fika på Ingalunda

Att ga over lik

Nu ar dom doda allihop. Skadan pa golvet var inte sa farlig som jag trott. Ska sopa upp myrliken och ringa snickaren.

Myror under golvet

Det ar inte bara jag som har ett myrbo under kylskapet. Anticimex kommer imorgon.

Igar kvall nar jag horde dem gnaga (de ar tydligen nattdjur) vaste jag mot golvet: "And you're all going to die. Vanta bara, mandag blir er sista dag." Hamden ar ljuv...

Den Andalusiska Hunden

Jag tror att (minst) en av grundstockarna som min stuga vilar pa ar angipen av myror och ar i otroligt daligt skick. Och jag har behalligt mitt lugn. Just detta - att jag inte har snurrat in mig sjalv i oro och utmalande av diverse skrackscenarier - are jag sjalv otroligt forluffad over! Kanske ett tecken pa min psykologiska mognad?

For jag inser att det finns inget jag kan gora just nu. Jag har ringt mitt forsakringsbolag (jo min forsakring tacker skadedjursforstorelse av virke) och jag har bokat in Anticimex. Och nu ar det inget mer jag kan gora for narvande.

Och vem vet, kanske ger det hela mig en spark i baken att antligen ta tag i den dar utbyggnande av huset som jag sa lange funderat pa. (Stocken som verkar angripen ligger under koket, som jag lange velat bygga ut och gora om.)

Satter aven mitt hopp till den artikel jag laste nyligen (DN? Svd? Jag kan inte hitta den) som inneholl en intervju med nagon skadedjursexpert som sa att det var ytterst sallan ett hus inte kunde raddas fran skadedjusangrepp.

Det ar pa nagot satt som att i det stora hela ar inte detta det varsta som kan handa. Jag har halsan. Mina alskade har halsan. Jag har ett jobb. Jag har tak over huvudet. Jag har pengar pa banken. Gott sa.

Nagot litet positivt med det hela var att jag, medans jag rotade for att hitta forsakrningspapprena, hittade uppgifter kring min danska ATP pension. Med inloggningsuppgifter och allt. Som fortfarande fungerade alla dess ar senare. Sa nar jag valjer att pensionera mig om sisadar 30-35 ar, sa kommer jag att fa nagra hundralappar fran danska staten. Alltid nagot.

(Och titeln pa det har blogginlagget syftar naturligtvis pa myr-scenen i filmen, vilken jag blev pamind om nar jag rev upp linoliummattan i koket imorse, och ur ett hal i golvet borjade stora, svarta myror krypa. Halet ar nu igentejpat.)

Think this pretty much sums up my mood today

What a difference a day can make

Medans gardagen strackte ut sig i all oandlighet (jag sov till och med middag!), i en slags ljuvlig hogsommar idyll, sa kanns det som idag tog slut just efter att den borjade.
Igar var nere vid sjon redan vid halv sju men vaknade dasig imorse vid nio efter att ha varit ute pa tomten vid fem for att sjasa bort faglar fran taket som hade vackt mig.
Igar laste jag flera kapitel i olika bocker, medans jag hittills idag bara har hunnit ladda ned nagra podcasts.
Igar lagade jag en langsamt sjudande gryta samtidigt som jag lyssnade pa jazz. Idag har jag varmt upp rester.
Igar var en sadan dag som etsar sig fast och som gor att man minns ens barndoms somrar som ett enda parlband av heta dagar och varma sjobad. Idag ar det kvavt, gratt och olycksbadande.

Smultron

Det verkar bli en fin dag idag. Var ute vid halv sju pa en promenad. Och at frukost pa vagen.

Mitt nya och forbattrade Jag

Jag har blivit nagot ohyggligt effektiv pa jobbet de senaste veckorna. Jag hoppas pa att detta ar ett helt nytt Jag i skapande, vilket kommer att leda till att jag blir sa effektiv att jag aldrig mer behover jobba helg. Det ar mitt mal. Inte jobba helg. Inte jobba kvall. Halla mig till 10-11 timmar per dag. (Jo, det racker sa.)

Man skulle ju kunna tro att denna nya effektivitet ar en foljd av det faktum att jag sitter ensam ute i en liten stuga pa landsbygden, och darmed inte har sa mycket som distraherar. Sarskilt inte nar det hallregnar ute. Men se det ar fel. Jag skulle latt kunna ligga pa soffan och las biografier och ata smagodis istallet! Eller sa kanske det ar det som driver denna nya effektivitet - vetskapen om att ju snabbare jag blir fardig med jobbet desto snarare kan jag ligga pa soffan och lasa och ata choklad.

Regn pa Landet

Jag har utemoblernas dynor liggande pa tork i vardagsrummet efter nattens regnovader. (Fastan de stod under tak pa altanen.)
Blev overraskad av en regnskur i eftermiddags och hann bli blot bara pa vagen till brevladan.
Var ute halv fem i morse och tomde vattentunnorna vid gaveln.
Och det fortsatter regna.
Men det ar anda sa underbart att vara har.

Top tips on how NOT to apply for a job

Alltsa, jag har forsokt och jag har forsokt men jag kan inte halla mig. Jag ar elak, jag vet, men vad ar det har: http://www.thelocal.se/noticeboard/24098/?

Kara arbetssokande. Nagra jobbsoknings tips:

• Nej, ingen kommer att svara pa dina illa stavade e-mails (och da ar det inte den daliga svenskan jag syftar pa).
• Ingen ger nan ett jobb utan att ha traffat dem. Ingen har lust att ringa till Malaysia for att intervjuva nagon .
• En manad ar liiite kort for att stalla sig till arbetsmarknadens forfogande. Och ingen har lust att fixa jobbvisum papper at nagon for en manad i september, da anstaller de hellre en (kretiv!) student. Svart.
• Att kalla sina potentiella arbetsgivare for rasister ar inte sa smart.
• You ever heard of the recession mate? Latest Swedish unemployment figure is 9%...

Flygbiljetten ar inforskaffad

Jag forsoker att inte sura over att British Airways hojde biljettpriset med £45 fran i fredags till idag. (Men det gor jag anda.)

I langsam lunk pa landet

Det gar langsammare har, har ute pa Landet.
Och jag mar bra.
Skuggorna under ogonen har tonats ned och jag sover underbart bra varje natt, tungt och ostort. Mitt annars så platta hår har blivit mjukt av dagliga doser sjövatten och jag har nu nagot av ett sjalvfall, som jag sallan sett forut.
Jag tycker sjalv att jag ar stralande vacker ju nu - i mina urtvattade linnebyxor och sackiga linnen. Och kanske ar det det som ar det allra vackraste: Den skonheten som kommer fran lite inre frid och som upplevs helt i ensamhet, som ingen annan ser.

Sleepless in Bermondsey

Sov drygt 4 timmar inatt. Forst hade jag svart att somna. Sen vid halv tolv ringde en kompis for att beratta att Michael Jackson var dod. And I could hardly care less. Men da var jag vaken och steg upp och drack mjolk och at nagra kex. Somnade kanske vid ett. Vaknade 5.20 - 40 min innan jag behovde stiga upp.
Jag hoppas bara att den har sommaren inte blir en repetition av forra sommarens somnlosa natter.

Alla dessa papper

Idag packar jag. Imorgon flyger jag till Sverige. Pa lordag ska jag strosa i Stockholm. Och pa sondag badar jag i en insjo.

Men idag packar jag. Och rensar papper. Alla papper i min lagenhet ska gas igenom idag. Alla bank statements, gamla rakningar, deklarationer, skattepapper, pensionspapper, jobbpapper, lakarpapper, hyreskontrakt, jobbrakningar, betyg, intyg. Allt ska ga igenom och sorteras. Slanga, slanga senare, ta med till Sverige, ta med till Mexico. Det ar alternativen.

