Min brist pa lyxhustruliv

Sa blev det jul. Och julefrid.
Jag blev fardig med min rapport pa kvallen den 23e, jobbade lite slott den 24e och sov sen nagra timmar innan det var tid for julmiddag med kalkon, stuffing, potatismos och canberry sauce. Det blev presenter och julmusik och ordentlig brasa i oppna spisen och julgran.

Det som verkligen livade upp min jul dock var spridda citat fran mormodern i familjen. Bland annat spekulerade hon i sitt ena barnbarns innehavande eller icke innehavande av sin oskuld och hurvida flickan i fraga faktiskt skulle kunna bara vitt pa sitt brollop...
Vid ett tillfalle vande hon sen sig till mig och fragade om jag nagonsin hade jobbat. Jag blev alldeles forvirrad. Forstod jag henne ratt? Menade hon om jag nu hade semester? Om jag jobbade just nu? Men nej, fragan var precis sa: "Hade jag nagonsin jobbat?"
I ett forsok att inte krevera av skratt -- all jobbangest jag haft den har hosten, all somn jag forlorat, flashade framfor ogonen pa mig -- samlade jag ihop mig och paminde mig sjalv om att jag faktiskt var i en annan kultur. (Och arligt talat sa ar det manga kvinnor i min egen slakt som inte jobbar.) Och jag berattade att jo, jag arbetar. En hel del. Underforstatt: nej, jag ar inte ute efter att hitta en mexikansk make som kan underhalla mig...

Idag ar det annendag jul och jag har atit quesadillas till frukost och sitter och vantar pa att gashandlaren ska komma forbi sa att vi kan fylla pa gastanken och jag kan ta en dusch.

Vill ha jul. Nu!

Jag vill ha julledigt. Nu. Pa en gang. Men jag har en satans rapport att skriva fardigt och sa jobbar jag imorgon. Morgondagen ar dock inte sa farligt - halva Europa are ju lediga och andra halvan gar efter lunch - men den har rapporten vill jag fa fardig ikvall sa att jag kan slappa imorgon. Sa nu sa. Ska jag skriva fardigt den. Om det sa tar mig 6 timmar sa ska jag banne mig bli fardigt med den. *starker mig med Oreo cookies i brist pa pepparkakor*

It's always the small things

Efter att ha mellanlandat i ett snoigt New York och tack och lov varken blivit fast dar i kylan eller ordentligt forsenad, som sa manga andra passagerare, sa kom jag till Mexico City i lordags morse. Innan jag krashade vid tre pa eftermiddagen och sov 14 timmar i strack sa hann jag med en kaffe och boklasning och sitta lite i solen, flip-flops och linne, samt att ata tacos och dricka en kall ol till lunch. Och det var allt jag ville ha och allt jag behovde.

Heroin chic

Jag har bestamt mig att jobba lite pa min 'heroin chic'-look, ni vet den dar 90-tals looken med utmarglade, halogda modeller. Fast utan heroin da...

Enligt Wikipedia (som ju vet allt), karakteriserades looken av:

• blek hy (tick! Inte sarskilt svart i mitten av december i England. Inga tanning lines har inte)
• morka skuggor under ogonen (tick! Jag har knappt sovit pa tre natter)
• utstickande ben (ok, inte riktigt tick, men jag ar lite avmagrad)

Forutom somnsvarigheter sa forsoker jag tackla ett konstant illamaende. Igar lyckades jag ata en halv pase chips (chips funkar bra nar jag mar illa, det ar nagot med saltan i kombination med att de ar lattsmalta som lugnar min mage lite) samt en halv rostmacka. Och det blir man ju inte fet pa...

Jag klamrar mig fast vid tanken att jag bara har tre jobbdagar kvar den har veckan och bara jobbar tre dagar nasta vecka (julafton ar ju inte helgdag i England) och sen blir jag ledig i 11 dagar pa raken, vilket ar nagot av ett rekord. Och jag ska frossa i avokado nar jag kommer till Mexico och kanske, kanske till och med fa ta pa mig bikinin och flaka ut mina bleka lemmar i solen. Three days and counting...

Lista fran Hypodea

Pratar du fortfarande med den du kysste senast?
Joda

Har du sett din bästa vän gråta?
Ja.

Vad åt du senast?
Chips (vintage cheddar & red onion chutney) igar kvall

Har du fått nån komplimang idag?
Tio i atta pa morgonen? Nej... Fast jag fick ett e-mail fran en kollega pa semester i Rom som skrev och tackade att jag ska gora vissa av hennes arbetsuppgifter medans hon ar pa semester

Är du polare med grannarna?
Nej, har knappt sett dem sen jag flyttade in i borjan av oktober.

Vilka språk talar din mamma?
Svenska, engelska, spanska och lite grekiska.

Vilka länder har du bott i?
Sverige, Mexico, Danmark, Spanien, Argentina, Brasilien, USA och England.

Gay?
Nej.

Suger det här?
Lite, men det kandes roligare att gora det har an att starta min mandag morgon pa riktigt.

Har du varit på stranden?
Ja, i somras, i Roslagen.

Minns du din/dina musiklärares namn?
Nej, usch. Avskydde musiklektionerna. Fick alltid ont i huvudet

Hur bra är din syn?
Inte alls. -5.75 och -6.00, sa halv-blind.

Har du varit på party?
O ja.

Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Pratade med nagra kompisar om det har for nagra veckor sen (en van hade nyligen gjort det), men jag tror, nej.

Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Inte bli ett dugg forvanad.

Har du vart utomlands?
Ja.

Vilket är det bästa bröllop du varit på?
Det var nog min kompis Cs, kanske mest for att hon ar en sadan god van, och sa var det det forsta brollopet jag var pa.

Var är dina syskon just nu?
Stockholm.

Vad var den senaste drömmen som du minns?
Harom natten dromde jag att det var en mus i mitt sovrum.

Vad ska du göra i helgen?
Flyga till Mexico!

Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
1pm?

Har du färglinser?
Nej, men vanliga linser.

Vad gjorde du klockan två inatt?
Tittade pa klockan. Vaknade varannan timme natten igenom. Zzzzz....

Vad är det första du gör på morgonen?
Stiger upp och satter pa datorn. Kokar te.

Vad ska du göra efter det här?
Borja jobba.

Film tips

Waltz with Bashir

Smuggla ost

Ok, jag tror att jag haller pa att ta mig ur det dar halet jag trillande ned i forra veckan. Kombinationen av detta eviga morker, kyla och allt for mycket jobb makes Basilika a dull girl...
Men nu har jobbet lattat lite, efter att ha jobbat halva helgen och med en maratons session pa 15 timmar i mandags. Och nasta vecka aker jag till varmare breddgrader!
Mitt storsta problem just nu verkar vara hur jag ska lyckas smuggla in Stilton Blue Cheese (ingen jul utan Stilton med port!) till Mexiko. Tullen pa flygplatsen i Mexico City ar namligen valdigt nitisk och mer an en gang har de oppnat min resvaska och plockat av mig diverse godsaker. Min pappa korde med knepet att packa innerfickorna pa rocken fulla med svensk ost men jag hade inte tankt att ta med mig vinterrocken och dessutom har den inga fickor stora nog for Fortnum & Masons julstilton i keramik kruka...

Rothko

Idag nar jag var pa Rothko utstallningen pa Tate Modern (for en andra gang) sa sag jag Paul McCartney :)

Konversationer man aldrig far ha

Min kompis L: "Guess who sent me a text the other day? Jeff!"
Basilika: "Jeff, Jeff, Jeff... Was he the one who brought you back to his office and did you on the boardroom table?"
L: "That's the one! Huge, oak boardroom table, with a view of St James's Sq..."
B: "That's such a good story...."
L: "I know! Such a shame I can't tell [Ls nuvarande pojkvan], I don't think he'd appriciate it."
B: "I know, those great stories you so want to share with your loved ones but can't..."

Hej Vinterdepp!

Det finns bara tva platser som jag vill vara pa just nu: sangen eller badkaret. Mitt somnbehov ar omattligt for tillfallet. Mamma ringer pa kvall och fragar vad jag har for mig. Berattar att jag ligger i sangen och laser och ska till att slacka lampan.
Mamma: "Klockan halv atta?!"

Igar var jag tvungen att ta mig upp till West Finchley for att lamna in min ena laptop for reparation. West Finchley har postkod N12 vilket betyder langt-upp-i-ingenstans-mot-slutet-av-tunnelbanelinjen. Sjalv bor jag i SE1 vilket val lite snobbigt betyder att jag behover stora incitment for att ta mig nagonstans utanfor tunnelbanezon 2 (West Finchley ar zon 4). En laptop med trasig skarm ar dock ett sadant incitament, sa jag reste i 1 1/2 timme i vardera riktning igar och det var gratt och kallt och jag hade glomt att ta pa mig mossa. An mer deprimerande var det att aka ut till Ikea i fredagskvall. Stod och vantade pa en buss som nastan aldrig kom, vid Wemblys tunnelbanestation. Och det var becksvart och billyktorna reflekterades pa den vata asfalten och hade Dixie Chicks i horlurarna for att hotta upp kvallen lite. Kom hemma 4 timmar efter att jag hade akt, med pepparkakor, glogg och ny badrumsmatta.

Helgen var dock fin. Hade ordnat brunch hemma for 12 personer pa sondagen och var jag var otroligt stolt over all mat jag fixat (inklusive hembakat brod och brownies). Glomde helt bort gloggen med det blev Bloody Marys till alla som ville ha.

Oh Rufus, my Rufus

Efter att ha flyttat over mitt itunes bibliotek till en extern harddisk (jo, hade inte tillrakligt mycket minne pa min laptop, den gamla vanliga historien...) sa forsvann en hel del latar. Bland annat ett mp3 'blandband' innehallande Rufus Wainwrights cover pa Leonard Cohens 'Chelsea Hotel No. 2'. Den har laten ar att do for (lyssna har om du inte tror mig) men jag har den har morgonen spenderat 2 1/2 timme med att forsoka fa tag pa laten pa natet. Att forsoka kopa musik legalt ar otroligt frustrerande (ok, jag forsokte ocksa ladda ned den illegalt men lyckades inte hitta den): har star jag, credit card in hand, willing and eager och jag kunde tusan mig inte fa kopa laten! De siter jag hittade den pa var amerikanska och vagrade lata mig kopa dem da min IP adress ju avslojade att jag satt i England. Grejen var den att jag inte ville behova ladda ned ytterligare ett program/registera mig pa annu en site/salja min dators sjal till annu en musik spelare... Men jag fick ge upp, registera mig med Napster och nu, nu antligen ar Rufus tillbaka i mitt musikbibliotek.

Ikvall ska jag hit. Och jo, jag erkanner att jag har nagonslags fetich for mexikanska regissorer...

Hemma

Tillbaka i London efter att ha varit pa resande fot i en manad. London valkomnade mig hem med snofall och blast men det kandes anda fint att vara tillbaka. Spenderade sondagen i pyjamas pa soffan (jag har adopterat den fula amerikanska vanan att anvanda flanell pyamasbyxor combinerat med T-shirt som nagonslags mysdress, klippt rakt ur GAP:s julreklam...) med film, jobb, slosurf och telefonsamtal till vanner och familj. Men naturligtvis ar det lattare att hantera novembers grahet nar jag vet att jag aker tillbaka till Mexico om mindre an en manad. Och jag har blivit lovad en alldeles akta mexikansk roadtrip over nyar, efter att planen for en strandsemester foll platt.