I tisdags skickade jag en 15kg kartong med bocker och papper till Sverige. Idag forsoker jag halla mig inom 23kg gransen for min resvaska. Vis fran tidigare sommarvistelser i Sverige vet jag att jag behover ungefar 7 plagg: ett par byxor, shorts, ett par jeans, en fin kofta och nagra linnen. Varma klader finns i stugan. Och ute pa ladet ar du 'uppkladd' om du har nagot annat an mjukisbyxor pa dig.

Men jag kanner mig lite lag. In transit fast anda inte. Har ingen bokad biljett till Mexico an. Och ibland kanner jag tvivel (kommer det har verkligen att funka? Ar jag helt galen? Borde jag inte ta och leva ut min drom att bo ett ar i Paris istallet?). Allt ar sa abstrakt: Jag har inte sagt upp lagenheten. Jag har inte berattat for mina foraldrar att jag tanker flytta. Manga av mina bekanta vet det inte. Flera i min narhet vet inte vem R ar. Och flytten ar inte forran om fyra manader - det ar en tredjedels ar till dess!

Men en sak vet jag - det ar dags att lamna den har stan. Iallafall for sommaren.

And then one more year, becomes one more year

At min forsta sommarglass igar. Tyvarr intogs den medans jag gick mellan Aldgate East och Aldgate, vilket ju knappast ar en av Londons mer pittoreska stadsdelar. Men gott var det. Och solen sken.

Motte upp med J for en snabb (alkoholfri) drink. Han hade dumpat mig och vara middagsplaner till forman for middag pa en trestjarning Michelin resturang med sin (nya) flickvan. Sa mycket kan forandras pa ett ar...

Backwash:

When your neighbour's laundry water ends up in your sink.
Rormockaren ar pa vag.

Ett litet tankeexpriment

Det ar bara fran svenskar jag har fatt hora nagot nedvarderande om att ha stadhjalp (nan "pigdebatt" existerar inte i England). Och det brukar mest vara nagot nedvarderande om personen som inte stadar men jag tycker mig kanna av en underliggande ton om att det ar nedvarderande for den som stadar for betalning. Fast det kan man aldrig fa nagon att erkanna. Men det ar inflammerat och sa tabu pa nagot satt, vilket jag tror har att gora med att det ar EN KVINNOSYSSLA. "Man ska ta hand om sin egen skit!" sa en person till mig pa en sommarfest forra aret.

Na, lat oss da gora ett litet tankeexpriment kring att detta att betala for "hemnara tjanster":
-Pondera att jag betalar en snickare for att bygga en veranda at mig. Ingen tycker det ar markvardigt. Ingen forvantar sig att jag skulle offra veckor at att bygga en veranda. De vet att jag ar battre pa att gora andra saker.
- Jag betalar grannpojken att klippa min grasmatta. Da ar jag trevlig och social och omtanksam om ungdomen.
- Jag betalar den pensionerade tradgardmastaren langre upp pa gatan for att han klipper min grasmatta. Da ar jag trevlig och social och aldersoverskridande. Sarskilt om jag bjuder honom pa kaffe och sockerkaka.
- Jag betalar en polsk gastarbetare att klippa min grasmatta. Nu branns det lite, men det ar fortfarande ratt ok. Att jag inte klarar av att klippa min egen grasmatta kan nog accepteras, sa lange jag inte betalar mannen i fraga allt for snalt (=utnyttjar honom).
- Min pappa kommer och klipper min grasmatta tva ganger i manaden. Och det anses nog som lite sott. Och lite bortskamt. Men det trampar ingen pa tarna.
- Min mamma kommer och dammsuger hemma hos mig tva ganger i manaden. Inte lika sott. Jag skulle ses som mycket mer bortskamd och min mamma skulle ses som hunsad, alternativt som en kyckling mamma, men ingen skulle frasa "man ska ta hand om sin egen skit!" i mitt ansikte.
- Jag betalar polsk gastarbetare (kvinna!) att komma hem till mig tva ganger i manaden och damma, damsuga och vattorka mina golv.

Vari ligger skillnaden?

Hej, jag ar oinspirerad

men den senaste veckan har jag:
- promenerat kring kanalerna i Maida Vale en varm sommarkvall
- druckit martinis och blivit lite full
- gjort ett tandimplantat (har nu tre stygn i munnen)
- legat pa en filt i parken i Greenwich och last Henry Miller
- varit pa teater
- atit indisk curry
- bokat in Sverigeresa
- traffat en skolkompis som jag inte sett pa 14 ar

Saker som man inte vagar saga hogt

Det dar att jag nog inte har sorjt fardigt att jag inte kommer att fa nagra asiatiska barn...
For asiatiska barn var det hela tiden tankt att jag skulle fa. For om det var nagon som har "en typ" sa var det ju jag, med en radda pojkvanner med asiatiskt pabra. Och jag och J pratade ju alltid om barn. Fran allra forsta borjan sa fanns de framtida barn med i bilden. Och varenda baby som har fotts i var bekantsskapskrest med vit/asiatiska foraldrar har jag kikat extra mycket pa och tankt att sa, sa kommer nog mina barn att se ut. Blonda barn, som jag sjalv i smabarns aldern med nara pa vitt har, har jag aldrigt trott att jag skulle fa. Nan skandinavisk pojkvan har jag inte haft sen universitetet och barn var det knappast tal om pa den tiden.

Naturligtvis ar det fanigt. Allt jag onskar ar att jag en dag ska fa barn och att de ska vara friska. Det ar allt. Och nu lutar det val at att jag far svensk-mexikansk-tysk-amerikansk-spanska barn. Och de kommer naturligtvis att bli fantastiska. Men fortfararde, nar jag ser asiatiska barn sa kikar jag en extra gang.

Iskaffe 7.45

Nu blir det jobba, jobba, jobba, sen festa, festa, festa, och sen sova, sova, sova.

Sommar i London ar alldeles, alldeles fortraffligt!

Alltsa,

jag har ont i halsen, ar trott och har huvudvark. Och jag kom tillbaka fran Mexico i forrgar...
Om jag inte mar battre imorgon kan jag lika val avboka alla mina planer for resten av veckan, for ingen vill anda umgas med nan som just kommit tillbaka fran Mexico med forkylningssymptom.

Omfamna Agren

Aven om mitt liv bestar av langt mycket mindre angest an gladje, sa ar oftast bloggbehovet storre de dagar da Agren kommer och halsar pa. Ibland lyckas jag halla mig borta fran bloggen for jag vill ju inte att det bara ska vara angest har. Fast jag kanske inte borde - det ar ju anda ingen som tror att nagons blogg ar en riktig avspegling av hela ens liv. Det ar nog snarare sa att jag inte vill paminna mig sjalv om dagarna i svart-gra fargskala. Det kanns pa nagot satt battre att blicka tillbaka och bara se roliga minnen. The art of self-deception.

ps Jag ar tillbaka i London och det ar sommar har. Och jag promenerade langs Themsen idag och drack is-latte med sugror.

Pa Benito Juarez flygplatsen

Inget mer nattarbete for den har gangen. Sitter pa flygplatsen. Flyget till London gar om ett par timmar. Kanner mig lite deppig och trott men vad ar val fyra manader i det stora hela? Och nasta manad blir det Roslagen.

Dagens lista:

Sluta tycka sa f-t synd om mig sjalv, dricka ett par koppar gront te, se till att jobba pa sa att jag fixar kvallens deadline.

Hej, idag har jag angest

...och jag-vet-inte-vad-jag-vill-gora-med-mitt-liv funderingar.

Flytta till Toscana kanske?

Om jobb, och vad som driver mig

Det har ar en blogg-post jag har tankt pa lange men jag har inte riktigt lyckats strukturera den. Men nu snuddar Sara pa amnet och jag kan inte riktigt halla mig, sa det far val bli lite ostruktuerat:

Det handlar om jobb. Och pengar. Och karriar.
Jag funderar ju pa att flytta till Mexico och jag ar sa lyckligt lottad att jag ju kan skota mitt jobb (som jag verkligen gillar!) harifran. Men det kraver anda en hel del uppoffringar (forutom alla det uppoffringar en flytt fran London till Mexico City innebar, som att lamna mina vanner, offra mycket av min frihet, ge upp frisk luft, storstads promenader och natur, lamna ett land vars sprak och sammhallsstruktur jag forstar, etc, etc). Att jobba natt tar pa mig. Det tar pa mitt sociala liv (svart att traffa folk nar man maste i sang vid fem pa eftermiddagen). Och det tar pa forhallandet (vi sover bara tillsammans tva natter per vecka och ater aldrig middag tillsammans pa vardagarna). Sa hur lange ar jag villig att fortsatta? Det funderar jag mycket pa just nu. Och jag kommer fram till: ett bra tag an.

For det forsta gillar jag mitt jobb. Och jag alskar den flexibilitet det ger mig. Jag kan spendera hela somrarna i Sverige och det betyder sa otroligt mycket for mig. Jag gar nastan sonder nar jag tanker pa att ett "vanligt jobb" endast skulle lata mig spendera ett par veckor per ar i stugan.

Det andra ar att jag tjanar bra. Och aven om det kanske logiskt satt skulle vara tvartom - att det ar lattare att ge upp ett valbetalt jobb for da har man ju kunna skrapa ihop en reserv att leva pa medans man letar annat jobb, eller att anvanda for att dryga ut en samre lon men - sa tycker jag att det skulle vara valdigt svart att ge upp den lonen jag har och den kansla av sakerhet som min lonecheck ger mig varje manad. Jag har dock gjort det tidigare. Nar jag jobbade i New York sa jag upp mig utan att ha ett nytt jobb att ga till, darfor att jag holl pa att da sonder av stress och somnbrist. Ska det ga sa langt den har gangen ocksa? Ibland tror jag det. Att jag fortsatter tills jag en dag (natt!) kanner att nej, det ar inte vart det langre.

Idealet vore ju att borja leta efter nagonting annat medans jag fortfarande har jobb. Att forsoka hitta en sysselsattning som betalar bra, ger mig mojlighet att jobba Mexico tider men som ocksa ger mig flexibiliteten att vara i Sverige om somrarna. An har jag dock inte kommit pa vad som skulle kunna uppfyllla alla de kriterierna, men jag fortsatter att fundera.

Det ar ju helt klart sa att det som betyder mest for mig just nu - att kunna jobba bade har i Mexico och fran stugan i Roslagen, samt lonen - uppfylls av det jobbet jag har nu. Nar mina krav andras sa kommer jag kanske att bestamma mig att hoppa av.

Min stor-stads onskelista just nu:

San Fransisco
Kopenhamn
Stockholm

Oh baby!

Basta Isa fick barn i helgen och jag blir sa glad att jag nastan borjar grata. Nar ens narmaste vanner far bebisar kanns det sa otroligt speciellt. Alskade, sota Isa som nu har fatt sin alskade, efterlangtade bebbe. *torkar tar ur ogonvran*

Rattfylla

Sur ar jag. Och det regnar.
R kom hemslantrandes vid tre imorse. Kalaspackad. Med sig hade han sin an mer kalaspackade kompis. Som skulle kora hem. Jag forsokte overtala dem att killen skulle ta en taxi och komma och hamta bilen imorgon. Alternativt att R skulle kora honom hem (som anda var nagot mindre full). Men nej. Killen kunde visst kora, det tyckte de bagge tva. Och jag satt fast med jobb och kunde inte gora natt.
Jag ar sa satans trott pa allt detta supande. Och denna machoattityd. Om det ar jag och R kan jag saga, "ge mig nycklarna, jag kor" men det kraver alltid en del lirkande och overtalande. Mitt ultimatum brukar vara "fine, men om du kor sa tar jag taxi hem", vilket alltid tar skruv. Och glom att jag skulle fa kora hem nan annan. "Min bil ar min borg" ar attityden och ingen kvinna ska minsann fa satta sig bakom ratten, for hu, da kanske min maskulinitet skulle fa sig en torn.
Och jag ar sa trott pa att alla kor rattfulla har. Det ar inta bara i Mexico, naturligtvis. Over hela Latinamerika verkar det anses som en mansklig rattighet att fa kora hem fran krogen. Kalla mig trak-skandinav men det ar f-n inte ratt.

ps hade just en pytteliten jordbavning

Hundliv

Appo i mitt kna under en seglingstur

Alltsa, vi pratar helt seriost om att skaffa hund. Vad kommer harnast?! Jag kanske kommer att borja rosta pa kristdemokraterna och borja gilla anchovis pizza? Vakna upp en morgon och vilja flytta tillbaka till Sverige?

De som kanner mig vet att jag Inte Gillar Hundar. Men att jag nu faktiskt har lagt fram forslaget till R att vi kanske skulle skaffa hund finner jag faschinerande. Om jag kan tanka om sa helt i nagot som jag kanner ratt starkt for, vilka andra U-svangar skulle jag inte kunna genomfora i mitt liv? Mina valmojligheter ter sig plotsligt oandliga!

For jag gillar inte hundar. An varre ar dock Hundagare. Nar det kommer okanda hundar i min narhet brukar jag backa och agarna ler lite overseende och sager "ar du radd for hundar?" och jag nickar och sager "ja" sa att de haller lite hardare i kopplet och haller byrackan pa ett mer behagligt avstand. Jag ar inte radd for hundar, jag tycker bara att de ar ratt ackliga. Jag vill inte bli slickad, dragglad pa eller upphoppad mot. "Han/hon vill bara halsa" har jag hort hur manga ganger som helst fran hundagare som inte alls kan forsta varfor jag blir sur over rivsar pa benen eller flackar pa kladerna asamkade av deras sota husdjur. Och jag tycker att de allt for ofta luktar illa. Blot hund luktar vidrigt.

Mina foraldrar har hund och den kan jag val accpetera (de tvattar honom ratt ofta sa han luktar ok) men det ar inte sa att jag glader mig at att traffa hunden. Men jag finner det lustigt hur mina foraldrar liksom ger hunden mannskliga egenskaper. "Han ar sa olydig" sager de ofta. "Ni har har inte uppfostat den" viskar jag for mig sjalv.

Men alltsa, trots allt detta gar jag nu i hundtankar. Jag skyller detta pa tva hundar:

1) Rs foraldrars rara hund Appo som var med oss nagra dagar i Mazatlan. Hon foljde glatt med pa segling, i bilen och till stranden. Inget skallande eller glafsande eller det dar hysteriska svansviftandet som ibland kan gora mig tokig. Hon var bara en glad kamrat.

2) Tea House & Fireflies' underbara beskrivningar av sin dvargspaniel. Seriost, jag var orolig nar hennes hund var hos vetrinaren.

Jag tror lite att det nog ar som med barn - jag gillar inte andras ungar men tror nog att jag kommer att alska mina egna...

Hemma

Tillbaka i Mexico City och det kanns skont. De sista dagarna som vi var i Mazatlan blev det valdigt varmt. Brisen fran havet stillnade av och med hundra procent luftfuktighet blev varmen mer kannbar. Jag hade flera tillfallen av "nu maste jag sitta ned lite, for jag klarar inte av att sta upp langre". Den forsta veckan funkade det jattebra med bara flakt pa under natten, men mot slutet behovdes luftkontionering och da sover jag illa.

Men i allt var det en fantastisk semester. Det var sa slappt och Rs foraldrars lagenhet - pa stranden och med pool - var sa mysig. Sa skont att inte bo pa hotell. Och vi lagade mat, lag pa sofforna och laste och lyssnade pa musik och drack drinkar. Och lag i solstolarna (i skuggan) och laste och lyssnade pa musik. At skaldjur i alla dess former. Och seglade en del.
Och jag lyckades med konststycket att inte sla en frustrerad knut pa mig sjalv av att vi inte gjorde natt (for det mesta i alla fall) - for nu ar vi pa semester och vi ska inte gora nagot alls.