Den senaste manaden i korthet: Hade helt enormt roligt i Mexico City (som alltid). Vanner, karlek, god mat, tequila, fester, high school flashbacks (if someone plays R.E.M. now it will be 1993 all over again!) och en behaglig temperatur pa 25 grader de flesta dagarna. Valdigt fint Dia de los Muertos firande (de dodas dag/allhelgona) fick jag aven vara med om. Washington var en valsingnelse i traquility efter Mexico: sova, ata, promenera runt i fororten, dricka kaffe, pratar i timmar i strack med faster & farbror, shoppa lite, kora lite bil pa breda amerikanska motorvagar. Och det blev aven en helg i New York med basta S (numera med fastman!). Var till The Frick Collection (som ingen av oss hade varit till pa manga, manga ar) och sag tre Vermeer tavlor. Mycket kaffe, langa promenader, 14 timmars somn (I kid you not! Kom dit en fredag eftermiddag och sov till lordag morgon, helt utpumpad efter Mexico), fina samtal och mycket karlek och kramar.

Och sa blir det tva veckor i Washington DC

Jag ar i Mexico City de narmaste tva veckorna

foto: Brandon Garcia

Om sjalvinsikt och sjalvkannedom

Jag kanske ar lite trog, eller bara har en svag sjalvkannedom, men det var inte riktigt forran i sondags som jag insag hur slutkord jag faktiskt ar. Hela sommaren var ju i stort satt bara ett enda stort angesthal och sen jag kom tillbaka till London i borjan av september har det varit leta-lagenhet-stress, skriva-kontrakt-stress, flytt-stress, jobb-stress och lamna-min-pojkvan-som-jag-ju-anda-alskar-pa-natt-satt-men-inte-pa-ratt-satt-stress. Och jag har inte haft en enda dag att bara vara, att tilllata mig sjalv att sjunka ned i ett tillstand utan sjalvanklagelser, otillraklighet eller prestationskrav.

Och denna dalig insikt i mitt eget psykologiska halsostillstand manifesterar sig ytterligare idag, da jag plotsligt verkar tro att en sondag i sangen har botat alla mina problem och jag nu friskt kan borja kora pa i overljudsfart igen. Hepp!

A Me Day

Igar var jag stygg och ljog och latsades att jag var forkyld for att slippa ga pa en lunch som jag ju inte borde tackat ja till fran borjan. Men jag var snall mot mig sjalv, och just nu ar det nog vad som betyder mest.

Efter annu en intensiv arbetsvecka (som inneholl en jobbstart klockan 3 pa morgonen och en jobbstart klockan 5 pa morgonen och resten vid 6), forra helgen som i stort sett bara bestod av jobb, samt en lordag da jag varit ute mest hela dagen, sa vaknade jag igar morse och insag att jag bara maste stanna i sangen. Och det gjorde jag. Laste tidingen, fipplade med itunes, lyssnade pa musik och somnade om. Sasade runt i lagenheten i pjamas och drack te och at rester fran lordagens lunch och skrev e-mail. Och det var precis vad jag behovde for att stressen skulle rinna av mig.

Pa kvallen motte jag upp med JS och var och sag Lake Tahoe som visades pa London Film Festival. Och nu har jag nagot av en crush pa filmens regissor, Fernando Eimbcke, som var dar och presenterade sin film. En underbar liten film och en enormt sot regissor som med ytterst humbleness berattade att Sundance hade hort av sig efter att de sett hans forsta film, Duck Season/Temporada de patos, och velat sponsra hans nasta film.

Borjan pa en ny borjan

Vi separerade i somras. Det var jag som valde att ga men det betyder inte att det inte har gjort ont. Jag har gratit och jag har gratit. Och jag har tvivlat pa mig sjalv och pa mina val. Och jag har undrat om jag inte har lamnat det basta som nagonsin hant mig. Och jag har gjort illa en manniska jag alskar innerligt. Det har varit sa tungt och det har varit sa sorligt.

For tre veckor sedan flyttade jag ut. Bor nu i en tvaa i Bermondsey (nara Tower Bridge and London Bridge) som ar ljus och underbar och med massor av plats. Och jag trivs. Mitt i allt det sorgliga ar jag sa fantastiskt glad over att ha hittat den har lagenheten och att bo for mig sjalv.

Man hinner ju med sa mycket...

...nar man stiger upp tre pa morgonen

Tentafest

Varje gang jag moter nan av mina storre deadlines sa kanns det ungefar som nar man hade skrivit en 10 poangs tenta pa universitetet. Man ar alldeles hog pa den dar frihetskanslan. Man ar sa lattad att pressen ar over och man har plotsligt sa mycket ledig tid att man inte vet vad man ska ta sig till! Man vill mala naglarna, ga till narmaste Nation och svepa tequila shots och dansa till 80-tals hits. (Det var iallafall det jag brukade kanna behov av...) Fastan det man borde gora ar att diska, borja beta av alla de dar sakerna som man forsummat medans man tentapluggade (som att betala rakningarna!) och ga och lagga sig tidigt och faktiskt forsoka ta igen lite av all den somn som man forlorat over den senaste veckan.

Idag stannar jag darfor hemma. Duschar lange, ater linssoppa, ser ett avsnitt av SATC och ska ga och lagga mig vid nio.

Alldeles Otroligt Professionellt

Som de flesta brancher innehaller aven min sin fair share av foretags events. Lite mingel, kaffe/vin (beroende pa vilken tid pa dagen det ar), nagon haller foredrag eller sa ar det en paneldebatt. Gar pa en del sadana och jag ar verkligen alltid ytterst professionell. Ingen flamsighet, inget smaflirtande har inte. Man pratar jobb, man talar varldsekonomi, man drar nagra branschskamt, man byter businesscards. Min bransch ar valdigt mansdominerad. Det ar en fin mix om det kanske ar en femtedels kvinnor dar. Men ibland borjar jag undra vad det ar med dessa man, for jag far allt som oftast dejtforslag efter sadanda har tillstallningar.
Var pa en tillstallning nyligen. Pratade med en trevlig ung man (som min mamma skulle saga, dvs, nan i min alder), diskuterade marknadslaget, bytte e-mail adresser och det var det. Jag mejlar och sager hej, hej, trevligt att ses. Samt infogar en liten analys av vad jag tyckte om foredraget. Svar kommer snabbt tillbaka: "Du kanske har lust att ses over en ol, nangang?"

For ett par ar sedan var jag pa en liknande tillstallning och talade da med en man som jag bytte lite jobb info med. Nagra e-mail fram och tillbaka om bransch-relaterade saker och sen skickar han mig en dikt. Inte en dikt som nagon annan har skrivit. Utan en dikt om mig. Som han har skrivit. Och det kandes inte sa professionellt. Det har ar en person som har valdigt hogt anseende. Som citeras i FT. Som intervjuas i TV. Och som pa sin fritid sitter och skriver dikter om svenska kvinnor kan mott pa en lunch function...? Men samtidigt som jag tyckte att det dar faktiskt var obehagligt (alldeles for privat) sa haller jag anda kontaktet (ytterst professionellt). Darfor att det gangar mig. Att ha den har personen i mitt natverkt gangar mitt vardagliga jobb genom den info han kan tillhandahalla (och tillhandahaller).

Men angande raggandet som tydligen alla andra anser att dessa functions utgor, sa fick jag en liten annan vinkel av J for ett tag sedan. Min attityd ar - kommer inte dessa man ut nangang? De maste ju traffa kvinnor utanfor jobbet ocksa? Varfor ragga nar det sa latt kan bli sa otroligt fel (varlden ar ju anda ratt liten...)? Men som J papekade sa utgor ju dessa tillstallningar en urskillningsprocess. Som man kan man vara ratt saker pa att kvinnorna som kommer dit har nagot bakom skallbenet, kan forsorja sig sjalva och inte ar nagra "Essex girls" (som sa manga av barerna i City kryllar av). Nagon har redan gjort grovjobbet at en sa att saga. Nu galler det bara att charma in sig hos den sotaste flickan *leende*

It's The End Of The Word As We Know It

Jag har velat blogga. Verkligen. Om allt det sjalsligt jobbiga, och att behova ta besluten, aven om de gor ont. Och att behova saga de dar sakerna, aven om det smartar dem man alskar mest. Att gora sina val, aven om de svara. Att forlita sig pa sin eget omdomme, aven om andra staller sig fragande.

Men annat har kommit emellan. Ett helt jakla hav av finansiell marknads kollaps. Den har veckan har varit overjavlig. (Och jag svar nastan aldrig.) Jag sover aterigen bara runt 5 timmar per natt. Igar kvall stop jag i sang vid halv tio och steg upp och borjade jobba vid fyra pa morgonen. Och jag har fortfarande flera timmars jobb framfor mig (nu vid tio i sex pa eftermiddagen). Och min mandags deadline har blivit framflyttad till sondag kvall, sa jag kommer att jobba hela [svordom] helgen.

Tonars vibbar

Jag har fatt tandstallning. Nej, inte sadan dar jarnvagsrals som jag hade under fyra manader nar jag var 14, utan nagot som mer ser ut som en "retainer". Ska sova med den i sex manader for att fixa till tanderna infor en operation nasta ar. En finurlig liten sak med hyskor och piggar som tydligen ska fa mina tander i de ratta leden.
Det lustiga var dock nar jag fick den insatt for forsta gangen i lordags, sa kom jag genast ihag spanningen i kaken och den dar dova smartan i tanderna fran nar de spande tandstallningen. Det var 18 ar sedan jag kande den sists och da var det bara for nagra fa, ynka manader! Men de sager ju att kroppen aldrig glommer....

Och vad var moralen i den historien?

Igar hade jag magknip mest hela dagen och kunde knappt ata natt. Framat kvallen blev det dock battre sa jag gick ut och at lite tapas med vannan P. Och drack en halv flaska Rioja. Och fortsatte till puben. Och hallde i mig tva dubbla JD & coke. Och sen tog vi en liten konjaks nightcap innan jag vinglade hem. Skickade fylleSMS till kreti och pleti.

Och idag mar jag bra mycket battre an jag fotjanar.

Bring On the Matching Wardrobe

Jag ar sa glad att det haller pa att bli host och jag kan lagga alla fargglada sommarklader langs bak i garderoben. Jag ar sa ohyggligt trott pa ljusrosa, ljusblatt, ljusgult och lila. Glada, pigga farger som ska kombineras. Bring on the autumn, sager jag, och lat mig kla mig fran topp till ta i gratt och svart! Det finns en sadan otrolig vilsamhet i ett par morkgra byxor, en svart topp och en gra cardigan. Inom den morka fargskalan kan man alltid slappna av. Men behover inte vara pigg, sprallig och uppat. Svart ar alltid ratt och svart ar alltid kladsamt.

Basta helgen!

Startade med Supremes utstallning pa V&A med basta Deb. Foljt av drinkar och god italiensk middag med vin och massor av prat. Och jag promenerade halva vagen hem vid midnatt for det var en sadan varm, skon, hostkvall.
Fint vader pa lordagen sa det blev picnic i Primrose Hill och sen lite utgang i Soho pa kvallen. Nattbussen stannande inte dar vi trodde sa jag och J missade var steaksandwich och fick stalla oss och varma upp en broccolipaj i ungen nar vi kom hem vid halv tva, vilket var lite mysigt pa det dar smafulla, smatrotta, familjara viset.
Slapp sondag med Full English Breakfast och nagra timmars jobb for mig.
Och jag har sovit, sovit, sovit!

Mayhem

Var ute och at mezes med nagra vanner igar och vi drack langt mer ol och vin an vad som ar brukligt pa en mandag kvall. Men efter ha sett Wall Street kollapsa och stora summor gatt forlorade pa bara nagra timmar, sa kandes det som det enda ratta att supa till. Jag hade jobbat sedan halv sex pa morgonen, da det pa sondagskvallen verkade sa ratt klart at vilket hall det bar, medans en av mina vanner hade spenderat storre delen av dagen i juridiska konflikter med PWC som ju ar de som administrerar Lehmans konkursbo. Vi kunde dock alla intyga att these are interesting times indeed. Nu galler det bara att halla hart i hatten och hoppas att vi kan behalla vara jobb.

Konversationer man aldrig trodde man skulle ha

...att foresla for ens lagenhetskompis pojkvan att han kanske skulle anvanda gasttoan pa nedervaningen for hans, ehm, mer ljudliga toalettbestyr, istallet for badrummet som ligger vagg-i-vagg med mitt sovrum...

Will the Real Greek Please Stand Up?

Var till The Real Greek nara London Bridge igar, alldeles vid vattnet. Jag och J gick forbi och lukten av grillat lamm blev allt for overvaldigande. Jag varnade J att nar jag sist at pa just den har Real Greek (finns nio runt om i London) sa var services absurt dalig. Men det var trots allt tre ar sedan och sedan dess maste de ju ha skaffat sig lite rutin.

Det hade de inte. Och det var bara allt for komiskt.

Det borjade att vi blev hanvisade till baren medans de skulle gora i ordning ett bord till oss (det har hade jag upplevt forra gangen jag var dar, och da fanns det flera lediga bord och de "glomde bort oss" i baren). Vi bestallde en flaska vin som vi ville dricka med maten.
"That's £18.50" sager bartendern. Na, men vi ska ata har, sa lagg bara till det pa var nota sa vi.
"Well, it gets so complicated for me then" sager bartendern och viftar med handerna. "Da maste jag saga till servitrisen vilket vin ni dricker och sa maste jag dra av det pa notan har i baren och sa maste det laggs till er bords nota. Det ar mycket enklare om ni bara betalar for vinet har."
Jag och J bara stirra och sager sen i kor "Ja men da tar vi bara allt pa en nota da."
Bartendern suckar hogljutt och himlar med ogonen och precis da kommer var servitris och sager att vart bord ar redo och bartendern lutar sig fram over disken och forklarar hogljutt for servitrisen att vi har druckit en flaska such-and-such och att den maste laggs till var nota for vi har minsann inte betalat for den har i baren. Servitrisen bara ler och nar vi sen far var nota i slutet av middagen har de lagt till fel flaska, en billigare, och vi sager ingenting.

Sen blir det mat. Eller inte. Fem ratter far vi tillslut felsanda till vart bord, vid tva olika tillfallen. Och sen ar det sa otroligt uppenbart att de har gett var mat till nagon annan for det tar en halv evighet tills maten kommer och tjejerna vid bordet brevid som bestallde efter oss har fatt sin mat for lange sedan (fast forst var de tvungna att skicka tillbaka tre ratter som de inte hade bestallt). Och nar vi ska betala foreslar jag att vi ska stryka den 12.5% redan inraknade dricksen fran notan, da den trots allt ar "complimentary". Aj ja. Det var komiskt. Det var absurt. Vi skrattade och drack vart sura vin. Och vi kommer aldrig, aldrig ga tillbaka.

Tuesday morning, 8:35am

Jag sitter hemma och jobbar. Tittar upp pa skarmen och mumlar en radda siffror. Det ar forsta gangen den har morgonen som jag sager nagot hogt och jag slas direkt av hur liten min rost later. Jag forsoker igen. 0.2, 4.3, 0.1, 3.2. Och jag later sa liten, sa liten. Efter annu en kvall da jag har varit tvungen att vanda pa kudden for att orngottet ar vatt av tarar sa bar rosten inte riktigt.

hem till london

Jag sover igen. Det ma vara av ren psykologisk utmattning men jag sover i alla fall. Igar spenderade jag storre delen av dagen gratande i sangen med J. Och sen somnade jag. Det ar i alla fall skont att vara hemma.

saker under huden

Ibland undrar jag om inte Elin Grelsson ar bast i blogg-Sverige. Ibland vet jag att hon ar det. Ge den har tjejen bokkontrakt, doktorandplats, journalistjobb, what ever she wants! Varlden kommer definitivt att bli lite battre av det.

Sommaren 2008

...lar ga til historien som sommaren da jag krisade. Under de senaste manaderna har jag lyckat ifragasatta varje storre livsval jag gjort de senaste artiondet. Relationsmassigt, jobbrelaterat, livsstilsval, you name it.

Allt detta altande och ifragasattande av vad jag verkligen vill gora over de narmaste tio aren och var jag ser mig sjalv i framtiden, har gjort att jag har slutat sova. Har de har sommarmanaderna snittat ungefar 5 timmar per natt. Det later kanske underbart for nagon som lider av insomnia men jag ar van att sova atta, langa, djupa, skona timmar. Att ga och lagga sig vid elva och sen vakna vid fyra ar ingen hit. Dock har jag sallan varit trott pa dagarna. Dessa kanslostormar som nu har blivit vardagsinslag har fungerat som nagot slags adrenalin och den enda dagen jag minns att jag faktiskt holl pa att kolapsa av trotthet var efter en natt med endast tre timmars somn.

Men i sann "don't curse the darkness, light a candle"-anda har jag gatt ut och kopt hutlost dyrt smink for att forsoka tona ned de morka skuggorna under ogoen. En del gar i terapi, andra koper smink...

Dessutom jag jag gatt ned en del i vikt. Ute pa landet i gamla urtrvattade byxor marks inte sant men nar jag var till H&M igar sa kunde jag fa pa mig byxor i storlek 34. Och det ar lite fel. Jag satter dock mitt hopp till att H&M alltid ar stora i storlekarna... Ironin star naturligtvis klart for mig: i mina forsok att overtyga mig sjalv att allt ar ok satter jag min tilltro till dyra concealers och H&M Bangladeshiska outsouring av monster tillskarning.

Det kommer att bli battre. Jag ar helt overtygad om att det kommer att bli battre. Om sisadar 4-6 veckor maste det ha blivit battre. I september ska namligen beslut tas och projekt genomforas. Och jag tror att nar jag kommer ut pa andra sidan kommer jag att kunna sova igen och matlusten har kommit tillbaka.

Hurry Curry

Lagade en vegetariansk curry igar, med blomkal. Har lagat den forut och den blev supergod. Igar smakade den dock inte sarskilt mycket. Och jag kunde inte forsta vad det var som hade blivit fel. Visserligen hade jag fatt utelamna vitloken eftersom jag inte hade nan hemma men att det anda skulle vara en sadan skillnad i smaken kunde jag inte forsta. Naja, jag var hungrig och at upp det mesta anda. Imorse insag jag att jag hade glomt att krydda curryn med eh, curry...

Grekland 1982

Lojliga smasaker jag far angest over:

Att ha valt fel kreditkort nar jag bestallde min tagresa till Goteborg i slutet av manaden och nu kommer att aka pa nan riktigt trist valutakurs med mitt Amex, istallet for att ha betalat i kronor pa mitt svenska Visakort... *suck*
Men det ska bli fint att aka till Uddevalla!

Enstoringen gor sig pamind

Har ett stort behov av att stanga in mig i ett litet rum just nu och bara dra mig undan. Det var lite chockartat att spendera en vecka pa en segelbat med fem personer (15 personer totalt pa tva batar) efter att ha varit ute i stugan sjalv mest hela tiden i over tva veckor. Och sen tillbaka till London med en full social kalender. Och det ar sa himla kul att traffa vannerna och jag kanner mig sa lyckligt lottad som har dem omkring mig. Men just nu orkar jag inte mer. Den har veckan blir det nog bara en middag och ett bbq, och resten av tiden ska jag forsoka samla ihop mig sjalv lite grann.

Segling i Grekiska Ovarlden

Tillbaka i London efter en veckas segling. Benen och innerorat har inte helt vant sig vid land an och det kanns fortfarande som det gungar ibland.
Vi seglade i Klykladerna och tog oss sa langt som Mykonos (vilket, som sig bor, inkluderade en sen festnatt) innan vi borjade kryssa tillbaka mellan oarna, mot Aten. Forsta dagen blaste det rejalt, ordentligt med vagor och hela var bats besattning fick en slang av sjosjuka under var 12 timmars segling. Men det var enda gangen och resten av veckan var det snarare brist pa vind som var problemet.

Segling i Grekland ar precis sa soligt och saltstankt som turistbroschyren forkunnar. Det ar soligt hela tiden, vattnet ar klart (darfor att Medelhavet haller pa att do?) och blatt och salt, och husen ar vita med bla dorrar och fonster mot de torra och bruna landskapet. Och jag har atit greksallad nastan varje dag och fetaost sakert varje dag och drukit flera flaskor hemskt vin.

Spenderade en dag i Aten pa vagen tillbaka och det bor val tillaggas att det inte var min ide. Jag har redan varit i Aten tva ganger i mitt liv, mitt i hogsommaren, och jag tycker det ar lika vidrigt varje gang. Det ar sa hett och dammigt att jag vill krala ur mitt eget skinn. Och sa landade vi i London pa vad som visst var arets hetaste dag. Och det var igenting emot Aten.

Athens in July

You just can't get out fast enough....

Far mig att kanna mig student-sunkig:

Varma upp bryggkaffe i micron...

Me and my manic self

Om jag skulle haft nagra mano-depressiva tendenser, vilket jag lyckligtvis inte har, sa maste nog de senaste veckorna falla inom den maniska perioden.

Forra lordagen blev jag klar med malning av vardagsrumment efter ett 6-timmars martonpass. Pa sondagen klippte jag gras och jobbade i tradgarden, pa mandagen gjorde jag allt forberedelsearbete for malning av hallen (skruvade ned krokar, lampor, hyllor, kontaktskydd, dammsog vaggar och tak, tejpade lister och la ut skyddsplast), pa tisdag och onsdag malade jag (till sent in pa kvallen) och pa torsdagen bakade jag och fixade middag da min kusin kom pa besok. Pa fredagen jobbade jag 15 timmar (i vanliga fall jobbar jag runt 10-11 timmar per dag) och kunde klappt rora mig nar det blev kvall. Pa lordagen stadade jag, bakade (igen) och lagade en storslagen lunch for pappa & styvmor som kom och halsade pa. Pa sondag morgon satte jag igang att spratta upp en gammal klanning som jag vill sy om, tog en promenad pa 1 1/2 timme och bakade (igen) da mamma kom forbi pa fika. Pa kvallen tog jag fram symaskinen och sydde om klanningen och sen jobbade jag i tre timmar.
Dessutom har jag haft svart att somna pa sistane och vaknar ofta av mig sjalv vid fem, langt fore vackarklockan ringer, efter sisadar 5-6 timmars somn. (Jag vet, en lyx for de som lider av somnproblem, jag brukar dock bli otroligt gnallig om jag inte far 8 timmar per natt.) Man vet definitivt att man vaknar for tidigt nar nattradion fortfarande ar pa...