Mazatlan gillade jag ocksa. Stan krusar inte for en, vilket jag nagot jag uppskattar. Staden ar ju gammal och en helt egen stad i sig (med bla ett operahus och en filharmonika orkester och ett rikt kulturliv) som existerar utan turistpengar (det finns en stor hamn, ett bryggeri och sa en Bimbo-brod bageri). Vi var tex pa en reggae konsert, pa ett hustak i gamla delen av Mazatlan en kvall. Vilket var, ehm, lite udda.

Stranderna ar inte lika fina som langre soderut langs Stillahavskusten, men de ar heller inte lika overbefolkade. Och det ar ju som sagt inte enbart ett turiststrak, pa det sattet tex Ixtapa ar. Rs pappa, som ar fran norra Mexico, talade uppskattade om hur det inte kommer nagra Chilangos (Mexico City bor) till Mazatlan, att det soker sig till turistorterna narmare huvustaden, medans Mazatlan (som ligger 1 1/2 timmes flygtid fran Mexico City, eller 10timmars bilfard) far mer turister fran norra Mexico. Som den utlanning jag ar, ger jag mig dock inte in i lokaldebatten.

Mazatlan, dag 10

Igar skulle vi ha borstat av oss sanden, skoljt kloret ur haret och flugit tillbaka till Mexico City. Men vi blir kvar tills imorgon istallet.

Influensa eller Semester (Dag 5 i Mazatlan)

Jag vaknar och kanner att oj, det gor allt lite ont i halsen. Svaljer. Kanner efter. Andas in genom nasan. Jovisst, tilltappt ar det. Forkylningssymptom. Och om man ar i Mexico i maj 2009 sa ar det inte bara en forkylning. Da ar det sakert SVININFLUENSA. Alla slags scenarior svindlar framfor mig, inklusive en veckas karantan i Mazatlan. (Inte sa illa.) Men det ar nog bara en forkylning, tanker jag och vander mig i sangen. Men vanta nu. Kroppen varker! Halla influensa-symptom. Och varm ar jag ocksa. Sakert har jag feber. Attans, jag borde ha kopt pa mig lite Tamiflu, for sakerhets skull. Huvudvark kanske jag har ocksa. Ligger dar och ser Aftonbladets lopsedel framfor mig- for jag kommer definitivt att bli den forsta svenskan med konstaterad svininfluensa.

Ligger dar och tycker synd om mig sjalv. Armarna kanns tunga och axlarna varker. Men, hmm, inget mer. Vrider pa mig. Kan det vara att det jag kanner inte ar influsensa symptom, utan traningsvarken fran foregaende dags rugby-lek pa stranden? Och att jag kanner mig varm kanske beror pa att det ar 28 grader i rummet. Och den latta huvudvarken kanske mest beror gardagens alkoholintag?

Men jag bor nog ta det sakra fore det osakra och agera lite preventivt har. For forkyld vill jag ju inte bli. Stiger upp och letar efter tequila flaskan i koket (for alla mexikaner vet ju att ett shot eller tva, ar det basta sattet att stoppa en analkande forkylning). Hittar tequila flaskan i soporna. Kravlar tillbaka till sangen.
- Du drack upp den sista tequlian, muttrar jag.
- Mmmm, hors det fran Rs sida av sangen.
- Jag ville ha ett shot, fortsatter jag surt.
- Varfor vill du dricka tequila klockan atta pa morgonen? undrar R somndrucket.
- Mot influensan du vet, svarar jag. Medicinal purpuses.
Jag puffar upp kudden och somnar om. Somn ar ju som vi vet, ocksa valdigt bra mot fokylning.

It's official

WHO har hojt sin varningsniva till 5. Och ryktena sager att det borjar bli ont on anti-viral lakemedel i Mexico City. (Jag har varit uppe sen midnatt och borjar bli lite slo i huvudet och svenskan verkar vara det forsta som forsvinner.)

Om tva dagar vid den har tiden hoppas jag att jag ligger och plaskar i Stilla Havet...

It's all so quiet, it's all so still

Mexico City ar trots allt ganska trevligt sa har i influsensa-tider: valdigt lite traffik och luft kvaliten har forbattrats avsevart.

Aventyr i Mexico

Sa forutom influensahotet sa hade vi idag en liten jordbavning. Och sen kom elbolaget forbi och stangde av elen. For att inte rakningen hade betalats. Grannens rakning, inte var. Fast var el stangdes av anda. Tog nagra timmar for mig att reda ut det. Gick ivag (iford munskydd!) och kopte en pase is for att radda vad som fanns i kylen, bara for att inse att vi hade glomt var kylvaska pa lordagens bbq. Men nu har vi el igen. Och valdigt mycket is.

Anekdoter kring konsfordomar

Forra veckan hade Networking ett inlagg om fordomar kring kon och kladsel vilket fick mig att dra mig till minnes en handelse for nastan nio ar sedan:

Mitt forsta jobb efter universitetet var pa en investmentbank och under de forst fyra manaderna (innan jag flyttade till New York) sa var jag placerad i Sao Paulo. Forsta advent tog jag mig till svenska kyrkan och blev valdigt trevligt bemott av prasten som stod och tog emot vid ingangen.
Han insag ju genast att jag var ny och forhorde sig om hur lange jag varit i Brasilien och fragade sen var min man jobbade.
B: "Nej, jag ar har sjalv" forklarade jag lite forvirrat (jag tror att det var antagandet om att jag var gift som forbryllade mig mest).
Prasten: "Jaha, sa da jobbar du pa svenska skolan?"
B: "Eh, nej. Jag ar analytiker vid en amerikansk investmentbank"

Jag foll ju helt klart utanfor den svenska ex-pat modellen, da jag varken var medfoljande, jobbade vid svenska skolan eller ens for ett svenskt bolag. Men jag tror att den dar mallen haller pa att luckras upp, eller tanjas ut; det verkar finnas manga fler kvinnor nu som aker pa utlandsuppdrag, det finns fler man som ar medfoljande, och det finns sa manga fler anledningar till att svenskar jobbar utomlands, utanfor den gamla standard modellen kring Volvo/Scania/Ericsson/TetraPak/AlfaLaval/ABB.

En annan handelse placerade spotlighten pa mina egna fordomar kring kon: nar jag borjade ett nytt jobb for nagra ar sedan hade jag enbart mejlkontakt med en for mig ny kollega i USA. Kollegan har ett namn som anvands av bade man och kvinnor, och genom att min branch anda ar ratt sa mansdominerad antog jag att jag att personen i fraga var en man. Jag tyckte sen att han var ratt sa burdus i sin framtoning (over mejl och chat). Nar jag senare insag att kollegan var en kvinna tyckte jag plotsligt att hon var mycket trevligare och behagligare i sitt satt att kommunicera med mig.
Visst kan det ha varit en ren handelse, att sakerna vi diskuterade den forsta vecka var lite mer 'vassa' och kravande, mot for vad vi sen hade kontakt kring. Men jag kande anda att forvirringen kring min kollegas kon fick mig att agera pa ett annat satt och min uppfattning av henne helt klart var fargad av mina genusforvantningar.

Lite analys kring influensan:

Att pasta att hela Mexico City's befolkning gar omkring i munskydd ar liiite overdrivet, vilket anda svenska, brittiska och amerikanska media forsoker gora gallande. Min egen ytterst daliga empiriska studie fran gardagens tur till affaren visade att cirka en tredjedel av manniskorna pa Superama anvande masken och inte ens alla butiksanstallda bar dem. Dessutom hade kanske en tredjedel av dem som faktiskt anvande masken den bara over munnen och inte over nasan, vilket val gor det hela mindre effektivt.

Man maste ocksa vara medveten om att mexikanare tar allt som regerigen sager med en nypa salt. Demokrati ar anda ett ganska nytt begrepp i det har landet och det ar manga som mumlar att vi inte kan vara sakra pa att regerigen har nagra alternativa intentioner med att forsoka fa folk att undvika folksamlingar, stanga universitet och uppmana till att halla sig hemma.

Av de drygt hundra dodsfall som har rapporterats har inte ens alla skett i Mexico City, vilket ju i en tjugomiljonersstad maste anses som valdigt, valdigt lite. Mexico Citybor ar vana vid livsfaror overallt: Traffikolyckor, jordskalv, luftrorsproblem pga fororeningar och risken for kidnappning och ran hor ju till vardagen, medans 'narkotika kriget' i norra Mexico skordar flera hundra doda varje manad. (Som exemple satte vi pa nyheterna igar morse for att kolla laget och hamnade mitt i avhandligen om de senaste narco traffic arresteringarna som gjorts, varpa R kunde konstatera att varlden nog anda inte holl pa att ga under av influensa da knarklangningen forsatte precis som vanligt.) For att inte tala om den vardagliga kampen for miljoner av Mexico Citybor att se till att man far tillrakligt med pengar for mat, sina barns skolgang och mediciner. Mot alla dessa faror maste anda influensa ses som en mindre risk.

Jag menar inte att pa nagot satt forminska faran for en panedmi eller att vi pa nagot satt ska ta lattvindigt pa det som hander har i stan just nu. Vill bara formedla stamningen som jag upplever den.

Mer on influensan

Ok, det har var en riktigt intressant artikel. Visar att jag kanske inte ska skamta bort det har och satta pa mig munskyddet istallet.

Influensa utbrott

Influsensan hargar i Mexico och det ar tal om en panedemi. Idag stangdes alla skolor och universitet i Mexico City i ett forsok att minska smittspridningen. R har kopt munskydd at mig. Jag sitter hemma och dricker vin och kanner mig val inte sa varst utsatt. Hoppas att grillfesten hos vannerna blir av anda i helgen. Aven om vi har blivit uppmanade att inte halsa via mandslag eller kindkyssar. Det kan ju lagga lite sorti pa festen...

BBC skriver har om influsensan.

M to the M

R fragade mig lite skamtsamt igar om vi inte skulle flytta till Mazatlán permanent (kuststaden dit vi ska pa semester nasta vecka). Visst, finns det bara bredband sa kan jag flytta imorgon! Dessutom har R blivit erbjuden jobb i Monterrey (Mexikos tredje storsta stad). Min undran var om jag behovde inforskaffa nya cowboyboots da mina europeiska dito knappast skulle platsa in (jag har en bild av att Monterrey ar valdigt mycket cowboy land). Na, jag tror val inte att det blir sa mycket av nagondera av dessa hypotetiska flyttar, men jag finner det ganska underhallande att jag overskoljs av flyttalternativ till stader som borjar pa M!

Att ta det ena med det andra

Varfor ar det sa svart hela tiden? Kan det inte vara lite latt nu? Igar grat jag, at bara en rostmacka pa hela dagen och gick och la mig 11 timmar innan jag behovde stiga upp. Sen dromde jag om att deklarera.

Ska jag inte skriva hem om...

Hittade igar en skrynklig lapp i botten av brevladan som uppmanade till deltagande i ett gatumote forsta lordagen i mars med anledning av tidigare husinbrott (plural) samt kidnappningen som skedde pa var gata den 2 mars. Och jag som tycker att vi bor i ett sa sakert omrade! Damn! Aven om kidnappningarna ju mest ar sk 'express kidnappningar', dvs ta en tur till bankomaten och ta ut sa mycket pengar du kan, sa ar det nagot jag oroar mig for. Jag promenader nasta dagligen i omradet och det ar klart att jag star ut, inte bara pga av att jag ar lang och blond, men antagligen mest for att knappt nagon promenerar har. Och en titt pa mig och alla vet att jag har pengar i bankomaten (dock har jag aldrig bankomatkortet med mig nar jag promenerar sjalv, utan bara lite kontanter) och an varre, de kanske tanker att min familj har pengar...

Anda vill jag inte lata det har paverka min vardag. Jag ar forsiktig - promenerar pa morgonen, i villakvarter dar folk ar ute och tvattar bilarna, vattnar sina tradgardar, rastar hundarna - men jag kan inte borja bli paranoid och isolera mig. Nar jag flyttar hit ar det dock gymmedlemskap som galler...

Obama och jag

For tva veckor sedan var han i London for G20. Igar kom han till Mexico City. Betyder det att han kommer till Stockholm i sommar?

Pasklov

Hade en fanastisk fin helg i Cholula, soder om Mexico City. Besokte Rs mormor och det blev flera cuba libres i hennes tradgard i solen (jag med 40 SPF). Laste poesi (hon undervisade tidigare pa universitetet), at massor med god mat, sov gott, klattrade upp pa pyramiden i Cholula (den med kyrkan pa toppen), sag vulkanen Popocatepetl (den gar inte alltid att se genom diset), besokte Cholula's 'Container City' (ett omrade dar containrar ar har stallts upp och gjort om till hippa butiker, kafeer, bagerier, barer och restauranger. En helt genial ide som jag tror kommer att sprida sig till andra stader) och forsokte att festa lite en kvall men da Cholula ar en universitetsstad sa var det hur dott som helst under pasken (varre an Uppsala pa sommaren!).

Vattenbrist

Namde jag att en anledning till att vi lamnar Mexico City over pasken ar att vattnet kommer att stangas av fran torsdag morgon till nan gang pa sondagen? Pga reparationer kommer vattnet helt att stangas av under 62 timmar, vilket paverkar 13 kommuner och 2 miljoner manniskor. Mysigt.

Tillbaka i Mexiko

Det ar skont att vara tillbaka. Resan gick latt, aven om det tog mig nastan en timme att ta mig igenom passkontrollen. Landade i trettio graders varme i lordagskvall. Sen dess har jag packat upp en del, atit stora mangder guacamole, gatt och handlat tva ganger (alskar mexikanska mataffarer), atit fem tacos och lyckats fa lite farg avan om jag anvant solskyddsfaktor 40 och hallit mig i skuggan. Over pask aker vi till Puebla och Cholula for att se varldens storsta pyramid. Nu ar ju pyraminden i Cholula inte utgravd utan ser ut som en storre kulle, med en kyrka pa toppen. Spanjorerna var ju valdigt fortjusta att bygga kyrkor ovanpa tempel, eller annu hellre, med byggstenar tagna fran tempel, for att riktigt forsakra sig om att driva ut att det hedniska. Men det ska bli skont att lamna stan nagra dagar.

Fortsatter att packa...

Mina packnings eskapader fortsatter: insag idag att jag far ta med mig TVA resvaskor pa max 23kg var till Mexico. Da allt jag ager har i London skulle kunna packas i sex resvaskor betyder British Airways erbjudande en ganska ordentlig flyttforman for mig. Sa nu undrar jag, vad ska jag lagga i den dar extra resvaskan som jag nu far ta med mig? Hela min West Wing DVD box? Galgar? Halvdruckna whiskey flaskor?

Nagot stammer inte...

Ringde min bank och bad om att hoja kreditlimiten pa mitt kreditkort. Nasta manad ska jag namligen betala en riktigt stor tandlakarrakning och jag ville ju inte garna spracka min limit pga nagot sa trist som ett tandlakarbesok.
Jag har varit kund hos min brittiska bank i nio ar nu. Jag har haft kreditkort med dem hela tiden och punktligt betalat av hela kortet varje manad. Inte en enda overtrakassering. Och min limit ar lag om man jamfor mot vad jag tjanar. Men nja, banken var inte riktigt saker. De maste dubbelkolla det har. Svar inom ett par dagar.
Och det skulle man ju kunna saga att det beror pa att bankerna nu ar mer forsiktig med sin utlaning, och det ar ju bra. Men under samtalet forsokte bank killen pracka pa mig ett bostadlan. Alltsa, det var inte helt klart om de kunde hoja min kredit grans med ynka £2000, men de skulle gladeligen ge mig ett lan pa hundra ganger det beloppet. Jag vet inte, ar min kreditvardighet lite, ehm, relativ..?