Men nu ska det val bli lite mer avslappnande framat (om jag klarar av att ta det lugt). Aker till Grekland nasta vecka for en veckas segling. Och pa baten kan man val anda inte gora sa mycket? Eller?

México lindo y querido

Jag bodde i Mexiko mellan jag var sexton och arton. Det var den allra mest intesiva perioden i mitt liv (hittills). Mexiko ar ett valdigt intensivt land i sig och Mexico City ar en valdigt intensiv stad. Man kan inte halla sig neutral i forhallande till dem. Det ar fargsprakande och kaotiskt, farligt och fororenat, stort och forforande. Folk ar passionerade, maten ar het, klimatet varierande. Jag pluggade mycket och festade hart. Hade en intensiv karleksaffar (pa gott och ont) och formade starka vandskapsband med vanner som haller an och stracker sig runt jorden flera ganger om. Det var aldrig vardag, ingen dag var den andra likt. Jag var standigt alert, standigt nyfiken, standigt oppen och emottaglig for nya intryck. Jag larde mig sa mycket, provade sa mycket nya saker. Stod dar precis pa troskeln till vuxenlivet med ett hav av mojligheter.

Naturligtvis gjorde det skillnad att tillhora en previligerad klass i ett relativit fattigt land. "Alla" hade bil (utom jag), pengar att spendera, en uppsjo av holiday homes att besoka, tilltrade till alla klubbar och barer (som blond tjej kommer man in overallt), hembitraden och chaufforer. Det hjalpte forstas till att halla tristessen och nagon slags vardagslunk stangen. Men det var anda bara en backdrop. Livet levdes sa intensivt. Varje dag var ett aventyr. Och ibland undrar jag om inte mitt kringflackande liv beror just pa minnena av de dar aren. Att jag standigt soker att ateruppleva den kanslan. Att fa smaka pa den euforin igen.

Martin Timell och jag

Nu ar varddagsrummet fardigmalat (ja nastan, jag funderar fortfarande pa vilken farg jag ska lagga pa fonsterkarmarna) och det blev sa otroligt fint! Det var tungt att mala tak. Fick kramp i hoger armen och ont i nacken, men fint blev det. Dagarna den senaste veckan har sett likadana ut: jobba 10 timmar, mala 2-3 timmar, ga ned till badet for ett kvalls dopp, plocka blabar och smultron pa vag till och fran badet, laga middag, lasa bok, sova.
Jag vill sa valdigt garna mala om hallen ocksa men jag vet inte hur mycket energi jag har att borja kora med mina malarpass igen. Inklusive prep work (tejpa lister, skruva bort kontakter och lampor, lagga ut skyddsplast pa govet) sa lar det nog ta fyra dagar...

Jag far sa fina e-mail fran vannerna i London som skriver att de saknar mig och undrar om jag inte kommer hem snart *get warm fuzzy feeling inside*

Tvagning

Spenderar helgen i Stockholm.

Att komma hem till mamma ar som att vara pa spa. "Bade dusch och badkar!" jublar jag. Pa landet finns ingedera, bara sjon. Vill man tvatta haret blir det bojd over en balja i tradgarden. Eller klockan sex pa morgonen vid bryggan for att undvika de allra morgonpiggaste badgasterna.
Vattenklosett! I stugan har vi mulltoa...
Och sa varmvatten direkt ur kran! Sicken lyx!

Husmoderligt

Efter att ha spenderat midsommarafton i Stockholm sa akte jag upp till Halsningland pa lordagen. Stannar till i Tonnebro, precis efter man har passerat gransen till Halsningland, for en fika. Och jag stiger ut bilen och allt ar annorlunda. Har har folk traningsoverallsjacka och talar med dialekt. Jag myser dar jag star i kaffekon at de sma rara damerna fore mig vid kassan; de pratar precis som mormor gjorde.

Spendera tva dagar med att hjalpa mamma att stada ur mormor och morfars hus. Far med mig en bunt saker tillbaka till Roslagen. Bland annat tva upplagor av "Husmoderns Koksalmanack", fran 1944 och 1959. Jag har ju en valdig svaghet for kokbocker och receptsamligar, aven om jag inte ar ett dugg intresserad av matlagning. De tva bockerna ar helt annoulunda. Den fran 1944 praglas av kriget och rationering. Dar finns inga fargbilder och man talar entusiastiskt om kornmjol som "som visat sig inte bara kunna ersatta vetemjol, utan ocksa overtraffa det!" I 1959 ars verson har kornmjolets fortrafflighet glomts bort och ersatts av en orgie i vetemjol, socker, smor och sirap. Men det som forvanande mig var det smabba introuktionen av utlandsk mat. Almenackan fran slutet av 50-talet innehaller bade "mexikanskt ris", "kinagryta" och pizza, utan nagon storre uppstandelse. Nagon hamburgare hittar jag dock inte.

Nescafé ar inte sa dumt

Genom att det saknas en coffeeshop nere i byn (Det finns inte ens ett hederligt, gammalt svenskt konditori. Fast de kanske har forsvunnit overallt tillforman for kaffe serverat i pappermuggar till tredubbla priset?) och jag varken har en espressomaskin eller en filterkaffemaskin i sommarstugan, sa far det bli Nescafé. Och det ar faktiskt inte sa illa. Smakar helt ok. Idag har jag duckit tre koppar (hittills) och borjar kanna mig lite lagom strirrig.

Och idag skiner solen

Forst bara regnadet det. Jag kom till Sverige tisdag natt och det regnade onsdag, torsdag, fredag och lordag. Hallregnade. Smatter mot taket pa morgonen. Och jag vet att det har varit torka och att vi behover regn, men det kandes lite nesligt. Men sa blev det fint vader i sondags och har nasta inte regnat sen dess. Och jag har badat i sjon och suttit pa bryggan och tittat pa det spegelblanka vattnet och sett fiskar hoppa och det ar sa mycket svensk sommar. Och jag gar i fleectroja, shorts och gummistovlar. Och har radion pa i koket nar jag lagar mat. Och sitter ute pa verandan och laser tills myggen kommer. Och det ar fint och lugnt och tyst.

Sommartorpet

Mitt mal for i ar vad det galler Stugan ar att mala om vardagsrummet. Inklusive taket. Pust! Men natt maste goras att all denna trafaner! Det blir liksom lite for mycket 60-tals sportstuga. Och sa maste hela verandan malas.

Skulle aven vilja mala om koksluckorna och byta up knopparna pa luckor och lador men jag lagger ribban lite lagre an sa, for att inte behova kanna mig misslyckad nar jag inte hinner/orkar gora det i sommar. Helst skulle jag ju vilja gora om hela koket, ja, allra helst bygga ut hela huset, inklusive kok, badrum och sovrum. Men den budgeten finns inte fornarvarande. Pappa tjatar dock varje ar att jag maste atminstone skaffa byggnadslov. Han ar lite konspiratorisk lagd och ar overtygad om att Norrtalje kommun har bestamt sig for att ge byggnadslov for allt farre sommarstugeombyggnader da de ar trotta pa att fa alla dessa Stockholmare som gor om fritishus till permanentbostad och sen kraver en massa kommunal service.

Andra saker som skulle behovas fixas ar att riva och frakta bort det gamla uthuset. Men det kan jag inte gora sjalv. Jag ar bade stark och handig men inser att jag nog inte klarar av att bade riva det lilla huset och sen frakta bort braten sjalv. Sa istallet hoppas jag att det ramlar ihop av sig sjalv och formultnar in till en liten fin hog av kompostjord.

Inget terroristhot

Ar i Stockholm nu och finner det sa otroligt exotiskt att man kan prata i telefon i tunnelbanan! Dessutom finns det papperskorgar overallt. Pa tunnelbaneperrongen, pa central stationen, i varje gathorn. Helt fantastiskt!

My Little Dumpling

Var till China Town igar eftersom jag hade dim sum sug. At prawn, prawn & chive, Singaporian style och crab meat dumplings (den sistnamda inneholl aven hajfena vilket jag ar helt emot och tycker att fangstmetoden ar vidrig, men J tjatade och fick tillslut som han ville, bara denna enda gang). Sen var vi och kopte en pearl tea och satt i solen och tittade pa folk och laste tidningen. Nagra timmar senare gick vi och kopte en portion "Beijing style" dumplings fran ett cafe (underbart goda), som en liten snack innan vi skulle ta oss hem. Mumsade glatt i oss vara dumplings, tittade pa varandra och sa att jo, visst skulle lite wun ton soppa sitta bra nu. Sa vi gick och at en tidig middag (tre timmar efter att vi atit lunch!) pa vart stamstalle. Sa sex olika sorters dumplings lyckades jag klamma i mig igar. Inte illa. Bor stilla mitt dim sum sug for de narmaste tva veckorna.

Flyger till Stockholm ikvall, for min forsta utav tre Sverige vistelser den har sommaren. Har hort sa mycket om det fina vadret men hav forstrostan. Jag landar sent ikvall och DN lovar nu regn fran och med imorgon atminstone fram till fredag. Samtidigt ska det fina vadret halla i sig har i London. Det gor mig inte sa mycket om det ar mulet, men nar ska jag kunna klippa grasmattan om det regnar varje dag??? Sommarstugans tradgard kommer att se ut som en djungel!

Pink Marc de Champagne Truffles

Det sista av min fodelsedagschoklad ats upp idag

Lemsip & SATC

Jag forsoker bota en ond hals med Lemsip, denna Brittiska forkylningskur som jag vet kan gora underverk men som jag finner sa motbjudande att jag bara kan ta tva klunkar i taget innan jag maste dricka nagonting annat for att fa bort den hemska, sot-kletiga smaken. *ryser* Halsontet blev ju inte heller battre av att jag sov alldeles for fa timmar inatt och kuskade runt halva London igar kvall for att ga pa bio i Putney, av alla stallen.

Det borjade med tunnelbanstrubbel. Jag aker sallan tunnelbana under rusningstid. Framst darfor att jag jobbar hemmifran och sallan behover ta mig nagonstans under rusningstid men ocksa darfor att jag foredrar buss framfor Londons svettiga och stundom klastrofobiska tunnelbana. Gardagens eskapader gjorde ingenting for att andra min installning till tunnelbanan. Att ta sig fran Chalk Farm i norra London till sodra London tar sin tid men igar blev jag fast vid Earl's Court i 45 min. Hann anda med middag med vanner pa Thai Square i Putney (rekommenderas for deras fina lage alldeles vid floden och stora panoramafonster), aven om det blev lite stessigt och jag var varm och slut nar jag kom dit.