Jag hjarta London

Igar kvall hade jag en av mina intensiva London upplevelser, da jag kanner att jo, just nu ar jag har. Bara har. Och det har ar min stad och jag kanner den sa val.
Gick langs South Bank och det var en strimma av ljus langs horizonten och manniskosiluetterna rorde sig i motljus over broarna. Mina klick-klack klackar mot asfalten. Och jag passerar turister med ryggsackar pa magen och ikladda bylsiga jackor och jag duckar fram och tillbaka igenom den langsamt rorande folkmassan. Gar over Millenium Bridge med alla Londons landmarken upplysta runtomkring mig. Och jag ar sa lycklig for att jag BOR har. Jag ar inte turist, jag ar inte ute och spatserar under ett besok till staden. Det har ar jag, gaende over Millenium Bridge, med St Pauls tornande framfor mig, pa vag till en pub pa Fleet Street for att traffa vanner. En vanlig torsdagskvall, en promenad fran min lagenhet till en pub, och den bara rakar att ta mig genom centrala London.

Packa pappas kappsack

Har mentalt borjat packa infor nasta vecka. Planen ar ju att jag ska flytta i slutet av aret, sa jag bor ju forsoka fa med mig sa mycket som mojligt pa den har resan. Men vad ska jag packa? Vad kan jag packa nu som jag inte behover de narmaste sju manaderna? Vinterklader? Skidklader? Ingendera som jag nog verkligen behover i Mexico. Och svaret ar nog att allt som jag kan avvara i sju manader ar samma saker som jag kan ge till Myrorna.

Och jag vet ju inte exakt nar jag flyttar, eller om jag ens kommer att flytta (Madrid, ni vet...). Och ska jag packa ned mina fina klanningar som inte langre passar? Jag kan ju fa dem omsydda och det ar sakert billigare att fa det gjort i Mexico an i London. Men att slapa klader som inte passar runt halva jorden kanns lite som sloseri. Sa det blir kanske nagon handvaska och nagra par skor som kan avvaras till november.

Barcelona i mars

Jag hade en fantastiskt fin helg i Barcelona. Forutom brollop och drinkar med vanner sa tillat jag mig en liten resa down memory lane och tog en promenad i mina gamla kvarter och tog en kaffe pa mitt gamla bageri. Trottade ut mina fotter varje dag da jag promenerade runt halva stan. Drack mer cava an jag behovde, at utsokta tapas och fick till och med en del paella. Sag flera utstallningar, bland annat en arkitektutstallning pa Caixa Forum om Richard Rogers som jag aldrig hade hort talas om men vars byggnader jag ju sa val kanner till - Lloyd's of London, Centre Pompidou i Paris, Millenium Dome, Heathrow's Terminal 5, Barajas i Mardrid samt Leadenhall Building i London (om den nu nagonsin blir fardig). Shoppade till och med lite i de sma butikerna i Gracia.

Det var fint, det var kul men jag langtade inte tillbaka.

Saker man inte vill höra från taxichaffisen som kör hem en vid midnatt:

- Are you going to be alright, love? This is a dangerous neighbourhood.

Barcelona revisited

Jag aker till Barcelona pa torsdag och blir borta tills pa sondag. Brollop pa lordag och drinkar med vanner pa fredagen men annars inget inplanerat. En mini-break helt for mig sjalv och det kanns som en sadan otrolig lyx! Mina planer ar lite diffusa och ser ut sa har: dricka cava, promenera i Gracia, Born och langs havet, dricka kaffe, dricka cava, ata tapas, promenera, besoka nagra matmarkander. Och sa kanske jag ska ta mig till Picasso museet som jag aldrig besokte medans jag bodde i Barcelona. Borde kolla upp om det ar nagon bra utstallning i stan som jag vill se. Oh, och sa ska jag dricka cava!

Sudan

Man vet att det ar riktigt illa nar Lakare utan granser tvingas lamna ett land. FNs Security Councils protest mot Sudan for dess agerande blockerades av Kina (som alltid nar det galler Sudan), da Kina haller Sudan om ryggen sa att de kan forsatta kopa ravaror fran dem.
Sudans president al-Bashir anvader garna ordet "neo-colonialism" vilket funkade sa bra for Zimbabwes Mugabe och knappt nagon afrikansk ledare protesterar. Vastvarldens ledare ar upptagna med annat. Och vi vet alla vilka i slutandan kommer att lida av att Sudan kastar ut hjalporganisiationern.

Det ar var!

Idag har jag traningsvark.
Vansterklacken pa mina stovlar gick av pa en bar i Soho i lordagskvall. Linkade till en annan bar och linkande sen till en resturang for middag vid midnatt (fick ga pa ta for att kompsera for den icke-existerande klacken) och planen var sen att jag skulle linka till en taxi for att aka till Holborn for att sjunga karaoke fram till smatimmarna, men vid det laget var mina fotter och vader sa trotta att jag linkade till tunnelbanan istallet.

Vaknande med alldeles for mycket energi igar morse och stack ut pa en joggingrunda. Den forsta pa cirka ett ar. Och sen promerande jag och JS till Tate Modern langs Themsen, jag i mina platta ballerinas, och pa kvallen promenerade jag hem. Och det var en underbar vardag och nar jag kom hem var klockan efter sex och det var fortfarande ljust och koltrastarna sjong.
Och idag har jag traningsvark.

Working Mums

Laser en artikel om hur manga stay-at-home-mums i England nu forsoker komma tillbaka in i arbetslivet da tiderna blir karvare och deras man riskerar forlora jobben. Men artikel pratar ocksa allmant om svarigheterna att borja jobba igen efter att kvinnor har varit hemma med barnen nagra ar. Artikeln konkluderar: "...the key to keeping more women in employment, on their own terms, is more high-quality part-time jobs, and high-profile role models..." Inte ett ord om billigare och mer tillganglig barntillsyn, mojligheten for man att ta ut pappaledighet eller overhuvudtaget en jamnare uppdelning hemma sa att kvinnorna inte stupar under arbetsbordan av jobb/barn/skota hem.

Jag har en kompis som ar gravid nu och hon tror inte att hon kommer att kunna ga tillbaka till sitt jobb efter ett ars mammaledighet - hennes lon racker inte till att betala en barnflicka eller privat dagis (vet inte ens om det finns kommunala dagis i England) sa det lonar sig inte for henne att fortsatta jobba. Det gor mig lite deprimerad.

Laptop multi-personality

Jag har fatt tillbaka min laptop men det kanns som den ar personlighetsforandrad.
Det ar samma dator men den kanns, ehm, annorlunda. Med en omformatterad harddisk sa forsvann naturligtvis allt (jobbfilerna kor jag back-up pa regelbundet, sa det var inte sa mycket viktigt som forsvann, tror jag i alla fall), inklusive internetbokmarken och settings. Men trots vetskapen om detta sa kanns datorn inte som min. Det verkar langsammare, vilket jag inte forstar da alla sunkiga program som tidigare alltid spann pa i bakgrunden ju har for blivit raderade. Och vi 'connectar' inte som tidigare. Tror det kommer att ta lite tid att lara kanna varandra igen.

Moder Svea

Igar hade jag 'a moment of enlightment'. Det gick helt enkelt upp en Liljeholmare. En av de stunder da man inser att det man har haft all fakta till hand hela tiden men aldrig lyckats sammanbinda punkterna, man har pa nagot satt lyckats missa det uppenbara. Och det far en att kanna sig bade upplyst och som en komplett idiot pa samma gang. Ni vet kanslan...

R fragade mig om bakgrunden till namnet 'Sverige' och jag borjade babbla om 'Svea Rike' men var 'Svea' kom ifran visste jag inte. Sa jag kollade runt pa Internet (det tog faktiskt inte sarskilt lang tid) och insag att naturligtvis, 'svear' var namet pa invanarna i vara trakter (Svealand). Och sen kommer det, detta som jag trots mina danskakunskaper lyckats missa. Att ju 'Sverige' ar 'Svearike' PA DANSKA! Visst, jag vet, da kring 1000 - 1200-talet var det nog ganska liten skillnad pa danska och svenska (och norska fanns val knappt), men just detta att jag aldrig har sett ordet 'rige' i vart lands namn fick mig att bli lite dallrig i benen.

M som i Mexico eller M som i Madrid?

Precis som Lisa sa funderar jag standigt pa nya, spannande platser att bo pa. Och just som jag nu verkligen har borjat sikta in mig pa att flytta till Mexico i slutet av aret, sa har mojligheten att flytta till Madrid uppenbarat sig. Hmm, Madrid? Jag har bott i Bilbao och Barcelona under kortare perioder men aldrig ens varit till Madrid. Jag har egentligen aldrig varit till Spanien heller. Baskien och Katalonien ar ju som vi vet, inte det riktiga Spanien. Men Madrid later ju valdigt spannade. Och det ar Europa. Och jag kanner lite folk dar (eh, tva).
Ja, ja. Det lutar i allafall fortfarande mest at Mexico, men jag tillater mig lite dagdrommeri om Madrid under tiden.

Ibland krockar det

...ens sjalvbild och ens verkliga agerande.
Pappa satte mig ned idag och ville prata lite allvar. "Na, hur hade ni tankt det da? Hur ska ni fixa det har?" Och det kanns ju lite lustigt nar man ar over trettio och det var *raknar pa fingrarna* nio ar sedan man slutade plugga och blir utfragad av sin foralder hur man hade tankt att lagga upp sin karriar och sitt familjeliv. Det kanns liksom som det skulle vara mer tvartom, att jag skulle stega in med ett brett, sjalvsakert smil och saga "Nu ar det sa har, serro!"
Sa jag ler lite for mig sjalv och tankar att "de ar val for sott att han oroar sig och vill ge mig rad". Men saken ar ju det att jag bara har nagot slags diffust koncept om hur vi ska ha det och min planering stracker sig bara in till tredje kvartalet i ar. Och ur min mun kommer harranger som far mig att lata som jag vore atminstane 10 ar yngre och sannerligen skulle behova lite faderlig vagledning: "Jo, assa, vi far ju se hur det blir. Men krisen och sa ar det ju riktigt svart just nu.... Men sa smaningom... Alltsa, jo, tja, jag vet inte riktigt."

Kom tillbaka, allt ar forlatet!

Min ena laptop la av mitt i leken igar morse. Allt jag far upp nu ar en skarm bild som meddelar att jag kan forsoka reparera skadan om jag satter in Windows installations CD-ROM:en. Den CD har jag ju hemma i London sa just nu kan jag inte gora sa mycket at det. Men jag ar ratt saker att om jag ominstallerar Windows sa kommer allt jag har pa den datorn att forsvinna.
Jobbfilerna korde jag en back-up pa for tre veckor sedan, vilket val ar tva veckor langre an jag borde ha vantat men sakert tva manader mindre an det ibland kan ga mellan mina back-uper. Och jag rensade alla personliga filer fran den datorn fore jul. Sa att jag har inte sa mycket att grata over, egentligen. Men mitt hjarta svider. Min lilla silvriga baby verkar doende. :(

Stockholmshelg

Vekling

Det ar bara att konstatera, mina ar som utlandsvensk har gjort mig till en vekling. Ar i Stockholm och allt sedan jag landade i torsdags har jag gnallt over hur kallt det ar. Naturligtvis ar jag inte ratt kladd. Flera personer som jag pratade med forra vecka sa att det var sa "varlikt" i Stockholm. Sa jag tog inte med skidjackan (mitt varmaste plagg) eller timberland kangorna. "Varlikt" i London i slutet av februari ar 14 grader och krokusar. "Varlikt" i Stockholm i slutet av februari ar lite smaltvatten och det faktum att man far se dagsljus pa vag till jobbet...

Sa i lanade klader har jag travat runt i Stockholm och visst ar det fint nar solen skiner. Men det ar sa kallt! Spenderade en halvtimme pa en lekplats med min kompis och hennes barn och var tvungen att ga hem fore dem da jag hade forlorat kanslen i tarna i mina cowboyboots. Sen fick jag lana mammas allvaderstovlar...

Tre personer fragade mig i helgen om jag inte hade tankt att flytta tillbaka och aldrig har jag kant mig sa saker pa mitt svar att nej, det finns inte en chans. Ok, jag vet, jag vet, man ska aldrig saga aldrig men tanken pa att bo har i all denna kyla (med artikel efter artikel i magasin och tidningar om att "snart vander det!" och "ge dig sjalv en varkick!" som ju visar pa ett massivt, kollektivt depressionstillstand) ger mig latt panik.

Prosit

Alltsa, jag ar fortfarande forkyld. Vaknar varje morgon med den dar forkylningssmaken i halsen och onskar att jag kunde stanna i sangen och vara helt ledig hela dagen. Jobbar man hemmifran kravs det dock ordentlig sjukdom for att ta en dag ledigt. De ganger jag har gjort det har jag inte kunnat sitta upp. Sa lange jag kan sitta framfor datorn eller sitta i sangen med laptopen i knaet sa ar det jobba som galler. Det ar som pa mellanstadiet da jag ibland gnallde pa mamma att jag var sjuk och ville stanna hemma och hennes standardsvar (om det nu inte var helt uppenbart att jag var riktigt sjuk) var: "Ga till skolan och om du kanner dig dalig sa far du ga hem." Suck, det var ju sallan man orkade overtyga lararen om att man var sjuk och sen trava hem. Dessutom missade man ju hela den dar harliga kanslan att fortsatta ha pa mig pyjamas och ga direkt tillbaka till sangen fran frukosten...

Nu har jag ju pyjamas pa mig varje dag fram till lunch eller sa, och fortfarande ger det mig ett litet mysighets-pirr da och da. Dock saknar jag atta kunna take a sick day ibland...

You do the math

Jag har sagt upp mitt gymmedlemskap fran och med slutet av mars. Jag gillade verkligen att ga till mitt women's only gym i Chalk Farm nar jag bodde dar (aka 'lesbian gym' eller 'muslim gym') men nu bor jag for langt fran narmaste Fitness First for att orka ta mig dit. Plus att det ar massor av svettiga karlar dar... Insag att den enda anledningen jag gick till gymmet tillslut var att ta Financial Times gratis pa helgerna. FT's helgupplaga kostar £2.30. Mitt gymkort kostar £40 i manaden. Sa nu ska jag ta langa, raska promenader pa helgerna till tidningsstandet.

For det ar bra att motionera

Gjorde nagot dumt igar - tankte att jag val anda var tillrakligt frisk att ga till gymmet (jag hade ju faktiskt inte atit smartstillande/febernedsattande pa hela dagen, for forsta gangen pa eh, 11 dagar eller sa, sa da maste jag ju anda vara over min forkylning?) och gick och trande. Kul var det och jag fick chans att se England bli duktigt slagna av Vastindien i cricket (jag har ju ingen tv hemma sa att jag till gymmet ar lite speciellt for da far jag se Simpsom, sport och mtv). Kom hem och hela kroppen kandes alldeles bruten. Kravlade i sangs vid atta och hade enkelt kunnat sovit hela dagen om det inte var for att jag var tvungen att stiga upp vid sex for att jobba. Forkylningssmak i svalget idag, huvudet kanns svullet, lock for oronen och jag ar trott, trott, trott. Silly, silly me.

Mini Leia-kringlor

I desperat behov av en klippning. Till dess far man vara lite innovativ.

Lite lag i London

Det AR jobbigt att komma tillbaka till London efter Mexico. Det graa, kyliga vadret ar en skarp kontrast mot det starka solljuset i Mexico. Ga och handla smaklosa, val inplastade gronsaker pa Tesco ar deprimerade efter att ha botaniserat bland berg av exotiska frukter och gronsaker pa Superama. Och jag saknar R forfarligt mycket.

JS kom hem till mig igar och lagade fodelsedagsmiddag. Han tog hand om min lagenhet medans jag var borta sa det var kul att se honom i koket dar han svirade ihop en laxratt - han hittar i alla lador och skap, och undrade lite roat vad jag gjorde i hans lagenhet. (Nar jag kom hem i sondags kandes lagenheten som ett hotellrum - jag har ju trots allt bott har i mindre an tva manader totalt, sen jag flyttade in i borjan av oktober.)