Tog oss till bion for att antligen, antligen ga och se SATC (som vi vantat!) bara for att finna en arg man i 60-ars aldern med sin annu argare mamma i vara biofatoljer. Jag appladerar visserligen att dessa personer, som ju helt faller utanfor ramen for den traditionella SATC-publiken, hade tagit sig dit men nu satt de pa vara platser. Platser som vi speciellt hade forbestallt (bredare saten, inget som skymmer bioduken). Och de vagrade flytta pa sig. Visar sig att de trodde att de hade kopt biljetter till atta-forestallningen men istallet fatt mantinee-biljetter. Nu var de arga och tyckte att vi kunde sitta nagon annanstans. En bioanstalld forsokte overtala dem att flytta redan innan vi kommit in i salongen. Den aldriga mamman hotade med advokat och lawsuite (var hon manne amerikan?) och mannen var helt oresonlig. Ovillig att ge mig in i diskussionen lutade jag mig mot Odeon-killen och fragade om det inte fanns nagon manager tillhands som med lite extra pondus kanske kunde shasa ut de oinbjudna gasterna. "I am the manager!" utbrast den rundkindande pojken som hette Tom och som jag trodde var max 20. Sa smaningom insag i allafall de tva maninee-biljett agarna att den har striden inte kunde vinnas (forestallningen var utsald) och de gick med pa att bli kompenserade med en extra biobiljett och pengarna tillbaka. Vi satte oss ned med en suck, sjonk tillbaka i de mjuka fatoljerna och fnissade. En stund senare kom Tom tillbaka med fyra biobiljetter, for sveda och vark, och vi overoste honom med komplimanger over hur val han hade hanterat hela indicenten. Jag tror till och med att han rodnade.

Hela upplevelsen kring filmen var faschinerande. Det saldes lotter till forman for brostcancer forskning innan forestallningen och under filmen busvisslandes det, spontana applader och spridda "No!", "Don't!" och "Yes!". Det var som att se en chic flick med 100 tjejkompisar.

Kom inte hem forran efter midnatt. Kurade ihop mig i sangen och viskade till J: "I miss New York".

Marocko

En lite sen uppdatering om Marocko resan: hade det alldeles fortraffligt! Hann bli relativt frisk och hade det superkul pa min kompis fest i Marrakech. Mycket tusen och en natt-kansla med musik, mat, dryck, roliga manniskor och underhallning i form av magdanserskor.
Marrakch var kaotiskt och dammigt. Vi bodde pa ett fint litet riad, inne i Marrakechs medina (gamla stan). Hotellet ar valdigt vackert och en lugn oas i jamforselse med galenskapen som pagar i de smala granderna utanfor. Till en borjan kunde jag inte vara saker pa om det hade hogertraffik i Marocko da det inte verkade finns nan logik till trafikreglerna. Bilar, asnor, cyklar, mopeder och barn i ett enda virrvarr inne i gamla staden. (Och jag hittade ett spa hotell i den nya delen av staden som hade wifi i lobbyn som jag kunde jobba mot pa mandagen.)

Efter Marrakech bar det av upp till Atlasbergen for en del vandring. Tror att det var resans hojdpunkt, efter Ss fodelsedagsfest. Sa vackert och lugnt och massor av frisk luft. Fotade med Js kamera och da han inte had laddat ned bilderna an sa kan jag tyvarr inte visa hur fint det var.

Sedan tre dagar i Essauira vid kusten. Blasigt men fint vader, sa vi lag vid poolen pa hotellet en dag och spenderade en annan dag bland kuddar, laga bord och farg glada mattor i hotellets "vardagsrum" med att lasa, spela spel och surfa pa internet. (Jo, de hade bra wifi och det var faktiskt super att ha med laptopen. Inga storre problem da vi sallan behovde bara vart eget bagage. Och min laptop som sannerligen had haft sin fair share av resande har nu blivit transporterad pa en mulasna!)

Vet inte vad de ar med dessa designade hotell men det verkar som ordentliga toalettdorrar ar so out of style nowadays! Bade vart trendiga riad i Marrakech och pa butikhotellet i Essauria hade de mest flimsiga toatelldorrar som nog mest kan betraktas som en skarm eller ett skynke i vad de lyckas dolja. Kalla mig konservativ, men aven om det bara ar jag och min alskade sa vill jag ha en riktig dorr att stanga om mig nar jag gar pa toaletten!

Vi avslutade med tva dagar till i Marrakech, da J klagade och gnallde over alla som forsokte rip us off. Och jag vaste att om han inte skarpte sig sa kommer jag aldrig mer aka till ett utvecklingsland med honom igen. Och sa paminde jag honom om den dar taxichaufforen i Paris som ville ha 70 euros for att kora oss 8 kvarter...

Tillbaka i London nu och har haft en skon helg med vanner och lite glam. Men idag har jag aningens ont i halsen och tror att jag nog far undvika Cosmopolitan drinkarna fore kvallens Sex and the City filmforestallning.

The travelling salesman

Jag star i valet och kvalet om att ta med min laptop till Marocko. Jag maste jobba pa mandag, det ar inte forhandlingsbart, och jag hade tankt att jobba fran business centrat pa natt 5-stjarnigt hotell men det ar sa mycket meck med att ladda ned all mjukvara jag behover for en dags jobb. Dessutom betyder det att jag sitter inne i nan mork, trist lokal (min erfarenhet ar att business centrans softast ar grymt trista) pa andra sidan stan genom att de battre hotellen inte verkar ligga nara median i Marrakesh dar vart riad ligger. (Att jobba fran natt internet cafe funkar sallan for de brukar inte oppna sa tidigt som jag maste jobba, vilket ar vid halv sju-sju. Dessutom brukar de vara sa stokiga att jag far huvudvark.)

Sa nu funderar jag pa om jag ska ta med mig laptopen anda. Vart riad har inget wifi men jag har kollat runt pa natet och flera riad har det, sa jag tror nog att jag mot betalning skulle kunna fa hanga pa deras terass en dag och anvanda deras nat. Dock ar det ju inte sa idealt att resa runt i Marocko med en laptop (bara for en dags anvandning!) men vi kommer att spendera ett pa natter i Marrakesh innan vi flyger hem, sa jag tror nog att jag kan lamna laptopen med hotellagaren (igen, mot en liten betalning) och hamta upp den pa hemvagen.

Andra oviktiga uppdateringar: kopporna har forsvunnit och ersatts av sma, sma sarskorpor over hela kroppen. Inget mer kliande och inga nya koppor pa tva dagar nu. Fortfarande ingen aning om vad som orsakade det.

Helgen var forunderlig! Underbart vader och jag satt ute i tradgarden, i skuggan och laste mattidningar. (Jag alskar att bladdra i kokbocker och mattidningar, ni vet vilka jag menar, inte Allt om Mat eller Icas kokbok, utan de glossiga, glassiga med massor av bilder. Dock lagar jag hemst sallan mat efter recpet. Ja, jag lagar ju valdigt lite mat overhuvudtaget...) Var ute pa fodelsedagsfirande av fina Deb i lordags med sidenklanning, hoga klackar och goda drinkar. Och i sondags traffade jag en kompis fran Atlanta som var forbi London en svang. Underbart harligt att traffa gamla vanner. Tror att det var sju ar sedan sist men nar vi nu sags kandes det som forra aret. Blev alldeles mjuk och fluffig pa insidan *leende* Lyckades pressa in en middag pa mandagskvall ocksa.

Har lyckats bli forkyld och igar var en pina med varkande leder och latt feber. Ville bara sova hela dagen men var tvungen att jobba da vi har lojligt mycket att gora just nu. Mar battre idag aven om halsen svider lite. Hoppas pa att vara tipp-topp pa lordag da det blir fest i Marrakesh!

Summer in the City

Satte pa mig kjol och nya, grona flats fran Nine West igar eftermiddag och promenerade langs kanalen fran Camden till Angel (jo, jag fick skoskav) for kvallsdrinkar med vanner pa The Angelic. Och det ar sommar och jag drack rose Cava och tog bussen hem vid tio och det var ljummet och underbart.

Pratade med en spansk tjej igar pa puben som tidigare hade bott i Amsterdam och jag fick en liten insikt i hur mitt liv kunde ha tett sig om jag hade valt en annan vag for atta ar sedan. Ett av de forsta jobben jag blev erbjuden direkt efter universitetet var just i Amsterdam och igar kvall tillat jag mig lite dagdrommeri om hur det kunde ha blivit om jag hade tagit det dar jobbet, istallet for att aka till New York. Battre eller samre vet jag inte, men annorlunda. (Jag fick ocksa ett erbjudande om ett jobb i Sydafrika som jag dock inte behovde tankta sarskilt lange pa att tacka nej till, aven om jag ibland visst funderar pa hur det skulle ha varit att ha bott i Port Elizabeth.)

On a totally different subject - Har fatt nagra vattenfyllda utslag/koppor lite varstans pa kroppen som kliar och jag har ingen aning om vad det ar eller vad som orsakat det. Har haft de flesta barnsjukdommar och ar vaccinerad mot resten (dessutom mar jag bra). Och det kan inte vara baltros for utslagen ar allt for spridda over kroppen. Sa kanske nan allergi av nagot slag? Na, sa lange jag inte far nagra i ansiktet sa gar det val an.

Sol ute, sol inne, sol i hjartat, sol i sinne

Det har blivit sommar i London och jag har dorren oppen ut till var lilla "tradgard". (Brittisk variant tillhorande de typiska smala trevaningshusen, sk semi-detached house, vilket oftast bestar av en smal rektangel med varierande grad av utsmyckning. Var tradgardslapp har mest stenplattor, med diverse vildvuxna buskar och trad langs sidorna.) Mellan oktober och april ar det oftast sa kallt nere i koket att man helst inte vill vara dar alls (oisolerat och med konstant drag genom tradgardsdorren) men under var och sommar ar det plotsligt alldeles underbart att ha den har lilla utomhusplatsen. At lunch ute igar och i lordags satt jag och J darute i ett par timmar och laste helgtidningarna. En alldeles perfekt lordag.

Hela helgen var faktiskt suverant fin. Vadret var underbart och vi traffade vanner, var ute och gick, satt i solen. Och jag fick en langpromenad i Primerose Hill och Regents Park med morgonkaffe i handen och senaste Economist i ipoden. Och jag ar bara sa fantastiskt glad att jag bor har, tillsammans med J och att sommaren faktiskt ar har.

Och angaende fredags-gnallet sa tog jag mig ned till Camden och kopte en solklanning (ett av mina favoritsubstantiv) infor Marockoresan och den sen tog jag mitt little whining ass hem, at middag framfor ett avsnitt av SATC och jobbade sedan hart och koncentrerat i 1 1/2 timme och fick en hel massa gjort. Stack till gymmet och lag sen pa soffan och sag 21 Grams.

that friday feeling

Far ett glatt, kvittrigt e-mail fran en kompis som avslutas med:
"Ha en underbar langhelg! [det ar helgdag i England pa mandag] Vi ska till Venedig over helgen, ska bli sa harligt!"
Jag tittar ned pa min pyjamas som jag fortfarande inte har kommit ur sen jag steg upp och borjade jobba vid kvart over sex imorse. Tittar ut och ser att det har borjat regna igen. Star i valet mellan att ga till gymmet for att sen jobba ikvall, eller forsoka att trycka in nagra timmars jobb till nu pa en gang (klockan ar over fyra) och ga till gymmet senare. I vilket fall som helst kommer jag att behova jobba i helgen. Har deadline pa tisdag. Och jag ar inte ledig pa mandag. TGIF?

iiiiii

Ett askvader drog in over Camden igar eftermiddag nar jag var pa gymmet (har jag namnt att vadret knappt har forbattrats? Emmigreringsfantasierna springer hej vilt vid det har laget). Gymmet har glastak och plotsligt lystes hela salen upp av en blixt, foljt i nasta millisekund av en fantastiskt hog askknall. Det foljdes av skriket fran 20 flickor. Oh, I love my Women's Only gym! *leende*

Att engagera sig

Maria beskriver valdigt val den dar kanslan av att flyta ovanpa nar man bor utomlands. Da man inte ar riktigt ar delaktig i samhallet man faktiskt bor i. Jag har kant sa manga ganger da jag bott i olika lander och jag den kanslan har faktiskt alltid tilltalat mig. Det ar lite som att plocka russinen ur kakan - man behover inte engagera sig i eller odsla energi pa allt det dar trakiga i ett samhalle, lat det vara lokal politik, skattesystemet, historiska konflikter, whatever. Istallet kan man valja att njuta av det man tycker om med det landet eller staden och blunda for det andra. Det ar kanske inte sarskilt "fint" eller "ratt" att pa ett satt sticka huvudet i sanden pa det sattet, men sa lange man visar respekt for dem man lever kring, forsoker lara sig spraket och visar nyfikenhet och intresse sa tycker jag inte att man gor nan skada.