Tillbaka South of the River

Dricker kaffe hemma i lagenheten i Bermondsey.
Flygresan tillbaka var sa smartfri den kan bli nar den innehaller ett byte i USA (i detta fall Washington) med passkontroll, sakerhetskontroll, plocka upp bagaget och checka in det igen och byta terminal. Blev uppgraderad pa flighten mellan Mexico och Washington, och sen var flyget mellan Washington och London bara fyllt till en tredjedel, sa jag fick fyra saten for mig sjalv och kunde stracka ut mig och sova hela vagen.

JS, som har tagit hand om lagenheten medans jag varit borta, hade lamnat mat och mjolk i kylen. Bless him!

Trak-uppdatering

Sur och tvar. Och sa tror jag att jag haller pa att bli forkyld.
Jobbade 13 timmar igar och var sa trott och slut pa eftermiddagen (jag borjar ju vid ett pa morgonen) men kunde anda inte sova. Lag i tva timmar i sangen och forsokte rabbla olika mantran for att fa mig sjalv att somna. Nynnade tom vaggvisor for mig sjalv. Men det ar svart att sova nar det ar ljust ute. Somnade till sist men vaknade en och en halv timme senare av att R kom in och vackte mig med en puss, "bara for att han saknat mig". Och jag blir fly forbannad. Tar over en timme innan jag lyckas somna om igen. Sa jag raknar pa fingrarna och estimerar 4 timmars somn inatt. Igen.

Dagdrommer om att vara tillbaka i min lagenhet i London, i mitt morka, tysta sovrum...

Busy bee

Flyger tillbaka till London den har helgen. Sen ser mitt helgschema ut sa har under varen:
en helg i London
en helg i Stockholm
1/2 helg i Stockholm, 1/2 helg i London
en helg i London
en helg i Barcelona
en helg i London
flyger tillbaka till Mexico

depp

Igar eftermiddag krisade jag lite. Vad-gor-jag-med-mitt-liv funderingar blandat med vart-ar-den-har-relationen-pa-vag och hur-ska-vi-fa-till-det, toppat med lite jobb angest... Kanske aningens battre den har morgonen men inte mycket.

Jag flyger tillbaka till London nasta vecka och sen kommer jag tillbaka hit till Mexico i april. Men hur lange orkar jag (vi?) halla pa sa? Och hur lange orkar jag kora nattpass fran Mexico?
Och det krisar sa otroligt i England och alla ar radda for att bli av med jobbet och det hela ar sa deprimerande. Samma sak har i Mexico - alla vanner pratar om tappade kunder och mojlig arbetsloshet.

Min gata

Min gata i London igar

Mer London

Fin liten artikel i DN om att bo och jobba i London. Och sa oandligt mycket battre an den har gamla artikeln som jag har skrivit om tidigare och som fortfarande tillhor mina hatobjekt *fnys*

Langhelg

Det var helg har i mandags, darfor att det ar Forfattningsdagen pa torsdag. Men regeringen vet ju att nar helgen hamnar pa en torsdag sa kommer ingen j-l att jobba fredag och da tappar man ju produktions och konsumtionstillefallen som ju sa dyrbart behovs i den har ekonomiska nedgangen. Sa ledigheten blev flyttad till mandag.

Jag kunde tyvarr inte vara ledig hela dagen igar, utan var ledig mandag och tisdag morgon istallet. Det betyder jobb 6am-11am lokal tid. Och jag inser nu att jobba deltid is da shit. Seriost. "Deltid" har for mig alltid associerats med kvinnor i 40ars aldern som jobbar kommunalt och har tva barn. Men nu inser jag ju att det ar valdigt inskrankt. Deltidsarbete kan gagna sa manga fler av oss. Funkar jattebra utan barn. Och i 30ars aldern med for den delen. Med deltid blir det lite helg-hela-veckan-lang kansla. Man kan ta en ol utan daligt samvete, for man "jobbar ju knappt" nasta dag. Och man far hur mycket somn som helst, aven om man ar ute och svirar. Men det kanske blir lite svart att applicera till den privata sektorn - vet inte hur sugen min chef skulle vara att tilllata mig att endast ta slacker-eftermiddagsshiftet varje dag...

Det blev lite vin i helgen. Och nagra ol. En middag hemma. Nagra filmer. Och manga tacos. Och sa at jag mitt livs (hittills) basta burrito. Den kostade ungefar £2 och racker till bade lunch och middag till en mexikansk man av medel-storre storlek som spelar rugby. Till hans 20 kg lattare svenska flickvan rackte den dock endast till lunch. Och sen var vi anda tvunga att stanna pa Dunkin Donuts pa vagen hem sa att hon kunde fa en stor kaffe latte och en doughnut till efterratt...

You know you've been living in London for too long when

Mexikanska For Invandrare paminde mig om "you know you've been in XXX for too long when" skamt. Jag hade en hel lang lista med sadana for Mexico men de forsvann nar Hotmail bestamde sig for att radera hela mitt gamla konto forra julen (tillsammans med en bunt gamla karleksbrev som jag behallit utav ren nostalgi). Efter lite surfande pa natet hittade jag dock en lista over London istallet och den ar sa mitt-i-prick att jag maste kopiera in den har. Prickade sa ratt i min otroligt daliga Brittiska geografiska kunskaper av allt utanfor zon 3 i London, hur man inte langre hojer ett ogonbryn fastan notan i baren/affaren/resturangen visar ett belopp som skulle kunna foda en sydost asiatisk by i tva manader, hur manadshyran for min tvaa i London skulle kunna ge mig en villa i ett fint omrade har i Mexico City med fem sovrum, tva garage samt live-in maid, hur konceptet "tradgard" och "varmeisolerat" har forandrats sedan jag flyttade till London, samt naturligtvis att man blir van vid att sta med nagons armhala i nashojd mellan London Bridge och Oxford Circus i rusnings traffik...

Ladies and Gentlemen, You Know You've Lived in London (For Too Long?) When:
1. You say "the City" and expect everyone to know which one.
2. You have never been to The Tower or Madame Tussauds but love Brighton
3. You can get into a four-hour argument about how to get from Shepherds Bush to Elephant & Castle at 3:30 on the Friday before a long weekend, but can't find Dorset on a map.
4. Hookers and the homeless are invisible.
5. You step over people who collapse on the Tube.
6. You believe that being able to swear at people in their own language makes you multilingual.
7. You've considered stabbing someone.
8. Your door has more than three locks.
9. You consider eye contact an act of overt aggression.
10. You call an 8' x 10' plot of patchy grass a garden.
11. You consider Essex the "countryside"
12. You think Hyde Park is "nature".
13. You're paying £1,200 a month for a studio the size of a walk-in wardrobe and you think it's a "bargain".
14. Shopping in suburban supermarkets and shopping malls gives you a severe attack of agoraphobia.
15. You pay more each month to park your car than most people in the UK pay in rent.
16. You pay £3 without blinking for a beer that cost the bar 28p.
17. You actually take fashion seriously.
18. You have 27 different take-away menus next to your telephone.
19. The UK west of Heathrow is still theoretical to you.
20. You're suspicious of strangers who are actually nice to you.
21. Your idea of personal space is no one actually physically standing on you.
22. £50 worth of groceries fit in one plastic bag.
23. You have a minimum of five "worst cab ride ever" stories.
24. You don't hear sirens anymore.
25. You've mentally blocked out all thoughts of the city's air/water quality and what it's doing to your insides.
26. You live in a building with a larger population than most towns.
27. Your cleaner is Portuguese, your grocer is Somali, your butcher is halal,your deli man is Israeli, your landlord is Italian, your laundry guy is Filipino, your bartender is Australian, your favourite diner owner is Greek, the watch seller on your corner is Senegalese, your last cabbie was African, your newsagent is Indian and your local English chippie owner is Turkish.
28. You wouldn't want to live anywhere else until you get married.
29. You roll your eyes and kiss your teeth at the news that someone has thrown himself under a tube train.
30.Your day is ruined if you don't get a copy of Metro on the way to work.