Sa var det nog aven nar jag forst kom hit till London men efter nastan fem ar har sa har jag blivit allt mer engagerad i kulturen och samhallet. Jag har fortfarande valdigt fa brittiska vanner. De flesta jag umgas med ar fran Australien, Nord- och Sydamerika, Frankrike och Skandinavien. Men jag foljer med vad som hander i politiken och i samhallsdebatten och viktigast av allt, jag hur numera asikter. Jobbet har hjalpt till en stor det har genom att jag maste halla mig ajour inte bara med ekonomin men ocksa det politiska klimatet. Att jag kan spraket, och att kulturen anda ligger valdigt nara Sveriges bidrar naturligtvis ocksa. Jag vet hur saker och ting fungerar har. Inte bara de sociala koderna (som kanske ar svarare att lara sig) men ocksa hur byrakratin fungerar, vart man ringer, hur man gar tillvaga. Det gor att jag manga ganger kanner mig mer hemma har an i Sverige. For Sverige ar ju numera semesterland och inget annat. Vad kostar en kaffe? Hur ringer man efter en taxi? Hur funkar tunnelbanebiljetten? Varfor maste jag visa leg nar jag handlar pa kort? Vad lustiga pengarna ser ut!

Idag ar det borgmastarval har i London och jag ska ga och rosta pa lunchen. Det kanns kul och fint. Det ar forsta gangen som jag rostar i nagot val i Forenade Kungadommet, som United Kingdom sa fint heter pa byrokratsvenska och vilket faktiskt paminner mig om att jag val anda bor i nagot av ett sagoland och kanske flyter lite ovanpa anda...

Man far inte sla barn

Ok, nu ska jag sticks ut hakan lite, men ar inte det har nagot overdrivet? Jag har ju inga barn men att behova ga till psykolog fyra ganger pga att man har slagit sitt barn en enda gang (nar barnet dessutom fortsatte att braka efter att ha blivit tillsagd flera ganger) kanns liiite overdrivet. Naturligtvis ska man inte sla barn, det mar varken foraldrar eller barn bra av. Jag blev aldrig slagen som barn aven om jag minns tillfallen da jag nog fortjanade en dask i baken eller en glatch pa handen.

De flesta av mina vanner (icke-svenskar) blev som barn bestraffade fysiskt. Ofta med nagot slags tillhygge. Inte for att orsaka dem sa mycket smarta utan snarare forudmjukelsen har jag forstatt. Och aven om de tycker att just mattpiskan, linjen eller baltet inte hor hemma i modern uppfostran har de svart att forst hur det i Sverige ar forbjudet att ge en dask i baken eller dask pa handen.

For mig later det som mina morforaldrars bardom nar jag hor mina vanner fnissande disskutera vilket var deras val av bestraffningsmetod. "Barnaga" tanker jag och far associationer till My Name is Luka och min uppvaxt pa 80-talet da vi fick lara oss vara rattigheter och blev tillsagda att kontakta nan vuxen om vi blev slagna hemma. (En gang pa hogstadiet gick jag till skolskoterskan och fragde om hon kunde ge mig en varktablett. Jag hade gjort illa axeln nar jag trande aikdo kvallen innan och var tvungen att sitta igenom tva langa prov den dagen med en smartande arm och axel. Hon laxade genast upp mig over min tydligen allt for stora vilja att ta till droger for smaaktiga blessyrer och nar jag da borjade grata fragade hon "slar de dig hemma?")

Samtidigt tycker jag att skillnande ar ratt liten mellan det dar forudmjukande slaget pa fingrarna och ryckningen i armen. (Ni vet vilken jag menar, alla barnforaldrar har gjort den, den dar snärtiga kom-har-nu ryckningen nar man drar ivag barnet allt for snabbt och otaligt.) Eller ny-gamla pafund av time out/skamvran/ignorera daligt beteende? Vilket ar mest skadligt i langden?

Jag maste erkanna att jag hajjade till nar jag hemma hos J:s foraldrar sag hans syster daska till sin 2-ariga dotters hand nar hon var olydig. Det var inte hart, det kunde inte ens ha gjort ont men flickan borjade naturligtvis grata. Inte av smarta utan mer av radsla - "mamma alskar mig inte". Skulle jag sjalv daska till mitt barn pa det sattet? Jag tror inte det. Har jag haft god lust att daska till mina kusiners vilda, ouppfostrade ungar? Ja, men det ar inte min ensak. (Och det ar ju inte barnens fel att de ar helt sjovilda - deras foraldrar satter inga granser.) Det enda jag vet ar att Js systerdotter ar en underbar unge men massor av sjalvtillit och gladje. Hon ar nyfiken och har massor av upptackargladje men hon ar valuppfostrad. Inte sa att hon sager tack och please (vilket hon visserligen gor, det far de lara sig pa dagis) men pa ett satt sa att hon inte ar farlig for sig sjalv eller omgivningen. Det ar likadant med alla hans syskonbarn. De ar roliga, harliga ungar att umgas med. Tackvare eller trots mild fysisk bestraffning?

Usch

Har lyckats stappla upp till datorn efter att ha varit helt dackad i magsjuka sedan sondag kvall. Inte roligt, inte trevligt. Fortfarande lite svag och delicate, har fatt i mig en rostmacka de senaste 36 timmarna.

J kom hem fran jobbet redan vid fyra igar eftermiddag med huvudvark och ont i lederna. Sa dar lag vi sida vid sida i sangen och sov under sena aftermiddagen och tidiga kvallen.

Eugenia

Fick brev fran Skatteverket idag att mitt namn nu officiellt har andrats. Mitt tilltalsnamn ar nu mitt forsta namn medans mitt tidigare forsta namn har blivit mellannamn. Och sa har jag lagt till Eugenia, efter mammas farmor. Sa fint!

Sa nu ska jag "bara" fixa nytt pass, nytt korkort och skicka in andringen till alla engelska myndigheter och foretag som tidigare har triskats pga att mitt tilltalsnamn inte passar ihop med mitt forsta namn.

Och sa ska jag tillagga att det ar var nu. Inte for att det var 17 grader varmt igar utan for att jag har nyst konstant de senaste tre dagarna. Prosit!

Varvinter

Och om inte vadret blir battre snart kommer jag allvarligt att overvaga att emmigrera till Australien. Igar kvall var det sakert bara fem grader och hallregnade nar jag och J skyndade over Leicester Sq for lite kinamat efter drinkar med vanner vid Covent Garden. Fros som en hund. Helgen nar mamma var har vrakte snon ned och jag fick satta pa mig vinterkappan igen (forhoppningsvis for sista gangen den har sasongen!). Jag har nya varskor som jag inte kunnat anvanda och mina ben langtar efter lite kjolfladder!

Sun Odyssey 54DS

Det hander en hel del nu (som kankse ar en av anledningarna till mitt daliga bloggande), men det mesta ar jobbrelaterat sa det ar bade trakigt och konfidentiellt.

Battre da att koncentrera sig pa det inpirerande och personliga. I dagarna har vi bokat in en veckas segling i Grekland med vanner. Vi ar femton personer som ska ta oss runt Cykladerna med en 54foots och en 42foots yachet. Det ar lite annorlunda fran nar jag seglande i skargarden som barn i en 28footare (eller pa sin hojd en 32footare)...

Sa det verkar som det bli semester galore detta ar. Jag vet inte om det ar for att ekonomin haller pa att kollapsa allt snabbare som alla verkar angelagna om att leva det goda livet innan vi blir av med jobben och blir tvugna att ata nudlar till middag varje dag... Det blir i alla fall Marocko resa nasta manad, foljt av segling i juli. Och sen hade vi tankt att ta 3 veckor i Australien i oktober, da vanner (till oss bada) och slakt (till J) sa fiffigt har lyckats lagga tre brollop inom loppet av tva veckor. C'mon, bring on the holidays!

Finbesok

Mamsen kommer och halsar pa imorgon.
Tidigare hade jag lite angest for att jag inte har organiserat nagot. Forsokte botgora det med att skaffa alldeles for dyra sista-minuten-biljetter till en dansforestallning. Sen kom jag ihag att mamma har ju flugit over for att traffa mig och vi kan bara sitta och dricka vin en hel kvall, promenera runt halva London och fika, och sa blir vi bada glada. Nagra dyra evenemang behovs inte. Ser sa fram emot att ha henne har over helgen!

Jobbet har ocksa lattat. Bara idag pa formiddagen stegade kollegor in fran hoger och vanster (eller snare fran USA och Tyskland) och axlade av mig en massa jobb som jag hade agren over nar jag vaknade imorse.

Och imorgon ska jag pa langlunch med min fd chef som jag ar sa fortjust i, innan jag ska till flygplatsen och hamta upp mamma. Och pa fredag ar jag ledig pa em. Wunderbar!

Kopierar fran Hypodea

For tjugo ar sedan bodde jag i gnallbaltet, var 12 ar och madde miserabelt och ville bort, bort, bort. Min sote bror var 4 ar.
For femton ar sedan bodde jag i Mexico City och alskade livet. Gick gymnasiet pa en internationell skola, var fruktansvart kar i min pojkvan (vi haller fortfarande kontakt och det ar fint och tanken pa honom far mig alltid att le), alskade mina studier (valdigt utmanande och det var underbart att ha studieinriktade vanner efter hostadiet i mellansverige dar det var coolt att fa tvaor och sen pluggade typ alla pa Komvux fem ar senare).
For tio ar sedan jobbade jag i Buenos Aires och madde sa mycket battre efter ett par ar av tristess pa tva olika universitet i Sverige. Mina spanska var valdigt bra och jag njot av bo i Latinamerika igen, aven om jag minns att jag ibland kande mig lite ensam.
For fem ar sedan hade jag precis landat mitt forsta jobb i London och kande att jag holl pa att bygga upp nagonting nytt, nagot eget. London var spannande och jag alskade mitt jobb, hade underbara vanner och bodde alldeles vid Hyde Park vid Lancaster Gate.

Och i helgen ska det viss regna igen

Pasken var valdigt fin, i den metaforiska betydelsen. Vadret var hemskt med sno, hagel, regn och aska men jag och J hade det fint hemma och det var ack sa slappt. Stracklaste James Frey's "A Million Little Pieces" vilket trots alla groteska beskrivningar om alkoholens och drogornas inverkan pa manniskans psyke och kropp anda gjorde mig valdigt hungrig...

Vi trotsade vadret och tog oss upp till Hampstead Heath och gick och at en kalasmiddag pa Gaucho Grill, foljt av drinkar med en kompis i Camden. Och jag blev harligt festfull och fnissade mig till somns. Hann med att traffa en hel del vanner, formatterade om min harddisk (tog en hel dag bara att installera all mjukvara igen), var till Tate Britain och sov mycket. Framforallt jobbade jag knappt nagot, forutom att lasa ett par rapporter pa mandagskvall. Och sa stadade vi. Sa listan blev val "avtickad"!

Men jag ar sa innerligt trott pa det har kassa vadret. Jag vill ha var. Nu! Men jag vill inte gnalla infor J, for jag vet att hans standarsvar kommer att vara "men da flyttar vi till Sydney!" vilket inte ar vad jag vill hora. Men i maj blir det alltsa 11 dagar i Marocko. Oh, yes baby! Min fina van S ska ha gemensam fodelsedags fest med sin syster pa ett riad i Marakesh (S bor i NY, systern i Madrid) och jag och J har beslutat oss for att lagga var semester kring festen. Det ska bli Marakesh, oken, berg och beach. Hoppas pa exotiska kryddor, lantarnor, fargglada mattor, pepparmintste, cous-cous i massor och varmt vader.

Easter bunny

Vad jag vill gora i pask:
- stracklasa en bra bok
- sova
- ata en god middag pa Gaucho Grill
- traffa vanner

Vad jag maste gora i pask:
- formatera min harddisk
- skriva en rapport
- stada
- ordna detaljer for Marocco resan i maj

Stockholmshelg

Stockholm var gra-trist och kyligt. Vi promenerade med hunden och jag fros som en tok i mina basketkangor. Sag pa svenk-tv i kvadrat - "Landet Runt" och Melodifestivalen (fast jag klarade bara av tva latar sedan gomde jag mig bakom min bok). Det ar sa fint och tontigt pa samma gang. Sverige ar sa litet, sa litet och sa tryggt.
Kom tillbaka till London igar kvall.

Det blir inte sa mycket bloggande just nu

for jag jobbar minst 12 timmar per dag och vaknar varje morgon fore vackarklockan med en klump i magen. Jag kan inte halla reda pa alla dagar jag inte har haft tid att ata lunch och da jobbar jag anda hemmifran. Mitt standardsvar till alla slags forfragningar ar fornarvarande "efter pask?" Efter pasken kommer jag antagligen fa magsar av alla sociala aktiviteter som jag har committed myself to men det ar i alla fall battre an att fa magsar av att sitta limmad framfor datorn har hemma. Innan dess ska jag dock till Stockholm en svang for att fira far min. Hurra, hurra!

Och klippningen blev bra...

Fordel med frisorsbesok vs tandlakarbesok: man far vin och kan lasa Hello Magazine utan att skammas.

Can't quite put my finger on it

Nagonting star inte helt ratt till. Jag ar absent minded pa ett satt som vanligtvis inte alls skulle beskriva mig. I lordags orkade jag inte gora nagonting annat an att ga till den vietnamesiska krogen ett par kvarter bort, lasa tidningen och titta pa DVDs i soffan hemma. En helt vanlig, slapp lordag for de flesta kanske, men jag brukar forsoka trycka in sa manga aktiviteter som mojligt under helgen, efter att ha jobbat hemmifran under hela veckan. (Men i arlighetens namn bakade jag faktiskt en banankaka och tog en promenad i Primerose Hill innan J ens vakande pa lordagsmorgonen.)

Nagonting maste fornyas och andras men jag vet inte vad. Ar lite radd att jag drastiskt gar och klipper av mig haret (ska till frisoren imorgon) eller gar och byter jobb. Eller forsoker overtyga J om att vi ska skaffa bebis, kopa hus eller flytta till Paris. Bara for att jag kanner nagonslags odefinerbar leda i vardagen.

Frusen

Det ar likadant varje natt nu nar det ar kyligt ute. Det spelar ingen roll om vi har varmen pa i sovrummet, jag fryser anda. Gar och lagger mig med undertroja, pyjamas och sockar. Efter 10 minutes da jag fortfarande inte fatt upp varmen gar jag upp och satter pa mig en fleecetroja. Nar J, aka elementet, sen kryper ner i sangen nagra timmar senare, kurar jag ihop mig tatt intill och njuter av att tina upp mina frusna kroppsdelar. J daremot ar mindre road nar jag kommer kralandes och sticker in iskalla tar och fingrar upp genom hans pyjamasben and armar. Sa gar natten och allt eftersom blir det varmare och varmare under vara dubbla tacken (ett duntacke, ett syntet) och jag skalar av mig lager efter lager och finner mig manga ganger med bar overkropp och med tackena halvt avkastade fram emot morgonen. Jag verkar inte vara sa bra pa att reglera min kroppstemperatur. Och forra veckan hande det igen att jag plotsligt tappade kanseln i mitt hogra ringfinger (nar jag var hemma och det var varmt och mysigt inomhus). Tittade ned och sag att fingret hade blivit helt vitt och det tog ett bra tag innan cirkulationen kom igang igen. Och jag har inte ens nan gammal frostskada, inte vad jag vet iallafall.

Standigt dessa kliande fotter

Jag tror att en av anledningarna till att jag sitter och dagdrommer om Paris ar att jag saknar den adrenalin-kick som en ny stad och ett nytt land ger. Kanslan nar allt ar nytt och annorluna ger mig mysrysningar i hela kroppen. Att ga och handla ar ett aventyr, ga till posten en utmaning och banksystement verkar alltid vara olika i olika lander vilket ar bade fashinerande och frustrerande. Aven om jag verkligen tycker om att bo i London och vill kopa hus har, sa kanner jag igen den har kliningen. That unscratchable itch. Och nu har jag ju faktiskt bott i London de senaste 13 manaderna, sa det ar klart att den kommer tillbaka... *leende*

Middle name

Nu har jag, for jag vet inte vilken gang i ordningen, suttit i telefon med nan helpdesk och fatt instruktioner om att faxa in kopia pa mitt pass, da mitt forsta namn inte ar detsamma som mitt tilltalsnamn. Denna skillnad mellan svenskans "tilltalsnamn" och det angosaxiska "first name" har stallt till problem for mig de senaste 8 aren och nu borjar jag bli riktigt less. Funderar pa att en gang for alla gora mig av med mitt forstanamn, "Karin", som jag inte alls ar vidare fortjust i, och lagga mitt tilltalsnamn forst. Tror knappast att mina foraldrar skulle bli sarade. Men i sa fall vill jag nog lagga till ett nytt mellannamn. Vilken grej! Att sjalv bestamma sig for att nytt namn! Det lar nog dock inte bli "Nina" vilket var mitt favouritnamn nar jag var 5-6 ar...

Tandlakarbesok

Var hos tandlakaren igar. Jag tillhor den perverta sorten som gillar att ga till tandlakaren. Har sadan angest over att ga till frisoren men tandlakaren skuttar jag garna till. Det visade sig dock att min vackra, behagliga norska tandlakare hade slutat och den manliga tandlakare jag istallet blev tilldelad var visserligen go och mild (och valdigt varsam), men jag fick inte spendera 20 minuter att lyssna pa behaglig norska. Dessutom var besoket over pa 5 minuter. Allt var fint, tack och hej. Jag hade sett fram emot i alla fall 10 minuter i behagligt rygglaga medans tandlakaren petade omkring i munnen och talade med assistenten i kod-form, allt i ett ljust rum som bara luktar rent och flour. Helt otillfredstalld gick jag darfor till receptionen efterat och bokade in en profissionell rengoring. Det kostar visserligen mer men den ska i allafall vara i 20 minuter. Basta!

Procrastination

Igar kvall hade jag en sadan dar patetisk jobba-tills-jag-gar-och-lagger-mig dag, vilket val inte ar sa hart da jag gick och la mig vid tio. Jamfor man nar jag jobbade i New York ar det ingenting. Da jobbade jag till mellan ett och fyra pa natten de flesta dagar. Men de var jag 25 ocksa och ratt farsk ut fran universitetet. De enda platserna jag verkade tillbringa min tid var ar sangen eller pa jobbet. Och har man inga intressen, karleksaffarer eller aspirationer ar det inte sa farligt att jobba tills man stupar i sang. Det ar ju inte sa att man missar natt.

Nu ar det annourluda och jag har andra saker jag vill gora med min tid och tycker att det ar trist nar det blir for mycket jobb. Och det kommer att bli annu mer jobb idag, under viss stress dessutom, och bara tanken pa det far min mage att knyta sig. Bode ha en stor, fet banner over skrivbordet med Nikes slogan "Just do it!"
Saken ar den att just det jag sysslar med nu ar inte nagot som bahovdes goras. Jag erbjod mig. Det ar bara mitt eget fel att jag stressar upp mig. Forsoker tanka som Eponine att standiga utmaningar gor en battre. Att pusha sig sjalv gor att man upptacker kapacitet man inte trodde fanns. Fast just nu vill jag helst lasa tidningen och dricka en kopp te, inte excel modella och ha det standiga har-jag-missat-nagot-viktigt spoket hangade over mig...

Paternity leave

Eftersom det poppat ut tva till knoddar inom van- och familjekretsen den senaste veckan har jag och J talat babisar. Och det var inte alls sa gulligt och upplyftande som jag hade velat. Foraldrarforsakringen i England suger namligen. Fett. Mammor har ratt till 9 manaders betald ledighet (39 veckor med olika procent av lon) men jag skulle aldrig kunna ta sa mycket ledigt pa mitt nuvarande jobb. Vi ar ett litet foretag med sma marginaler och fa anstallda. Om nan ar borta maste nagon annan fixa jobbet. Dessutom har jag som delagare plojt ned en ansenlig mangd kapital, tid och prestig i foretaget, sa det ligger liksom inte i mitt intresse att ta en lang mammaledighet, eftersom det skulle kunna aventyra foretagets finanser. Samtidigt ar pappaledigheten i England tva veckor. Tva veckor! Det ar lika lite som min machopappa tog i Sverige nar jag foddes 1976! (Ja, nu ar han inte sa macho, men jag har en kansla av att han var mycket mer macho pa 70-talet och jag vet att han tyckte att det var ratt pinsamt att behova be sin artbetsgivare om pappaledighet.) J jobbar for ett stort foretag med bra formaner och stor tygndpunkt pa life-work balance och skulle nog kunna fa ut mer via sitt jobb, kanske en manad totalt, men det ar ju anda ingenting som uppmuntrar familjebildning. Det ar sa otrattvist!

Sag att jag kan ta 3 manader ledigt. Men jag har ju formanen att jag jobbar hemmifran och skulle tex kunna fortsatta att amma i flera manader till, om barnafadern kunde vara hemma och ta huvudansvaret. Blev helt deppad nar jag insag att man inte kan dela pa foraldrarledigheten alls. Nu ligger visserligen en proposition hos regeringen for utredning om ett forslag pa forlangd pappaledighet som skulle ge mannen ratt att ta ut 26 av de 39 veckorna (med en % av lonen), ovanpa de 2 veckor som redan galler. Gar forlaget igenom skulle det trada i kraft i april 2009 eller 2010. Sa det galler att planera knoddarna...

Varlden ar sa stor, sa stor...

Jag upphor aldrig att forvanas over hur liten varlden ar. Jag har stott pa vanner pa de mest otroliga stallen i varlden och har flera ganger statt och gapat da det visar sig att personen jag just lart kanna ar bekant med vanner till mig som ror sig i nan helt annan cirkel, i en halt annan stad, i ett helt annat land.

Idag hande det igen da jag skickade ut inbjudan till mina fodelsedagsdrinkar (nej, det blir ingen karaoke). Det visade sig att tva vanner till mig, som ar av olika nationaliteter och jag lart kanna pa helt olika vagar, jobbar ihop. De sitter bredvid varandra pa jobbet med hade ingen aning om att de bada kanner mig forran mitt mass e-mail anlande.

Nagra andra anektoter pa samma tema:
Forr-forra sommaren var jag pa en fest hos en gammal gymnasiekompis som da bodde har i London. Pratade med en brasiliansk kille som min kompis hade pluggat sin MBA tillsammans med. Han var fran Rio och efter ett tag insag jag att han var god van med min van Isa - de bodde grannar som barn!

Innan jag borjade jobba i New York spenderade jag 6 veckor pa bankens kontor har i London. Larde da kanna en uruguaysk kille, S-C, som var uppvuxen i Schweiz. Vi blev bra vanner och holl kontakten men det var inte forran jag flyttade tillbaka tilll London flera ar senare som vi insag att vi bade var valdigt goda vanner med en viss Q. Jag gick gymnasiet tillsammans med Q medans S-C hade lart kanna honom genom en annan kompis som som hade gatt i samma skola som Q och sen borjat pa samma internatskola i Schweiz som S-C. Sa nar Q flyttade till London bodde han forst hemma hos S-C. Och nar jag flyttade till London 6 mander senare bodde jag hemma hos Q.

Historiena om ar jag har traffat pa svenska vanner pa en resturang utanfor Mexico City, i en hala i Vietnam och pa taget mellan Nice och Rom far vi ta en annan gang...

Parisdrommar

Jag har Paris pa hjarnan for narvarande. Dagdrommeri om att strosa runt i staden, att bo dar. Nu kan jag ju inte franska och har bara varit i Paris en handfull ganger men just nu leker jag med tanken att flytta dit. En kollega till mig (vi ar ju alla flexibla att jobba varifran vi vill) gjorde en house swap pa 9 manader och flyttade till Paris. Det skulle jag visste kunna gora, om det nu inte var for J, huset och vannerna har i London. Men att dromma roligt. Sa to endulge myself further sa letar jag bra Parisfilmer och bocker. Nagra forslag? Jag har just fatt 3 manaders gratis prenumeration pa LoveFilm och jag vill garna bestalla hem fina Paris filmer. Amelie och (nastan) alla Godard filmer har jag redan sett, men vilka ar era andra favouriter?

Fodelsedags funderingar

Jag fyller ar om nagra veckor och vanner borjar fraga vad planen ar och vilken kvall de ska boka upp. Och jag har san agren for jag vet inte vad jag ska organisera. Vad jag helst vill gora ar att saga "hej, ni kan komma forbi min local och ata Sunday Roast med dig" vilket just nu kanns som det optimala fodelsedagsfirandet. Men det finns en forvantning att jag ska ordna drinkar nagonstans, helst lite lagom glamorost, men jag kanner ingen som helst entusiasm. Lyxproblem, jag vet... Samtidigt kanner jag mig sa vansinningt lycklig over att jag har dessa vanner, som vill fira min fodelsedag med mig. Sa nu funderar jag pa att ordna en karaoke-kvall.

London helg

Helgen var sa valdigt fin. Inte vaderleksmassigt kanske, men karleksmassigt. Och ganska osocial. J och jag filosferade over att steget till att ha tva barn inte kanns sa stort nar man tar en hel helg utan festande eller alkoholfortarande. Fast jag tvivlar att en tvabarns familj skulle lyckats klamma in tva sovmornar, en biofilm, ett gymbesok, ett museibesok samt tva luncher, en fika och tva middagar pa stan, pa en helg. Det blev mycket strosande pa stan pa lordagen medan vi holl oss lokalt pa sondagen (fast jag helst hade velat besoka marknanderna pa Spitalfield och Brick Lane efter att ha last den har artikeln). Hangde i en bokhandel i over en timma och jag kopte tre bocker fast jag hade svurit att jag inte skulle kopa nagot.

Vi funderar pa att aka till Australien igen i oktober. Ett par goda vanner gifter sig i Sydney da och vi kunde se lite mer av landet efterat. Mer semester, mindre bo hos svarforaldrarna... Och sa vill jag ta en langhelg i Paris snart, snart, snart. Medans J vill ta en langhelg i Kopenhamn, vilket jag garna gor men inte forran till forsommaren/sommaren. Det blir nog ingen skidakning det har aret dock. Lite trist men vi far liksom inte ihop vara veckor. Sa vi kan ta den ledigheten och de pengarna och aka nagon annanstans senare i ar.

That Friday feeling

Fredagar ar oftast mina mest stressiga dagar. Pga hur mitt jobb ar upplagt (och pga att jag sallan hinner beta av allt som ska goras innan helgen pa torsdagarna) sa blir fredagarna oftast busy. Ingen fredagskansla dar inte. Oftast jobbar jag pa som ett gnu fram till fem och sen hastar jag ivag. Inga lang-luncher, boozy luncher eller fika raster har inte. Men idag ar det "fredagsmys" (detta kletiga 90-tals ord som inte existerade nar jag vaxte upp pa 70 och 80-talet. Det narmsta jag nagonsin har kommit det var nar jag jobbade i Kopenhamn under ett ar och pa kontoret var det alltid fredags 'hygge'). Inte sa stressigt utan saker har blivit gjorda lugnt och ordentligt. Och J ar hemma idag sa vi gick ut och at lunch pa italienaren langre ned pa gatan och jag hamtade upp en kaffe pa vagen hem.
So c'mon, bring on the weekend! I'm ready.

Hotmail is History

Imorse nar jag loggade in pa mitt hotmail konto, som jag inte varit inloggad pa pa kanske tva manader, var hela kontot raderat. Alla gamla mejl var forsvunna. Puts vack.
Jag har inte anvant mitt hotmail konto aktivt sen 2002 (darfor att det suger sa valdigt!!!) men det var den forsta e-mail adressen jag hade och jag hade sparat massor av sentimentala mejl i fina arkiv. E-mail fran nar jag jobbade i New York, e-mail fran universitetstiden, jobbsokar e-mail och e-mail fran fina pojkvanner. Sentimentalt men anda viktigt och nu ar det borta. Vad jag inte visste var att Microsoft raderar hela ens konto om man inte loggar in pa 30 dagar. Om jag hade vetat det skulle jag har sparat ner de dar basta mejlen. Det dar alldeles speciella.

Seg start pa veckan

Gardagen var bara for anti. Kunde knappt fa mig till att gora nagonting. Dagar som dessa borde jag inte ens forsoka. Bara klara av det allra viktigaste pa jobbet och sen inget mer. Det blir ju i alla fall inget vettigt gjort och allt kanns som sa tungt och segt och trist. Jag vet ju att nasta dag kommer att bli battre, sa varfor inte bara slappa det och vara lite icke-ambitios for en gangs skull? Gardagens hojdpunkt var dock att jag kokade riktig buljong for forsta gangen i mitt liv. Och det blev riktigt bra. (J och jag stod radvilla hos slaktarn i lordags - "ehm, vi skulle ha lite ben att koka buljong pa? Ar det har gris?" fragade jag och holl upp ett random paket med nagot slags benknotor. "Lamm!" skrattade slaktarn, tog en pase och hivade ned 2kg benrester for £1 i en pase. Vi har inte ens en kastrull stor nog att fa i en tredjedel sa vi fick lagga i frysen. Sa nu har vi isbitar, Haagen Dazs cookies and cream och slaktavfall i var frys...)

Idag kanns det battre och jag har fatt till saker pa jobbet. Dessutom verkar det som det blir en skidresa i slutet av mars istallet for i borjan av mars, vilket betyder att J och jag kan anvanda vara biljetter for att ga och se Tosca i Royal Albert Hall forsta veckan i mars. Hepp!

Mommo och moffa

Jag drommer mycket om mormor och morfars hus i Halsningland just nu. Kanske var det kontrasten mot att spendera jul i Sydney som far barndomens jular att pysa fram ur det undermedvetna. For det ar lukter och ljudet av att stanga ytterdrorren med en small och kylan mot kinden och kall nasa. Det ar ljudet av att sopa av snon fran kangorna med kvasten pa farstubron, varmen nar man stiger in i hallen, den roda julmattan och mormors mjuka kind. Det ar lukten av kokkaffe och mormors mandelsnackor som smular nar man biter. Och kalla glas med mjolk och dopp med skorpa. Och det ar morkret ute som anda inte var sa morkt om det var manklart. Och snolycktorna vi gjorde.

Fin-fint

Idag har jag fatt tva fina mejl. Det forsta kom inatt och berattade att basta kusinen har fatt barn. Det andra anlande nagra timmar senare fran en valdigt god van som nu ar forlovad. Sa idag ar speciell.

Home sweet home

Tillbaka i London och det ar gratt och lite smakyligt och det kanns sa fint att vara hemma. Resan tillbaka var smartfri. Holl mig vaken fram till Hong Kong och efter att vi hade gatt pa planet igen somnade jag pa en gang och sov i 7 timmar. Sag "Primal suspect" med Helen Mirren och sen var det dags for frukost och sen landade vi pa Hethrow vid fem pa morgonen. Inga koer vid passkontrollen (J maste ju alltid ga i fallan for icke-EU medborgare vilket brukar ta sin lilla tid) och vaskorna kom direkt och vi var hemma vid sju.

Man tager vad man haver

Idag at jag grishjarna bade till lunch (soppa) och middag (med tofu, flaskfars och koriander). Igar at jag soppa gjorde pa fiskmage.

2008 in flip-flops

Jul och nyarshelgerna var jattefina. Solen has skinit och strander har besokts. Men det basta ar anda att bara umgas med vannerna har. Bade de som nu aterigen bor i Sydney och de som ar har pa besok fran London. Manga middagar och manga flaskor gott vin.

Nu har jag borjat jobba igen och det ar skont och tungt pa samma gang. Jag gillar att jobba och det sorgliga ar att jag blir latt stressad av att vara borta fran jobbet. Medans nar jag jobbar sa kan jag slappna av pa ett annat satt for jag kanner att jag har mer koll och kontroll pa vad som hander. Men att jobba europeiska tider harifran ar doden. Halv sex pa kvallen till fyra pa morgonen ar ungefar da jag ar som mest trott och icke-kreativ. Och sen kan jag inte sova ordentligt pa formiddagen. Men nu ar torsdagen nastan slut och jag kan slapa mig i sangs. Bara en arbetsdag kvar sen innan helgen och drinkar pa Iceberg pa Bondi beach och ribs pa Hurricanes. Och Andrew Bird. Nu missar vi det mesta av Sydney Festival (jan 5-26) vilket kanns lite trist. Hade garna sett fler liveband och nagra kvallsfilmer i parken. Men vi var pa Field Day pa nyarsdagen, dar jag dansade fotterna trotta, sa jag har fatt festa.

God natt!